jag vet for a fact att stress kan försjukta eller stoppa mens. Jag hadde inte mens på 3 månader under mitt mäst stressiga, och har vid alla stresstilfällen upplevd att mensen kan hoppa över en gong eller va försenad. Jo det kan mycket väl va stress och oregelbundet matinntag som gör att menscykeln förskjuts hos dig.

Det du kan prova med är att forsöka stressa ner och äta till på ett ungefär regelbundna tider. Ge det ett forsök, även om det kanske inte löser problemen med din mens är det inte skadligt för din kropp att äta lite mer regelbunden, snarare tvärt om.

Det kan ta några månader att få cykeln på rätt kör igjen med detta, självklart, och du kan med fördel även rådfråga vårdcentralen nu om dom hålle rmed mig i detta.. :)

Det kan även vara så att eftersom du är i tonåren så är det väldigt mycket hormoner i kroppen och de kan nog ändras en del innan allt lugnat sig igen.

Om du äter dåligt och stressar så kan mensen bli konstig. Det är det väldigt dåligt för en växande kropp att inte få mat på regelbundna tider och stress är inte bra för någon. Jag tycker att du ska börja äta ordenligt på samma tider och försöka sluta stressa och se om de blir en förändring. Mensen kan bli hoppig när man nyss har fått den oxå men som du beskriver det så tror jag mer på dåliga matvanor ocg stress.

Okej, tack för svaren!

Uscha, matvanorna kommer bli svåra att ändra på för mig.
Jag hinner nästan aldrig äta frukost innan skolan, och i skolan äter jag nästan aldrig lunch pga att det smakar som kattmat, tar en hårdbrödmacka ibland bara, väl hemma så äter jag om det finns nåt jag tycker om, annars äter jag bara en macka eller så.
Mitt problem är att jag inte tycker om mat, väldigt skumt med tanke på att det är ju rätt viktigt att äta liksom.. Men så är det och jag vet inte vad jag ska göra åt det…
Det kommer bli svårt med maten som sagt, men det är väl bäst att jag försöker ändra på det.

Stressen vet jag inte heller vad jag ska göra åt egentligen, för jag går i åttan med väldigt mycket plugg och redovisningar hela tiden, oftast blir det så att jag inte orkar plugga i tid och då blir det stressigt sen istället. Där kan jag ju såklart börja plugga tidigare, men det kommer bli en anpassning som heter duga.. Hela nätterna innan skolan ligger jag och tänker på vad jag inte kan inför eventuella prov, eller ligger och gruvar mig för nån redovisning. Jag har social fobi, så redovisningar är ett rent helvete för mig.
Detta resulterar ofta i att jag sover över, eftersom jag inte fått nog med sömn på natten. Jag kommer för sent och hela klassen tror att jag är lat eller inte bryr mig om skolan.
Det gör att jag mår ännu sämre psykiskt.

Jisses, vad illa det ser ut när jag läser igenom det…
Men jag antar att allt hänger ihop; min sociala fobi, sömnbristen, ätvanorna och även att kroppen tar smällar då..

Hm, jag är lite upp och ner just under den här perioden av mitt liv, hoppas det blir bättre med tiden för jag vet inte om jag skulle orka fortsätta såhär egentligen.

Får hitta mina vis att fixa det här, för jag mår nog inte så bra när jag tänker efter, bara det att man inte vill tycka synd om sig själv.

#4 om du inte hinner äta innan du går till skolan kan du inte göra en macka på kvällen och lägga i kylskåpet så kan du bara ta den i handen när du går hemifrån? Eller ta en frukt i farten. Inte direkt tidskrävande och bättre än ingenting. Jag har väldigt svårt att äta på morgonen och väljer om jag ska upp tidigt oftast att ta med mig en macka som jag kan äta när jag vaknat till lite mer.

Sen borde du kunna få ta med dig en matlåda till skolan? Om det finns någon micro eller så att värma i. Och hemma sen, om du inte gilalr så mycket mat kanske en ide kan vara att börja laga själv? Då blir det precis som du vill ha det=)

Bara några praktiska tips, hoppas något av det kanske kan fungera.

Den sociala fobin, är det något du pratar med om någon? Alltså om du har någon samtalsterapi eller så, det kan fungera. Men jag har dessutom alldeles bestämt för mig att man faktiskt ska få slippa redovisa inför hela klassen om man lider svårt at det och mår dåligt av det.

#5: Bra tips där :) Jag lagar mycket mat själv, men oftast blir det bara pannkakar, typ det enda jag tycker är gott, haha ^^
Måste ju lära mig att äta mat, detta går inte i längden..

Jag har pratat med en kurator i skolan, men hon lyssnade inte på mig utan satt och hittade på en massa saker och försökte smälla i mig att "så är det". Henne gick jag inte till många gånger.
Min pappa är psykoterapeut så honom skulle jag kunna prata med egentligen, bara det att han är min pappa och jag vill inte att han ska se mig som ett psykfall som han måste bota.

Angående redovisningarna, om jag inte gör dem så drar det ner mina betyg väldigt mycket. Tycker det suger, då de som har läs- och skriv-problem får väldigt mycket hjälp och visad hänsyn av lärarna men inte såna som jag.
Jag får ta tag i saker själv i skolan, när jag inte skulle få MVG i engelska (som jag vet att jag faktiskt förtjänar) så pratade jag med läraren och frågade varför, vad var det som fattades?
"- Du måste prata mer. Du måste framföra mer muntligt."
Hon hade varit på mig som en hackspett med sina frågor på engelska under lektionerna, och jag som blir lite stött och nervös varje gång kanske inte hann svara förrän hon gick vidare med frågan till någon annan. Det tycker jag var lite kränkande.
Så jag pratade alltså med henne, och jag lyckades fixa en tid ensam med henne då hon frågade ut mig på engelska, och jag svarade. På så vis fick jag mitt MVG till slut. Jag fick också en ursäkt för att hon hade varit så otrevlig på mig tidigare.
Men det är lika i de andra ämnena. Tydligen tycker de att kunskapen sitter i hur mycket man kan prata inför klassen, där håller inte jag med.

Lika är det på idrottslektionerna, där deltar jag inte ens.
Kan inte. Går inte. Det tar bara stött, och tårarna väller fram.
Jag vill inte göra mig till åtlöje så varje gång, så nu bryr jag mig inte längre. Jag kommer få IG (ligger just nu på G- enbart för att jag har pratat med läraren) och så är det bara.
Allt för att min stinkande hjärna är helt förstörd. Tänk vad lätt allting är för de andra i min klass.
De pratar bakom ryggen på mig för att jag är så "konstig", fastän jag inte är det egentligen.
De förstår inte hur lyckliga de är, och de förstår definitivt inte hur jobbigt jag faktiskt har det, dag ut och dag in.

Oj vad långt det blev..

Jo men redovisningarna ska kunna göras på ett annat sätt. Om du mår riktigt dåligt av det ska du slippa och kunna göra något skriftligt eller bara redovisa för läraren eller på något vis visa att du kan det du ska kunna. jag vet att den här diskussionen varit uppe på ett annat forum men jag kan inte komma på vilket.

#8: Det ska jag framföra till dem. :) Skriftligt skulle ju vara helt underbart, har problem med att prata enbart för lärarna också, för i min hjärna är de inte vanliga människor, de är fruktansvärda monster som gör allt för att göra livet surt för mig.
Jag kan inte stå inför en enskild lärare och prata om mina problem, eller något helt annat, utan att bli helt tårögd, oftast gråter jag också. Och stammar gör jag med när jag redovisar, och det är någonting som jag itne gär i vanliga fall.

Det är nog denna tråden som HannaM syftade på :)

Tack #10=) det var den.