Då jag inte är aktiv inom arbetslivet så kan jag inte svara på din fråga, men däremot är jag nyfiken på vilket sätt du blivit diskriminerad.

jämnlikt?
Nej det skulle jag nog inte påstå det är till 100% men mitt i vårat klag och gnäll över allt som är fel skänker jag även en tanke till alla dom förbätringar som faktisk HAR hänt.

På våran arbetsplats händer inte nån könsdiskriminering iaf, inte som vi har fått se eller fått höra i facket iaf. Men innan jag började här.. oioioi som jag blev diskriminerad. En plats fick jag inte ens arbetskontrakt för jag var kvinna. Alla män på arbetsplatsen fick men inte jag. jag kan ju säga jag stannade inte så länge ;)

Gunilla: Jag är 54 och märke av detta när jag arbetade. Speciellt när jag var truckförare på posten och skulle samsas med killar från andra länder där kvinnan inte är som här. Men jag satte dem på plats och blev tillslut behandlad som en i gänget.

Tror det ofta beror på en själv. Fast lönen har vi svårt att få jämlik. Där måste vi få en ändring. En kvinna som gör samma arbete som en man, ska ha samma lön.

Jag är arbetssökande, jobbar extra då och då som butiksdemonstratis bara. Jag känner mig inte diskriminerad. De flesta demonstratiser är medelålders/äldre kvinnor, jag är 24 :P Har inte känt mig diskriminerad på annan arbetsplats heller även där de flesta har varit män och arbetet tungt.

Jag har jobbat inom kontor/administration inom olika brancher.

På 70-talet blev jag nekad att ansöka om jobb eftersom jag var ensamstående mamma. Detta hände vid ett flertal tillfällen. "Vi vill inte ha ensamstående mammor här, som alltid är hemma för att barnen är sjuka"

Jag har också under min arbetskarriär fått stå tillbaka i rekryteringen pga manliga arbetskollegor, även om jag har haft större kunskap och erfarenhet.

Jag har också under många år blivit sexuellt trakasserad på mina arbetsplatser, dvs inte haft någon kvinnofrid utan ständigt måst ha varit påpassad.

När jag efter många år och utbildning fick tjänsten som chef i ett företag, så blev jag mobbad av mina manliga kollegor. Det gick så långt att jag blev utsatt för en komplott. Det fanns bevis för detta skrivet på papper men fackföreningen kunde inget annat göra än att gå med på en uppgörelse om avgångsvederlag.

Och så har vi ju detta med lönesättningen, men detta är ju fortfarande ett problem!

Eftersom det inte blev någon mera kommentar om könsdiskriminernig, så antar jag att det inte längre finns i samhället, och det är ju positivt.

Jag sticker ut lite nu..  Jag tycker inte att kvinnor och män passar för alla yrken. Det har mycket med fysiken att göra. Vi är faktiskt olika. Brandmän och byggnadsarbetare t.ex. och nu blir det värre: Jag vägrar se på tjejfotboll och tjejishockey!

#7 jag ser inte på det med karlar heller ;) *Sportsvägrare*

#8 Jo, ishockey kan jag se på i vissa fall, och ridsport. Men sen är det stopp! Tur vi har en varsin tv hemma, då jag har en gubbe som är sportfanatiker..

Oj, nu kom jag nog ifrån rubrikfrågan..

# 7 - Jag kan hålla med att vissa yrken som kräver viss kroppsstyrka inte alltid är lämpligt för kvinnor. Naturligtvis så finns det väldigt muskulösa kvinnor och väldigt klena män, så det går inte heller att enbart gå efter könen. Vi kvinnor har ju inte den muskelmassan som männen har och kan aldrig bygga upp samma råstyrka. Detta är en fysisk skillnad. Så nog känner jag mig tryggare om det kommer en 2-meters 100 kilos biff och räddar mig om jag behöver räddas.

När det gäller sport så ser jag gärna på damfotboll eftersom de spelar snyggt, spelar alltså fotboll och kör inte med det testosteronstinna råkurr som numera förekommer på fotbollsplanen, och för den delen också på hockeyrinken.

Jag tycker gott att detta hör till könsdiskrimineringsfrågan eftersom tjejsporter inte satsas på och tjejerna alltid får de sämsta träningstiderna. Här finns mycket att göra……….

Men varför ska tjejerna spela hockey med andra regler än killarna? Har ialla fall för mig att det är så.. Ibland blir det bara för mycket när allt ska vara jämställt.. Det är kul med lite råkurr på isen.. *ler*

Från det ena till det andra. Nu sticker jag ut återigen: Låt småbarnsföräldrar bestämma över sina dagar, det är löjligt att det ska vara särskilda pappadagar. Tror nog att föräldrarna kan avgöra själva hur de ska ha det. Det ska ju vara så jämställt där med.

Jag måste ju säga att "jämställdheten" i arbetslivet har gått lite till överdrift i vissa lägen. Eftersom de försöker få bort det där med mans- respektive kvinnodominerade yrken så betyder det att på en arbetsplats som i stort sett bara har killar anställda, säg t.ex en fabrik, så har en tjej mycket enklare att få jobb än en kille, även om killen är mycket mer meriterad och kunnig inom yrket. I det läget kan alltså tjejen få jobbet enbart pga sitt kön. Då börjar jag genast fundera på vart den här jämställdhetsfrågan är på väg. Är det jämställt då?

Som redan sagt, vissa jobb är män mer passande för, och vissa är kvinnor mer passande för. Sen har vi ju också, av naturen, olika intressen.

Och ja, angående sport, så ser jag mycket hellre på herrfotboll/-handboll än damernas. Varför? De spelar bättre, och matcherna blir därmed mer intressanta. Det är väl även därför herrsporten oftast får mer pengar till saker också, eftersom de drar in bra mycket mer pengar, både när det gäller biljetter och tittarsiffror. Troligtvis därför de får mer plats i TV också. Damernas matcher är väl helt enkelt inte lönsamma att sända.

Här har ni en sportnörd. Älskar se fotboll, ishockey, formel 1, vintersporter, friidrott. Listan kan göras lång.

Angående könsarbete. Jag har hellre en kvinna på ett mansdominerat arbete som klarar av det än en man som inte orkar. Det beror många gånger på fysiken. Sen är vi kvinnor mer för att prata ur oss i situationer än att starta bråk. Undantag finns alltid.

En undran: När får en man frågan om han tänker skaffa barn? Tror det skulle bli ramaskri om han fick den frågan, men vi kvinnor ska finna oss i det

Jag har aldrig fått frågan om "skaffa barn" etc.. Jag har vid ett tillfälle fått komentar om sjuka barn och det var av en annan kvinna i chefsposition!

Jag har jobbat bland män där det varit rätt rått och mycket sexskämt men jag har helt sonika varit lika rå tillbaka och då var det inte lika kul längre. Finns inte på denna kartan att en liten skinntorr gubbe skall få göra sig lustig på min bekostnad.

Däremot har jag stött på det motsatta problemet när jag arbetade inom vården. de killar som arbetar där för höra precis ALLT! Där kan vi snacka om könsdiskrimenering, fy farao. Kärringar som håller på att tafsar och kommer med sexanspelningar..

#15 Jag har nog ungefär samma erfarenheter som du  på mina arbetsplatser.  Tonen är rå men hjärtlig på mansdominerade arbetsplatser och jag kan också vara rätt så rå då. Där det är kvinnodominerat kan tonen vara riktigt elak, inte lika rolig alltså. Mycket klagan och skitprat. En bra blandning på kvinnor och män är idealiskt.

Jämställdhet i lön måste det vara för lika arbete. Utför man samma sysslor kan det ju inte bli annat.