Först och främst, han ska inte "hjälpa till", det är som att säga att det är ditt ansvar i grunden och att han sen ska hjälpa dig. Så är det såklart inte. Han ska göra sin del. Gör inget åt honom, laga inte mat till honom, tvätta inte hans kläder osv. Annars får ni väl ha listor eller du får ställa ett ultimatum eller parterapi, iom att det i grunden handlar om brist på kommunikation.

#1 Hjälpa till i hemmet är samma sak som att göra sin del. Men man kanske tolkar det hela olika men är så jag menar i alla fall.

Jag tror det har med hans psykiska mående, det han är sjukskriven för, för han gjorde sitt innan dess.

Vissa saker måste jag göra, kan inte se tvätten samlas på hög eller låta soporna vara t.ex. Jag är ganska "pedant" av mig och vill ha ordning och reda.

Parterapi skulle vara svårt att få in, jag jobbar 8-17 varje vardag.

Vi har inte haft exakt det problemet, utan vårt problem låg i att vi båda hade fysiskt påfrestande arbeten med högljudd arbetsmiljö, så båda två var trötta, och idéfattiga gällande middagen varje dag. Så vi gjorde som så att vi tog varannan vecka. Den som lagade mat ena veckan, fixade även disken och dammsugningen. Veckan efter fixade den personen tvätten, plockade undan, städade toan, vattnade blommorna, osv. Vi delade upp det så istället. Det blev lättare för då kände vi inte att det var samma visa varje dag.

Nu är jag arbetslös så nu sköter jag allt. En dag i veckan får sambon laga mat. Men han hjälper till med disken efter maten, fixar frukosten på helgerna… Ja, han fixar lite smått ändå.

#4 Min sambo fixade en hel del innan han blev sjukskriven, men knappt något efter det, och nu har han varit sjukskriven över ett halvår.

#1 Det är ju ett talesätt, Min partner brukar också snacka om att jag "hjälper till" här hemma och då tar jag oftast det största lasset av alla hushållssysslor.

Jag är väl medveten om att det är "normalt" att säga så. Men, det är i 99% av fallen kvinnan som "vill ha hjälp" av sin karl. Även om man menar att killen ska göra sin del, så blir det fel redan från början om man tänker "hjälpa till", indirekt så tänker man att det är kvinnans huvudansvar. Sen brukar det inte handla om att få mannen att göra hälften, utan i slutänden blir kvinnan tacksam om killen slänger in en tvätt ibland, eller behagar damsuga en gång. Och då är vi där, kvinnan tackar för lite hjälp från hennes börda.

#7  Lite samma tänk som får folk att kalla det för att kille passar, är barnvakt åt sina barn, men man aldrig skulle säga så om mamman i sin föräldraroll.  

Känner igen det där sättet så väl, gör att man har olika förväntningar på varandra vilket ansvar man tar beroende på om man är tjej eller kille i ett förhållande.
Som inte helt sällan beror på att killen inte fått med sig under sin uppväxt hur man tar hand om ett hem, att det är mamma som fixar det och så tycker han det är självklart att det är hans tjej som borde göra det….

Och den onda cirkeln av ojämställdhet rullat på…

Är som #6 säger.

Men nu är det inte det tråden handlar om och ni har fått förklaring vad som menas.

#8 precis. Blir tokig när folk tycker att min kille är så "duktig" som är hemma med vår dotter, mesta delen av tiden. Vadå duktig?? Han är en förälder och han tar hand om sitt barn. Han gör det han ska göra. 

Grunden för att förändra sin situation hemma, är att inse att det inte handlar om att hjälpa till med något, det handlar om att ta ett gemensamt ansvar för sin gemensamma vardag.

#10 Och detta handlar om att ta gemensamt ansvar. 
Men det är ett talesätt det jag skrev i #0, precis som #6 också sa.

Nu återgår vi till tråden.

#9 Jo, det är ju precis det som tråden handlar om. Din situation är inte på något sätt unik. Alla kvinnor som tar upp det här problemet, har grundsynen att killen inte hjälper dem med hushållet, även om de inte tänker i exakt de banorna. men någonstans där långt inne, så sitter det rotat.

#12 Det har jag inte sagt att det är?
Det handlar om att ta gemensamt ansvar för hushållet, dvs hjälpa varandra i hushållet med de gemensamma sysslorna.

Och han gjorde sitt innan han blev sjukskriven.
Sedan har det trappats av. Hjälper att tala med honom men hjälper några dagar sedan återgår det igen.

Ok, ni har inget problem i synen på jämställdhet hemma. Han ska inte hjälpa till utan göra sin del. Ni kan inte gå i rådgivning och få hjälp med kommunikationen, du är för pedant för att lämna skiten till honom. Då finns det väl ingen lösning? Du kan inte tvinga honom och jag antar att du har tjatat en hel del. Uppenbart bryr han sig inte tillräckligt mycket om ert gemensamma.

#15 Lämna skiten till honom? Jag kan inte se berg av tvätt eller överfyllt med sopor t.ex nej. Vissa saker måste göras. Det kan inte bara lämnas. 
Han ska göra sin del ja, dvs hjälpa till i hushållet. 

Nej jag tjatar inte, för det är inte lönt. Däremot tar jag upp det i diskussion med honom då och då.

Jag har sånt jobb att jag inte kan ta ledigt nämligen, och en sådan grej som städning/hushållssaker är för mig, tja märkligt/konstigt att gå till terapi för, hade känts allmänt pinsamt.

Det är inte pinsamt, det är en vanlig anledning till att gå i parterapi, iom att det i grunden är kommunikationen er emellan som brister. Det handlar inte om städning, det handlar om kommunikation och respekt för varandra. Hade han haft den respekten för dig, så hade han inte lämnat allt till dig. Hade han brytt sig om ditt välbefinnande, så hade han tagit till sig när du säger att det inte är ok. Så, kommunikationsproblem och inget annat. 

Då är väl sista lösningen att skriva listor. Skriv upp allt ni gör hemma och överbevisa honom att han inte gör det han ska. Skriv listor på vem som ska sköta vad. Skriv dagar det ska göras. Varje onsdag förmiddag ska han ha moppat golvet. Varannan dag lagar ni mat. Två gånger i veckan ska han tvätta och vika ihop kläderna osv.

Går även att få parterapi på kvällstid.

#18 Inte hittat någon som har efter kl 18-19.
Googlade nyss

Svenska kyrkan kan ofta hjälpa till med parterapi med, och de kan vara mera flexibla med tiderna.

#20 Måste man inte vara med där då? Eller vara troende?

Nej du måste inte vara troende eller ens kristen för att söka hjälp hos svenska kyrkan och du måste inte vara med i svenska kyrkan heller.

#22 Ok vad bra, ska se om vår kyrka har något sånt.

Testa att skriva att göra listor, eller prova att boka in städning då ni städar tillsammans. Testa något nytt helt enkelt.

Städschema har vi kört men det fungerade inte så bra.

Så inga förslag funkar. Då är det väl att välja mellan att faktiskt se till att ta ledigt för terapi. Handlar om prioriteringar. Är det värt att offra förhållandet för jobbet? Vad händer om du är sjuk från jobbet som exempel? Alternativet är att ge bilen ett ultimatum och sen lämna om han inte skärper sig. Eller så stannar du och inget förändras.

#26 Konstigt påstående från din sida faktiskt. Om du läser högre upp ser du kring terapin. Där står det klart och tydligt.

Ge bilen ett ultimatum?

Måste ha jobbet, annars klarar vi oss inte ekonomiskt, måste flytta osv.
Är skillnad om man blir sjuk.  Ledighet är inget som beviljas hur som helst.

#26 Se Åsas förslag och mina svar till det.

Killen ska det såklart stå, inte bilen. Autocorrect kom in i bilden.

Nu har jag inte läst igenom tråden, så jag kanske upprepar något eller skriver något som redan är diskuterat. Men jag har läst ganska nyligen en artikel som säger att män som hjälper till mer hemma får mer sex - om det kan locka honom till att fixa mer? ;)

#30  Här blir det inte mer sex än vad han får ;) Men är pga mig själv. Jag som inte har så stor sexlust. 
Kanske bra "muta" annars. ;) *skämtar*

#26 Testa att göra lista. Och skriv nya hela tiden. Det ska kännas aktuellt och något som är möjligt att slutföra. Alltid skönt att bocka av en lista men ett städschema fortsätter ju i all oändlighet. Skriv upp både enkla, snabba uppgifter och andra som tar längre tid. Det blir mer motiverande. Typ - ta ut soporna, - torka av i köket, - städa toaletten, - plocka bort sakerna på soffbordet. Om du vill kan du göra en lista för honom och en för dig så ni båda kan se vad ni ska göra / har gjort. Hitta eventuellt på någon belöning för er båda när ni fullföljt en lista. Typ dags för filmkväll med något gott när listorna är klara. Eller att han kan åka iväg och träffa vänner först när listan är klar.

#32 Vi gjorde ny för varje vecka. Blev till slut jag som gick göra det istället. (nej kan inte bara lämna det) :/ 

Vuxen människa så kan ju inte bestämma att han inte får/kan åka iväg osv om han inte gör vissa saker. Önskemål ja men inte bestämma.

Testa att göra listor som är mindre krävande? Bättre med en ny varannan dag istället för en per vecka kanske?

#34 Har inte sagt vad han fått göra? 
Ta ut soporna, slänga in tvätt eller dammsuga 2 rum te.x anser jag inte är krävande i alla fall. 
Veckoschema kör jag till mig själv, vill planera en vecka i taget inte dag för dag.

Det stora problemet är ju att han för tillfället faktiskt inte är sig själv då han är sjuk och dessutom sjukskriven.

"När vi blev tillsammans och flyttade ihop hjälpte han till betydligt mer än vad han gör nu." 

De det låter som om det handlar om hans mående.

Det viktigaste är ju att han börjar må bättre för då hittar han förmodligen tillbaka till sitt gamla jag.

Du skriver att han är hemma för psykisk ohälsa (tolkar jag det som).  Han får behandling för detta gissar jag? Har ni pratat om hur hans mående påverkar hans ork att faktiskt göra saker hemma? Jag lider själv av psykisk ohälsa och i perioder är det sista man har ork med att ta hand om hemmet, även om man är hemma hela dagen. Då får man ta en liten sak i taget, om det så bara är att diska en tallrik ena dagen och ett glas nästa dag.

Du beskrev att du är lite pedant också. Kanske får du helt enkelt se till dig själv och antingen sänka dina krav på hur det ska vara där hemma (och vad han borde göra hemme) eller så får du göra det som behövs för att det ska vara så rent och fint som du vill (dvs städa själv). Man kan inte förändra andra! Man kan göra ett försök och om det inte ger vad man önskar så får man helt enkelt antingen acceptera det eller förändra sig själv.

Du tycker det känns konstigt/pinsamt att söka terapi för något som städning/hushålls-sysslor men faktum är ju att i grund och botten ligger det mer i det. Att han inte hjälper till tillräckligt är ju bara ett uttryck, en "biverkan", av att något inte funkar på ett djupare plan. Ni måste kommunicera om vad som inte funkar och varför, samt vad ni kan göra enskilt och gemensamt för att båda ska känna sig nöjda, och detta är oftare lättare om någon utomstående "leder" samtalet på rätt spår.

Verkar mest som han är lat och har lärt sig att det blir gjort även om han inte gör det. Är han frisk nog att spela och åka iväg är han frisk nog till ta ut ssopor och slänga in tvätt. 

Du underhåller hans lathet genom att fortsätta hunsa med honom och göra hans uppgifter. 

Vill du slippa det får du lägga din pedantisk sida i viloläge och sätta ned foten. Släng DINA sopor och samla hans vid hans spelplats. Tvätta DIN tvätt och inte hans. Osv.

Detta är inget man ska behöva göra i ett förhållande. Men vill du ha förändring måste också något förändras. Uppenbarligen är han inte så deprimerad att han inte klarar något och ligger apatisk i sängen hela dagarna. Så "deprimerad kortet" fungerar inte.

#38 Han började med detta när han blev sjukskriven. Han är ingen lat person.
Jag hunsar inte med honom. Jag själv mår dåligt av att ha det skitigt omkring mig osv. Ska jag må dåligt istället då menar du? 

#36 Klarar man dock att göra vissa saker som han gör, är det inte för mycket begärt att göra vissa saker hemma. Det är inte så att han är sängliggandes eller att det är för något fysiskt.
Och detta har varit över ett halvår nu. 

#37 Han går till psykolog och även psykologen tycker att han ska göra saker mer, för annars är det risk att det blir ond spiral som går neråt istället.
Vissa hygienska saker måste dock göras som t.ex sopor, disk och sånt, Det är ju inte speciellt hälsosamt eller bra att ha det ogjort. Eller damm överallt.
Inte sagt att jag vill ändra på honom, sagt att jag vill att han ska börja hjälpa till igen som han gjorde innan, då jag inte orkar med allting själv. 

Jag försöker kommunciera, tala med honom. Hjälper några dagar sedan är vi tillbaka på ruta 1 igen. och även gjort upp scheman/listor vad som ska göras osv.
Och som jag skrev högre upp ska jag kolla upp det med terapi på kvällarna, om vi hittar som har på helg eller efter kl 18-19.

#39 Som sagt, han märkte att det gick att slippa. 

Nu snackar vi ju inte om att du ska må dåligt resten av livet. Din sambo är ju människa och lär ta tag i det när det inte finns rena underkläder längre. När soporna vid hans spel täcker skärmen.

Och som sagt, han är frisk nog att åka iväg. Då kan man inte säga "han är deprimerad och kan därför inte slänga sopor" för då hunsar man.

Hans psykolog har rätt. Det är en ond spiral som måste stoppas innan han återgår till ett barnstadie och du blir hans mamma.  Har precis sett de hemska konsekvenserna av detta då "mamman" inte längre finns.

#40 Soporna = i köket. Vet inte vart du fått det ifrån där han spelar? Han har inget där han spelar. 

Jag blir inte som hans "mamma"; jag passar inte upp på honom. Att sköta hushållet är inte för mig samma sak som att "passa upp" eller bli någons "mamma": Utan är för min egna skull. 

Jag personligen kan inte stå ut med lukten av skitig disk t.ex jag kan inte leva i ett ohygieniskt hem, det fungerar inte.

Men skrev högre upp att vi ska kolla upp terapi om det finns på kvällen/helgen här. Och utgå sedan därifrån sen.

#41 JAG skrev att du kan lägga hans sopor där han spelar.

Jag tror inte det krävs mer än att du säger till på skarpen. Att det inte är acceptabelt. Men om du ska köra på terapispåret önskar jag lycka till.

#42 Vill inte ha sopor i sovrummet. 
Tänkte prova det i alla fall, om det nu går och se om det fungerar. Även tala med hans psykolog kring det. H*n kanske har ideer med.

Tyvärr finns det inte mycket fler råd än schema och att han måste hålla sig till det. Det ligger ju hos honom och han måste se till att jobba med de uppgifter han får. Tror det är vad ni kommer få höra. Och kanske att du säger till att nu ska du slänga soporna.

#44 Ja det svåra är att få honom att göra det. "gör det sen" "gör det sen"; sedan blir det inte av :(

#45 Då hade jag gått fram och stängt av tv:n/skärmen som han spelar vid och sagt nu.

Men prata med hans psykolog.  Din sambo måste nog bli pushade ordentligt från det hållet. Förstå att det kommer tära på ert förhållande om han inte börjar ta sitt ansvar. Han måste börja värdera de val han gör.

#46 Ja jag ska försöka få tag på psykologen, och se om h*n kan ge tips/råd och ev tala med honom. 
Ja det tar tyvärr mycket på det :/ Visst han är sjukskriven av en anledning men inte så han inte kan klara sånthär liksom. 

Så får se vad de säger och utgå därifrån

Nu får jag nog ta och stötta din sambo lite. 

Jag har inte läst hela tråden men jag såg att det nämndes att han är lat. Det hela handlar inte om lathet.

Jag är själv i din sambos sits och mitt spelande med sims håller faktiskt mig över ytan om man säger så. Att han spelar och sedan tar sig ut är ju bara ett plus. Han hade lika väl lika väl kunnat sitta i ett hörn och gräva sig ner djupare.

Att ösa på honom en massa måsten kommer bara att stjälpa inte hjälpa. Börja med att ta prata med honom om det finns en uppgift han orkar att ta tag i och låt det vara så under ett bra tag. Han mår redan psykiskt dåligt och behöver inte ha en massa saker hängandes över sig för det kommer inte att hjälpa. 

Den personen han var innan han blev sjuk kommer förmodligen inte tillbaka. Jag själv klarar ingen som helst stress längre så jag fixar inte att ta tag i vardagssysslor längre för det blir bara fel av det jag gör eller så mår jag väldigt dåligt utav det och det är inte bra alls. 

Jag har inte lagat mat till mina barn på över 10 år då jag inte klarar det längre. Jag var en riktig bullmamma innan. 

Jag tycker att du ska prata med din sambo och se vad han känner att han fixar, om vad som är rimligt för honom. Ingen annan i denna tråden kan säga att han är lat för det är han inte. Han är sjuk och spelar sina spel för att må bra inte för att lata sig. Kan tänka mig att han inte mår bra av att han inte fixar att ta tag i saker som han gjorde tidigare.

#48 Nej han är inte lat :)

Har talat med honom fler gånger. Men jag orkar inte göra i princip allting med heltidsjobb också. Tyvärr, jag orkar verkligen inte det i längden. 
Han har haft "ansvarsområden" som ska fixas varje vecka, som t.ex soporna, dammsuga vissa rum t.ex, eller tömma/sätta i diskmaskinen. Det är inga större grejer.  Jag orkar med med i princip alla sysslor plus jobbet en längre tid till, då kommer jag gå in i väggen till slut (ja det har jag sagt till honom) och bli sjukskriven. 

Han har alltid haft psykiska besvär. Men blivit värre då för ett halvår sedan, så då blev han sjukskriven..

#48 Lika lite som då jag kan kalla honom lat kan du säga något annat om honom. Alla är vi olika.

Jag har måååånga år av depression bakom mig. Och han har all chans i världen att bli samma person igen, den person han var innan han blev sjuk. Just därför ska det inte daltas och problemen måste hanteras direkt istället för att skjutas undan. Gör man det göder man bara sjukdomen.

Det du berättar om dig själv tyder på att du inte blivit frisk. Tråkigt att läsa. Ts har dock all chans att bli det om han jobbar på det och inte gömmer sig i en spelvärld. 

Att ställa en del krav på en som är deprimerad är bra. Annars går det definitivt inte åt rätt håll. Det är tex inte något positivt att sitta och spela hela dagar. Det skjuter bara undan problemen. Klart det är enklare. Men sämre.

Att ställa "slänga sopor" som ett krav, dels för ansvar, dels för att känna att man gör nytta och dels för att bryta tex spelandet vill jag påstå är fullt rimligt. Visst möter det motstånd,  det är ju enklare att låta bli, men det är ett måste för att kunna tillfriskna.

#50 Ja vissa krav behöver dem ha, till & med hans psykolog har sagt det åt honom.

Jag har ingen aning om hur eller vad som sagts mellan er två. Men…

När du kommer hem och han sitter vid sitt spel så hälsar du glatt, fråga hur han mår… Be om hjälp sen. "Du hjärtat (eller vad du nu säger), jag behöver hjälp. Kan du stänga ner och komma hit?" Och sen påminner du tills han kommer ut till dig. Fråga om han vill vara gullig att ta ut soporna, eller att han skär löken så går du ut med soporna. Be honom hjälpa dig att bära tvätten för du har ont i ryggen, eller att det bara är allmänt tråkigt att göra det själv.

Jag känner inte din sambo, men jag tror att någonstans där inne så känner han nog positivt i att han "behövs".

Jag kan bara gå till min son och se hur han reagerar, och vi alla är nog på samma sätt mer eller mindre. Om någon behöver hjälp för att klara något just där och då, så  känner vi oss betydelsefulla när vi hjälper just vid det tillfället.

Jag beordrar väldigt sällan att någon s-k-a gör ditten och datten, jag lägger det som en fråga istället.

Min son har idag hjälpt mig att vika tvätt, att hänga upp tvätt och att laga maten. Hade jag sagt till honom så hade han nog aldrig gjort det. Det handlar bara om att respektera den man vill ska göra något.

Under alla de åren jag jobbat med människor under mig så har jag aldrig beordrat dom vad dom ska göra. Jag har lagt om det till en fråga istället. "Vill du hjälpa mig med detta? Vill du stå vid den stationen?" Personalen kände sig uppskattad.

Väldigt få gånger har jag fått säga till på skarpen att någon ska göra något specifikt, utan det har gjorts automatiskt. Och jag har alltid sagt "Tack så mycket för hjälpen." även om det varit deras jobb.

Blir man tillsagd som ett barn, även om man är vuxen, så blir det taggarna utåt. Men om man får känslan av att vara behövd så stärks självkänslan…

Detta är min erfarenhet i alla fall. Du har kanske redan provat det, men om ni "jobbar" i ett team ihop när du kommer hem så tror jag att han känner sig mer omtyckt, behövd och uppskattad, samtidigt som ni två faktiskt gör något ihop istället för att sitta och den ene är "sur" för att den andre inte gör något och den andre är "sur" för att den ena "bara tjatar".

Tycker han det är jobbigt/störigt att behöva göra någon hushållssyssla med dig, ja då kan man börja undra vad han egentligen vill få ut av ert förhållande.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er båda. Måste vara riktigt jobbigt för er, egentligen.

#52 Jag brukar fråga snällt. Ber jag han stänga ner blir det "kan inte nu" eller "snart" sedan dröjer det evigheter och så blir det sällan gjort :/ 
Jag går aldrig fram till han och säger "Nu ska du göra detta och det nu".

Inga hushållssysslor gör vi tillsammans, utan enskilt. Finns inget jag kommer på vi kan göra båda samtidigt tillsammans.

Man behöver inte göra samma sak, men man kan göra samtidigt. Mellan 18 och 19 varje dag gör vi båda hushållssysslor.

Ni kan ju kanske visst göra samma sak. Ex kan ni tömma diskmaskinen tillsammans. Gå ut med sopor ihop (även om det känns onödigt att gå båda två). Vika tvätt kan man ju hjälpas åt. Även om detta är saker som går snabbt och lätt att göra själv så tror jag det framförallt kan vara bra för att få igång honom och avdramatisera att det ska göras saker hemma. Då blir det lite som att ni har tid och gör något ihop även om det bara är något litet.

#50 Personen i fråga är ändå inte lat och jag har inte påstått något om honom heller. Sedan säger jag inte att han inte kommer att komma tillbaka när han mår bättre, utan det man går igenom gör att man ändras och man blir sig inte helt lik heller. Jag tror inte man blir sig helt lik efteråt men det behöver ju inte betyda att man blir som jag. 

Sedan vet vi inte hur dålig personen är för där tror jag att det handlar mycket om hur personen blir sedan. Man lär sig så mycket om sig själv och om andra på en sådan resa så bli sig helt lik tror jag inte på.

Sedan säger inte jag att det ska daltas med honom heller, det daltas inte här hos mig men jag tog mig som ett exempel för att jag inte vet hur dåligt han mår.  Och Ts kanske kunde känna igen sin sambo i något jag skrev.

Med min erfarenhet av över 10 år terapi så är det bra att göra saker man mår bra av även om det handlar om att spela dataspel.  Jag satt och stickade i många år innan jag började spela mer dataspel. Så det spelar ingen roll vilken stol jag satt på bara jag gjorde något som fick mig att sluta älta en massa som fick mig att må dåligt. Man behöver göra något som får tankarna att tänka på saker som man mår bra av.

Att TS sambo tar sig ut är ju jätte positivt och det matar verkligen inte depressionen så det ska ses som positivt.

Men jag tycker att det är hemskt att säga att personen är lat, om du nu har en sådan erfarenhet av att må psykiskt dåligt så borde även du se att det inte handlar om lathet.

#56 Jag har sett lata människor i min släkt som skyllt på depression.  Så det är inte taget ur luften. Och ingenstans skrev jag att det var dåligt att han går ut.

#54 Jag brukar börja någon timme efter jag kommit hem och det vet han. Innan kl 20-20.30 har jag gjort det som ska göras för dagen. Vissa saker hade varit skönt om de var gjorda när man kom hem. För blir matlagning, städning och sedan i princip sängen som det är nu :/

#55  Vika tvätt, ja det skulle man kunna göra tillsammans men något annat kommer jag inte på. Tömma diskmaskinen t.ex gör jag helst själv, annars blir det för trångt i köket (vi har väldigt litet kök), Brukar försöka få honom att t.ex moppa golvet när jag dammsugat eller tvärtom,  Försökt få honom att laga mat med mig (ja trots att det är trångt, så drygt att stå och laga mat själv) men inget som lockat honom :/

Hur är er relation i övrigt? Verkar inte finnas så mycket tid över för er om du mest ägnar dig åt hushållsarbete när du kommit hem. Nä men… hur har ni det mellan er? De flesta saker brukar vara lättare att lösa om man har det bra tillsammans.

#59 Det är bra i övrigt.  Umgås mer på helgerna än i veckorna.
Men är just detta som är problemet, annat är tipptopp :)

Vill han inte så vill han inte. Dags att bli särbo? Kan du förklara hur du mår på något sätt så att han inte automatiskt går i självförsvar?
Orkar man spela med kompisarna orkar man rimligen fixa en myskväll åt sin sambo. Inte för att man måste utan för att man vill…

Vill han inte så vill han inte. Dags att bli särbo? Kan du förklara hur du mår på något sätt så att han inte automatiskt går i självförsvar?
Orkar man spela med kompisarna orkar man rimligen fixa en myskväll åt sin sambo. Inte för att man måste utan för att man vill…

#61 Särbo är inget alternativ.  Då blir det att förhållandet tar slut istället. 
Myskvällar och så är inga problem. Är städandet/fixa i hemmet som är problemet.

Försökt förklara flera gånger, men återgår till det gamla efter några dagar igen, precis som att han "glömt" vad vi pratat om.