Livet rasar
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker att prata och prata men det känns som att jag inte finns. Vi har haft problem ett litet tag nu. Istället för att det blir bättre så känner jag hur vi glider iväg åt var sitt håll. Det känns som att han har slutat att bry sig om sin familj. Efter att han bytte jobb för några månader sedan så träffade han en 13 årig kille som är utan familj och som har det svårt. Min man har tagit denna kille under sina vingar och vill göra allt för honom. Han har köpt en mobiltelefon till honom och idag såg jag på kontot att det har dragits 2000kr från en klädaffär. Kläder jag inte har sett röken av.. Jag tycker min man gör fel. Han ska inte köpa grejer till denna kille, det ska kommunen göra! Han har ett boende att bo på, men ändå kommer denna kille hit och sover ibland. Han var här i helgen. Min man sket i mig, sin fru och sov med denna kille på soffan. Trots att jag mådde så dåligt och verkligen sa att jag behövde honom. För en vecka sedan så fick vi påminnelser på räkningar. Jag bad min man att betala dem då det är han som sköter sånt. Frågade efter en stund om han hade betalat dem och jodå, det hade han. Jag loggade in på banken och såg att de inte alls var betalda så tänkte betala dem själv, men då blev han så arg för de var minnsan betalda! Sa att jag såg ingenstans att de skulle vara betalda så därför sa jag att han bara ljuger och då stack han hemifrån. Idag är räkningarna fortfarande inte betalda. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag går sönder och jag har ångest vareviga dag. Det hjälper inte att min man så väldigt gärna vill bli familjehem åt denna 13 åring och hela jag skriker bara nej. För det första så har inte vi någon stabil grund att stå på. Sen skulle jag aldrig klara av ett sånt ansvar men han liksom bara skiter i vad jag tycker och tänker. Han ska minsann kolla upp möjligheten ändå. Jag kommer aldrig gå med på att bli familjehem. Han visar klart och tydligt att han inte kan ta hand om familjen han redan har så att utöka den med en 13åring är liksom som att slänga bort allt i soporna. Samtidigt är jag rädd för vad han kan tänkas göra den dagen då han inser att jag faktiskt inte tänker bli familjehem. Lämnar han mig då? Han säger hela tiden att det är mig han vill leva med men han visar det så dåligt just nu. Enda sen han bytte jobb och träffade denna kille så har han bara jobbat jobbat och jobbat lite till. Han har glömt av sin familj. Jag ska prata med mannen ikväll. Fråga varför räkningarna fortfarande inte är betalda och vart kläderna är som han har köpt för 2000kr. Han kan inte ens köpa skor till mig eller byxor till sin son, men slänga ut tusenlappar på en kille han bara har känt i två månader går hur bra som helst.. Alltså.. Jag ver inte vad jag ska göra… Jag är så nära på att skriva ut skilsmässopapper och bara ge upp allting. För så som vi har det nu är inget liv. Men jag har inget jobb och därför heller ingen inkomst. Lägenheten vi bor i är min men den är alldeles för dyr för att jag skulle få hjälp av soc med hyran. Sonen börjar skolan till hösten och jag har inget körkort så jag behöver bo nära en skola i så fall och hur lätt är det? Men jag vill inte ge upp. Jag vill ha tillbaka min man. Vi har haft det så här jobbigt en gång innan och det var när jag var gravid och under sonens första månader i livet. Då tog det lite mer än 1 år innan allt blev bra igen men den tiden har jag inte att ge nu. Vi måste kämpa båda två men jag känner mig så ensam. Och det känns som att jag kämpar i motvind.
Dags för familjeterapi, låter det som.
Om din man påstår att han betalat räkningarna men du kan se, när du går in på internetbanken att han inte gjort det, kan då inte du se till att det blir gjort? Det blir ju sju resor värre om det kommer till inkasso, eller hur?
Vad har du för möjlighet att skaffa dig ett arbete? Någonting, vad som helst, som gör att du i alla fall har en egen ekonomi och därigenom större chans att ta hand om dig och din son om det kommer till skilsmässa. Kan du, om det blir skilsmässa, byta till ett mindre och billigare boende?
Sätt dig ned och fundera över realistiska alternativ och lösningar. Av med 'offerkoftan' och börja agera. Ta hjälp av vänner för att ta dig ur den nedåtgående spiralen. Kontakta alla arbetsgivare i din kommun och närliggande kommuner. Visa att du är beredd att resa en bit för att få arbete. Det är alltid lättare att få ett nytt jobb om man redan har ett vilket kan ge dig en chans att få ett arbete nära bostad och skola på litet sikt. Allt blir inte perfekt från början, men genom att göra vad du kan för att påverka din situation positivt kommer du också känna att du har kontroll över ditt liv.
Önskar dig lycka till!
Medarbetare Hittekatter iFokus
Det låter som att ni behöver hjälp att kommunicera med varann. ❤️
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Men han säger ju att han har lagt in dem, bara att han måste skicka iväg dem och det har han gjort på sin inloggning som jag inte kommer åt. Men skickar han inte iväg dem ikväll så jag ser så betalar jag dem själv så klart. Jag har inga stora möjligheter till att skaffa jobb. Det finns en anledning till att jag inte har jobb nu och jag kommer aldrig kunna jobba normalt. Däremot skulle jag säkert kunna jobba någon dag i veckan. Men blir det för mycket så är risken att jag blir sjukare än vad jag är. Jag vet inte om jag kan byta boende. Lägenheten vi bor i idag har vi bara haft sen oktober och får därför inte byta till något annat förrän om ett år eller två. Men det kanske är skillnad om man går isär, får kolla upp det. Helst av allt vill jag flytta till grannkommunen om det skulle vilja sig illa, och där vet jag inte alls om jag får lägenhet. Blev stoppad innan men har jag soc i ryggen kanske jag kan få hjälp därifrån. Och det är det som är så jobbigt. Jag har inga vänner och familjen finns inte heller direkt. Jag är så ensam i det här så alla tankar snurrar i 180 och jag ver varken ut eller in. Känner verkligen att jag behöver prata med någon men jag vet inte vart jag ska vända mig. Men tack för ditt svar!
#2 Ja, jag ska prata med mannen ikväll och faktiskt föreslå att vi går och pratar med någon tillsammans. För vad han säger till mig så är det mig han vill vara med. Han säger att han älskar mig och att han behöver mig. Men någonstans så går det fel så vi behöver hjälp..
Svenska kyrkan kan ibland hjälpa till med parrådgivning snabbt och smidigt.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
![[silkesnosen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Alltså visst är det fint att vilja hjälpa någon, men hos mig ringer det varningsklockor när pojken och din man sover tillsammans i soffan. Jag undrar även vad det är för boende som inte har koll på en så ung pojke. Får pojken betalt för något? Jag tycker att det här är oroande för pojkens skull, då han är sårbar.
#6 Så tänkte jag också…
#6 Hos mig ringer det också en himla massa klockor. Jag tycker min man gör så fel. Att finnas där och stötta när det behövs, ja visst! Men att sova tillsammans, att vara tillgänglig dygnet runt, att köpa grejer mm. blir liksom bara fel. Och till råga på allt så glömmer mannen av sin egen familj. Vad menar du med om pojken får betalt för något?
Jag måste också säga att det verkar otroligt oroväckande att din man sover tillsammans med honom på soffan.
Förlåt, men det här låter som en stor pedofilvarning. Som vuxen så sover man INTE tillsammans med en 13-åring pojke. Något är definitivt fel om din man dessutom ignorerar hela sin familj pga en tonåring. Spenderar en massa pengar på honom? Försöker han köpa honom eller vad?
Nej, jag skulle inte acceptera det här om jag vore du och jag skulle också fråga honom rakt ut om han är en pedofil då han sover tillsammans med pojken. Om inte så borde han verkligen fundera på sitt oroväckande beteende.
# 8 Jag är är rädd för det som #9 skriver. Det här verkar osunt och kanske behöver pojken beskydd från din man. Kontakta pojkens boende och beskriv situationen.
Starta ny diskussion