Förbannade dödsångest
Nu kom en attack igen, usch. Känns som jag lever en mardröm när jag får paniken, att leva med rädsla för det ofrånkomliga. Kan ingen väcka mig och säga "vi skojar bara, man dör inte. Döden är ett påhitt som näcken i bäcken
Jag får sånna ''attacker'' ibland, oftast när jag ska sova. De brukar dock bara vara i typ 15 sekunder. Det jag brukar tänka på för att komma över detta är att det var ju likadant innan man föddes och det verkar ju inte så illa då man inte kommer ihåg det. Jag brukar också tänka på vilken ångest det skulle vara att leva för evigt. Eftersom döden är naturlig tror jag man desto närmare den kommer lär sig acceptera den.
#1 Det är ju det som skrämmer mig, att inte existera längre. 😅 #2 Jag har typ gett upp om att någon ska kunna laga mig inom detta. Har försökt sedan barnsben men ingen har gett mig verktyg som hjälpt.
