Man kan endast få kvinnlig om det finns det. Då har man rätt att byta.

#1: Har man verkligen rätt att byta?

#2: ja om det finns kvinnlig med rätt kompetens så har man det.

Vid akuta saker gäller det ju att det finns en sådan på plats just då.

Jag ska inte påstå att jag är insatt men så som jag har förstått det har man ingen ovillkorlig rätt till en viss läkare, men om det finns möjlighet så försöker nog dom flesta mottagningarna uppfylla ens önskemål. Men det kanske innebär att du får vänta längre eller liknande. Är det akut och den enda gynekologen som finns på plats är det förstås svårare att fixa till. Men vård är ju i princip alltid frivilligt och patientens vilja väger tungt, och som patient kan du förstås alltid vända och gå.

Jag tycker inte det är en självklar fråga. Personligen tycker jag inte det känns värre med en manlig gynekolog än en kvinnlig, för mig är en främling en främling och det är lika jobbigt oavsett personens kön. Men jag har en bekant som vägrar behandlas av en manlig gynekolog och jag förstår givetvis varför man kan vara obekväm med en läkare av ett visst kön, i lägre eller högre grad. Det är såklart viktigt att man är trygg med sin läkare och särskilt en som ska undersöka en intimt. För min bekantes del har mottagningen alltid löst det så det har i praktiken inte blivit något problem.
Men man kan ju känna otrygghet på grund av annat än kön och det känns som att det kan uppstå många praktiska problem om man får välja helt själv. Ska man få välja bort en läkare på grund av personens sexualitet, religion, etniska bakgrund, år av erfarenhet osv också? För även det kan ju göra en otrygg. Eller baserat på hur man som patient uppfattar läkarens kön? Jag tänker på tex en läkare som är transkvinna som inte genomgått någon yttre könsbekräftande vård och som därför har ett utseende som patienten uppfattas som manligt. Ska man få kräva specifikt en cis-kvinna?

Tycker du att man även ska få välja det motsatta, alltså att man vill ha en läkare av motsatt kön? Min mamma har nämligen väldigt dålig erfarenhet av kvinnliga gynekologer och har känt sig mycket otryggare med kvinnliga än manliga. Enligt hennes erfarenhet är manliga gynekologer mildare, mer förstående och hon känner sig tryggare. Ska hon kunna kräva en manlig gynekolog? Vad händer om ingen sådan finns på den mottagningen?
Jag vet även några män som mycket hellre skulle bli undersökt av en kvinna än av en annan man.

Jag vet väl inte riktigt vart jag står. Jag ser väl egentligen inget problem med att man kan be om en viss läkare men med förutsättningen att det kan innebära att man får vänta längre. Men om det tex är jourtider eller en liten mottagningen som bara har en läkare vet jag inte riktigt hur det ska lösas.

Eftersom du tar upp att det är "stört" just i Sverige, vet du hur det ser ut i andra länder?

Den absolut sämsta gynekolog jag varit hos var en kvinna. Hon saknade helt empati och var väldigt okänslig och hårdhänt. Har även haft både manliga och kvinnliga gynekologer som varit helt underbara, så det är nog inte bara könet det beror på. Fast självklart borde man få välja den man känner sig tryggast med.

Jag har haft gynekologer av båda könen.
Den bästa var mannen. Sa även min man som satt bredvid.
Lugn, försiktig. Han var en av de bästa på hela specialist mottagningen.

Det är deras jobb. Inget jag är orolig för.

De bästa gynekologer jag gått till har varit män. 😉

Självklart får du neka en manlig läkare! Vård är inget tvång. Däremot är det ju inte säkert att alla kliniker kan skaka fram en läkare efter preferens istället och på samma tid, eller ens alls om man bor på mindre ställen med mindre kliniker. Då får man välja att antingen vänta eller vända sig till annan klinik. Lika mycket som en patient (utom i fall av tvångsvård såklart, men det är ju sällan inom gynekologi någon beläggs med drt) har rätt att neka vård har inte vården någon skyldighet att till varje pris möta någons preferens. Kön på läkare kan ju önskas i alla specialiteer av alla möjliga skäl.
Sedan försöker vården alltid i den mån det går uppfylla önskemålet.
Sedan är det ju så att i alla fall man träffar en läkare är man i någon form av utsatt situation. Det handlar inte om läkarens rätt att arbeta med vad den vill. Kön är faktiskt inte en anledning att neka en människa att utbilda sig till någonting. Jag tänker att jag hellre har en läkare som faktiskt brinner för det denne gör. Att utbilda sig till en specialitet tar trots allt, förutom 5,5 års läkarstudier och en AT på två år ytterligare 5 år. Då handlar det inte om att ta sig rätten, utan om att man verkligen intresserar sig för det man gör.
Jag har själv haft både manliga och kvinnliga gynekologer och obstretiker. Otroligt trevliga, mjuka och duktiga allihop.

Nu kan jag ha helt fel för mig, men är det nte så att om du får en manlig gynekolog är det så att en kvinnlig sköterska är med under undersökningen? Har för mig det var det jag fick höra när jag fick en manlig gynekolog. Just för att man ska känna sig tryggare.

Jag har haft både och, när jag fått manlig gynläkare så va det en sköterska med samtidigt.
Jag kommer ihåg att det stått på en kallelse att jag inte kunde välja ifall jag ville ha manlig eller kvinnlig.

#9: Ja, det ska vara med en kvinnlig sköterska när det är en manlig gynekolog. Det är ju faktiskt för gynekologens skull också - annars finns det nog kvinnor som kan hävda att han gjort något olämpligt.

Enda gången man ska kunna få en kvinnlig gynekolog är när man söker akut efter sexuella övergrepp. Hur det funkar rent praktiskt på mindre orter vet jag dock inte, här i Göteborg är det väl inte så svårt att få tag på en kvinnlig läkare dygnet runt.

Min uppfattning är just att många män absolut kan vara kompetenta på sitt område som läkare. (har aldrig gått till en manlig gynekolog) Men jag har också erfarenhet av att inte bli tagen på allvar av män inom vården.

Kvinnor förstår ju mer hur det känns att leva som kvinna. Så det är den där aspekten också, att inte bli tagen på allvar.

Sedan är det ju så att många kvinnor har erfarenhet av män som är våldsamma eller att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. och att sitta i en gynekologstol framför en av manligt kön då liksom…?

Jag står ändå fast vid att patientens känslor är viktigare än 'jämlikhet'.

Kom att tänka på det här för att jag såg en video av Youtubern.. Felicia Bergström som gått till en gynekolog som hon tyckte betedde sig nedvärderande.

#12: Jag förstår givetvis att det skillnad på att besöka en läkare pga smärtor i underlivet kontra smärtor i tex armen när det kommer till känslan av obehag och utsatthet, så jag förstår hur du tänker men att en läkare lite per definition skulle vara en bättre vårdgivare för att denne upplevt samma eller iaf liknande saker som sin patient tycker jag blir avigt.
Eftersom smärta och obehag upplevs så otroligt individuellt så kan ju även en kvinnlig gyn som själv har/haft svåra menssmärtor ha attityden "Ta en alvedon och skärp dig för f-n! Så farligt är det inte." och en manliga gyn som aldrig upplevt PMS kan ha stort medlidande för sin patient ändå.

Med samma tankesätt, är då också föräldrar bättre barnläkare än barnfria tex? Borde äldre patienter be om att få träffa en äldre läkare för bästa vård och bemötande på vårdcentralen?
Jag tror "bedside manners" sitter i personligheten och inte är något könsbundet.

Min egen erfarenhet av just gyn.besök har varit 3st under mina 34år, alla besök kom efter påbörjad könskorrigering (transkille). Träffat två olika kvinnliga och en manlig gyn. Killen var helt klart bäst. Inte för att han var just kille utan för att han hade det bästa bemötandet av mig som patient med lite extra "krav" på ordval etc.

#12 Jag har träffat väldigt många läkare, inte gynekologer men inom ett annat område. Jag har haft manliga läkare som inte tar mig på allvar, men jag har även träffat många kvinnliga som inte tar mig på allvar. Samt bra och kompetenta läkare som faktiskt lyssnar, av båda kön. Jag ser inte varför det skulle bero på någons kön.

Att en kvinna förstår hur det är att ha en kvinnlig kropp måste inte betyda att hon lyssnar mer på sin patient eller tar patienten på större allvar. Precis som #13 nämner kan det faktiskt bli tvärtom. Min mamma har som sagt träffat på en del dåliga kvinnliga gynekologer och ett av problemen har varit just att dom förminskat min mammas problem baserat på sin egen erfarenhet. "Alla har mensvärk, du överdriver, skärp dig, sluta larva dig för du kan inte ha sådär ont". Så jag håller absolut inte med om att samma kön automatiskt gör en till en bättre läkare. Det kan användas på ett bra sätt för att bättre förstå patienten, men det kan lika gärna användas emot patienten. Och om man trodde att gynekologen skulle förstå för att hon själv är kvinna kan det göra extra ont när hon viftar bort ens besvär.

För mig är läkare och gynekologer sin profession inte sitt kön så om de är kvinnor, män eller mitt emellan, svensk eller utländsk är faktiskt inte viktigt utan att de är bra på sitt jobb. .Så nej jag tycker faktiskt inte man ska få välja. Den mest empatiske och försiktige gynläkare jag haft var både man och utlandsfödd. Nu har jag en kvinna lite barsk i stilen kanske inte riktigt så empatisk som jag önskat och den hårda tyska brytningen kanske inte hjälper men hon är jättebra på sitt jobb och hon var den som opererade bort en jättecysta med en tumör i som jag var så sjuk av så jag vet att jag ändå är i trygga händer. Och när man är jättesjuk brukar faktiskt inte könet på behandlaren vara nått man ens lägger en enda tanke på. När jag fick mitt första urinstopp och hade fruktansvärda smärtor skickade läkaren på akuten fram en ung manlig läkarstuderande för att sätta en kateter på mig (vilket är svårare att göra på kvinnor än män så han höll på ett bra tag men så fort den var på plats och urinen rann så försvann alla smärtor och jag var bara glad att få hjälp)

#15 nyfiken fråga. Varför är det svårare på kvinnor?

Hos många kvinnor är det svårare att hitta urinrörsmynningen, där man först tror att det är så kanske det inte är det. Han hade väldigt svårt hitta mynningen på urinröret hos mig den mer erfarne läkaren förklarade att det är vanligt på kvinnor att det är svårare hitta den och det kan vara annan vinkel än man tror men efter ett tag lyckades studenten.

#17 Ja där håller jag med dig att själva mynningen kan vara svår att hitta. Däremot är ju mannens urinrör så mycket längre och kan vara väldigt trångt och svårt att föra in hela vägen. Prostatan kan vara "i vägen" och svår att komma förbi t.ex.

Man får neka manlig gyn. Det har jag gjort och vet andra som gjort.

#19: Beror på vilken mottagning man går på. Man kan be om en kvinnlig gynekolog men man kan inte kräva.

#20 Man kan be om att få tid hos kvinnlig när det kvinnliga har tid. Har en kvinnlig tider kan de inte neka det bara för att en manlig har "fler tider" eller "en närmare tid"'

Jag personligen skulle aldrig gå till manlig, vill inte visa upp "det där nere" för okänd karl. Ja jag VET att det är deras jobb men spelar ingen roll för min del.

Hade inte varit bekväm med en man. Har också bara varit hos gyn en enda gång och det var en kvinna och ingen trevlig upplevelse… 😶

Oj råkade posta anonymt oops

Aaa vad jobbig mobilen är. Det är jag som är anonym

#24: vet inte hur ung du är, men du går väl på cellproverna om du är i den åldern?

#25: OT men när är det man börjar bli kallad? (Jag trillade på något sätt ur systemet så jag har blivit kallad tre gånger totalt, har kollat det i samband med andra besök. Lite skumt dock att jag uppenbarligen finns i registren och har blivit kallad några ggr, mer logiskt om jag inte blev kallad alls!)

#25: japp, man börjar med cellprover vid 23 år. Är 25

Ja precis, från 23.

I helvete att jag skulle gå med på en manlig gynekolog. Jag har faktiskt struntat att gå på cellprovstagning då de inte kunnat skaka fram en kvinnlig gybekolog. JAg har blivit utsatt för sexuella övergrepp och våldtagen, jag klarar inte ens avv att en man tar i mig i icke-sexuella tillfällen om det inte är någon jag känner mig jävligt trygg med (alltså vänner som jag kännt i årtal)

Jag är faktiskt av åsikten att man inte bör anställa en manlig gynbekolog, om det inte redan finns en kvinnlig. Att enbart erbjuda en manlig gynekolog när det finns många som blivit utsatta för övergrepp är ett hån för de patienter det drabbas.

Jag håller med dig, Leona.
Nu har jag aldrig själv blivit våldtagen, men jag har blivit illa behandlad av män, och jag skulle ALDRIG gå till en manlig gynekolog.

Jag kommer aldrig gå till en manlig gynekolog. Aldrig. Litar inte på män generellt, det finns vissa manliga vänner jag haft som jag skulle säga att jag litar på. Ett fåtal. Men generellt, nej jag litar inte på män.

#29: nu växer inte gynekologer på träd, så jag tror dom tar det dom får tag i faktiskt.

Bättre att det faktiskt finns en gynekolog än ingen alls

Och att diskriminera bort kön på det viset på arbeten är inte tillåtet.

Jag har full förståelse för att man kanske tycker det är rent ut sagt helt omöjligt att bli undersökt av en man pga dåliga erfarenheter av män, men samtidigt är en läkare just läkare i första hand och kvinna/man i andra hand. Det är väl kanske dessutom så att det måste vara en kvinnlig sköterska med vid manlig undersökning just för att man ska känna sig trygg. Att vägra pga könet tycker jag är lika illa som att vägra pga hudfärg, man väljer bort någon för något de inte rår för när det är sekundärt i frågan om att göra sitt jobb.

Alltså, nu kanske jag missförsått detta lite men iallafall…

Har själv varit utsatt för våldtäcktsförsök och grovt hemfridsbrott, och lever med ptsd.
Efter den händselsen så drabbades jag av panik (började sprattla och gråta), bara av att min pappa lade armen runt mig, då jag fick flashbacks och det kändes som om jag inte kunde andas.
Min pappa var ju ändå någon jag var trygg med, och trots det hände detta.
Så, är det då rimligt att anta att jag skulle kunna acceptera en totalt främmande man undersöker mig intimt?
Är det något som jag ska förväntas "stå ut med", bara för att personen ifråga inte ska känna sig könsdiskriminerad?
Och åter, är det verkligen rimligt att jag ska genomlida diverse panikattacker pga att jag inte kunde välja att få en kvinnlig gynekolog?
/B.

#33: finns ingen kvinnlig där man går får man byta. Det är inte mycket att göra tyvärr. Man kan inte få välja om det inte finns någon kvinnlig att erbjuda på platsen. Och man kan inte kräva att en mottagning anställer en kvinnlig. Men det är fritt att byta mottagning som patient.

#34: det var denna mening jag invände mot: "Att vägra pga könet tycker jag är lika illa som att vägra pga hudfärg"

/B.

För övrigt har jag också varit utsatt för våldtäkt som barn och haft PTSD pga det, men personligen tycker jag inte det är svårt att skilja på män i olika situationer. Jag har också problem med främmande män om det är tex många på bussen eller om det går någon bakom mig när jag är ute, men när de är i sin proffesionella roll som läkare/gynekolog har jag inga problem att lita på dem så länge en kvinna eller min porjkvän är med.

Jag förstår att man har svårt för det om man varit utsatt eller bara är obekväm med situationen, men tycker att då är det lite upp till en själv att välja ett annat alternativi så fall och inte kräva något. Vård är trots allt frivillig i detta landet.

#35: det är som sagt diskriminering. Vad du än känner kring det.

Jag förstår fullt att man inte är bekväm med manlig, blev själv våldtagen på en strandfest skolavslutningen i 9an.

Men jag förstår också att jag inte kan kräva att det finns kvinnliga läkare och gynekologer överallt.

Så länge man faktiskt kan byta mottagning så finns det en lösning. Och är det akut då får vi välja pest eller kolera i det läget.

#37: har inte sagt att jag kräver det, men tycker inte att det är rimligt att säga att bara för att om jag är obekväm av att bli uneersökt av en man pga anledningarna jag tagit så är det samma sak som rasism.
/B.

#38 Fast vad är egentligen skillnaden? Jag litar kanske inte på invandrare efter att jag blivit rånad av ett gäng och då kanske jag inte vill bli undersökt av en utländsk läkare. Det är samma tänk, att man väljer bort någon pga anledningar som egentligen inte är relevanta för situationen där deras yrke är det centrala.

Jag säger inte att du eller någon annan kräver kvinnlig gynekolog, utan vill göra klart att man inte kan kräva vad som helst inom vården i Sverige. Vi har trots allt jävligt bra läkare/vårdpersonal i detta landet, oavsett kön eller medborgarskap.

#39: för att det i mitt fall inte är riktat mot gynekologen som person, vilket det skulle ha varit om det varit hudfärg man gick efter.
Men är väl olika hur man ser på det där.
/B.

#40: fast en man är väl en person precis som en av annat ursprung och utseende är det?

#41: uppenbart att jag inte kan få mina tankar i ord så att ni förstår hur det är jag menar, så tycket att vi avslutar här då detta bara får mig att må dåligt.
/B.

Är inte rasism intolerans/förakt för andra människor?
Så, på det viset är det väl en viss skillnad, eller har jag fattat fel?

Mvh// Moa

Vi har fritt vårdval i det här landet så det är bara att byta mottagning om det inte finns en kvinnlig anställd. De kan inte trolla fram en till läkare om det inte finns.

Jag har aldrig haft fittproblem så har inte behövt gå till gynekolog på det sättet. Vet bara att min kompis tyckte jag var konstig som gick till den där gubben på Östermalm som erbjöd billiga ultraljud "frivilligt" fram till v. 24-25. Han var ju gynekolog, men gjorde bara UL på min mage. Förstår inte hur det kan spela någon roll, i så fall kan man ju inte gå till en manlig tandläkare heller?

Sedan var det en barnmorskestudent som var snubbe, i min ålder, som skötte förlossningen i slutet. Fick höra samma sak där av en annan tjejkompis. Men alltså Han har ju samma utbildning och kompetens som en kvinnlig barnmorskestsudent tänker jag så det spelar ju ingen roll om det är han, hon eller hen…

Jag personligen tycker det är fel att neka främst intimt som gyn. Jag går absolut INTE till manlig gyn under några omständigheter! Är tacksam att det är så extremt få män som jobbar inom det där jag går, vet inte ens om jag sett någon manlig där.

Däremot manlig som kollade med ultraljud vid gravidteten samt satte epidrual vid förlossningen spelade mig ingen roll, då var personen inte vid "intima delar". Vanlig läkare bryr jag mig inte heller så länge det inte gäller vissa delar på kroppen, då är det big nono

om ni går till en vanlig läkare som ska lyssna på hjärtat och lungorna. vägrar ni ta av er tröjan för honom då och hålla stetoskopet nära brösten? eller låter ni honom sköta sitt jobb bara?

Om han skulle bara bög, hade varit skillnad?

#46: Vissa läkare har ju godtagit att man bara drar ner tröjan. Man måste inte ta av allt för att undersöka andningen.

Men visst, jag har tagit av tröjan för en manlig läkare, det var hemskt.
Skillnaden dock med gynekolog är att man känner sig ännu mer utsatt där eftersom man inte fort kan ta sig därifrån.

Ja, man kan inte 'tro ont' om folk, men det KÄNNS instinktivt fel, att man är jäkligt utsatt i sådana situationer.

Personligen tycker jag att när det gäller vården så är det så avsexualiserat.
Bara personen, oavsett kön, gör ett bra jobb. Att man lyssnar på mig osv.
Alla har likadana arbetskläder och "kön" blir för mig något som inte finns.

Äh, det är väl bara att tänka att det skulle vara värre med en undersökning av rövhålet typ.

lite som när min läkare ska kolla pulsen på mig. han blir för obekväm för att hålla kvar stetostoskoprejen på min tutte i 30 sek. det blir nästan pinsammare när han ber mig hålla den åt honom medan han räknar. har ganska tjocka tuttar så man förstår ju direkt att det är därför, hehe.

Men jag kan förstå att du blir obekväm i det. Det är väl bara Jag som inte hade orkat bry mig för min egna skull.

Men då vet du att vi har fritt vårdal i Sverige. Det innebär att du har rätt att söka vård hos annan vårdgivare i vilken region du vill.

#46 Man behöver inte sitta där i BH för att han ska lyssna på hjärta och lungor, går utmärkt ändå (Y)

#48 Man kan ju vara obekväm med det ändå och tycka det är för "intimt" om man säger så. Jag är sånt i alla fall. Jag ser inget "sexuellt" med det hela.

#49 Låter märkligt, aldrig haft stetoskop på bröstet för att kolla pulsen.