Hopplös 31

Kan ju förstå din känsla,,,,,, och det jag funderar på när jag läser ditt inlägg är: När slutade du att amma?

Det kan ju ta sin lilla tid innan kroppen återställer sig. Låter som om du bara ser din kropps fel och glömmer bort vad den gjort för dig. Burit 4 barn i magen - Brösten barnens skafferi - Kroppen har haft fullt upp med att producera och ge av sig själv till de små liven som är dina barn. ❤️

Jag har också fött fyra barn och ammat länge. Det tog flera år efter sista amningen innan brösten kom tillbaka till sin ursprungliga form.

Jag slutade amma i juli 2017 så snart 8 månader sedan. Jag tänkte att dom i alla fall skulle lite ha återhämtat sig vid detta laget men kan det alltså dröja år? Jo jag ser nog mycke fel, tyvärr! Är så trist när jag en gång var så tillfreds med mig och nu hur jag än försöker så har jag så svårt att acceptera att jag ser ut som jag gör. Dumt nog jämför jag mig med andra nästan jämt och framför allt dem som ser ut så som jag önskar. Jag trodde jag med åldern skulle gilla mig själv mer men det är nog tvärtom att jag trivdes bäst med mig själv förut. Jag vet att jag inte kan fnurra tillbaka klockan och att det bästa vore att lära mig tycka om mig själv men det är så förbaskat svårt.

Ja och  i jämförelsen med andra så förblir vi de ständiga förlorarna oavsett hur unga eller gamla vi blir. Inget kommer av sig självt - så länge vi ser på oss själva med dömande och i jämförandet med andra.

Visst är det svårt att vara nöjd. Men enda sättet att bli nöjd är att acceptera det som är, så lätt att fastna i den *moderiktiga normen* som ingen fullt ut kan leva upp till.

Har tre barn jag och minns utseendet på brösten en period efter sista amning, de var verkligen ungefär som du beskriver dina. Men senare blev de mycket finare igen. Kan inte säga exakt hur lång tid det tog, gick ju gradvist, men kanske et par år. Numera (minstingen är 16 och jag 50) är det fylliga och fina :-)  Så ge det lite tid. Försök tänka snällt om din kropp under tiden… tänk att de kunnat utfodra hela fyra fina barn :-)  Det är ju rätt fantastiskt.

Sen kan jag verkligen förstå dendär sorgen över stora förändringar. Mycket av det naturliga "förfallet" är ju något som mer eller mindre döljs och inte pratas mycket om. Och då blir man ju sämre förberedd också, när inte man ser att det händer för alla.  "Man" ser inga nyss urmjölkade bröst på reklamen… Liksom man inte ofta hör talas om att någon opererat sig för framfall, fast det är supervanligt. Det är som att kvinnor ska lida i det tysta, och dölja förfallet… som om det är skamligt.  Du har gjort ett enormt fysiskt arbete med att vara gravid, föda och amma. Om din man skulle ha uträttat något liknande hade han varit helt slut 😉…. Att lära sig leva med att hans fru har lite plattare bröst ä väl i det sammanhanget ett väldigt lågt pris!? Var stolt över vad du uträttat!

Min kompis tog lån. Hon hade så kallade taxöron.

Det där är väl egentligen inte så ovanligt efter så pass många barn. Få har turen att ha snygga bröst efter så många graviditeter och för vissa krävs endast en graviditet och så är brösten inte alls som de brukade vara.

Jag förstår dock känslan av att vara missnöjd. Här hemma så är min man beredd på att jag ska genomgå en operation efter vi har fått ett par barn (om jag nu ens blir gravid någon gång), så vi har redan samlat ihop pengarna inför en eventuell operation. Sen får vi se om det verkligen behövs eller ej, men jag gissar på att det kan behövas för min del. Mitt mål lär dock vara att försöka att inte gå upp alltför mycket i vikt under graviditeten så att jag kanske slipper en eventuell operation efteråt.

Jag tycker dock att det är tråkigt att jag och du samt en massa andra människor har den här konstiga bilden i huvudet att vi måste vara perfekta. Vi försöker leva upp till något som är egentligen ganska omöjligt om vi inte börjar gå igenom diverse operationer. Jag skulle önska att det existerade en mer sund inställning till ens kropp efter att man har fått barn (och även sådär i allmänhet).

De lär förändra sig en del närmsta 1-2 åren. Du kan ju alltid leva på hoppet att de kan bli lite mer som du vill ha dem. Men det här med hur man ser på sig själv och sin kropp är ganska mycket ett beslut och vana. Man måste vänja sig vid att inte hålla på och se ner på sig själv. Man får se sig i spegeln och säga till sig själv  - du duger. Tänk all energi man kan lägga på att inte vara nöjd med sig själv. Har man råd med det? Jag har inte råd att lägga ner den energin så att jag blir ledsen över saker jag inte kan rå på. Den energin vill jag använda till annat. Man får helt enkelt bestämma sig för hur man ska tänka om sig själv och börja göra det.

Maste saga att jag garna skulle ha 5 barn och hangande brost an att inte ha ett endaste barn annu, och flera missfall bakom mig…😕

Tack för era svar! Håller helt med om att det pratas för lite om kroppens förändringar efter graviditet och amning. Visst förstår man ju att den inte blir som före, åtminstone inte för alla. Skulle jag inte tycka det är värt det hade jag inte skaffat barnen. Dom är ju trots allt viktigast av allt och definitivt värt alla bristningar och tomma skinnpåsar men ändå så finns det. Bakhuvudet och gnager att ”skall det faktiskt se ut så här nu?” Överlag lever vi väl i en värld där det ligger mycket fokus på utseende och hur ofta läser man inte om ”supermammor” med superkroppar. De ligger ganska mycket fokus ock prestige i att det inte skall få synas att man fått barn. Någonstans på vägen så har jag noh tyvärr tagit åt mig av allt detta. Jag tycker också det vore befriande att se lite fler mammakroppar i reklam och dyl så man inte behöver känna sig ensam. En kompis fick tvillingar och alla imponerades så mycket av att wow vilken kvinna som fött tvillingar och det syns ju knappt. Klart man tar lite vid sig. Som jag förstått på era svar så kan det finnas lite hopp om att dom lite kan fylla upp sig framöver så jag skall försöka ha is i magen men drömmen om en operation ännu om jag inte börjar gilla läget. Skall nästa vecka få hjälp av ett bh proffs att pröva ut en bh åt mig. Det känns som ett hån att försöka köpa en i nuläget då allt sitter riktigt dåligt. Sport bh är det enda som funkar just nu. Visst är det helt onödigt att lägga energi på detta negativa tänkande. Jag vill verkligen försöka att inte göra det. Vissa dagar går bättre än andra men det räcker med så lite för att man faller dit igen. Jag har försökt att hitta något annat jag är nöjd med som kompensation men jag är hård mot mig själv. Magen är full med bristningar och någon bikini har jag inte använt sedan äldsta föddes för 8 år sedan. Bristningarna har däremot bleknat och stör mig inte lika mycket som brösten fast jag märkligt nog var mest rädd för bristningar än för brösten. När jag ser andra mammor så tycker jag alltid att dom är fina som dom är, speciellt dom som man ser att verkligen trivs med sig själv hur dom än ser ut. Ni som skriver att man skall acceptera sig själv för hur man ser ut. Har ni nå tips hur jag borde tänka och få mina hjärnspöken att försvinna?

#8 Jättefina ord men det är nog mycket lättare sagt än gjort. Jag har försökt i hela mitt liv ändra på mitt tänkande och försöka acceptera min kropp som den är. Jag kämpar dagligen med mina idiotiska föreställningar som förstärks av vad jag ser på fb, instagram, tv, på stan och på stranden.

Något som har någorlunda hjälpt mig är att följa folk på instagram som sätter upp ÄKTA bilder på hur de ser ut! Med bristningar, celluliter och hela faderullan. Jag älskar de bilder där folk visar hu fina de är då de posar och är i rätt ljus osv och sen en annan bild som visar hur de egentligen ser ut, bilderna som de annars brukar radera. Det tycks ha hjälpt mig mera nu de senaste veckorna än alla de år jag har spenderat på att tänka positivt och inse att man duger som man är och vi alla är unika och hela den ramsan. :)