Blir idiot!
Jag blir helt galen, jag borde vara van, det har alltid varit så att vad jag än gör och även om jag gör mitt bästa och fått bästa resultat och jag varit stolt, så hade det ändå kunnat vara bättre eller det går bättre nästa gång.
Just nu tjaffsar vi om jobb, jag är arbetslös, har jobbat inom restaurangbranchen i flera år innan och det höll på att gå rätt åt he*vete av olika anledningar, så jag vill inte in i den branchen igen, inte i första taget!
Men tydligen så är det det jag måste göra om jag vill få något jobb igen, för utbildningen som jag vill in på är ingenting att pissa på osv osv osv.
Ville bara skriva av mig lite. Bara så trött på tjatet! Jag kan inte göra mer än det jag gjort/gör. Jag söker allt jag kommer över, lämnar cv överallt, försöker utnyttja mina kontakter. Men har de inte jobb till mig så har de inte!
Om han bara en gång hade kunnat finnas där för att stötta istället för att sparka undan benen för mig hela tiden så hade kanske självförtroendet inte behövt rasa varje gång jag berättar något som jag ser fram emot, är stolt/glad över och hoppas på…
förstår hur du känner dig.. har varit i samma sits sj! man blir så trött, less och nedstämd så man vill gå o hänga sig vissa dagar. De enda jag kan säga är håll dig kvar och ge inte upp! det tog mig 2 år innan jag hittade mitt jobb=)
Qui dormit, non peccat
#1
Mm, och ett ständigt gnäll över min hund, att hon var ett misstag osv även om hon är jätte söt. Ändå förklarar jag att hade jag inte haft henne nu när jag är arbetslös så hade jag inte kommit ut ens…
Nä då istället kommer nästa sväng om att jag inte är arbetslös för evigt och vad gör jag då med hunden osv osv osv. Alltid måla f*n på väggen.
#2 till mig sa de att de tyckte att jag skulle flytta hem istället och vägrade ge mig pengar.
Qui dormit, non peccat
#3
Jag har ju som tur är relativt bra a-kassa så ekonomin är inte på botten, något positivt iaf.
Jag har varit på ett antal intervjuer och har en till på gång, men det är inte bra nog…
Att flytta hem igen är något jag aldrig skulle göra. Jag har en bostadsrätt som jag i dagsläget skulle förlora stora summor på om jag sålde, jag har en låg hyra så stöttning med pengar är inget jag behöver och aldrig har behövt. Men stöttning på annat sätt, tex kunna lyssna hade ju varit skönt…
Idag känns det inte lika dåligt, men igår sög det. Som tur är så har jag en sambo som förstår då hans pappa är exakt lika dan…
Starta ny diskussion