de två första är min förbannade höger sida

och de två sista är min vänster sida

Jag tycker ärligt att du ser jättefin ut. 🙂

Jag ser inget som jag tycker är osymmetriskt, för stort, för litet eller något som helst annat fel i ditt ansikte. Tycker däremot att du har ett mycket fint leende på de bilder du ler 🙂

Behöver inte vara BDD, men låter absolut som det kan vara något som satt sig i din hjärna sedan barndomen och det som sätter sig då kan sitta hårt. Mitt tips är att kontakta kurator/psykolog eller liknande för att få hjälp med hur du mår och att lära dig tycka om dig själv som du är, för du är bra som du är!

#0 Jag tycker du ser väldigt bra ut. Jag ser inga fel. Det är nog för att ni lekt leken alltför många gånger i sån tidigt ålder att det satt sig på ditt psyke. Du ska vara nöjd med dig själv. Jag har verkligen inte lika symmetriskt ansikte som ditt. Men jag är nöjd :D
Kanske KBT hjälper?

Jag kände igen mig i delen där du skriver om att du  kollar in dig själv och tycker att du inte ser bra ut i olika vinklar och att näsan kanske är för stor eller för bred. etc etc. Jag har själv gjort det. Speciellt med min näsa och med min hacka, men det har faktiskt försvunnit. Nu har jag inte varit med om det du beskriver, så jag tror inte mina fixeringar blev så hårt präntade.
(Menar att mina struggles var mer direkt från media och inte via någon idiotisk lek). 

Det är sjukt jobbigt faktiskt - att man känner så. Det är ju meningen att man ska kunna vara nöjd med sig själv och kunna acceptera hur man själv ser ut, och inte tvärt om. För min del försvann det, som sagt. Säger inte att det behöver vara så lät - att det bara går över av sig självt -  eller att jag vet hur det är för dig. Jag vet däremot att jag blir väldigt ledsen när jag hör om denna leken och hur det har påverkat dig. (Och givetvis många andra som blir utsatta för liknande).

Så som jag ser det, hade det varit bra om du tog kontakt med en psykolog som du kan prata med och reda ut detta. Det är otroligt synd att du känner så här, men jag är övertygad om att det går att lösa om du får möjlighet att prata med någon som vet hur det ska hanteras. 

Det finns otroligt många  personer där ute och man upplever somliga mer attraktiva än andra. Men alla är attraktiva i någons ögon. Det finns något för alla och alla har något för någon, och utseendet är faktiskt inte allt! 
Med det sagt, även om du själv inte tycker om ditt utseende (vilket givetvis är synd) och kanske inte _alla_ gör det (för det vore ju lite svårt :) ), så ska du komma ihåg att du är en människa och alla människor är olika, och att varje utseende är unikt och perfekt i sin egenhet, och att någon finner dig vacker, om än inte helt underbar. 

Jag hoppas verkligen att det löser sig, för din skull, så att du kan må bättre. :)

Håller med ovanstående inlägg, är inte fel på dina drag. Det kanske är så att det är andra orsaker som är förklaring än de du skrev men hursomhelst så har du uppfattat som att du ser dig på ett visst sätt och orsaken till det är förvisso något som varit innan. Har du någon som vill och kan uppmuntra dig, så försök ta emot det. Du har troligen känt som att du inte har kunnat sluta med de ritualer som du har hållit på med. Om du inte redan har gjort det så tänk framöver att du vill kunna få en vilja att ändra på det. Men upprepar alltså igen, det är inte fel på dina drag.  I övrigt kanske du behöver nån form av terapi med struktur där det finns andra saker som är bra, som du gör.

Men du är ju jätte vacker! Tänk om du kunde se det sj! Le mer,du är otroligt söt.

#3 #4 #5 #6

borde jag först vända mig till skolkuratorn och höra vad hon tycker och vilka kontakter hon har osv?

#8 Ja, det är en jättebra idé.  Var bara tydlig med hur mycket du lider av detta och hur stor del av din tid och dina tankar som det upptar.  De flesta unga tjejer nojar ju en del kring sitt utseende, men jag tycker det låter som att du har det mycket jobbigare än de flesta. Det kan säkert ha att göra med det som hände när du var liten, det låter verkligen hemskt att vara utsatt för det så ofta och under så lång tid.

Nu är det dags att släppa det inlärda beteendet att leta fel i ditt ansikte hela tiden.  Och det kan vara svårt, därför är det bra att få hjälp utifrån. En psykolog med KBT-inriktning tror jag skulle vara det bästa. Men skolkuratorn är ett bra ställe att börja, så kan du få råd om vart du bäst kan vända dig, om inte kuratorn själv kan hjälpa dig komma loss ur de här tankarna.

Där finns inga fel alls på ditt ansikte eller resten av kroppen för den delen. Du är verkligen jättesöt och har rena symmetriska drag. Jag har inte ens i närheten så symmetriskt ansikte som ditt. Jag känner igen ditt resonemang från mig själv i tonåren när jag utvecklade anorexia. Man ser verkligen inte vad andra ser. Det bästa är att skaffa professionell hjälp så man kan ta sig ur det.

Nu kommer jag att be dig ts att sluta starta tråd efter tråd om samma sak. Ditt självförtroende. 

Jag ber dig ta kontakt med kurator eller psykolog för du behöver inse väldigt mycket om dig själv. 

Det här är inte ett forum som är till för att andra ska berätta att du är vacker. Det ÄR DU. Nu är det dags att du tar tag i det. Du klarar det!

Jag kommer inte tillåta fler trådar där du söker uppmärksamhet.  Du har minst 4 st nu.  Dessutom vill jag avråda dig från att lägga ut bilder på dig. NEJ. Inte för att du är ful. Pga att vem som helst kan känna igen dig.

Men snälla vän, du är ju vacker och otroligt vacker då du ler och ser glad ut. 

Varför söker du inte hjälp? Du har ju psykiska problem då du håller på som du gör, inte fysiska problem. Snälla, sök hjälp för du är inte riktigt frisk i huvudet tyvärr. =( Det är nog ditt enda problem faktiskt.

Jag tycker att du har ett otroligt vackert ansikte. Din hy har en underbar lyster och du ser fantastisk ut när du ler. Du har ett sånt leende som verkligen smittar och gör en varm innombords. 
Sen så är det fullt normalt att ett ansikte inte är helt symmetriskt. Själv har jag olika form på mina ögonbryn, det ena ögat är inte lika öppet som det andra när jag slappnar av. Min haka/underkäke är lite sned. Min nästipp ser olika ut från höger jämfört med från vänster. Står man och stirrar sig blind på de små skillnaderna kommer man tillslut bara att se ett helt skevt och konstigt ansikte. Jag hag hatat mitt ansikte, och jag har också bara sett hur skevt och konstigt allt ser ut. Jag har tyckt att ena halvan ser ok ut men från andra håller ser jag ut som en banan i ansiktsformen. Nu är ska jag väl inte påstå att jag är gammal med mina 29 år men med åren har sånt fått mindre och mindre betydelse. Jag har lärt mig att acceptera att jag ser ut som jag gör. Jag tycker inte att jag är vacker på något sätt men det gör inte längre så mycket. Man väljer inte sin egen kropp, men man kan välja att älska eller hata den. Och även om man hatat sin kropp i flera år (som jag har) så kan man lära sig att acceptera den och tillslut tror jag absolut att man kan lära sig att älska den. Jag tror att arbetet kommer inifrån. Gör sådant som får dig att må bra och som gör dig glad. Om du mår bra inuti så kommer du att lägga mindre och mindre med tid på att störa dig på hur du ser ut på utsidan. Om du mår bra inuti så kommer du tillslut att lära dig att utsidan faktiskt inte spelar någon roll. 
Sen är det inget fel med att söka professionell hjälp. Jag har gått i samtalsterapi och det har hjälpt mig att se på mig själv ur ett annat perspektiv. Ibland kan det räcka med att bara gå ett par gånger för att man ska får prata av sig sina tankar och får lite perspektiv på hur man tänker och tycker. 
Jag hoppas verkligen att du kommer att lära dig att älska dig själv. Det förtjänar du.

Tack allihopa! Eftersom jag märker att jag ser saker i en större grad än vad ni ser så bör jag väl söka hjälp men framför allt att jag LIDER så mycket av detta! Jag har inte än börjat skolan men när jag väl börjar tänkte jag gå till kuratorn och höra med henne hur jag ska göra!

Lycka till!

#15 Tack så mycket!

Du var ju jätte fin :) inget alls som är fel. Lev livet och sluta se allt negativt med dig för du är jätte fin!

Vad är det som är viktigt med ett perfekt utseende? Varför är det bättre för dig att lägga massor av energi på att hitta fel, än att strunta i eventuella "fel" och bara leva på.

Jag fattar inte vad ni håller på med? Om TS visar sig ha BDD exempelvis, hur kan ni sitta och säga att hon bara ska "sluta se allt negativt"? Herregud. Jag är bipolär typ 2, när jag har mina långa depressioner där jag vill dö, där det enda jag klarar är att ligga i sängen i princip, hjälper det definitivt inte av att folk säger att jag ska "rycka upp mig".. Snarare är det riktigt förminskande.

Till TS; Kontakta psykolog och få hjälp. Det går att lära sig leva ett fantastiskt liv trots hjärnspöken! KBT är anledningen till att jag lever idag.

#19 Läs ordentligt i hennes trådar så ser du hur många som råder ts till att söka hjälp för sina problem.

#19 Du säger det jag försöker säga till alla som lägger såna enkla kommentarer. Det är fem ord, opersonligt och ändrar inte den åsikt personen själv har. (Talar utifrån egna erfarenheter, alltså vad jag upplever hjälper/hjälper inte i liknande situationer) Det får mig att le en stund, men i slutet mår jag lika illa och inget har direkt ändrats. Fint att veta att andra tycker om mig och jag får en uppenbar bekräftelse -vilket aldrig är fel, alla är beroende av någon form av bekräftelse - men problemet är att jag inte tycker om mig själv, och andras åsikter saknar djupare värde. Det är självklart bättre att säga att personen är fin och ge personen bekräftelse, än att hålla med och på så sätt bekräfta personens egna negativa åsikter som kan dra denne längre ner i ett hål. //////// Någon skrev i tråden att TS är ute efter uppmärksamhet/bekräftelse. Jag kan inte svara på om det är så eller inte, för jag känner inte henne och jag vet inte vad hon vill uppnå med sitt /sina inlägg. Jag har en fråga till denna personen, vet du vem hon är och vad hon vill? Om inte känns det dumt att anta ting. Det kan givetvis vara så -att hpn bara vill ha uppmärksamhet/bekräftelse, men jag tycker det är okej. För alla har rätt att söka uppmärksamhet/bekräftelse. Det finns ingen lag, och om det stör dig - läs inte. Ingen anställde dig för att klaga eller lägga dig i, och om du inte gillar det, låt bli. Själv skriver jag många inlägg, i relevanta forum för att snacka med personer som är kunniga på området, har erfarenheter, för att få bättre svar, eller för att jag helt enkelt inte har någon att prata med, eller inte vill ta en sådan diskution med någon jag känner. Det är det fina med internet. Ibland inte bara ett, ibland fler inlägg. Min huvudsakliga "agenda" är inte att få uppmärksamhet/bekräftelse. Jag säger det igen, anta inte saker bara för att du tycker det verka på ett visst sätt. Ber om ursäkt om du i fråga nu vet vem hon är och vad hon vill. Denna delen av inlägget var också allmänt. Så ta inget personligt. (Därför ingen tagg i början)

#21 Lättast om du skriver vem du syftar på när du vill att någon specifik person ska svara. Vet inte om du menar mig eller någon annan.

#22 Skrev ingen tagg för det var allmänt. Alla kan låta det sjunka in och känner man sig träffad kan man låta det sjunka in lite extra. Förväntade mig inget svar heller.

#22 om du känner dig träffad… well. Tänk över det jag skrev. Vill ej ha svar, för det är egentligen OT. Tänk igen det bara.

#24 "Någon skrev i tråden att TS är ute efter uppmärksamhet/bekräftelse. Jag kan inte svara på om det är så eller inte, för jag känner inte henne och jag vet inte vad hon vill uppnå med sitt /sina inlägg. 

Jag har en fråga till denna personen, vet du vem hon är och vad hon vill? Om inte känns det dumt att anta ting"

Sista delen av ditt inlägg är en direkt fråga. Du använder "du". Därför antog jag att du syftade på någon.

Jag behöver inte tänka på det du skrev. Jag vet själv hur det är. 

Jag måste läsa alla inlägg eftersom jag har ansvaret över sajten. Men det är inte relevant egentligen. Det är professionell hjälp ts behöver. Inte massa trådar om sina osäkerheter. Allt handlar ju om samma sak egentligen och det hjälper inte att ha flera trådar. Svaren blir ju de samma. Vilket vi kan se.

Alla behöver positiv uppmärksamhet. Men man måste vara mottaglig för den. Annars blir det bara upprepningar från båda håll som inte leder till något.

Någonstans måste man sätta stop så hjulet stannar och något förändras. Jag har absolut inte sagt att ts inte får skriva av sig. Det får hon. Men att folk bara måste upprepa sig hela tiden visar att tråden är slut och ts måste fundera på allt som skrivits och göra något för att ändra läget. Det är inte lätt. Men ts har visat att hon har förstått och tänker handla och kämpa.

#25 (vidare del av ditt inlägg , inte början)

I ett av de inlägg du skrev formulerade du dig på så sätt att du ville förbjuda henne från att göra fler liknande inlägg. Jag förstår att det inte finns annat svar egentligen än att professional hjälp behövs, men så såg det inte ut där och då i det inlägget. Jag anser att även om man är admin/sidvärd behöver man inte lägga sig i, och om du nu samtidigt menar att det är okej att skriva av sig, varför då förbjuda henne från att göra inlägg? Känns inte det lite som det krockar. 

Hur som helst, det spelar det inte så mycket roll egentligen. Det är också en helt annan diskussion som inte har med tråd starten att göra. 

/// vidare /// 

En del i att skriva av sig eller försöka starta en diskussion är att få perspektiv. Man kanske själv vet att det bästa är att ta kontakt med en psykolog. Det jag ser här, är en person som försöker starta en disskution.
Hon lägger fram vad hon tror, varför hon tror det genom att berätta om sin bakgrund, koppla det till hur hon mår idag och fråga vad vi (andra) ser på det.
Hon tror att hon har BDD, tror vi det? Ja/nej? Varför/varför inte?
Därför tycker jag, utöver det jag själv skrivit i tråden att de som svarar inte svarar med speciellt relevanta svar.  (Läs inlägg #21 om vad jag tycker om svar såsom "jag tycker du är fin") Det för inte diskussionen framåt, vilket du själv har noterat. 

Andra perspektiv är alltid skönt att ta del av. Ska jag göra si, eller ska jag göra så. Vad tycker andra? 
Bara för att man har kommit fram till ett svar själv är det som sagt alltid skönt att veta hur andra resonerar kring det, så att man själv kan ställa sina valmöjligheter jämte varandra. Ibland dyker det upp möjligheter man inte ens kunnat tänka själv. 

Vi som svarar i denna tråden är (förmodligen) inte psykologer, och även om vi vore det hade det varit svårt att komma fram till någon lösning, då vi inte lärt känna personen på det personliga planet.  Det enda vi kan erbjuda är våra egna erfarenheter, vad vi hade gjort och vad vi rekommenderar att personen gör. I detta fallet, då vi inte är psykologer, och psykologer inte kan lösa det över internet såhär, så är det ju givetvis så att personen i fråga bäst tar sig till en psykolog. 
Jag har inte sagt något annat om det, blir dock förvånad över vissa svar.

Jag håller med dig, Hera, om att vi inte kommer längre än "betydelselösa" formuleringar och råd om psykolog. Men, som jag sade - det är alltid skönt att skriva av sig och höra andras erfarenheter/perspektiv.

#26 Så du tycker att en Sajtvärd inte ska delta på forumet? Märklig syn. Jag är människa precis som du och har samma rätt som du att engagera mig. 

Jag har aldrig skrivit att ts inte får skriva av sig. Jag undanbad fler trådar. Det går utmärkt att fortsätta diskutera och skriva av sig i de befintliga.

#28 Tycker inte en saljtvärd behöver skriva i varje tråd. Yep, det har du. Har inget mer att säga. Tror vi alla vet att denna tråden har kommit till sitt slut. Det finns inget mer att säga till TS och vår diskussion är OT. Ha kul :)

#29 Jag tycker en Sajtvärd ska skriva där den känner att den har något att skriva. Och det gör jag :)

Jag tycker som dig #30

#29 Jag skriver i de flesta trådar på mina sajter. Det tycker jag att Sajtvärd ska göra, även om hen kanske inte behöver det. På så sätt visar du dina medlemmar att du uppmärksammat dem och det bjuder in till fler diskussioner och ett trevligare klimat. Dessutom minimeras risken att trådar spårar ur när admin är med.

#30 #31 #32 
Jag med. Men då får det gärna vara med god ton. Det som skrevs här upplevdes inte som det. Därav menade jag: Har du inget vänligt/positivt att skriva, behöver du ju inte skriva alls.

Jag har skrivit med god ton.  Att du inte upplevde det som det kan jag inte göra något åt. Men det skrevs i god ton.