Jag tror inte att någon vill se sig som ett objekt, en sak. Däremot tror jag att det ligger djupt i människan att bli positivt uppmärksammad och accepterad av andra människor. Det är psykologin bakom sociala medier, vårt grundläggande behov som social varelse att bli omtyckta. Utseende har ju trots allt i alla tider varit en ev de stora nycklarna i social acceptans, något att spela på. Idag har spelplanen ändrats, från playboymagasin till oändliga views och likes om man bara visar det som massan vill se. Likes är som en drog. Det är ett tickande av gillande och acceptans från människor. Följare blir ett sammanhang. Du blir hög på socialt gillande. Ett sätt att få gillande är just utseende, bilder med sexuella anspelningar. Det ger likes och kommentarer, något som triggar belöningssystem.
Jag tror alltså inte att en person som lägger ut utmanande bilder vill se sig som en sak utan hjärna, som en sexdocka. Dom vill ses som människor, precis som vi alla vill. Däremot vill dom bli sedda, få likes och den kick det ger. Psykologin bakom sociala medier gör synligt något som alltid har funnits, profit på utseende, men arenan blir så otroligt mycket större och når en otroligt stor publik. Därtill finns den öppen för de i samhället som är känsliga för uppmärksamheten och har ett ännu större behov av acceptans, som unga. Finns en dokumentär på Netflix som heter "The social dilemma" som verkligen belyser problematiken med sociala medier och hur dessa spelar på våra egna behov. Ganska otäck, lite amerikansk, men bra.
Jag tror alltså inte att någon vill se sig som en sak, snarare motsatsen. Vi vill bli sedda, accepterade och omtyckta av andra, som människor och bilder av utvikande karaktär ger just det.

Och nej, det finns inte en lättklädd bild på mig på vare sig Facebook eller Instagram. Det är de sociala medier jag har… Och LinkedIn. Min Facebook består uteslutande av höns, och min Instagram handlar bara om vår husrenovering 😁

#1: tack för svar :)

#1: Vilken klok och vettig kommentar. Jag önskar fler var lika insiktsfulla som du. Då skulle det kanske inte finnas så mycket fördömande och förakt för unga kvinnor som bara vill bli uppskattade och bekräftade.

Tyvärr ingår det i vår kultur att små flickor bekräftas för sitt utseende och pojkar för att de är "tuffa". Oftare än vi anar sätter det spår i oss.

De börjar redan i barnvagnen: "Så det är en flicka? Vad sööööööt hon är!" eller "Aha, en kille! Vilken liten tuffing!"

Själv har jag många kompisar som börjar få barnbarn, och det är inte klokt vad jag får detta bekräftat hela tiden (tyvärr), det är bara att slänga en blick på t ex Facebook. Och självklart är det inte bara vad vi säger som spelar roll, utan till exempel vad vi ger dem att leka med. Man tycker att vi borde ha kommit längre 2020…

Alla människor är objekt men ingen människa är BARA ett objekt, d v s alla människor har ett utseende som man kan titta på men utseendet är bara en liten del av vad en människa är.
Alla vill bli omtyckta och ett sätt att bli det på är att klä sig snyggt, fixa till sig, träna o s v. Då ökar chansen att många gillar det de ser, särskilt män. Men sedan behöver man ju komplettera det med att vara en fin och bra person, annars backar de flesta män undan.
I vissa fall vill man att en kille ska titta på en och verkligen uppskatta det han ser. I andra fall är det opassande om han uppmärksammar en för hur man ser ut eftersom man då upplever att man inte blir tagen på allvar som människa utan bara reduceras till ett utseende.
Om man ska hålla ett föredrag t ex, då vill man att publiken ska fokuset på vad man säger. Om man går på en dejt eller klär av sig inför en kille man gillar då får han gärna titta på en och säga hur mycket han uppskattar det han ser.