jag älskar min svärmor samtidigt som jag kan få totalt dårdimp på henne! inte för att hon är dum eller elak utan för att hon är så extremt dominant och har gjort sina söner till igenknäppta musslor som inte riktigt vet vad de är (människor). Förstår ni hur jag menar?

Du kan få min svärmor….. det första hon hade sagt till min man när vi hade träffats första gången (18 år sedan) var: måste du vara ihop med den där?

De första 10 åren var hon hemsk…. klagade på precis allt. Nu gillar jag min svärmor….inte jämnt men oftast . Hon har äntligen fattat att allt inte är mitt fel. Att hennes son inte är felfri… att jag gör så gott jag kan med de medel jag har….. och hon står på min sida helt plötsligt

min svärmor är nog en ängel. hon är snäll, givmild, vänlig och står för det mesta på min sida om hennes son gör nått bus ;)
kommer alltid och ger mig en stor kram och ja, är toppen helt enkelt :)

däremot har vi en 'farmor' (eg. farmors syster, farmor är död) som däremot kan gnälla och skälla, och tycka att saker och ting minsann är onödiga! ska nånting köpas så ska man minsann spara till det, om det såväl handlar om en ny tv, eller ett hus. så på något sätt har hon blivit dendär svärmodern jag hoppades slippa..
men hon har sina ljusa stunder hon också, och kan vara riktigt gullig om hon vill.

#2 mamma hade samma problem med sin svärmor (min farmor) när hon var i livet.  Hon var hemsk. Ett exempel och det värsta var när mamma och pappa förlorade en son (han blev bara några timmar9 och farmor kom upprusande på BB och slog till mamma för att det var hennes fel.  Det var en hemsk svärmor det.  (hon var inte speciellt trevlig mot någon, varken barn eller barnbarn heller)

#4 usch! sån har inte min vart…. när det gäller barnen så har hon vart noga med att tala om vilken bra mamma jag är man kan säga mycket om Linda, men hur hon tar hand om barnen… det är klanderfitt o det kan ingen ta ifrån henne…

Hon har faktiskt bett om ursäkt för hur hon har betett sej under åren…. och erkänt hon har haft fel så att alla kunde höra det med

Min första svärmor är jättegullig. Då när jag levde ihop med hennes son var hon ganska påflugen och jobbig tyckte jag men nu så här i efterhand har jag insett att det var mina problem med nära relationer osm skapade den känslan. Hon ställde alltid upp och hjälpte till om det behövdes och inget var några problem för henne! Hon är fortfarande väldigt mån om mig och nu även min nya man och vårt barn, en riktigt guldklimp faktiskt! När hon fyllde 75 var vi bjudna som familj för hon tycker att vi hör dit, jag är ju mamma till två av hennes barnbarn

Min nuvarande svärmor förstår jag mig inte alls på. Hon är sluten som en mussla och i praktiken helt ointresserad av oss. I praktiken alltså. Hon verkar vara oförmögen att ta initiativ till kontakt. Fast vi har en tråkig historia bakom oss pga att hon varit mycket elak mot mig och vi fick lov att bryta kontakten helt under en tid. Men de vägrar prata så vi kan ju liksom aldrig reda ut och komma vidare med relationen, eller vi har ingen relation enkelt uttryckt. Det är väldigt ledsamt för min dotter eftersom farmor och farfar enbart visar intresse för sina andra barnbarn vars mamma (min makes syster) är höjd till skyarna som en övermänniska på alla plan, felfri och underbar… medan sonen (min man) hör de inte av sig till alls.

jag kommer rätt bra överens med min svärmor skulle jag säga, trots hon är rätt svår att förstå i bland. Jag har ett tålamod som en ängel, och jag är värkligen upptagen av att få en bra relation.

Svärmor godkände mig som en av familjen typ direkt. När jag och min mann varit ofisiellt tilsammans några veckor sa han till mig att hans föräldrar skulle åka i väg på semester och att dom då brukade ge honom besked om att hans flickvän inte va välkommen där dygnet runt och hundra tusen regler.
Så när svärmor knackade på belagade jag mig på besked om att jag inte fick va där jämt. Han var då 19, snart 20 och bodde hemma, vi var inte riktig inne på tanken att va sambo helt änn.
Men icke!
Svärmot tog mig med på rundturen. "här står tvättmedel, diskmedel, vi har lämnat matpängar i skålen där uppe, vore trevligt om huset står kvar"

Jag berättade för min mann som häpnade, och därmed var jag accepterad.
Att vi sen några månader flytte i hop var knappast nån tillfäldighet. efter det, vi blev van att bo tilsammans.. ;)

Jag gillar min svärmor. Hon är snäll, enkel och omtänksam. Första gången jag träffade henne var jag väldigt tveksam för det kändes aldrig som att hon pratade direkt till mig. Men nu gillar jag henne mer och mer för varje gång :)

Min svärmor, död sen några år, gjorde allt för att få en sonhustru, som var med i pingstkyrkan och det är inte jag. Hon bjöd in olika kvinnor eller förslog andra kvinnor som var med i pingstkyrkan, bara för att visa att jag inte passade.

Svärmor gjorde alla möjliga saker för att jag skulle försvinna t ex anklagade mig för saker som inte hade hänt, sa att jag var alkolist fast jag inte var/är det, la hunskit i löv som hon ville jag skulle samla ihop med händerna, osv.

Min man och jag gifte oss efter ha varit tillsammans i ett år och barn på väg, då gav hon upp, men jag passade inte ändå. Hennes små nålstick kom hela tiden och det blev antagligen roligare i och med att jag blev arg.

Efter några år kom en till sonhustru in i bilden och hon var läkare. Svärmor avgudade henne och allt hon gjorde var bra. Jag var mig själv och tänkte det vinner i längden. Vad svärmor inte visste var att sonhustru nr 2 talade bakom ryggen på henne och avskydde henne mer än vad jag gjorde.

För att göra en lång historia kort, så efter ett antal år sedan gjorde sonhustru nr 2 något som gjorde svärmor verkligen arg och besviken, men då helt plötslig passade jag. Jag sa inget utan fortsatte att vara mig själv och undrade vad som hade hänt. Inte för än det hade gått några år fick jag reda på vad som hade hänt av en fd granne.

Jag vad den jag alltid hade varit och hjälpte henne med det hon behövde fram till hennes bortgång. Idag kan jag erkänna att jag inte var den bästa sonhustrun, men absolut inte lika bedrövlig som svärmor.

Något som jag har lärt mig är att inte vara besvärlig mot mina barns respektive, sedan hur de uppfattar mig vet jag inte.

Jag tycker mycket om min svärmor, inte så att vi umgås mycket bara vi, men hon är väldigt snäll.
Vi har mycket lika intressen, båda gillar hundar, gillar att läsa och vara ute i skogen. Så vi kommer bra överens :).

Älskar henne. Inte riktigt min svärmor, jag är ju inte gift. Men hon är helt underbar!

Min svärmor (ogift dock) är underbar. Hon är en rolig och genomsnäll liten tant. Kan prata om det mesta med henne, allt från relationer till världsproblem och jag har bott hos henne pga. jobb och vi funkar bra ihop.

Det enda negativa (som eg. inte är negativt) är att hon alltid tar hand om saker för en. Bäddar sängen om man stressat till jobbet pga. försovning. Tvättar ens kläder i ett kick innan man själv ens hunnit tänka på saken. Damsuger hemma hos en om man ber henne mata fiskarna för man ska bort över helgen och lagar tonvis med god mat som man trugas i.  ;)

Det har varit blandat, både bra relationer och dåliga relationer med mina "svärmödrar". Där det har varit dåligt är det helt enkelt personkemin som inte stämt riktigt, och en svärmor var ungefär svartsjuk på mig. En annan var en rik familj och då dög inte mitt efternamn.

Vid de bra relationerna har personkemin stämt på en gång, och vi har bytt kläder med varann och pratat och bubblat så mycket så att i stället killen blev irriterad.

Min sambos mamma är en underbar kvinna. Vi kan umgås själva och jag känner ett stor stöd hos henne, nu när min egen familj bor många mil bort efter att jag flyttat till en ny stad då jag blev sambo med hennes son.

tja.. allså.. vi har en bra relation, vi tycker ju om varann o så, men det är inte direkt så att jag åker hem till henne själv o fikar lr nåt sånt…
o ibland kan jag känna att jag har lite svårt att komma henne inpå livet, men hon är svår.. :), men vi har samma intressen o ibland babblar vi ju på som sjutton..
jag hoppas att det kommer bli lättare o bättre när vi får barnet, som kommer att vara hennes 1:a barnbarn :)

mitt x mamma gjorde jag allt med :) va nästan mer m henne än med mitt x.. haha… synd att en sån go kvinna hade en sån idiot till son…

Jag och min svärmor va kompisar redan innan jag vart tillsammans med hennes son. Så vi fungerar ganska bra ihop, brukar vara ute och promenera och så tillsammans.

Jag är jättenöjd med min svärmor, vi bor dessutom grannar och träffas näsan varje dag. fast även min svärmor har tendensen att ta över lite, bara för att" hjälpa till" och underlätta för oss.

Min svärmor är inte min favorit person precis.. =/ Hon har ställt till ett helvete för sin son.. Skrivit massa saker i hans namn så vi fick över 100 000kr hos kronofogden osv. Hon är polisanmäld och vi har inte mycket kontakt med henne som tur är.

Min svärmor är en väldigt trevlig kvinna tycker jag. Tyvärr har vi inte så mycket gemensamt, så det finns inte så mycket att prata om.

Men snäll, det är hon, har inget ont att säga om henne.

Jag tycker jättebra om min svärmor =) Jätte lätt att ha och göra med, precis som hennes sambo! Hela min pojkväns familj är jätte bra =)

Jag hade världens bästa svärmor. Vi har fortfarande kontakt fast det är snart 20 år sedan jag skildes från hennes son.

Det kanske inte är så lätt att vara svärmor alla gånger heller, har ni tänkt på det? Vad kan det bero på att så många verkar ha svärmorsproblem?

Min "svärmor" (jag och min sambo är inte gifta) vill väl, men gnäller bara hela tiden! Hon pratar bara om sig själv och alla hennes femtielva krämpor. Jag har svårt att känna sympati för folk som bara känner efter hur dåligt de mår fastän de egentligen inte är sjuka. Hon har blivit kollad på alla håll och kanter av läkare utan att de hittar något… Som tur är bor vi 100 mil från varandra och jag har bara träffat henne en gång (dock så bodde vi hos henne i tre dagar vilket var mer än tillräckligt) - däremot har vi pratat i telefon många gånger och det enda hon pratar om är sig själv och hennes krämpor…

Jag och svärmor har haft våra duster tidigare. Numera bråkar vi inte. Det som är jobbigt nu är hennes egotrippade sätt. Så fort hon ringer och vill ha skjuts eller hjjälp med något ska jag komma på studs vilket inte är så lätt när man har barn och sitt eget liv också. Hon ringer ofta och bjuder på mat, då känner hon sig ensam. Ibland tackar jag nej, och då håller hon på och tjatar ihjäl mig samt blir sur för då är jag otacksam.
Alltså jag skjutsar henne gärna till olika saker men vill veta det mer än 15 min. vi ska åka. Jag har ca 6-7 km till henne.
Barnen tycker om farmor men de tycker att det blir lite tjatigt att åka dit för ofta. Det finns inte så mycket att göra där för dem.
Samtidigt har hon ställt upp mycket för oss, hon har t ex borgat för huslånet jag har. Köper kläder till barnen emellanåt, bakar mycket och skickar med oss hem.  Så hon är egentligen snäll men jag men det är jobbigt att hon drar i en hela tiden och samtidigt får mig att få dåligt samvete för att jag är inte hjälper henne. Men vi pratar i telefon nästan varje dag och vi hälsar på henne 1-2 ggr i veckan.
En bra sak med svärmor; hon klagar aldrig på mig som mamma.!!! Hon är fyllt nöjd med hur jag tar hand om barnen. Min egen mamma klagar hela tiden på allt.

jag har turen att ha fått den bästa "svärfamiljen" som kan tänkas… är det någon som är hemsk så är det MIN egen mamma :P visserligen bara mot mg, men iaf :P

För mig har det varit blandat, men nu har man blivit svärmor själv, så man undrar hur man uppfattas

Vad glad jag blir av att läsa att så många tycker om sina svärmördrar!

#21 det har jag tänkt mycket på, inte minst för att jag själv har två söner och sannolikt kommer att bli svärmor en dag… jag är onekligen lite nervös för det måste jag säga! Fast de problem jag har med min nuvarande svärmor handlar ju om bristande intresse från hennes/deras sida och det kan jag ju ganska lätt se till att det inte behöver bli ett problem!

#26 Hon kanske är som jag. Jag är så rädd att mina svärdöttrar (har tre stycken) ska tycka att jag lägger mig i deras privatliv, att jag håller mig nog borta för mycket. Och dom kanske upplever att jag är ointresserad därför?! Men jag är livrädd för att bli som en del beskriver i tidigare inlägg. Svårt att hitta vad som är lagom. Lagom är ju inte lika för alla heller!

Min Svärmor var helt underbar, saknar henne mkt.

Min sambos mamma är helt underbar. Vi bor grannar och hon ställer alltid upp som barnvakt, stallhjälp och åker ärrenden om man inte har tid. Jag trodde det skulle bli problem då jag och sambon flyttade tillbaka till Sverige och "vårat" hus inte var ledigt. Vi bodde i ett rum i svärföräldrarnas hus i 10månader! och inte ett ända klagomål.

Jag brukar uppmuntra henne med blommor och annat emellanåt det uppskattas mycket.

Låter som en riktig idyll Carita

jodå jag har bra relation till min svärmor, hon är underbar=)

#27 Kanske… det är väldigt svårt att veta.

Jag betraktar dem som känslomässigt och socialt "handikappade" faktiskt. Men att aldrig höra av sig alls på månader, inte ens för att fråga hur deras barnbarn mår faller nog inom ramen för ointresse skulle jag påstå. De kunde ju fråga oss, prata med oss men de vägrar prata eftersom det är "farligt". De har oxå uttryckligen sagt att de inte vill veta hur vi har det för det är inte deras sak och inget de vill ha med att göra. Så stöd och hjälp är nog inget man söker där.

#30 Det är det också  jag vill inte byta bort henne.

#33 Ja det låter som en idealisk relation!

Svärmor är snäll, har ingen djupare relation mer än att man ses några gånger per år. Jag är inte heller den pratgladades man kan tänka sig, så det är inte så konstigt. Har inte hört att hon skulle ogilla mig i alla fall, men vem vet vad som pratas bakom ryggen.. 

PS Sen gör hon god marmelad också!

Min svärmor är helt underbar kan prata om allt me henne

Har inga problem med henne, hon är jättetrevlig

Min pojkvans biologiska mamma lamnade honom nar han var 2, sa jag har ingen relation alls till henne. Hans styvmamma har jag inte traffat an, sa kan inte riktigt uttala mig om henne :P

Svarfar ar ok dock. Vi har inte sa mycket att prata om (han tror nog att jag inte kan sa mycket engelska hahaha)

Har jättebra kontakt med svärmor, finns ingen bättre. Har haft tur skulle jag tro.

älskar min svärmor :)

Jag tycker bra om min svärmor, förutom att hon sedan hon blev änka terroriserar oss på telefon och ger oss dåligt samvete om vi inte hälsar på varje helg.

I helgen som var frågade hon min sambo om han kommer till henne på middag. Jag jobbade nämligen hela helgen. "Nej", sa min sambo. "Nähä, då blir det inte att jag äter denna helgen heller", svarade hon. Sånt är INTE roligt att höra!

Har aldrig haft en bra svärmor. Gilla henne inte alls tyvärr. Väldigt falsk och visar en fin yta, medans man ser sanningen egentligen. Och hör spettsiga kommentarer. Lustig!

Men bara att hålla god min.

#42 Låter som min… ingen rolig situation alls faktiskt!

#43 Nej, inte alls! Har undvikit att träffa henne denna gång till och med. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig när jag inte klarar av hennes falskspel, ingen kommer någonsin duga till hennes son!

Min svärmor gillade inte mig bara för att jag tvingade hennes älskade son att dammsuga och ta fram sin tallrik med fil och flingor själv.

#44 Förstår precis hur du menar! Jag tror i och för sig inte att hon inte tycker att jag duger… hennes tankar om sin förstfödde är inte särskilt höga nämligen, det är bara systern där som räknas. Men hon är istället fruktansvärt intelligent och bättre än alla oss andra tillsammans…

Så för oss är det mera så att vi inte duger åt dem, vi är inte intressanta nog utan vi ska väl vara glada om de kan pressa in oss ett par timmar i sin fullklottrade kalender… när systern hör av sig istället släpper de allt och kommer rusande! Ytterst tråkigt för vårt barn, deras barnbarn som de totalt skiter i!

Men nu umgås vi inte längre, jag har slutat anstränga mig och då dog plötsligt all kontakt ut… vilket jag oxå sagt rakt ut till dem. Så de vet att vill de han  kontakt är det helt och hållet upp till dem… så nu har vi alltså ingen kontakt.

Har ni tänkt på att era svärmödrar kanske sitter och läser era inlägg?

#47 Jodå, det är därför jag är anonym! Annars vore det i vårt fall rätt bra eftersom hon (och hennes man) vägrar prata, de tycker bara synd om sig själva!

Hehe, jaa.. duger gör nog jag med egentligen. Men de är just att hennes son är hennes barn och navelsträngen kommer aldrig klippas av. Om man säger att han är dålig på att städa håller hon med, men kan sen tycka att jag är jätte hemsk som säger sånna saker om hennes son.

Min svärmor har inte internet! Och om hon hade det skulle hon aldrig läsa på såna här sidor. Å andra sidan vet hon redan att vi tycker att hon ringer för ofta.

ja o min svärmor funkar väl bra ihop men vi kan också bråka en hel del.Oftast om våra shettisar då vi kan ha väldigt olika åsikter.

jag är ju inte gift eller så, men min pojkväns mamma är väldigt trevlig. :) Gillar henne starkt och jag tror inte hon har något emot mig heller ^^

Jag tycker om min svärmor, hon är en trevlig kvinna av den gamla skolan, jag tycker dock det är synd att se hur hennes barn och familj tar henne för givet ibland.

min svärmor var rätt okey förutom att hon försöker"rädda mej" och vara mamma för mej.. förstår inte henne riktigt för det..