Stansbiopsi
Hej! Jag vet att det tekniskt sett är morgon, men jag kan inte sova så för mig är det fortfarande fredag. Igår, torsdag alltså, var jag hos gynekologen. Jag har fått långtidsbehandling mot Svamp i ett halvår, men det blir inte bättre. Nu misstänkte gynekologen en annan sjukdom och bestämde sig för att göra en stansbiopsi där och då och påbörjade ingreppet direkt. Hon sa att det kommer göra ont, men att det kommer gå fort. Jag blev sprayad i underlivet med en bedövning och sen tog hon snabbt fram stansen. Det gjorde väldigt ont och det gick inte alls snabbt. Sen slutade det inte heller blöda så det tog ännu längre tid. Jag fick gå runt i korridorerna i 20 min efteråt och blödde igenom 3 bindor innan det avtog.
På eftermiddagen tog jag Gardasilvaccin. Idag, fredag, vaknade jag med muskelvärk och tänkte att det nog var vaccinet. Det är förmodligen inte relevant, men jag säger det ändå ifall det är det. Jag tar immunhämmande läkemedel, så det tar längre tid för sår att läka och det är högre risk för infektion. Det är lite svullet vid såret i underlivet, men det ser okej ut. Jag är väldigt rädd för infektion. Jag har ont i nedre delen av magen också, men det kan ju ha många skäl.
Har någon här gjort en stansbiopsi? När hon hade fått ut hudbiten så kunde jag känna att känseln försvann, så jag vet inte om bedövningen gjorde någon nytta under ingreppet. När jag läser om det på nätet så står det att det normalt inte ska göra ont pga bedövningen, men jag tyckte att det var närmast outhärdligt. Borde läkaren ha väntat längre med tanke på bedövningen? Gick det rätt till? Jag är väldigt konflikträdd så jag har svårt att säga ifrån. Men jag både sa och visade att det gjorde väldigt ont och berättade när jag kände att bedövningen gjorde nytta. Jag har en ganska hög smärttröskel annars. Jag vill i alla fall aldrig göra om det igen.
Alldeles för sent svar. Men jag undrar hur det har gått?
Gällande bedövning och smärta så är det oerhört olika hur det upplevs. Bedövningen hjälper vissa, andra känner mycket smärta ändå. Sprayen är ju väldigt ytlig, och ditt prov var ju djupare. Att det släppte när hon fick ut provbiten kan bero på att den kraftiga smärtan och utdragen procedur med blödningar får kroppen att inte känna något som kanske skulle känts om det inte varit så smärtsamt innan.
Om läkaren var för snabb eller ej är ju omöjligt att veta, och det är gjort så det är inte lönt att tänka på.
Jag hade själv inte vaccinerat mig när kroppen har öppet sår att ta hans om, längre än den vanligt vis behöver pga dina mediciner och kroppen precis stressats rejält av intensiv smärta. plus ordentlig blödning efter vilket så klart stressar en när det inte är väntat och du inte fick chansen att förbereda dig inför provet och inget visste.
Vissa blir ju sjuka med feber efter vaccinering, vilket inte skulle vara bra alls för såret och risken för infektion.och exakt hur vaccinet kan påverka kroppen är ju inte någon helt säker på.
Jag hoppas att du gick till någon läkare om du var mycket orolig så du kunde släppa ölite oro.
Är det alltså inte i slidan det togs utan på venusberget eller blygdläppar?
Om det var utvärtes var fördelen att du lätt kunde ha koll på infektionstecken. Och magont om det var utanför slidan känns inte relaterat, om det var insida, då kan man känna smärta i magtrakten efter ett ingrepp, utan att något är fel.
Upplevd smärta kan variera mycket mellan olika dagar, och göra ont om man har ägglossning, har eller ska få mens, man sovit dåligt, ätit fel osv. Och kännas mycket mindre en dag när kroppen är i full balans.
Vill du berätta vilken sjukdom man måste göra sånt hemskt prov för att kunna se?
Och viktigast. Hur har det gått med läkning och bearbetning av chockartade provtagningen? Det kan påverka psykiskt mer än man tror när ett ingrepp görs utan tid att förstå vad det innebär, och uppleva en smärta man aldrig känt innan, dessutom på ett så intimt ställe som gör att man kan känna sig extra utsatt och sen blöda som aldrig förr.
Ett trauma och bra att veta så man inte förringar sina känslor utan går och pratar med kurator eller psykolog för att hantera det och kunna släppa det.
Hoppas du har någon anhörig som stöttade dig efter.
Starta ny diskussion