HAr alltid sett mig som överviktig. Även då jag var smal.

Då berodde det på att mina två bästa vänner var jättesmala, jag normal. Men jag kände mig stor bredvid dom.

Nu när jag ser på foton blir jag arg att jag inte njöt av den tiden istället för att tro att jag var tjock.

Nu är jag överviktig jämfört med innan, och det ser jag på mig själv också. Och känner.

Så jag gör något åt det nu

Jag anser nog jag är mullig kanske lite väl mullig med. Det är inte heller nån överdrift, jag vet jag skulle inte må dårligt av att gå ner 10-15 kilo till. Men nån direkt livshotande övervikt är det inte.

Jag skulle hellre vilja gå upp lite, skulle vilja få ordning på mig och börja träna och få tillbaka musklerna jag en gång hade. Känner att det börjar ta lite väl mycket på det nu.

Jag anser mej vara överviktig. Har lyckats gå ner många gånger men går upp lika fort igen.
Tränar på gymmet nu och försöker att tänka på vad man stoppar i sej.
Mitt självförtroende skulle må bra av att gå ner lite. Men annars mår jag inte dåligt av övervikten.

jag är mullig… är inne i en bergochdalbana när det kommer till träning..

Men förhoppningsvis ska jag få struktur där också någon gång.

Jag ser mig som överviktig, vilket beror på att jag har ca 40-45kg övervikt och ett BMI som ligger nära 40 (för att det ska räknas som fetma inom vården så ska man ha 30 eller högre). Hade det inte vart för att min vikt blivit rent ohälsosam så hade jag nog inte brytt mig speciellt, men nu har höfter, knän, rygg, axlar, mm börjat säga upp sig.

Jag ser mig som normal. Har ett BMI på 22.

Vill inte gå ner nå mer, men däremot kanske få till lite muskler och få bort lite "graviditets-häng" som finns kvar.

Lite fastare kropp, med andra ord.

Jag ser mig som mullig, har ett bmi på 23 just nu, håller på att gå ner, har en liten bit kvar.

Är det mulligt? Låter lite för mig?

Kan inget om BMI eftersom det inte talar om om man är tjock eller inte. Det bryr sig inte om muskler.

Beror ju på benstommen det.. :) jag har en bekant med så smala lämmar och tunna knoklar att 23 skulle va mulligt på henne, hon ligger som normalsmal på 19-20 faktisk och då är hon inte mager så revbenen syns ens :)
Men jag skulle va rätt nöjd om jag kommer ned i 24-25 själv ^^

Mitt ex som bestod av endast muskler, nästan, var överviktig enligt BMI. Det fick mig att aldrig mer kolla någon med BMI. Det fungerar inte som det ska.

#11 det är rätt, BMI är bara ett mycket grovt överslag, så jag bryr mig inte heller särskilt mycket om BMI. Det är en lika flytande tumregel som "alt över en meter +/- 5 kilo".
Vilket tillsäger att jag på 167 cm skal ligga på 67 klilo +/-5 kilo.
Det är faktisk ett bättre överslag för mig enn BMI, för jag tycker att under 70 kilo vill jag inte med min kraftiga och grova benstomme samt muskler. :)

Jag tar inte BMI särskilt nogrannt för det är inget bra sätt att mäta övervikt eller inte. Jag tycker tumregeln om höjden faktisk är bättre på så sätt :)
Jag går på vad jag ser i spegeln samts kläds storlekar och det fungerar för mig :)

Sen komme rjag nog lyssna på min mann som älskar mina kurver med ;)

Ja den med höjden stämmer bra.

#9 Det är nog ganska lagom ur BMI mått då man där ska ligga mellan 20 - 25 ungefär. Men plockar man fram måttbandet så har jag fortfarande bukfetma bland annat Och ganska mycket rumpa och byst att ta av för den delen, så BMI ger jag inte mycket för. Jag är 174 och har satt målvikten på 65, står på 72 nu. Vill itne bli pinnsmal, så jag kanske stannar lite innan också.

#14 Tycker vikten du har nu låter bra ;)
Jag är 168, och satsar på 70.

#15 tack, du verkar ha en bra målvikt du med!

Det viktiga är ju att man trivs och ser till helheten, att stirra sig blind på våg och måttband är bara olyckligt.

Precis!

Jag ser mig nog som normal just nu. Men enligt BMI så är jag underviktig. Men de är ju så olika för alla människor vart de sitter, och muskler väger mer, så BMI bryr jag mig inte om.

Har dock haft problem med de där förr. (Vet inte om jag har de fortf) men nu anser jag iaf att jag är normal. Och de är bra!

Jag är 161cm och väger 55kg. 36 i storlek på kläder,ganska kul att vara "kort i rocken", 164 (barnstorlek) går aldeles utmärkt och på barnavdelningen kan man fynda *fniss*

#19 Ja, fynda på barnavdelningen är bra

Jag är 170 cm lång och väger 80 kg. Känner mej inte överviktig, egentligen, men har en putmage (efter 3 graviditeter) som jag gärna skulle vilja bli av med…ser ibland fortfarande gravid ut och det är inte roligt =(

Enligt BMI et som ligger på 27 är jag överviktig…

Jag är normalviktig, mer mot undervikt om det ska vara nåt, eftersom jag tydligen inte kan gå upp. :P

Är 158 cm lång och väger väl runt 47-48 kg. Är väl ett BMI på 19 om jag inte minns fel. Men ja, jag vill inte gå ner mer i alla fall (var en period nere på 45 kg…), men känner inget behov av att gå upp heller, även om det inte direkt skulle skada.

Så jag är faktiskt nöjd.

Alex, du kan också fynda på barnavdelningen

#23 Hahaha jaa… Fast jag har fått för mig att de kläderna sitter så konstigt.

#24 nej då! Ja vissa kanske. Men modet somvarit nu, tunikor och så, sitter bra.

Barnkläderna är ju ofta inte gjord för "tuttar", men som sagt, det  mesta funkar bra.

Köpte en skitsnygg jacka på REAn,  storlek 164, 150:- tycker jag är bra pris

#25 Attans att jag inte är nåt större fan av tunikor då!  Så det är väl kanske därför, jag är lite mer för kläder som sitter åt mer. Är ingen modemänniska direkt heller, har bara råkat vara väldigt inne nu det sista med mina skinnjackor!  Haha.

Hum, ska man verkligen skriva vad man väger och hur lång man är Är ju så olika hur hullet sitter på människor..

Men jag är liten 166cm. Och sist jag vägde mig (äger inte ens en såndär grej) stod de 52 kilo. Så alltså har jag 18.9 i BMI! Jojo!

#24 Mja, dem är ju lite mindre i armarna .. men de funkar fint

#27 det är ju inte svarskrav på ALLA trådar :D

#28 Haha neeh Men såg att dem flesta skrivit till vad dem väger också. Så då kan jag ju inte vara sämre

Jag är bara 14 så BMI stämmer typ inte på mig

Jag är iaf ca 157 och väger nog runt 46…men jag ju inte färdigväxt heller. Men på grund av att en hel del vuxna på senare tid har antytt att jag är mullig så har jag själv börjat få den känslan. Men egentligen är jag nog ganska normal

De vuxna som sagt till mig att jag är mullig är min farmor, en kompis mamma, en kompis farmor m.m. Men det finns också en del som antyder motsatsen…

När jag var överviktig tyckte jag att jag var smal, när jag var underviktig tyckte jag att jag var tjock. Tror det är rätt så vanligt (särskilt för kvinnor) att ta ut hur de mår på sin kroppsvikt.

Nu är jag normalviktig (BMI - 20) och det växlar lite hur jag uppfattar mig själv. Ibland tycker jag att jag är hyffsat smal, ibland lite småmullig. Beroende på hur jag mår. Som sagt.

jag är 160cm och väger ca 75 kilo nu, har inte vågat väga mig på ett par veckor då jag är inne i en depp period.. jag ser mig själv som rätt mkt överviktig.. var nere på 69 kg för någon månad sen men även då kände jag mig stor..

bäst mådde jag för ett par år sedan på 58kg men för att komma dit svälte jag mig och jobbade med hårt kroppsarbete och det går ju inte heller…

Jag tror att jag är ganska normalviktig. Har ingen fungerade våg hemma för tillfället, men kollar jag på hur jag ser ut så är det nog ganska normalt ändå, även om jag gärna skulle gå ner ett kilo eller två.

Jag är överviktig. Vet inte vad som får mig att tro det men det lutar väl åt media. I vårt samhälle idag fokuseras det väldigt på att man ska vara smal.

normalviktig tycker jag..

160 o väger 51kg men skulle vilja få tid o träna mig så kroppen blev lite fastare efter 3 graviditeter…

Ja, om jag skulle gå efter BMI, så skulle jag helt klart vara överviktig…

Ser dock mig själv som mullig..Men trivs med det=)

Skulle väl inte vara fel att bli lite smalare, men pressar inte mig själv till att bara äta nyttigt och ut och springa/gå på gym ett x antal gånger i veckan. Är dock ute och rör på mig och försöker äta rätt.

Spenderade dock mycket tid på att försöka banta som tonåring..Var mobbad pga att jag var lite mullig redan då (har iofs alltid varit lite lagom rund)

Men nuförtiden bryr jag mig inte alls om vad folk tycker om min kropp. Dom får ta mig som jag är helt enkelt=)

Jag har ett BMI på 22, men jag är mullig. Har gått upp ca 8kg de senaste halvåret.. riktigt skrämmande

Jag har ett BMI på 22, men jag är mullig. Har gått upp ca 8kg de senaste halvåret.. riktigt skrämmande

Jag är överviktig.. Sambo-kilon.. Vägde 62 kilo när jag träffade Rasmus.. Efter jul i år vägde jag 82kg! på 2 år.. Läbbigt. Så nu jobbar jag på att få bort dom kg tills vi ska gifta oss.. XD Är nere på 79kg nu.. Långsamt men åt rätt håll

Jag anser mig vara "normalviktig". Jag grundar det på min vikt innan graviditeten, då jag vägde 58 kg. Nu väger jag 62 kg, så jag har 4 kg kvar till min idealvikt på 58 kg, som jag stått still på, innan graviditeten, i 13 år ungefär. :)

Men 4 kg är ingenting. Under senaste graviditeten gick jag upp, inte mindre än (håll i er, för ni lär svimma nu!) 37 kg. Fiiiii…

Skönt att ha blivit av med dom!

Från 58 kg, till 95 kg, då jag kom in på förlossningen. Mycket vätska var det. O tack o lov så var förlossningen med nr 2, tung som tusan, så jag kom in kl 4 på natten o vägde 95 kg, jag åkte hem kl. 15 o vägde då 80 kg. :)

Effektiv viktförbränning, eller vad? *skrattar gott åt i efterhand*

Lilleman vägde bara 3440 gr. Så det fanns ingen 5 kg-klump att skylla på heller… *ler brett*

Just ja, kanske ska tillägga att jag är 166 cm lång.

Nr30: Du är INTE mullig! Vilka konstiga påståenden!

Jag är lika lång (kort..) som dig, visserligen färdigväxt (borde va iaf med tanke på att jag är 29 *skratt*) och väger exakt 10kilo mer. Vill visserligen gå ner några kilo men inte särskilt mycket. Jag räknas som smal och har strl 32-36 beroende på plagg.

Jag hade själv anorexia när jag var i din ålder och jag vägde inte mycket mindre än vad du gör nu. (OBS! Påstår absolut inte att du har det, utan vill bara påpeka att du inte är mullig, utan troligtvis helt normal utifrån din ålder och längd).

Försök att inte ta åt dig av människor som släpper ur sig sådana kommentarer, även om jag vet att det är svårt att låta bli.

jag är mullig :)
skulle vilja vara smalare men gör inget åt de så får väl stå mina kast :)

Jag har alltid sett mig som stor. Även under den tiden jag var riktigt vältränad med magrutor(!), eller då jag mådde piss och vägde 62kg med mina 182cm.

Vännen jag har måste ha lätt benstomme, hon är lika lång men väger 10 kilo mindre, det är jobbigt. Nu har jag gått upp 14 kg sen jag var som lättast och är fortfarande normalviktig enligt BMI och andra, men känner mig fet. Vrickad självbild? Javisst ;)

Jag tycker att jag är tjock. Hade en jättesmal kompis när jag var liten som sa att jag var tjock hela tiden, så jag trodde på henne. Jag var jättesmal själv då.

I tonåren så jag var smal, men hade lite mage. Så jag tyckte att jag var tjock. Men jag var normal tydligen. Sedan så tjatade min mamma dumt nog att jag var tjock, så tillslut la jag på mig lite tror jag. viktpendlade en del.

Nu tycker jag fortfarande att jag är tjock. är 177.5 lång, väger ca 70. födde barn för 6 månader sedan, har stora bröst som jag alltid har haft.

Avgör själva. Bilden tog igår..

#44 du är INTE tjock! knäppunge ;)

Tycker du ser smal ut ärligt talat.

#45 jag vet, men det är svårt när man har fått det inpräntat i huvudet hela livet och inte har ett 6pack..

#47 sant! men du e inte de iaf! :D

#47 Jag vet. Likadan själv, men du är inte tjock, snarare smal så det så ;) Snygg och söt dessutom ;)

#49 tack, nu blev jag jätteglad :)

#50 Det bjöd jag på

Jag ser mig som normalviktig nu, har sen förra sommaren gått ner 13 kilo så nu är jag väldigt nöjd med min vikt och hur min kropp ser ut faktiskt :).

Är 180 lång och väger 77 sist jag kollade.

Människorna jag omger mig med säger att jag är normal, men själv ser jag en flodhäst i spegeln.

Jag tror att män har lika stora krav på sina kroppar som kvinnor.

Sedan har ju kvinnor en massa andra konstigheter för sig som inte nått männen ännu (som högklackade skor som förstör fötterna, hårplockning och rakning, smink, nagelfixande, bh-ar som ska styla och forma, underkläder i de mest befängda utföranden osv osv) men som finns just för att försvåra känslan av att vi duger precis som vi är… för måste man göra allt det där och lägga all den energi (och pengar) många kvinnor gör på de sakerna så kan vi ju faktiskt aldrig duga som vi är!

Jag har ofta sett mig som mullig. Men jag vet att jag är normalviktig, jag har fått bättre självförtroende och känner numera att det spelar väl ingen roll hur jag ser ut? Jag försöker strunta i medierna, de har iaf knappt nån inverkan på mig. Orka hålla på så som det står i tidningarna!

Jag är överviktig men just nu bryr jag mig inte. Ska försöka ta ett krafttag med maten när jag känner att orkar. Just nu är det så mycket annat. En liten rolig sak, jag kollade mina kolestrolvärden och både det "onda" och "goda" låg lågt… Kanske har mina viktväktarperioder kanske lärt mig något trots allt? Jag slarvar med att äta lunch när jag är själv. Däremot äter vi middag varje dag. Borde äta mera nyttigt men tyvärr är det ofta dyrare. Långa promenader  blir det varje dag samt att jag har hus så lite "gratismotion" får man i alla fall.

Jag är 164 cm lång och väger 50-52 kg, och anser att jag skulle må bra av att gå upp 5 kg.. Har alltid fått höra att jag är underviktig, under tonåren hos skolsköterskan fick jag ofta frågan om jag var anorektiker, vilket jag aldrig haft ens tendens till att bli. Jag trivs med min kropp och har alltid varit smal, men jag är inte mager. En skolsköterska jag hade på gymnasiet sa till mina två bästa vänner att de skulle hålla koll på mig så att jag åt ordentligt i matsalen.. Hon var knäpp den tanten.

Kollar man BMI så är jag underviktig (16,4), men jag är inte särskilt orolig. Har alltid varit smal och lätt. Ingen skolsköterska eller liknande har sagt något om min vikt mer än det jag själv sagt, att jag borde träna och äta nyttigare
Vilket jag inte gjort 

Nu vill jag gå upp 5kg, så nu får jag väl ta att käka och träna mer (mindre är ingen risk). Bättre kondition och lite sexiga muskler får man förhoppningsvis på köpet ;)

Jag är ca 173cm lång ch väger 78kg, så enligt BMI är jag överviktig (ligger på 26).

Men just nu är jag ganska nöjd, bara jag håller mig på denhär vikten eller förtsätter att gå lite neråt.
Hösten 2007 vägde jag 103kg…

Bilden är från strax före jul.

Normal. Ca 1.60 lång och väger ca 50 kg.

Jag tror att kvinnor generellt känner större press på att leva upp till ett visst ideal än vad män gör.

Mitt BMI ligger på runt 17-18 beroende på hur mycket jag har rört mig, hehe. Har kämpat upp det från 16 och tycker jag är normalviktig nu. :)

Jag är mullig..
Började tycka att jag var tjock när jag var 13. Tänk så mycket som egentligen förstördes för att man gick runt och var rädd för vad alla skulle tycka och man gick och drog in magen och valde inte alltför tajta kläder. Jag var ju inte tjock då..
Det var först när man var 16 som man började gå upp i vikt. Och nu väger man lite för mycket.. Men jag ligger fortfarande under normal på bmi.

Hm… varför svarar nästan ingen på de övriga frågorna TS ställt? Är kvinnor (och vill vi/de vara)så fixerade vid sina kroppar/utseenden?

*fundersam*

#63 Där sa du nåt, de hade jag visst missat att svara på.

Kan ju säga såhär, jag anser inte att vi kvinnor har mer press på våra kroppar än män. Bara lite olika press. Men jag tror inte en överviktig kvinna mår sämre över sitt utseende än en överviktig man. Sen så om man ser till "idealet" så ska väl en kvinna vara smal och en man ska vara vältränad. Och då ligger det nog minst lika mycket press på männen…

Skillnaden? Kvinnor pratar/klagar mer öppet om det.

Har ett BMI på 25 skulle vilja gå ner 10kg, försöker ta tag i det nu med träning.

Jag tror att män har mindre press,  dom visar inte så mycket bilder på vältränade män som dom gör på smala tjejer, sen tror jag att vi tjejer jämför oss mer med varandra än killarna .

#44 verkligen inte tjock! :)

Oj, neeh media påverkar inte mig något längre. De var när jag var ung och dum som jag trodde på att alla måste se ut som pinnar för att vara värda något. Nu vet jag ju så mycket bättre.

Jag tycker jag är normalviktig, för att jag är normalviktig? Förr har jag haft anorexi och nu väger jag mycket mer och tycker jag ser okej ut. Så de duger väl

Om kvinnor har mer press? Nej, jag tror nog alla har lika stor/lika lite press i sånna fall.

jag är underviktig…. så underviktig att jag ligger på gränsen till anorektiker enl… bmi…. trivs inte med min vikt alls…. önskar jag kunde gå upp 20 kg…. är 190 cm lång så min fjuttiga vikt på ca 61 kilo kommer man ju inte långt med

Jag tycker att jag är normal. Tidigare va jag lite mer mullig men ändå normal. Efter en kraftig viktnergång (12kg/3 veckor) så såg jag ut som ett skelett. Folk påpekade de och jag gjorde allt jag kunde för att gå upp men lyckades inte, vilken var otroligt svårt psykist. Nu 5 år senare är jag inte än upp i min matchvikt, saknar fortfarande 4 kg men känner mig nöjd med den kropp jag har, visst saknas de muskler men dom kommer, förr eller senare  När jag jobbade i stall o slet häcken av mig så va jag enormt vältränad, vilka axlar o skuldror (framförallt) jag hade då men de har nu försvunnit de mesta, 6 månader senare. Men allt till sambons glädje, han tyckte jag va så mager då

Tycker nästan det är lite kränkande fråga.. Finns u faktiskt vi som anser oss vara för smala också. Som gärna skulle ha några kilon mer så kläder skulle sitta snyggt, men som p.g.a. generna inte får något fett att fastna på kroppen..

Jag är grymt underviktig och jag gör allt för att gå upp i vikt, utan resultat…

Är mullig och det beror inte på nåt annat än att spegeln och för små kläder talar om att det är så

Skulle nog gärna vilja gå ner 10-15 kg, men det är svårt när man älskar att äta och är för lat för att motionerna

Jag är mullig, på gränsen till överviktig enligt mig själv. Många i min omgivning är trådsmala, så jag känner mig väldigt stor.

Väger 70 kg, är 1,67 cm lång och har b-kupa. Fast jag har gått ner 5 kg på en månad och kämpar på. Målet är 60-65 kg.

Jag tycker faktist att jag är för smal och skulle gärna vela gå upp i vikt.

Revben som sticker ut, höftknölar som syns jätte mycket, ryggraden syns också jätte mycket när jag bara lutar lite framåt, konstiga knölar i mitten av foten och sånt.

Normalviktig enligt Media, men en sliten o hängande kropp efter en stor viktminskning. Så det var nog bättre som det såg ut från början..

Tror personligen männens utseende/vikt-spektrum är bredare än kvinnornas, vi har blivit så himla uppmålade (så ska det vara) i Media

Jag har nästan alldig varit lite mullig. Utom när jag fick mitt första barn. Då hamnade jag till slut på sjukhus med vikten 32 kg. Nu är jag väldigt överviktig. 159 lång och pendlar mellan 85 - 90 kilo. Min olycka gjorde att jag gick upp sakta i vikt. Sen alla mediciner som ger biverkningar med viktökning. Vill gärna gå ner till i alla fall runt 65, men det är svårt.

jag är 1.66 lång o väger mellan 50-54, pendlar där emellan hela tiden. har då alltså ett BMI mellan 18,1 och 19,6.

enligt mig själv är jag normal, men vissa anser nog att jag är en liten speta. de får jag många kommentarer om..
men jag kan verkligen inte gå upp i vikt. jag vet att några kilor inte skulle skada.. men det är omöjligt! dock har jag vart ännu smalare.. va nere i 46 kg ett tag. mådde psykiskt dåligt.. åh då trivdes jag verkligen inte me mig själv.. när skelettet syntes.

Finns de ingen "gå upp i vikt" diet.. som vi som är FÖR smala kan äta?

#77 jooo den är samma för de som ska gå ner… 6-8 mål om dagen… fast mer kolhydrater/proteiner/fett (nån av dem…minns inte vilken)….och vätska ska man inte glömma….

Sen säger de som vet att LCHF "dieten" funkar åt båda hållen…. en stabilisator kost kan man säga

aha.. tack linhof. åt den LCHF ett tag pga att jag skulle prova om de hjälpte på värk. åt den i 1 mån. men då gick jag ner 2 kg. så jag slutade.. men de kanske hade tänkt o vända sen.

Jag har alltid varit normalviktig, men så har jag också tränat på gym och joggat, spelat badminton och varit mycket aktiv.

Så när jag gick in i väggen i mitten på 90-talet gick jag upp från 66 till 86 på två år! Sedan gick jag upp 10 kg till. Den 1 april 2004 bestämde jag mig för att nu fick det vara nog så jag gick ner 23 kg på ett år. Jag kommer aldrig att kunna bli som förut eftersom jag har fettvävnadsreumatism (morbus dercum).

Läget för nuvarande skulle jag vilja säga att …………..mina byxor skulle behöva bli lite större……….

Men det rör sig om 6-8 kilon och dessa ska jag ta innan sommaren.

Jag ser mig som normalviktig. Jag baserar det på att jag mår bra och har ett lagomt BMI.

Rent generellt tror jag att kvinnor känner att de har mer press, men jag tror att det mer och mer blir fler killar som känner press på att deras kroppshydda ska se ut på ett visst sätt…

är 14 år snart 15, väger 54 kg o inte direkt smal, är normallång o väger lika mkt som mina klasskompisar o de e ja glad över =)

15 år, 160,5 lång, 58 kg.Kunde ha fastare mage, men jag orkar inte träna :P Rider en gång i veckan och tränar och går på promenader med hunden. Har haft ätstörningar, dock inte så allvarliga, men jag var nere på 49 kg som minst, såg dock inte så smal ut (enligt andra). Fast då låg vikten på runt 55 kg innan viktminskningen (knappt två år sen). Men i överlag är jag nöjd.

Jag är överviktig. Sedan när man mätte min benstomme på en hälsåkontrol genom jobbet sa man till mig….du är ingen kvinna utan en man med denna benstomme som du har….ni kan ju tänka er hur roligt jag och min kollega hade efter denna besök på hälsokontrollen.

Normal. Jag är jätte nöjd med min kropp. Är 170 lång och vägt för det mesta från 58-64 går upp och ner under året. Sommartid 58 kg, vindertid 63 kg men under senaste året har jag vägt 64 och stannat i den vikten..mitt BMI är 22 just nu och jag är nöjd :)

Normalviktig, 161 lång och ca 54 kg. Fast jag vara lite mer trimmad, gärna mer muskler.

Jag är normal i hela kroppen utom på magen/buken. Den svullnar upp, kan nog inte bara skylla på sjukdomen fast den sitter i buken, och alla mediciner. Vill få ner magen, men det är ju sååååååååååå tråkigt med situps.På medicinerna är det väl mycket vätska som bildas i kroppen och då tror jag inte heller det hjälper med situps.

Det är mycket media som gör att jag tycker min mage är större än vad den nog är. Men den är för stor. Om inte annat så märks det när jag köper byxor…………………

Ja, Jag tycker vi kvinnor har större press på oss att vi ska hålla vikten.

När jag har bättre ekonomi, om några månader så vill jag försöka ta tag i det här med min tjocka mage, för det stör mig.

Jag ar normalviktig. Var tvungen att kolla mitt BMI nu bara for att se vart jag lag och hamnade pa 23. Enligt NHS-tabellen ar det precis i overkant av normalviktig, men eftersom jag har mycket muskler sa raknar jag med att jag "egentligen" har ett BMI pa 21 eller 22.

Ar valdigt kort i rocken (156cm) och har varit uppe i 65 kilo som mest (i somras)! Da kande jag mig deprimerad over min vikt. Jag har alltid varit valdigt kurvig (breda hofter, stora brost), men da var jag bara fet rakt igenom. Jag var till och med storre an min mamma, och da ar hon over 40 och har fott tva barn! Sa nu har jag borjat trana och ata battre och har lyckats tappa 10 kilo! Malet ar att ligga runt 50 da min lakare tycker att det ar en lagom vikt for mig med tanke pa min kroppsform osv.

Jag har lärt mig att man ska tabort 110cm från sin längd så har man sin ideal vikt i kg.

Jag är 176cm lång, så ska ligga på 66kg. Har pendlat mellan 60 och 72.5 kg senaste två åren. Sist jag vägde mig vägde jag 68kg så jag är ganska nöjd.

Har räknat ut nu att mitt BMI ligger på 15,8 och normalviktig är 19-25

Jag är 155 cm lång och väger ibland 52 och ibland 57 kg. Det är väldigt skiftande. Jag är mullig, har aldeles för mycket fett runt magen, men för lite på brösten. Jag har börjat äta nyttigare nu, och simmar 1-2 ggr i veckan och cyklar en gång i veckan, utöver alla vardagspromenader. Framför allt vill jag bli starkare, för jag är väldigt svag som det är nu. Men så vill jag oxå bli av med magen för att se lite bättre ut. Folk brukar säga att jag ser normal ut, men jag är inte nöjd med hur min mage ser ut och jag är inte nöjd med att vara såhär svag. Så det tänker jag ändra på! :)

för övrigt är det media som ger mig så stora problem med min kroppsform, jag har ingen kvinnligt vacker kropp, och det gör mig sjuukt ledsen. för jag vill kunna tycka att min kropp är vacker. Men min kropp är konstig. Delvis pga scolios och stelopererad rygg.

usch jag känner mig som rena fläskdoris…

Jag har et BMI på 21 men vill gå ner 6 kg.

jag kan aldrig bestämma mej om jag rä överviktig, mullig eller normal.. mitt bmi ligger på normal. min läkare äger att jag är lite mullig medans jag själv runt mina kompisar känner mej som västa flodhästen

Just nu känner jag mig som en stor boll.. tjockbadboll typ.. Har gått upp en massa och har inte pli på mig själv så godis och kakor är ju boven..

Jag har ändrat min åsikt lite!

Stod och provade en BH idag och såg att jag är ju jättesmal runt bröstkorgen och midjan när jag såg mig själv bakifrån coh inte såg min bulliga gamla mage som har burit ett barn i sig.

Jag känner mig lite smal nu :D

#97 Helt rätt! Du ÄR smal, och det vore väl bra synd om man inte såg ett minsta spår efter att ha burit och fött ett nytt liv? Om jag blir med barn så kommer jag inte skämmas över bristningar och lite häng på magen, jag har ju gjort det mest naturliga och fantastiska som finns biologiskt sett, att låta ett liv ta form och växa inom mig. Klart det syns, och det är inget att skämmas över! Det går ju för det mesta tillbaka mycket med tiden oxå =)

Själv har jag ett BMI på 21.4. Väger nu ca 6-7kg mer än vad jag gjorde i somras.. Skyller på att jag skaffat pojkvän!  Men jag ska börja motionera nu. Har precis gjort min abort och nog syns det på magen att jag varit gravid.. Hua.. Men men. Det blir nya tag nu !

Jag är överviktig .. har varit rund sen jag föddes 5 kg klump .. skulle aldrig trivas med mig själv om jag ska följa BMI el. + - 5 kg .. är 157 cm, så alltså ska jag väga mellan 55-60 kg (o de är juh typ halva jag) som ska bort .. vet juh inte exakt vad jag väger idag men, ändå ..

.. anser att .. eftersom jag inte har besvär av de, så kan de juh inte skada heller, men har säkert gått ner nåt kg sen vi skaffade hund, så de blir juh mkt mer rörelse nu, än förut ..

Jag har rätt stor övervikt. Jag har alltid varit lite mullig men för ca 10 år sedan då jag mådde riktigt dåligt, så började den stora viktuppgången. Grunden lades väl också redan i skolan då jag mobbades. Och sötsaker blev ett sätt att trösta mig själv med.

Nu jobbar jag väldigt mycket med mig själv och även med hur jag ser mig själv. Via vårdcentralen har jag fått kontakt med en dietist och hon är jättebra och ger mig mycket positiv feedback. Och jag har även kommit igång med motionerandet…

Jag är överviktig, enligt bmi men har alltid känt mig överviktig också. Har inte pratat med läkare om det, men barnmorskan. Jag var uppe i 26-27 i bmi, men ligger väl just nu på 25,5 så det går åt rätt håll i alla fall.

Jag anser att jag är normalviktig. Jag tränar så gott som varje dag och därför väger jag nog mer än vad jag ser ut att göra. (muskler väger mer än fett ) Sen brukar jag faktist få komentarer av min mamma att jag "är så smal" men underviktig är jag inte iallafall.
Ibland tänker jag att jag är "tjock" även om jag innerst inne vet att jag inte är det.

Det som får mig att tänka, tycka detta är nog mest om min omgivning. Många som jag umgås med är "normala" eller underviktiga. Då känner man liksom att man också vill vara "underviktig" för att dom är det. Men nej. Så långt har det aldrig gått och det kommer det aldrig göra heller!