Relation ”känner ingenting”
Är i en relation sedan ett o ett halvår tillbaka , personen jag är ihop med har inte sagt så mycket om sina åsikter kring saker men oftast har han sagt han är lycklig mer mot och vart kärleksfull så det förvånade mig när jag kom hem och han bara sa att han måste berätta något.
Han sa att han ibland inte känner något alls för mig men att han ibland känner jättemycket vilket jag märkt av för ibland är han kall som om jag vore en vän och ibland är han nästan som klängig. Jag har bara förnekat det lite grann, men eftersom han kan vara så klängig ibland tänkte jag inte lika mycket om det
Bad honom förtydliga mer vad han menar med ingenting och han sa att han bokstavligen känner som jag inte ens existerar I dom stunderna
Han förstår inte ens att jag blir ledsen av att han sagt detta till mig men jag uppskattar såklart att han var ärlig men gör ändå ont.
Han säger han vill vara ihop med mig o älskar mig
Men vad är det för relation om han kan totalvända och jag aldrig vet när? Ska jag liksom kastas mellan klängiga honom och versionen som inte vill veta om min existens.
Är det värt att kämpa för? Ge mig tips.
#0: jag förstår att du blir ledsen av att höra det. Spontant känns det som något som är hans problem och som du med andra ord inte ska känna att du bär ett ansvar över.
Är det så att han brukar ha svårt att uttrycka sig, t ex om hur han känner? Jag tänker att det ibland kan vara svårt att beskriva känslor och orden kan bli illa valda om man dessutom känner sig lite pressad.
Men det skapar givetvis en osäkerhet i en att få höra att man ibland "inte existerar" för sin partner. Jag tänker att han måste kunna hitta ett sätt att förklara hur han menar så att du förstår och kan känna dig trygg i er relation, alternativt att han funderar mer på varför han fungerar så och vad han behöver göra för att det inte ska riskera att gå ut över dig eller er relation. Om det t ex är så att han behöver egentid ibland eller liknande. 😊
Men jag funderade på det om han är så bipolär med sina känslor så kommer jag vara den som lider av det liksom älskar han mig just nu eller inte. Rädd att jag ska kämpa för oss och med andra ord älska honom mer än han älskar mig, och till slut är det ändå han som lämnar mig eftersom det är tydligt han uttrycker mer tvivel redan. Det kanske är ett recept att bli sårad att stanna! Får se hur jag gör dock ska försöka föra lite mer diskussion men vill samtidigt inte stressa honom för han gillade inte att prata om det och jag vet att han måste klara av kommunikation i en relation men jag vill inte pusha på för hårt heller.
Jag tror inte det var ett missförstånd för jag frågade flera gånger och han sa att han älskar mig och ibland känner han ingenting alls, som jag inte existerar. O det var int relaterar till om han mådde sämre sa han, jag förstår att man inte alltid känner sig storm atthraherad till någon men att säga de på så extremt sätt låter osäkert för mig.
#2: det du kan göra är att förhålla dig till dig själv och dina egna behov tänker jag.
Om detta är något du vet kommer göra att du alltid kommer att känna dig osäker i er relation och gå runt med magont är det kanske bättre att avsluta? Om inte din partner kan möta upp dig i dina känslor det vill säga.
Jag tror överlag att det är ganska normalt att älska varandra olika mycket och på olika sätt i relationer, särskilt över tid. Känslor är föränderliga, det i sig behöver inte betyda att relationen inte är bra. Däremot verkar det svaja en del för din partner och han borde förstå att han skapar en oro i dig när han tar upp det. Frågan är väl om svajandet är något han kan stå trygg i eller om det är något som kommer gå ut över dig.
För nej, du ska inte vara i en relation där du inte känner trygghet. Du ska göra vad som känns bäst för dig och vara med vem som känns bäst för dig. 🌼