Såg din andra tråd, men såg lite fler frågor här som kan vara värt att besvara också.

Jag kanske ska börja med att berätta att jag fick mitt första barn i våras (mars 2018). Jag hade massor med funderingar innan, som liknade dina, men jag tyckte att jag fick väldigt bra svar från BM, på föräldrautbildningen och av mina vänner och bekanta som hade barn sedan innan.

Det här med inkontinens är ju en rätt vanlig fråga. Kan börja med att tipsa om att börja knipöva redan nu, om du inte gör det redan - det underlättar något enormt! Sen får man fortsätta knipöva efteråt också. Lite svårare kan det bli att hålla sig, men det är enkelt åtgärdat med trosskydd och genom att fortsätta knipövningarna.

När det kommer till analen så är det inte särskilt vanligt att man spricker där. Barnmorskorna guidar genom krystningarna och säger till när du ska krysta och när du ska sluta - just för att minimera risken för sprickor överhuvudtaget. Men är du orolig över detta så tycker jag du ska ta upp det med din BM.

#1 Tyvärr finns det okunnig vårdpersonal också. En väninna lever med stomi nu för att ringmuskel och saker invändigt gick sönder.

Hmm.. Jag sitter här och försöker reda ut i mitt huvud om vad jag ska skriva. Jag var förlossningsrädd under min graviditet med min äldsta son.

Spricka under förlossning gör de flesta skulle jag säga. I alla fall vid första. För mig varken kändes eller märktes det alls under förlossningen. Efteråt fick jag bedövningsgel och blev sydd, det kändes ingenting heller. Spricker man lite mer och/eller inte har bedövning sen innan (jag hade epidural under förlossningen) så kan man få bedövningssprutor innan man syr. Jag har inte haft några problem av stygnen eller ärren efteråt, mer än att stygnen kunde sticka lite den första veckan och att ärret kunde strama lite vid sex första typ 3 månaderna. Detta var dock varken smärtsamt eller obehagligt eller så. Det mest kändes av lite.

Gällande inkontinens är det inget jag har märkt än så länge. Jag vet att jag läste en studie där det stod att ca hälften av alla som förr vaginalt två gånger får besvär med inkontinens och nästan alla som fött barn tre gånger får det. Det behöver dock inte betyda att det kommer direkt efter förlossningen, utan det kan komma senare i livet också. Jag vet att det finns en superbra minioperation de kan göra om man har besvär där de syr in ett litet band vid urinröret. Det ska tydligen vara väldigt effektivt så det är bra att söka hjälp och stå på sig om man skulle få besvär i framtiden. Analinkontinens är som jag förstått det rätt ovanligt.

Att föda barn är inte så himla roligt. Det är rätt oglamouröst. Men för mig var det inte ens i närheten av så jobbigt som jag trodde. Jag hade epidural under hela tiden. Jag gick i Aurora-samtal innan förlossningen och fick beviljat tidig epidural - guld värt. På epiduralen så var allt frid och fröjd. Jag fick en sista dos precis innan krystningsskedet som dock drog ut lite på tiden så bedövningen släppte gradvis under krystvärkarna. Då tog jag lustgas mellan värkarna (vilket hjälpte en del i värkarna också). Allt var klart hanterbart. Efter 45 minuter krystvärkar kom ett läkarteam in i rummet då maxtiden för krystfasen hade nåtts. De la en sugklocka, vilket var helt fantastiskt. Nu var det ju snart slut! Och jag fick hjälp! Kändes ingenting att lägga klockan och den användes i bara två värkar innan huvudet var ute. Det gör ont när huvudet ska ut, jag ska inte ljuga. Det gör rätt jäkla ont. Men det är inte den värsta smärtan jag känt, och jag kände aldrig att jag skulle dö, eller att det inte gick att hantera. Jag blev inte yr eller frånvarande. Det gjorde bara pissigt ont en väldigt kort tid. Som att slå lilltån i ett bordsben.

Nu ska jag snart föda mitt andra barn och jag är klart nervös. Jag ska gå i aurora-samtal även denna gång för att lägga en förlossningsplan.

Med allt det här sagt så tycker jag att du ska ta kejsarsnitt om du vill det. Det är säkert jättemysigt med ett planerat snitt. Men om du vill försöka föda vaginalt så tycker jag du ska lägga upp en bra förlossningsplan för smärtlindring och hur du vill bli bemött. Det hjälpte mig mycket. Gällande framtida besvär som inkontinens och liknande så tror jag inte att det kommer påverka dig så mycket som du är rädd för. Och oftast kommer dessa besvär ett tag efter förlossningen när man är starkare och piggare igen och kan ta tag i det. 

Allting kommer lösa sig. Jag förstår verkligen att du är rädd, och jag lider med dig. 

🌺

Förlossningar kan gå fel hur man än gör, men det hjälper sällan att berätta det värsta utan hålla sig till allmän fakta och information. Skrämselberättelser om enskilda fall där det går snett är rätt hemskt att höra som gravid, förlossningsrädd och utan egentlig möjlighet att ta sig ur situationen. Föda barn får man liksom göra oavsett. Min närmaste väninna höll på att stryka med rätt otäckt under sitt snitt, men jag skulle aldrig sätta mig och berätta hur och vad som hände henne för någon som redan är rädd. Det ger inget annat än ångest. Att sitta och berätta om det värsta för en förlossningsrädd är lite som tar sitta och berätta om fruktansvärda flygkracher för en med flygfobi när man redan är på startbanan…

Det gick jätte bra för min syster, hon har inga problem alls efteråt, hon är en rätt liten och kompakt person och födde en stor och tjock pojke, inte blev hon nå slapp för det, spricker gör man nog oavsett på något vis, hon syddes ihop och sen var de inge mer med de.
Oavsett vad är förlossningen och efteråt väldigt individuellt, alla har olika upplevelser, vissa får problem andra inte, de är omöjligt att veta hur de blir för just en själv. Min mamma har fött totalt 5 barn, hon hade aldrig bekymmer varken under eller efter förlossningen.

Jag låg inne i 2 dagar med värkar. Sov sjukt lite. Själva förlossningen den känns men var ju inte mycket o jämnföra med 2 dagar värkar 1 dag piller för "sätta igång öppningskedet". Fick sys musen lite inne 2 stygn 2 utanför. Blödde lite för mycket efter så fick skrapas. Det var min andra graviditet. Första 17 dagar över tiden läkt fostervatten och en son som på detta hade bajsat så fanns inget smörja att få ut men innan det kom på tal vart jag hämntad på sängen springandes till operationssal. Akut snitt då hjärtljuden var 52 på sonen i magen. Jag fick efter snittet svårt att gå högerbenet kunde sluta funka så jag bar inte sonen jätte mycket från rum till rum. (Ensamstående så hade vagn inne o flytta oss så i början) Fick börja med övningar idag 22 år efter ännu mycket svagare högerben kan inte dra matta med högra benet. Man kan inte sätta sig upp normalt på bra tid efter snittet. Jag har inte skaffat mer barn men skulle jag välja o känner min kropp rätt så får snitt min röst. Annars känns jag bra där nere jag tränar lite med knipkulor för hålla musklerna lite i trimm.😌 Har inga problem med något bara lite svagt högerben. 😉