Min mormor hade det innan jag var född.
Hon kände en knöl i bröstet, men läkaren sa att det var en hormonknöl. Hon fick gå hem.

Men hon kände på sig att något var fel, fick tjata till sig nålprov.
Tyvärr hade mormor rätt, det var cancer. Som tur är i ett tidigt stadie.

Dom opererade bröstet och hon fick strålning.
Idag mår hon bra och har ett "gelebröst" som är ett sådant man sätter i BH;n.

Känner ingen som har haft bröstcancer, eller någon annan kvinnorelaterad cancer sjukdom heller, för den delen, vilket jag är tacksam för.

Bröstcancer, eller cancer överhuvudtaget är min stora skräck och jag hoppas verkligen att jag slipper det.

Det är min stora skräck också.
Någon, minns inte vem, sa till mig att det brukar gå i varannan generation. Alltså min tur då.

Cancer överhuvudtaget är min stora skräck. Det, och aids.

Jag får hjärtat i halsen om jag plötsligen känner nåt jag inte kan säga jag kommer i håg.. och sen klarar jag inte andast normalt förens jag plötsligen känner det är presis likadan på andra sidan med. Och chansen för helt identisk cancer i andra bröstet, på samma plats "geografisk" i bröstet är nog rätt så liten.. eller hur?

Ingen i min släkt har haft bröstcancer. Jag har aldrig kollat mig, mer än möjligtvis själv i duschen men har aldrig fått rutin på det.

Undrar när man blir kallad till mammografi? Är oxå mycket rädd för att få det, precis som om hela min kvinnlighet hänger på brösten.

#5 Jag tror det är vid 40 man blir kallad på mammografi.

Jag har ingen i min släkt med bröstcancer. Tyvärr kollar jag inte mina bröst alls. Man kanske skulle börja.

Min morfars syster dog i bröstcancer.. Det är en läskig och otäck sjukdom cancer.. Jag är oxå helt livrädd när jag upptäcker något i brösten och måste sedan kolla många gånger så det känns likadant på andra sidan.

Jag har flera i min släkt och närhet som har haft bröstcancer. Jag har gått varje år på koll sedan jag var 30 och jag är noga med att känna efter själv så det inte är någon "knöl" eller sådär.

Vad jag vet har ingen i min släkt haft bröstcancer. Själv går jag regelbundet på mammografi.

Ingen i min släkt har haft bröstcancer, kan inte komma på någon just nu som haft någon form av cancer.

Men går just nu och väntar på att få höra hur det gått för min moster, hon kände flera knutor i bröst och armhåla för någon vecka sen…

#10 jag hoppas att det inte är något allvarligt med din moster.

Håller tummarna för henne.

Ingen i min släkt har haft det, och ingen annan jag känner heller. Vore jättehemskt att få det.

Blir man inte kallad att gå på mamografi när man blir typ 30? För isf så kommer jag absolut ta varje tillfälle i akt att bli kollad, det är jätteviktigt, vill absolut inte få det!

Jag hittade av en slump (brukar aldrig eller sällan känna efter) en knöl i ena bröstet när jag var 38. Jag försökte avfärda den med att ingen i släkten haft någon cancersjukdom överhuvudtaget, men den fanns ju där.. Efter tre veckor beställde jag tid till vårdcentralen som samma dag skickade mig till nyöppnade Stockholms Bröstmottagning. Fick göra mammografi, ultraljud och biopsi samma dag och fick lugnande besked några timmar senare. Efter att jag varit på VC var jag övertygad om att jag hade bröstcancer i sista stadiet, dödsångest med andra ord. Det tog någon månad innan jag lugnade ner mig och kunde ta in att knölen inte var malign, något läkaren hade förberett mig på var en normal reaktion.

Att få alla undersökningar gjorda samt svaret på en och samma mottagning och samma dag kändes väldigt bra. All personal var för övrigt underbar, i hela vårdkedjan.

#5 Det varierar mellan landstingen. I Stockholms län sker mammografiscreening från 40 års ålder.

MIN mormors syster hade det. Mormor och min morbror andra typer av cancer. En av mina tre bästa vänninorr dog i cancer. började med bröstcancer som sen spred sig.

MEN. kvinnor som jag vet vilka de är men inte känner mer än att vi säjer hej när vi möts i samhället har haft bröstcancer och blivit friska..

Jag vet att man skall känna igenom. Men är dåligt på det trots att det har funnits i omgivningen. Har gått på mammografi sen jag var 40 år.Är 50 nu. VIlken ålder man erbjuds mammografi är nog olika från ort till ort.

Inte bröstcancer, men annan cancer finns i släkten. Min morbror dog som 45 åring i levercancer och min mor håller på med tester just nu.

Så jag vill gärna kolla läget med mig också nu..

Jag har inte haft bröstcancer men däremot livmodern. Men jag går på mammografi när jag får kallelse. Tycker det är viktigt.

min farmor har haft bröstcancer. Det upptäcktes tidigt, så hon mår bra. Fast de tog bort ett bröst.

Jag kollar alltid brösten efter varje mens. Eller jag försöker komma ihåg det i alla fall.

har ingen i släkten med bröstcancer.. KOllar inte brösten själv, utan de gör killen! Han har rätt bra koll på hur de brukar kännas=)

#19 tänk på att "lära känna" dina bröst själv också. Så att du kan känna när något inte riktigt står rätt till.

Inte alltid en kille finns med hela livet.

Jag går alltid på mina mammografi-tider.  Känner själv regelbundet också, det är viktigt. Ingen i min släkt har fått bröstcancer.

Ingen i min släkt har/haft bröstcancer. Kollar inte heller, känns inte nödvändigt när man är så ung som jag.

Det som är bra med att undersöka sig själv är att man då vet hur brösten brukar kännas. Då märker man lätare om nåt inte stämmer.

Så egentligen tror jag inte man kan va för ung utan var med o lär känna brösten från början.

Sen är det ju mycket, mycket ovanligt att man får nån förändring när man är ung.

Men man lär sig dels att undersöka på rätt sätt, det blir en vana att göra det. Men inte minst man märker i god tid om det skulle va nåt fel.

Min syster är den enda i släkten hon fick livmoder och bröstcancer på en gång och det var mot sitt eget hormon östrogen.

Det var för 2 år sedan det hände och hon medicinerar fortfarande, än så länge har det gått bra och inga komplikationer har tillstött.

Detta gör att när jag kommer till klimakteriet så får jag inget östrogentillskott pga att den starta cancern och jag är hennes syster och vi är så nära

Min komppis mamma hade bröstcancer men är troligen frisk från det nu.

I min släkt på mammas sida finns det många som tyvärr har dött i cancer. Min mormor och hennes tre systrar hade alla bröstcancer och cancer i magen.

Jag kollar brösten en gång i månaden och går på mammografi med 1,5 års mellanrum. Det är bättre att hitta det tidigt, har jag en känsla av.

Hej alla, ny här.

Jag fick bröstcancer när jag var 36 år, upptäckte det själv i duschen.

Jag tycker absolut att man ska kolla sej själv regelbundet, det är så enkelt att känna lite extra när man ändå tvålar in sej.

Allting gick väldigt fort från att jag upptäckte det, tills att jag fick tid för mammografi, biopsi och operation.

Den typ av cancer som jag fick är inte ärftlig eller hormonell, den är agressivare än de andra och man vet inte varför den uppstår.

Genomgick operation, (sk tårtbitsoperation) cellgift och sen strålning.

Det tog väldigt lång tid för mej att komma tillbaka, mest på grund av att det satte sej på psyket, minsta lilla jag hade ont eller kände nåt konstigt så trodde jag det var cancer igen.

Nu 4a år senare känns det bättre, ingen cancernoja längre till vardags men det spökar ibland när man inte mår så bra.

Det var lite från mej

Kram

Inte bröstcancer, men annan. Fast jag går på alla mammografikallelser.

Min mamma hade bröstcancer.. Hon fick operera bort båda brösten men klarade sig och är friskförklarad nu :) I alla fall från cancer, lite andra krämpor och besvär har hon ju förstås..

Jag är 20 och har aldrig kollat mig. Känns lite tidigt.