Hej! (hittade ingen bra grupp)

Har bestämt mig för att verkligen ta tag i detta problem nu men vet inte riktigt vem jag ska vända mig till.

 Vill hålla mig kort.

Varje gång som jag och min pojkvän skiljs åt efter att ha umgåtts en helg/en dag får jag panikångest. Det känns som om han lämnar mig förgått fast jag vet att det inte är så och det känns som om jag aldrig vill släppa ifrån mig honom, att jag kan ligga i hans famn för resten av mitt liv. Även fast vi ses ofta, typ var varannan/tredje dag (vi är 18 och 19 , så vi är inte sambos) så saknar jag honom oerhört mycket och tänker på honom hela tiden och det känns som om hjärta går sönder när han inte är med mig. 

Har funderat om detta har med separationsångest att göra men jag känner inte såhär för kompisar eller familjemedlemmar utan bara min kille. 

Jag har väldigt dåligt  självförtroende /självkänsla och jag vet att jag var osäker av att bli ihop med honom i början pågrund av alla de konsekvenser som kommer utav att försöka ha en partner när man inte älskar sig själv.  Jag var otroligt osäker i början men mina känslor för honom tog över.

Jag orkar inte ha det såhär mer! Detta går ut över mitt liv och mina rutiner! 

Han är otroligt uppvaktande och fin på alla sätt och jag litar på honom och trivs så bra med honom! Men varför är jag beroende och desperat?

Har tänkt på om detta går ihop med min dåliga självbild och att jag inte kan älska mig utan det är han  som älskar mig och därför är jag beroenden av hans närvaro för han får mig att känna att jag duger för några timmar. kan det vara så? 

Vad är det bästa att göra nu tycker ni? Det är väl bra att prata med en psykolog om detta men innebär det att vi måste göra slut under tiden som jag går till en psykolog och pratar om detta eftersom om det handlar om min självbild så kanske jag bör börja om från början utan kille? eller? 

Är detta separationsångest eller något annat? är det någon som har ett eller flera tips eller förstår vad det kan handla om? så skulle jag vara otroligt tacksam för ett svar!

Varma kramar!