Ja, jag har fått ett missfall. Barnet var inte planerat och det kom som en chock. Jag förstod inte riktigt vad som hade hänt innan det var över. Det var fruktansvärt, alla tankar som rusade genom huvudet. Ett litet liv har liksom funnits och gått förlorad!

Jag fick massor av stöd av killen, trots att vi hade gått ifrån varandra nyligen.

Jag vet inte om jag vill kalla det missfall, men jag har förlorat ett barn i graviditetsvecka 32 pga moderkaksavlossning.

En jättefin liten pojke. Förlorade själv mycket blod och var så "uppe i varv" under snittet att jag vaknade ur sövningen 3 gånger. Så allt "runt omkring" blev så dramatiskt och uppskruvat.

Jag var mest arg och besviken. Något som man gått och väntat på och längtat efter i 8 månader och så fick jag ingenting för det.

Kommer ihåg att jag hade ett starkt behov av att hålla i honom och jag tyckte det var hemskt när han blev kall, för i min hjärna frös han och alla mamma-känslor sa att jag måste värma honom.

Jag har misst ett barn när jag var gången 7 månader. Jättejobbigt.

Jag fick missfall då jag var 16, var hemma men fick ingen hjälp då jag inte kunde ta mig ut från mitt rum på övervåningen (benen bar inte) och ingen hörde då jag ropade på hjälp =/

Jag blödde jätte mycket och det gjorde fruktansvärt ont. Tillslut så somnade jag av utmattning eller svimmade, jag vet ärligt talat inte vilket.

Jag talade aldrig om vad som hade hänt för någn i familjen, men jag berättade det för en av mina närmaste vänner som stöttade mig.

Det var definitivt inte en planerad graviditet då jag lyckades bli gravid med ett onenightstand som dessutom tog min oskuld.

ja, jag fick ett MA i april-08, som upptäcktes vid UL.. då hade fostret barit dött i 4-5v o jag hade inte haft ont lr blött nånting så det va ganska oväntat o fruktansvärt jobbigt :(

Jag vet inte riktigt, isf var det en riktigt tidig en. Var sen med mensen tillräckligt för att bli nervös, då jag en dag fick en väldigt konstig mens. Började blöda och göra ont samtidigt, såpass att jag spydde, kallsvettades och drabbades av yrsel (nära att svimma?). Var hemma hos dåvarande pojkvännen som fick leda mig ut till bilen när far kom och hämtade mig. Var ingen vanlig mensvärk, bara…skumt. Har aldrig haft något liknande.

Har aldrig reflekterat mer över det. Mest för att jag redan när jag började oroa mig hade bestämt mig att jag var för ung (15 år).

Fick ett missfall när jag var 18, fick stöd av vänner och min mamma… Men dåvarande pojkvännen fick jag absolut inget stöd av, vilket jag inte heller väntat mig då missfallet var pga honom. Nu i efterhand är jag glad för vad som hände, skulle aldrig vilja föra hans gener vidare…!

Ja det har jag 3 gånger.

Ja, för ca två år sedan. Jag bodde själv och kände mig otroligt ensam. Hade varit "sjuk" i flera veckor och hade varit på hälsocentralen på förmiddagen. När jag kommit hem ringde de från gyn där jag fick en tid redan dagen efter. Bara några minuter efter att jag lagt på så hände det. Dagen efter fick jag det bekräftat av en överläkare som verkade ha attityden att jag ändå skulle gjort abort. Fick inte ens någon förmedlad att prata med. Fick själv söka upp studenthälsan senare. Min pojkvän hade gjort slut ungefär när jag började må dåligt och det dröjde ca två månader innan jag skickade ett sms till honom om det. Det tog lång tid att få ett svar, han visste inte vad han skulle svara och det är väl förståeligt.

Har fått ett tidigt missfall. Det var inget trevligt. Jag gick i gymnasiet och det var inte planerat och jag fick ingen hjälp eller stöd.

Jag har aldrig haft det.

ja…skrev om de barnen i tråden: min dotter och hennes syskon i att förlora ett barn

ja 6 st

Har även fått 2 utomkväds. Då var jag ändå steriliserad. Det ena gick jag med i 5 månader, det andra i 4.

#14 hur går det ihop? steriliserad och bli gravid?

Nej, jag har inte varit gravid.