64 kg är INTE övervikt. Du är helt perfekt som du är :) Att springa tills man nästan svimmar är inget jag rekommenderar. Träna lite lagom och ät tillräckligt mycket. Man bör INTE banta när man är ett barn. Inte annars heller tycker jag, det brukar mest ge motsatt effekt har jag läst. Ta hand om dig 💛

För det första så trycker du ner dig själv något enormt just nu och verkar skriva i "stundens hetta". 

Du behöver inte alls springa på löpbandet tills du svimmar och inte alls 5 ggr i veckan.. Det du behöver göra är att lugna ner dig och se över hur du äter nu. Äter du mycket godis osv? Börja trappa ner med det. Rör du på dig för lite? Börja gå ut och gå eller börja träna någon gång i veckan. 

Börja med att äta hälsosamt, unna dig godsaker ibland och lär dig älska dig själv.  Äter du bra och tränar kommer du förlora extra kilona :) Kom ihåg att en hälsosam viktnedgång tar tid

Jo till min längd är det övervikt… Men jag måste gå ner i vikt, jag vill absolut inte bli tjockare. 

Tack❤️

#2 Nej det är konstigt för jag äter nästan aldrig godis eller sötsaker. Jag har lugnat ner mig lite men jag vill fortfarande springa så mycket. Jag måste gå ner i vikt och jag ser det bara mer som en stort steg som kommer få mig att inte skämmas lika mycket.

Men herregud, du är ju bara barnet, helt sjukt att du verkar hata dig själv så mycket, blir så ledsen av att se sånt😕

Jag tror du inte riktigt vet vad begreppet "överviktig" är. För du är verkligen inte överviktig. 

Du ska absolut inte hårdträna så som du beskriver. 

- Drick mycket vatten. Flera glas per dag. Tänk dock på att det kan bli för mycket.
- Undvik godis och chips och onyttig mat.
- Försök vardagsmotionera 30 minuter per dag. Gå ut och ta en promenad, jogga lite, etc.

Börja FÖRSIKTIGT. Annars kommer din kropp få en chock och kan till och med ge dig Motsatta effekt.

Du är bara 13 år. Njut av livet, ta hand om din kropp på ett hälsosamt sätt och försök att släppa tankarna på att "inte äta" en viss måltid eller träna så hårt att du svimmar.

#3 Det behöver det inte nödvändigtvis vara. Det beror på person till person. Två personer kan vara lika långa och väga lika mycket men se helt olika ut till storlek 🙂

Försök att sluta tänka att du "Måste" gå ner i vikt också. Det kommer göra så att du sätter för höga krav på dig själv. 

45 kg är inte en hälsosam vikt för din längd och ålder, tänk på det. Det räknas som underviktigt.

Du måste trappa upp med träningen, du kan inte bara kasta in dig i något, då kommer du skada dig och din kropp både fysiskt och psykiskt.

#4 äter du för stora portioner? eller äter ohälsosam mat? 

Kan bara säga att när man är 13 har man oftast lite fluff om magen. Det hade jag iaf vilket jag hatade. Men det gick bort när jag växte till mig och blev äldre :) Har inte helt platt mage nu heller men hur många har det egentligen när man tänker efter?

Tänk på att du inte är så gammal än och bör inte börja experimentera med mat för mycket!

Nu känner jag mer ihoprasad igen när ni säger att det kan ge motsatt effekt… Jag vill inte att det ska ta tid. Jag vill inte väga som en elefant med en flodhäst på ryggen. 

#6 Kan man gå ner i vikt av att dricka mycket vatten?

Jag äter nästan aldrig godis, men hädanefter tänker jag tacka nej till minsta lilla kaksmula jag blir bjuden på. Jag vill aldrig mer äta.

#8 Hellre underviktig än överviktig i alla fall 😕

#10 Prata med någon vuxen du litar på om detta, tex förälder/vårdnadshavare eller skolsyster. Ditt tankesätt låter inte hälsosamt. Vi här på iFokus vill bara ditt bästa :)

#10 Förändring tar tid. Du måste lära dig att acceptera det, det kommer ta dig längre i livet. :) Håll ut, kämpa för vad du vill. Ta inte genvägar som kommer skada dig.

Drick inte för mycket vatten! Det kan skada dig. Men det finns studier som visar att om man dricker rätt mängd vatten varje dag, så hjälper det att stilla hunger/sötsug samt andra saker som faktiskt hjälper till viktnedgång. Jag gick ner 5 kg genom att dricka 1,5 liter vatten om dagen. 

Varför är du hellre underviktig än som du är nu? Du är ju inte överviktig!

Du bör vara väldigt försiktig och äta normalt med mat. Om du börjar strunta i att äta så lär du få en massa andra problem, t.ex. tappa tänder, hår, naglar osv. Det är så otroligt viktigt att man tar bra hand om sin kropp för den ska du leva med i många år.

Du är knappast överviktig så de tankarna bör du förkasta direkt. Ät hälsosamt och motionera, det är allt du behöver göra.

Det är inte värt att svälta sig själv och träna för mycket för att gå ner i vikt. Du kommer skada dig själv och du kommer må riktigt kasst. Du strävar efter ett ideal som inte är möjligt utan att du kommer må dåligt. Du kommer antagligen må sämre än vad du gör nu. 

Du måste istället lära dig att du ska kunna må bra, hur du än ser ut. Det är absolut inget konstigt med att du vill leva hälsosamt. Det är dock illa om man vill rasa ner i vikt på grund utav något ideal.

Lever du hälsosamt, dricker mycket vatten och tränar regelbundet på en vettig nivå: Så kommer du nå resultat tillslut. Du måste bara tro på dig själv och respektera dig själv och din kropp. Det är skitsvårt, jag har själv inte greppat det. 

Men att försöka gå ner i vikt "FORT!" är aldrig en bra lösning.

#11 Hellre 10 kilos överviktig än 10 kilos underviktig. Om du är underviktig kan du få problem med huden, risigt hår, dåliga tänder, bli nerstämd och annat som inte är bra för hälsan överhuvudtaget.

Det är dåligt för kroppen att vara alldeles för överviktig(40 kilo eller mer) men du är så långt ifrån den siffran att det svindlar för ögonen.

#12 Jag litar inte på någon vuxen. Inte ens mina egna föräldrar.

#13 Oj det låter ju positivt. Så ska jag försöka dricka ca 1,5 L om dagen? Normalt sätt dricker jag ca 4-5 dl kanske. Men jag vet att jag klarar av att springa ungefär 5 kg, jag är väldigt uthållig osv och har testat förr, så kan man typ börja vid 3-5 km och sedan öka? Hjälper det om man äter mycket grönsaker och mindre kött och kolhydrater också?

#14 Jag har gjort ett BMI test och hade för högt värde…

#15 Men jag tycker det är lite konstigt för jag ser inte tjock ut, jag äter normalt mycket mat och jag äter inte godis/fika ofta alls…

#13 Försök dricka i alla fall en liter. :) Men glöm inte att äta stadigt ändå! Många brukar säga att man inte ska dricka något under måltider, utan att man ska dricka mellan istället. Men det är inget jag testat. Vatten är bra för dig av många anledningar. Man blir piggare, orkar mer och din kropp kommer tacka dig. Kom även ihåg att dricka mer vatten om du tränar!

BMI funkar inte på barn på samma sätt. Det är inte samma värden som för vuxna. Det finns "barn-bmi" men dessa är också riktigt kassa för alla barn är så olika.

Jag försöker inte sugarcoata något för dig. Jag vet att ditt BMI säger att du är överviktig. Grejen är bara att du är såå långt ifrån farozonen, om du förstår hur jag menar. Men det viktiga är att du mår bra, vilket du förhoppningsvis kommer göra om du tar hand om din kropp på ett hälsosamt sätt. :)

Angående träning: Om du tror du klarar av att springa 3-5 km per dag, försök! Men pressa dig inte för hårt. Lyssna på din kropp. Kom ihåg att vila. Vilan är extremt viktigt i träning. Ha två vilodagar i veckan. Eller jogga/spring varannan dag och ta promenad varannan dag, med en vilodag i veckan.

Jag tycker personligen inte att du ska tänka för mycket på kalorier, kolhydrater osv. Det finns många olika dieter, och alla påstår olika saker.

LCHF är en diet som folk som går efter påstår att kolhydrater (potatis, pasta, ris och så vidare) ska undvikas så gott det går. Jag kan skvallra om att när jag gick på denna diet, så gick jag faktiskt ner i vikt. Men jag gav upp den för jag insåg att jag hellre lever livet och äter potatis.. Jag älskar potatis, haha.

Börja inte räkna kalorier.. Det är bara giftigt. Jag räknade själv kalorier ett tag. Sen insåg jag att det är bättre att bara helt enkelt äta det man vill, kontrollerat. Vilket jag gör idag.

Många vegetarianer och veganer har gått ner i vikt på grund utav den dieten. Men det är superviktigt att du kommer ihåg att du måste få i dig protein på annat vis. Ska man bli vegetarian/vegan så måste man veta vad man gör. Det är inte bara att "sluta äta kött/animaliska produkter".

Du ligger enligt BMI-räknare precis i överkant av att vara NORMALVIKTIG. Dessutom är du 13 år och växer fortfarande, och dessutom (vet inte om du fått mens mm än) kommer din kropp under hela puberteten förändras och rätta till sin vikt. Börja inte att svälta dig, ta bort måltider mm som det är nu, då finns risken att du skadar dig mer än gör nytta. Tänk även på att BMI inte är en tillförlitlig källa eftersom det inte tar hänsyn till din muskelmassa. De flesta som är riktigt vältränade är enligt BMI överviktiga pga att muskler väger mer än fett.

Det är jättebra att du inte äter godis och kakor mer än ibland. Det är bra att röra på sig i lagom mängd, dvs inte springa sig svimfärdig flera dagar i veckan.

Fortsätt precis som du gör att äta nyttiga måltider med mycket grönsaker, inte äta onödigt socker och motionera lagom. Du ska se att vikten kommer att rätta till sig!

#17 Har du någon kompis du litar på då? BMI test ska man inte lita på. Du ser inte tjock ut. Vet du varför? För du är inte tjock.

#18, #19 Tack så mycket för jättebra tips! Jag ska försöka dricka en liter. Nej kalorier tänker jag inte hålla på med det verkar bara komplicerat haha. Det är mest att promenera/träna jag tänker på, och det där med vattnet lät också intressant eftersom jag dricker relativt lite. 

#20 Jag fick min mens för lite mer än ett år sedan och har inte växt något sedan dess, så jag tror jag har växt klart då båda mina föräldrar är rätt korta. Jag är väldigt stark (starkare och snabbare än dom flesta killar i min ålder) men jag har ju ganska tjocka lår och så så jag vet inte… Motionera ska jag absolut göra, jag brukar faktiskt inte röra på mig så ofta.

Tack hörrni!! Det känns mycket bättre nu och jag har nog kommit ur "chocken" nu för nu börjar jag tänka till lite mer😃

Min kompis har samma storlek på kläderna som mig men väger 20 kilo mer. Det beror på att jag har mindre muskler. Så om ditt bmi säger "övervikt" så kan det egentligen mena; du har mycket muskler.

#22 Du får jättegärna PM:a mig här på iFokus i framtiden om du känner att du kommer in i den här "chocken" igen. :) Jag vill gärna hjälpa dig så gott det går, det sista jag vill är att se att du skadar dig själv på ett eller annat sätt.

Men låter det här bra:
Springa 3-5 km 5 ggr i veckan (kanske öka)
Dricka 1 liter vatten om dagen
Äta mer grönsaker och mindre kött och kolhydrater

Och har ni fler tips?

Det står enligt BMI uträkningen att 45 kg är normalvikt så jag hoppas kunna komma dit

#24 Tack så mycket!✨

Hej ts! Du är inte överviktig! Däremot är du inne i en period där kroppen växer och utvecklas så fort att vem som helst kan bli fördkräckt och ha svårt att hänga med i svängarna. Det är också mycket vanligt att en del en period blir lite rundare för att sen plötsligt växa en decimeter på längden. Det bästa du ksn göra nu är att först återhitta lugnet och sen bestämma dig för att INTE börja banta eller hetsmotionera. Om du inte brukar vara så fysiskt aktiv så kan det vara hälsosamt att öka aktiviten på rimlig nivå (inte tills du nästan spyr utan för att vara så snäll med kroppen du kan). Bra kondis är bra för allt. Om du äter nyttigt redan så behöver du inte ändra på kosten. Om du ska ändra nåt så välj bort eller mindks på sötsaker. Vanlig mat är däremot viktigt att du äter, för att få alla näringsämnen du behöver, så börja inte svälta dig!!!

#27 Jag har gjort BMI test för barn som påstår att jag är överviktig och jag tror jag har växt klart eftersom jag har fått min mens och inte växt sedan dess trots att det var mer än ett år sedan, och båda mina föräldrar är korta… Jag äter inte så mycket grönsaker så hade tänkt testa ersätta lite av köttet och kolhydraterna till grönsaker.

#28 Du har kanske växt klart på längden, men din kropp har definitivt inte utvecklats klart! Det innebär att din kropp kommer förändras på massa sätt och vis innan du blir en färdigväxt kvinna. Så även om du inte växer mer på höjden så har din kropp inte växt klart. Det innebär inte att du kommer öka i vikt eller bli tjockare, utan att din kropp kommer få andra former och förändras på många sätt och vis.

#22 Vad bra :) om du behöver mer stöd finns vi hör för dig 🙂

Inte läst alla inlägg men måste säga till TS: bmi suger för det tar inte hänsyn till kroppsform och muskelmassa. Jag väger själv ca 10 kg mer än "bmi skalan" säger att jag ska göra, men jag är inte alls överviktig, när folk har gissat vad jag väger har de gissat på runt 15 kg mindre än jag väger, för jag har rätt mycket muskler och annat som väger en del (bröst och rumpa). Ät nyttigt och strunta i att väga dig, jag väger mig bara hos läkaren när man måste, vågen är ofta missvisande precis som BMI skalan. När du blir äldre och växt klart (tidigast 15 år skulle jag säga) så kolla i spegeln och se om du ser hälsosam ut.

Även om du fått mens och slutat växa på längden så ändras kroppsformen, jag märkte inget själv och trodde jag var "klar" vid 14, men sedan dess har jag förändrats massa i kroppsform, och dessutom fick mina bröst en växtspurt till efter att ha haft samma storlek i över 4-5 år säkert.

Du är inte ens färdigväxt kära du och du är knappast överviktig så det är knappast något du ska oroa dig för! Visst uppmuntras det till att ha ett fritidsintresse och träna för att man tycker att det är kul eller för att få motion men det ska inte gå till överdrift och inte för ett sådant skäl, särskilt inte när man är i din ålder! 

Äter du för mycket godis,chips,kakor och liknande så ge tusan i det eller åtminstone skär ner på det och unna dig någon gång i veckan, viktigare att få i sig näring från mat som gör att man växer och blir frisk!

Ts: För det första är du inte överviktig. För det andra, varför tror du att du behöver gå ner i vikt? Att vara pinnsmal är inte hälsosamt för alla, det handlar om vad man har för kroppstyp helt enkelt.

Att banta kan vara rent skadligt när man är så pass ung. Du skriver att du inte vill ha anorexia. Att börja dra ner på maten och vara för hård mot sig själv när det gäller vad man får äta kan sen leda till ätstörningar, så ät som du tidigare gjort, och tänk gärna på att ta lite extra grönsaker istället. Ang. din träning så ta det väldigt lugnt. Det räcker med promenader eller ett par lättare träningspass i veckan.

Och till sist: Njut av att vara barn så länge du kan. Barn ska inte bekymra sig över livet och framförallt inte över sig över sin vikt. Du kommer ju att vara vuxen betydligt längre än vad du är barn, så ta tillvara på den tiden du lever i nu. Den kommer ju inte tillbaka.

Du har aldrig känt dig tjock, men nu, pga en siffra så är det plötsligt en jättegrej. Innan du vägde dig var du nöjd, så fortsätt med det.

Det är lite konstigt, för jag vägde ju 64 kg då, men nu helt plötsligt står det att jag väger 58,5 kg, och när jag vägde mig för 2-3 veckor sedan vägde jag 58 kg. Så jag tror jag egentligen väger runt 58 kg. Men jag tror jag ändå skulle vilja minska mina lår lite… och att väga 50 kg skulle vara bra.

varför skulle det vara bra om du vägde 50 kg?

Tycker du ska försöka få hjälp istället, kroppshat och fetmafobi är hemska saker som även skadar människor runtomkring dig.

#35 Du mådde ju så bra innan den där j***a vågen kom in i bilden! Prata med någon vuxen om detta.

Gå och prata! Seså, iväg med dig!

#35 man kan inte "minska sina lår lite". Man har ungefär den form man har. Man kan ha vettiga vardagsvanor, äta vanligt, röra sig vanlugt och sen kan man inte göra så mycket mer utan att bli sjuk. Att börja banta som normalviktig och dessutom vid 13-års ålder kan man istället bli sjuk av. Gör inte det!

Du säger själv att du inte ser tjock ut. Då behöver du inte gå ner i vikt heller. Siffran på vågen säger inte allt. Muskler väger mer än fett och alla är vi olika byggda.

Asså kära du. Du är 13 ÅR! Försök att leva istället för att oroa dig för någon som inte ens är ett problem.. Önskar någon sa detta till mig när jag var 13 och framför allt att jag tog åt mig av det. När man är 13 år och börjar bli kvinna så kommer även formerna och man börjar få höfter osv osv vilket kan svara "skrämmande" och man känner inte igen sin kropp. Det är naturligt. 

Sedan måste jag igen bara säga att din vikt inte ens är ett problem och du är inte tjock..

Men det är ju fett, ser ut som grodlår och har till och med bristningar och låren gungar. Känner ingen annan 13-årig tjej som jag vet väger 58 kg…

När jag var i din ålder hamnade jag på sjukhus för att jag hade svår lunginflammation. Jag kunde varken äta eller dricka och man såg revbenen till slut. Jag skulle vägas en dag, och vågen visade på mycket mer än vad jag såg ut att väga! Läkarna hämtade ny våg, det måste ju vara fel på den? Men nej. Jag vägde, pga mina MUSKLER så mycket som jag gjorde trots att jag var så smal att man såg benen. BMI har aldrig stämt på mig, och det gör det inte heller på min sambo som är personlig tränare och i jättebra form. Du ska absolut inte sluta äta bra mat, och du måste sluta haka upp dig på vågen. Rör på dig, ät bra mat, gör saker du blir glad av. Hata inte dig själv, det är det värsta du kan göra. Lycka till <3

All denna hets över en siffra? * Suck* Vad hände med ungdomen? När jag var 13 år var mitt största problem att lära mig matte i skolan eller att få gå på rockkonsert själv! Snälla, du kommer inte att må bättre över att väga 50 kg för det är inte där problemet ligger.. det är att du anser att du är så lite värd för att den siffran inte överrensstämmer med ett ideal som du själv fått för dig är normalt. Jobba på din självkänsla och kasta ut vågen!

Tyvärr är jag inte den glada 13-åringen som alltid mår bra. Jag hatar mig själv och har inga vänner, så det går bara inte att inbilla sig att jag är bra och väger bra helt enkelt. Inte efter det här i alla fall. Snart ska jag springa på löpbandet, hoppas på åtminstone 3 km, om jag har tid.

Att springa 3 km ett par gångar i veckan är jättebra och hälsosamt. Men gör det för att Må bra och för att du vill din kropp väl.

Vad tror du kommer att hända i ditt liv om du går ner 10 kg? Får du fler vänner? Bättre betyg? Ett lyckligare liv?

Ta det lugnt, när du kommer igenom puberteten händer det massor med din kropp. Tro på oss som varit i precis din situation.

Ville bara ge ett par råd om vad jag har läst i tråden.

Det är jättebra att du vill börja röra på dig mer, men ta det försiktigt. Om du börjar springa 1 mil om dagen helt plötsligt från att inte ha rört på dig innan kommer du att skada din kropp mer än vad du kan tro! Så ta det försiktigt, men för all del, ta hand om dig.

Fixera dig inte vid din vikt! Även om du börjar träna är det inte säkert att du går ner i vikt, för muskler väger mer än fett. Kom ihåg det! Så fixera dig inte på vikten, utan känn efter hur då mår.

Ät gärna mer grönsaker, men ät inte mindre kött för att försöka gå ner i vikt! Äter man kött som kvinna är det viktigt att inte bara dra ner på det utan att veta vad alla grönsaker man äter innehåller, för kött innehåller mycket protein och speciellt järn som är viktigt för att man inte ska få anemi, oförklarlig trötthet och svimningsanfall. Vår kropp tar upp järn mycket lättare från kött än från grönsaker.

Tänk på att du fortfarande är ung och antagligen kommer ha en växtspurt till. Om du växer ett par cm till och ligger på samma vikt kommer du vara precis på lagom vikt istället för 2 kg över som du är nu, vilket inte alls är övervikt för den delen heller.

Men jag tänker att mitt lårfett kanske kommer omvandlas till muskler då, och det vore bra. Jag är redan väldigt stark och kan springa och hoppa med 2 kompisar på ryggen nästan oberört (vet att det inte är bra, men jag har bara "testat" och gör det absolut inte ofta) och jag skulle se det positivt att vara ännu starkare samt att få smalare ben. Jag har sprungit 3 km i dag och tänkte göra det på kanske onsdag också. Blir jag av med mitt lårfett som jag faktiskt haft lite komplex över, då blir jag glad.

#45 Du skulle bara veta vad jag känner igen mig själv i det där inlägget, hade kunnat varit jag som skrivit det när jag var 16… Och har historik av hetsätningar,  svält, tröstätande, svår depression och allt möjligt. Jag kan säga dig att jag var lika miserabel vad det än stod på vågen för jag såg bara en person som jag hatade i spegeln oavsett.. Var inte vikten fel var näsan fel, var näsan inte fel var mina öron fel. Det absolut bästa du kan göra är att hitta någon att prata med för att hitta styrkan i dig själv att tycka om dig själv. Antagligen svårt att ta åt sig från en person man inte känner.. men försök ta åt dig!

När du är 16-17-18 kommer din kropp att ändra sig massor.  Tro mig.  Försök slappna av nu och sluta bekymra dig.  Du är inte så annorlunda från alla andra.

#49 Nej, du kommer inte bli glad när du blivit av med ditt så kallade "lårfett", utan du kommer sitta där med smalare ben och känna dig värre än förut utan att veta varför. Om du ens kommer få smalare ben, det är inte säkert, vi har alla olika kroppsbyggnader och vissa har större lår än andra helt enkelt, och från vad jag har hört så tycker de flesta killar om det. Lycka kommer inte från utsidan, det kommer från insidan, och förlåt om jag är sån, men att "bli smal" kommer inte göra någonting förutom att skapa mer problem runt din självkänsla. Du kommer bara hitta något nytt som är ett problem. Jag har själv varit i din sits, och man tänker att "om jag bara fixade det där så skulle jag vara glad", men sanningen är att det förändrar faktiskt inte mycket, om ens någonting. Problemet sitter på insidan, inte på utsidan. Den enda anledningen man ska träna är för att bli hälsosammare eller bara träna sin kropp för att man vill "tona" upp den, men inte genom att försöka springa flera mil i veckan eller svälta sig själv.

Jag var precis som dig när jag var runt 13 år. Dagen då jag ställde mig på vågen och den visade 60 kilo gick mitt liv i kras och jag bestämde mig för att gå ner i vikt genom att skära ner på maten och träna. Men det funkade inte, utan jag skippade måltider och sprang tills jag svimmade, sen åt jag upp hela köket för att jag var SÅ hungrig och tappade kontrollen helt. Så i slutändan så gick det +-0, speciellt med tanke på att min matsmältning antagligen saktades ner då min kropp tog åt sig allt den kunde få när jag åt - för den visste in när det skulle hända nästa gång. Vid 14 års ålder hade det här tärt på mig så mycket, samt att jag hade ett självskadebeteende under denna tiden, att jag hamnade på bups slutenvård. I slutändan hade svälta mig och träna alldeles för hårt inte gett mig någonting, förutom kassa naglar, skadade knän, brist på alla möjliga näringsämnen och en helt värdelös självkänsla. Nu, 17 år gammal, väger jag 55 kilo. En vikt som passar min längd bra, en vikt där min kropp mår bra. En vikt min kropp har valt. För att nå den vikten har jag inte gjort något alls, min kropp har helt enkelt växt och utvecklats precis som den ska. Precis som din också säkert kommer göra. Du är så, så långt ifrån färdig så börja inte skada din kropp redan nu. Det är jättebra att träna lite smått och äta nyttigt, men gör det för att du ska ha energi, känna dig pigg, orkar göra de sakerna du vill - inte för att gå ner i vikt och uppnå motsatsen av dem sakerna.

Jag fyller 60 I år, så det är ett tag sedan jag var 13. Men visst minns jag det. Fick broschyrer från skolsköterskan om att tänka på min vikt; vad jag åt, och att jag skulle motionera mer - för visst var jag lite för tjock; det syntes. Jag tänkte på vad jag åt; undvek fett så mycket jag kunde. Resultatet - ja, jag har väl varit hungrig I större delen av mitt liv, och väger 30 kg för mycket. Inget jag rekommenderar.

Mobbad, svårt med vänner…ja, jag hatade inte mig själv, men värdesatte mig inte tillräckligt heller… och sånt blir inte bra. Var åtminstone snäll mot dig. Var rädd om dig.

Jag håller med mångas inlägg om att vikten reglerar sig själv om man mår bra. Och jag önskar att jag hade gått och pratat med en beteendevetare eller psykolog tidigare i mitt liv, det har hjälpt mig att uppnå det jag vill i livet! Så måendet är A och O. Av egen erfarenhet kan jag säga att stress (som du verkar lida av en hel del) är verkligen inte bra för kroppen. Om du ska träna så träna nåt du tycker är roligt! Alla "andra" 13-åringar, eller vuxna, mår inte alls bra hela tiden, det ska du inte tro. Men man kan själv påverka sina tankar, mata sig själv med bra energi, drömma om roliga saker man vill göra och även öva på att slappna av och ta det lugnt! Kram på dig TS.

Har du reflekterat över det faktum att du var nöjd med din kropp INNAN du vägde dig? En minut senare hatar du din kropp? Känns inte det märkligt? Siffrorna på vågen avgör inte hur din kropp ser ut, uppenbarligen.

En annan sak jag kan säga är att jag hade en likadan kropp som du i den åldern: breda höfter och lår, och stora bröst. Jag hatade min kropp när jag jämförde mig med jämnåriga, men i själva verket handlade det bara om att jag hade kommit in i puberteten tidigare än de flesta andra. 

De flesta tjejer får bredare höfter och lår när de får sin vuxen-kropp. För en del dyker det först upp efter att man fått barn. Själv hade jag vuxen-proportioner redan när jag var 13, vilket var mentalt jobbigt, för man jämför ju inte sin kropp med vuxna kvinnor utan med jämnåriga.

Idag när jag tittar tillbaka på fotografier av mig själv ser jag en helt normal tjej, som bara är lite mer utvecklad än sina jämnåriga. Till och med smal tycker jag att jag var, men då kände jag mig fet.

Men om man tänker efter så ser det dumt ut, jag har breda höfter och tjocka lår, men bara muffinsmage och knappt några bröst…

#57 Du har inte tagit åt dig alls av vad vi andra säger? Din kropp är inte färdigutvecklad än börja extrembanta vid sån tidig ålder vore ett stort misstag som kan leda till att du blir sjuk och sedan får hormonrubbningar som kommer ta flera år för din kropp att reparera sig ifrån.

#57 so what? Vad spelar det för roll? Ta hand om din kropp istället för att kämpa emot den, ni ska hänga ihop i många år. Äta nyttigt och träna är bra för alla, men att misshandla sig själv är inte bra för ngn.

#57 I snitt beräknas inte brösten vara färdigväxta förrän man är 20 år gammal. Sen kommer de förmodligen ändra form och storlek igen efter att (om) man får barn. Brösten är i ständig förändring, i alla fall mina 😂

Hur som helst tänker jag gå ner i vikt. Jag kommer bara bli fetare och fetare annars, och snart kommer jag väl se ut som en gris. Att väga 58 kg för en 13-åring på 158 cm ÄR inte normalt. Dessutom är det fult att vara så lång, men det går ju tyvärr inte att göra något åt. Jag har alltid haft komplex över att jag är så lång, men nu är många i klassen längre som tur är och håller på växer ikapp mig…

158 är inte långt för en kvinna, det är typ normallängd. Till och med upp till 170 är normalt. Men dina klasskompisar kanske inte kommit in i växtspurten än.

Ska man gå efter BMI för barn behöver du bara gå ner 2 kg för att ligga inom gränsen för normalvikt. Och då får man tänka på att BMI dessutom kan ge en ganska skev bild av verkligheten.

Själv ligger jag på fetma, fastän ingen skulle se mig som fet. Mullig är ett ord som bättre beskriver mitt utseende.

Men jag vill inte vara överviktig nu när jag fortfarande kan ändra på det. Om jag inte går ner i vikt nu, då kommer jag ju bara gå upp i vikt, och då är det ju ännu svårare att gå ner. Bara att veta att jag är överviktig får mig att vilja spy. Och jag är ingen kvinna, jag är ett barn och på ett barn är 158 cm jättelångt.

Har inte läst hela tråden men vill bara säga att BMI stämmer intr på barn. ISO-BMI får man använda isåfall :).

Har inte läst hela tråden men vill bara säga att BMI stämmer intr på barn. ISO-BMI får man använda isåfall :).

#64 Du är ett barn som med all sannolikhet kommer att växa några år till och kroppen kommer att förändras.

Du kommer också kanske gå upp i vikt. Inte för att du blir tjockare utan för att du växer.

#67 Nej, inte ett gram till ska jag gå upp. Jag väger redan för mycket och det är just därför jag ska gå ner i vikt.

#68 Precis som ett barn så lyssnar du inte på någon😉 så den här tråden är helt meningslös.

#69 Det handlar om att ha en fix idé. Barn som vuxen, det går inte att få in vett i skallen på de som har fått för sig att så här ska det vara. :)

Du är en tonnåring. Din kropp håller på med en stor omvandling från barn till kvinna. Det är omtumlande. Kanske är du först bland dina kompisar på att växtspurta och då kan det få det att kännas ännu mer jobbigt (de som är sist kanske hinner långta i flera pr efter att bli kvinnor " som dom andra". 58 kilon är inget konstigt för en kvinna, vilket du är på g att bli. Det finns kvinnor som väger 80 kilon utan att vara överviktiga, det beror ju hrlt på kroppsbyggnad, längd mm. Att hänga upp sig på kilosiffran är därför dumt som attan! Hur du see ut eller väger just nu är något övergående eftersom du är inne i en utveckling! Der bästa du kan göra är att äta bra mat, röra dig hälsosamt mycket och försöka vänja dig vid och gilla din egna kropp. Du har denna ena kropp och den är fantastisk! Var rädd om den, gör ditt allra bästa för att ta hand om den. Det kanske känns omöjligt precis nu, men försök ändå! "Fake it till you make it". Utseendefixering är så destruktivt! Flyt ditt fokus till något kul, trevligt eller kreativt istället! Gör sånt du tycker om och som gör dig glad!

#69 Okej, bra, då vet jag vad du tycker. Själv tycker jag bara att jag har en egen åsikt. Ni vuxna är inte alltid bäst på att lyssna heller ska ni veta😉

#71 Jag börjar faktiskt sluta bry mig och har inte sprungit mer nu, men ändå finns den lilla rösten i mitt huvud som säger åt mig att jag är (kommer bli) fet om jag inte gör något att saken. Det är komplicerat, ena halvan säger att jag duger och andra säger att jag inte alls gör det, om ni förstår.

#72 Förstår precis. Har också varit tonnåring och tyvärr äcklats av min egna fina kropp en period. när jag ser foton från då och ser hur fin jag var inser jag att det handlade om att det var jobbigt att vänja mig vid att plötsligt vara så mycket större. Det är bra att springa ett par ggr i veckan några kilometer och få bra kondis.

#73 Ja det är ju kul att springa, och man tjänar ju på det. Jag kanske kan göra det för kul då, för det tycker jag ju att det är och jag kommer ju kanske gå ner av det. 

Det är många som är mycket större och kraftigare än mig i klassen, men dom där siffrorna på vågen gör så ont även om det faktiskt kan vara muskler eller så… Jag är inte tjock om magen, det är bara mina lår som är lite fettiga. Men siffrorna på vågen förstör allt.

#74 Kom dock ihåg att dina lår kan bli större av att springa men det handlar ju då om muskler.

Jag tycker att stora lår är väldigt vackra, oberoende om det handlar om fett eller muskler. Jag har haft bådadera och gillade mina lår mest då de hade mera fett på sig. :

#75 Hur ser man om det är muskler eller fett?

#76 Om man inte ser det så känner man åtminstone det, muskler är hårda. :)

#77 Det känns både mjukt och hårt, beror på hur hårt man trycker. Och om jag spänner benen blir det bara jättehårt, men om jag inte gör det är det som sagt beroende på hur hårt man känner.

#78, fett blir inte hårt hur mycket man än spänner, så då är det säkert så att du har muskulösa ben. Det är bra! Muskler väger mer än fett, så titta inte på vågen. En muskulös person väger lite mer än motsvarande i fett. Är du muskulös och går ner är det dina muskler som bryts ner, och det är inte så kul. Att vara muskulös är bra oavsett vad vågen säger, så titta inte på vågen! Fortsätt träna lagom, och ät nyttigt så kommer hela du må bättre :) vågen är ett dåligt sätt att mäta om man är tjock eller ej.

#78, fett blir inte hårt hur mycket man än spänner, så då är det säkert så att du har muskulösa ben. Det är bra! Muskler väger mer än fett, så titta inte på vågen. En muskulös person väger lite mer än motsvarande i fett. Är du muskulös och går ner är det dina muskler som bryts ner, och det är inte så kul. Att vara muskulös är bra oavsett vad vågen säger, så titta inte på vågen! Fortsätt träna lagom, och ät nyttigt så kommer hela du må bättre :) vågen är ett dåligt sätt att mäta om man är tjock eller ej.

Jaha men då är det ju bra, jag är ju inte tjock mer än att jag har tjocka lår så då kanske det är muskelbyggnaden då… För jag är väldigt stark :) Då skiter jag i att väga mig och lever mitt eget lilla liv som det var innan :D

#78 Okej, men då har du ju muskler! Det ska du inte försöka bli av med, det är ju jättebra om du har muskulösa lår. Jag är avundsjuk just nu, jag försöker få just sådana lår. Du ska vara stolt och nöjd över dig själv, många skulle vara avundsjuka på dig. 

Och det är definitivt musklerna som väger. :)

Men vad skönt att höra nu blir jag ju jätteglad! :D Ja jag är ju starkare och snabbare än alla tjejer och dom flesta killar i klassen haha… Men vilken lycka att det är muskler!! Nu skiter jag i vad jag väger ;) Så länge jag inte kommer se tjock ut då förstås… :)

Inte läst igenom exakt alla svar sen sist jag skrev men kan säga såhär:

1. Jag hade samma bh-storlek från att jag gick i typ sjuan tills jag var över 18, sedan växte dem en storlek till, så kroppen förändras länge!

2. Jag har rätt "feta" lår, stor rumpa, kraftiga armar, vader o.s.v. När jag är avslappnad ser det ut som typ bara fett, sedan spänner jag musklerna och man ser att det mesta är muskler, och även om jag gått upp nästan 5kg senaste 6 månaderna så syns det inte - förmodligen är det muskler + fettvävnad på brösten som jag gått upp, vilket inte är farligt.

3. Som jag sagt innan så är BMI och vikt kasst mått på hälsa, kolla dig i spegeln och se efter om du ser hälsosam ut istället.