Känner ingen glädje
Hejhopp.
Jag är 15 år och har länge inte känt någon glädje i något jag gör. Livet är så himla trist. Det känns tomt. Alla dagar går på "repeat", jag går i skolan, jag åker till stallet, jag sover. Om jag fick bestämma skulle jag inte ens åka till stallet för det finns verkligen ingenting som drar mig. Varför blir det inte bättre? Jag är trött på att känna såhär :-(
Kan du vara deprimerad? Det låter lite så. Det är inte normalt att allt känns meningslöst.
Sådär har jag ofta eller alltid känt mer eller mindre när jag varit deprimerad. Jag tycker du ska ta kontakt med en kurator eller liknande. Brukar kännas rätt bra att prata med någon och ibland kan det kännas lättare att prata med någon som man inte känner tycker jag. Ungdomsmottagningar brukar ha kuratorer så du kanske kan vända dig dit?
Mvh Linn
Går det inte att hjälpa sig själv på något sätt? Men jag har en kurator på min skola i varje fall och skulle kunna boka ett möte med henne
Jag tycker det är svårt att hjälpa sig själv. Jag mådde extremt dåligt under hela högstadietiden. Gick alltid och tänkte att "det blir bättre sen". Det blev dock inte bättre fören jag sökte hjälp hos en psykolog när jag var 25 år gammal. Så många år av att må dåligt i onödan. Idag hade jag varit tacksam om någon skickat mig till psykolog eller liknande när jag började vara deprimerad.
Mvh Linn
Jag tror att om man har sjunkit riktigt lågt kan det vara svårt att hjälpa sig själv. Då ser man ingen mening eller glädje med något. Får man då hjälp att vända trenden kan det vara lite lättare att komma vidare själv. Var inte rädd för att ta hjälp.
#0 hur mycket umgås du med andra? (undrar utav nyfikenhet)
till er.
ha en fortsatt fin dag!!
Bara för det har kuratorn på min skola blivit sjukskriven. Jag har en umo i närheten men vet inte riktigt hur och när jag ska ta mig dit :/
#6 Jag har några få kompisar i skolan men ganska många kompisar via min hobby som jag umgås med regelbundet
#7 vilken osis! Ett tips med UMO kan vara att kika på deras hemsida för mer information så som telefonnummer, öppettider, drop-in. :)
Hmm okej, låter som att du har det tryggt på den fronten. (om de är schyssta).
Jag har lite funderingar om det kanske kan vara vitaminbrist? Järn, D-vitamin? Olika brister påverkar oss på olika sätt.
Annars kanske det kan vara att du helt enkelt har spenderat för mycket tid i din "trygghets-zon", du kanske kan prova göra något ovanligt och utmanande? Ett exempel kan vara att för första gången berätta sin kärlek för någon, att försiktigt röra en spindel fast man har fobi, att kanske gå en kurs med främlingar eller tävla.
Tror sådant kan göra så att man får ett litet "upplyft" i livet när man gör det lite ibland. Annars kanske du kan prova att dra ut och jogga 3 gånger i veckan (om du inte redan gör det), som jag förstått det så kan man må väldigt bra av att röra på sig :D Men skulle tro att du endå är aktiv av dig så det är nog inte det som är orsaken.
Hoppas det blir bra snart, men det tror jag! :D 😃
till er.
ha en fortsatt fin dag!!
#3 Depression är lite på samma nivå som benbrott. Visst kan du försöka spjälka det själv, men det är inte säkert att det blir bra. Längst ned här finns lite tips på var du kan vända dig: https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/
Tant är ingen ålder, det är en livsstil!