Jag är 13 år, glömde skriva det.

Prata med skolkuratorn. Denne kan hjälpa dig få rätt hjälp.

Det är inte konstigt att du är rädd för män utifrån det samhället vi lever i. Du är inte ensam och det är naturligt att du känner som du gör. Du behöver inte omge dig med män i onödan, ärligt talat. Blir det ett problem i din vardag med män du måste ha kontakt med tycker jag dock också du ska prata med en kurator!

#3 Det är varken okey eller hälsosamt att gå omkring och vara rädd för män. Och uppenbarligen är det ett problem i vardagen. Män finns överallt!  Och nej, det är verkligen inte naturligt!

#4 Nej jag håller med dig, det är förjävligt att det ska behöva vara så. Men många är rädda och det är inte obefogat. Det är inte vårt fel att vi är rädda för män, särskilt okända män. Jo, det är en naturlig effekt av vårt samhälle att vara rädd för män. Våldtäkter, brott, våld, trakasserier, det mesta begås av män. Öppna en tidning och läs om diverse brott och våld.

#5 Det blir vårt fel om man som du sitter och normaliserar en ikke befogad och ohälsosam rädsla.

Okända män är oftast trevliga och snälla. Inte tvärt om. Således är det inte naturligt att känna rädsla och ångest då man ser eller träffar män.

#6 Vilka vårt? Det är normaliserat på grund av männen i vårt samhälle, det är därför många är rädda. Nu närmar du dig victim blaming. Det är inte min erfarenhet, Hera. Detta är min åsikt och jag sympatiserar med TS som har all rätt att känna sig rädd. Ingen ska behöva vara rädd, men det är så det ser ut. Tycker absolut TS ska söka hjälp, jag vill bara understryka hur enormt vanligt det är att vara rädd för män. Det är inte vårt fel att vi är rädda.

#7 Nu lägger du ned. "Männen i vårt samhälle".

De flesta män i vårt samhälle gör inget ont. Ber dig vänligt men bestämt att hålla dina mansåsikter på rätt sajt.

Du anklagar alltid folk av annan åsikt för victim blaming.  Det är tröttsamt. Skrev fel, menar inlägg som dina normaliserar något som inte är bra eller naturligt.

Håller fullkomligt med Hera.

Kommentaren i #3 är ju också märklig.

 Du behöver inte omge dig med män i onödan, ärligt talat.

Vi lever ju i ett samhälle där vi alla är människor i första hand och är man rädd så får man bearbeta sin rädsla.

Jag håller med om att det tyvärr finns en viss rimlighet i att vara rädd för män i vårt samhälle. Varför är det annars så många kvinnor som bär försvarsspray, inte går hem ensamma sent på kvällen, alltid träffar nya dejter på offentlig plats, bevakar sin drink på krogen osv?

Men det TS beskriver är ett större problem som påverkar henne betydligt mer än den vaksamhet de flesta kvinnor känner. Det låter alldeles för jobbigt och ohållbart, och därför föreslår jag också att börja prata med skolkuratorn (eller skolsköterskan om det är svårt att få tag på kuratorn) om rädslan och kanske bli lotsad vidare därifrån till någon som kan hjälpa mer ordentligt (om det inte räcker att prata med kuratorn, det kan det ju göra!).

Ni som vill föra feminismfrågor angående detta hänvisas till sajten för det. Här inne tillåts ingen "men blaming". Sådana inlägg kommer tas bort. Likaså inlägg om moderering.

#13 Att vara medveten om risker är ju bara bra.

Men som du skriver är detta något annat.

Det kanske är bra att man lite rädd, eller ja, försiktig iallafall när det gäller okända. Men det som är jobbigt är att jag får ångest och knappt klarar att vara kvar i samma rum som vissa ibland. Vet inte vad det är för skillnad men ibland går det jättebra och ibland inte alls. För att få ångest så att man knappt klarar av det är väl inte normalt?

#18 Nej det hör inte till det normala. Så prata med kuratorn :)

#3 Fullständigt onödigt och oansvarigt att skriva så till en trettonåring! Har du tänkt på att du genom ditt inlägg bara förstärker TS rädslor? Och nej, det är inte så samhället ser ut. Alla män ska inte klandras eller skuldbeläggas för att det finns ett fåtal idioter och våldtäktsmän. 

#18 Att vara försiktig är bra, men du ska absolut inte behöva vara rädd eller undvika män. Prata med skolkurator för att få hjälp med att hantera dessa känslor. Vet du vad det beror på att du känner som du gör? Har det hänt något speciellt som påverkat dig? Kan det vara något du sett eller hört som skrämt dig?

Håller med om att det kan vara bra för dig TS att prata ut med någon, antingen föräldrar eller helst kanske en utbildad person (t.ex. kurator).

Dock tycker jag inte att det är onormalt att vara "rädd"/känna sig aktsam mot främmande män. Håller med Skogsraah i den frågan, däremot som Hera säger så är det inte hälsosamt i den utsträckning som du beskriver det TS. Så jag tror det kan hjälpa och vara skönt att prata med någon 🙂

#20 Jag har inte varit med om något, inte som jag kommer på nu iallafall… Kurator har vi i skolan varje dag så det är nog dit jag ska gå, men vet inte riktigt vad jag ska säga, vet ju inte vad det beror på. Vi ska få en ny idrottslärare inom kort och är jätterädd att jag ska få ångest eller något, försöker tänka att det inte kommer vara så jobbigt men det är svårt… :/

#22 Du berättar det du skrev här. Eller så visar du det. Du har inget att skämmas över! Och vi finns här hela tiden!

#22 Du behöver inte säga så mycket mer än du skrivit här. Du behöver inte heller veta vad det beror på. Kuratorn kan hjälpa dig att hantera dessa känslor och ta itu med dem.

Obefogad rädsla kallas för fobi.. finns flera mekanismer för detta och har rätt mycket att göra med trauman och förstärkning av olika skyddsmekanismer.. som följer med att vi är människor.

99,99% av alla människor har höjdskräck.. det är en skyddsmekanism för att inte falla ner från höga höjder.. ställer till det när vi skall flyga på semester.

Ofta går skräcken över när vi nått rätt höjd.

Att man inte som ung kvinna skall gå i skumma kvarter sent på natten handlar inte om fobi.. det är mer sunt förnuft.

Förresten så är det mest något påstrukna yngre män som råkar illa ut.. av andra yngre något påstrukna män i skumma kvarter.

Det mest förekommande scenariot är flera något eller mer påstrykna män oftast på Fredag/Lördag.

Ser man till statistiken så är det dummaste man kan vara en ensam ung man som går från krogen!

#25 Fel. Vanligast är våld i förhållande.

#25 Visa gärna belägg på dina 99.99%.

#25 Höjdskräck har i allmänhet ingenting med flygrädsla att göra då det är vitt skilda saker.

Hej!  

Först och främst, tycker att det Skogsraah fört fram inte varit något annat än sant och bra svarat. Vi kvinnor delar alla dåliga erfarenheter av män. Så enkelt är det.

På många sätt delar jag de känslor du har, även fast jag inte  reagerar lika kraftigt som du när jag är i situationer med män. 

Jag blev när jag var liten utsatt för sexuella övergrepp. Det skadade min bild av "mannen" något oerhört. Har fortfarande problem och känner rädsla inför de flesta manliga lärare, främlingar, läkare, personal osv. Länge, ja till och med fortfarande har jag förnekat det som hänt och anklagat mig själv. Jag hoppas verkligen att du inte farit illa på det viset, - och om du har det, kom ihåg att du inte är förstörd. Männen som skadar oss på det här viset förstör sig själva, men vi offer är aldrig det. Vi har sår som kan ta lång tid att läka men vi är inte förstörda. Ett sexuellt övergrepp är en av de mest fruktansvärda kränkningarna man som människa kan utsättas för. Inte minst då sexualiteten är något som skall komma inifrån och växa fram. Och sexualiteten i sig är oerhört nära kopplad till vår självförståelse.

Att vara rädd för män är inte irrationellt eller ovanligt. Men det är inte hälsosamt heller, i någon utsträckning. Först nu när jag byggt tre hälsosamma relationer med killar börjar jag känna mig lite tryggare omkring män generellt. Men det har tagit tid och jag är långtifrån klar.

 Din rädsla bör tas på allra största allvar, av psykolog/terapeut/kurator. Goda erfarenheter av män är något som hjälpt mig mycket. Jag är oerhört lycklig som har mina två närmsta vänner som motbevisat i princip allt jag tänkt att män är, likaså min pojkvän. Det finns många bra herrar där ute. Det är viktigt att du vet det. Men har man skadats eller farit illa (så som så många har) så är det oerhört svårt att se andra män som något annat än hot. Och det kan ta tid att läka.  

Jag känner att jag irrar runt väldigt mycket i mitt svar här, det är så mycket jag vill skriva. Men kom ihåg att du inte är ensam i det här. Kom ihåg att det finns många, många där ute som är rädda precis som du. Och det är aldrig obefogat, sexuellt våld är vanligt i hemmet, utanför hemmet med och dagligen blir vi överrösta med bevis på att akta oss för män. Jag hoppas att du kan få stöd och hjälp med din rädsla. Och att vi i framtiden kan leva i en värd där kvinnor har egenrätt på sin sexualitet. För så är det inte nu. Det är därför det är så viktigt att vi pratar om det här.

Vill också säga att det är oerhört modigt att du vågar skriva här och berätta. När jag var yngre kände jag mig väldigt ensam med de här känslorna. Det är möjligt att det sitter fler rädda flickor bakom skärmar som läser och lättas av vetskapen att det finns fler som oss. 

Och det finns hopp! Absolut finns det hopp! Det finns en framtid där jag vill komma och vara stark i mig själv och det jag är, utan rädsla för att skadas av männen jag möter. Där mina minnen inte begränsar mig i min vardag. Det tror jag på. Kram.

#26

Aldeles riktigt.. vanligast är våld i hemmet/inom familjen!

Såå.. nu skall vi vara rädda för far, mor, bror och syster.. samt resten av släktingarna samt alla deras bekanta?

Och då helt plötsligt så hamnar vi inte längre i fobier för manligt kön.. utan för alla kön.. fast de vi är besläktade med, gifta trolovade.. eller att de är släkt med, trolovade, gifta eller på annat sätt med i familjebilden?

Grejen är fortfarande att det är rätt udda att vara rädd för sin släkt/familj!

Utan rädsla uppstår som regel inför något okänt.. de något överförfriskade unga männen är minnsan inte rädda/försiktiga och det är därför de råkar illa ut!

Nämenaltså.. hoppas du förstod att pocentsatserna var mer målande än exakta?

Man kan teoretiskt skilja på höjdskräck och flygplansskräck.. dock handlar bägge om risken att ramla från hög höjd!

Till flygrädslan kommer givetvis själva grejen med att man inte kan påverka!

Såå då borde vi alldrig sätta oss i en bil.. iomed att det är betydligt farligare än att flyga!

Själva grejen med att kvinnor är rädda för främmande män är något annat.. och man borde egentligen enligt statistiken vara mer rädd för de män man känner och är släkt med!

Bara att det ställer hela vårt vara på huvudet.. man får leva som eremit.. är man ung får man problem med försörjningen.

Jag har inga som helst problem med att man som kvinna kan vara rädd för främmande män, speciellt på särskilda områden och under särskilda förhållanden!

Jag är själv inte helt bekväm i vissa miljöer.. utan tar taxi hem från krogen.. direkt utanför dörren om det går!

En helt annan sak är om man får ångest av en ny manlig lärare.. då liknar det mer en fobi!

Om ens fobier gör att man har svårt att få till en fungerande samhällelig tillvaro bör man söka hjälp för detta!

Alla kommer i sina liv få hantera att man möter främmande män.. det man skall och bör undvika är att hamna i situationer där man inte har några utvägar!

Själv har jag ormfobi.. dvs en onaturlig rädsla för ormar.. kan räcka med en bild i en tidning för att jag inte skall kunna läsa den!

Ormar behöver jag inte umgås med, har haft sådana som slingrat sig över min tomt tillomed, de är lättare att hantera, jag stampar i marken och de försvinner sen så vistas jag inte på den delen av tomten på en vecka.. oså är det över/glömt!

#29 Visst, skräm upp TS så hon inte ens vågar sig ut! 🤔

Jag kan förstå att det du blivit utsatt för har påverkat dig och din bild av män. Men här handlar det varken om våld eller sexuella övergrepp utan om att TS är rädd. Att du och Skogsraah målar upp den här bilden av män och samhället hjälper knappast TS. Snarare tvärtom. 

"Men kom ihåg att du inte är ensam i det här. Kom ihåg att det finns många, många där ute som är rädda precis som du. Och det är aldrig obefogat, sexuellt våld är vanligt i hemmet, utanför hemmet med och dagligen blir vi överrösta med bevis på att akta oss för män."

Hur kan du skriva att det aldrig är obefogat? TS har inte blivit utsatt för något sådant så varför skriva som att det är så? I hennes fall är det obefogat eftersom hon inte haft dåliga erfarenheter av män. Att det är vanligt med sexuellt våld i hemmet ställer jag mig frågande till, men i vilket fall som helst har det inget med TS att göra. 

Vi kvinnor delar alla dåliga erfarenheter av män. Så enkelt är det.

Faktiskt så är det inte så enkelt. Män har säkert minst lika många dåliga erfarenheter av oss kvinnor. Själv har jag inte alls fler dåliga erfarenheter av män än jag har av kvinnor. Vi människor har helt enkelt dåliga erfarenheter av andra människor. Så enkelt är det.

#29 "vi kvinnor" Nädu, jag garanterar att det inte är alla kvinnor.

Summa summarum.. undvik människor.. katter verkar vara lovande livspartners?

Jag älskar katter kan jag tillägga!

De är för det första rätt söta, de verkar älska mig, de utgör inget hot.. även om jag har blivit riven någon gång då jag försökt bada dem!

http://katter.ifokus.se/

Man får altså skilja på obefogad rädsla.. sk fobi.. och sunt förnuft som kvinna/flicka/människa/ung man som går från krogen!

Att vara kvinna/flicka i dysfunktionella familierelationer är en ytterligare risk. 

Sådana bör man undvika om man kan.. eller ta sig ur så fort som det går.

Det är inte tu tal om annat än att det finns vuxna och föräldrar som är psykiskt sjuka/socialt utslagna/psykopater.

Det är rätt lite man kan göra åt själva förutsättningarna.. förutom att söka hjälp och försöka klara sig så gott det går tills man kan starta ett eget liv.. på helt egna förutsättningar och på egen kraft!

Personligen är jag mer bekymrad över de ungdomar.. oavsett kön som saknar den egna kraften.. de kan råka väldigt illa ut.

Kanske är dags att man slutar måla ut män som våldsamma monster med fradga drypande från munnen och som man ska akta sig för till varje pris i alla situationer? 

Och att sluta dra ihop alla kvinnor till en offersituation. Nej, alla kvinnor har absolut inte blivit utsatta för brott eller våld från män.

#35 Precis!!

Det är inte konstigt att vara rädd eller få ångest för olika saker, dock kan man få hjälp med detta, för så ska det inte behöva vara.

Jag kan tycka att man ska vara medveten om risker, om man är ute, möter främlingar (både män /kvinnor) eller passerar ett gäng mm, dock utan att få ångest eller bli jätterädd. Det är just brottslingar vi hör och läser om, inte alla vanliga snälla och hederliga människor.

Ang din rädsla, som är något annat än detta, tycker jag du ska prata med kuratorn. Kuratorn kan hjälpa dig att sortera ut känslorna och ge dig verktyg för hur du ska hantera olika situationer. Inget konstigt alls med att gå till kuratorn, eller en psykolog på ungdomsmottagningen, jag tror att du kommer känna dig mycket friare efteråt. :)

Ts, tänker inte sitta här och göda på din rädsla. Du ska däremot söka hjälp i detta läget. För det låter inte bra att du känner som du känner. Sen tycker jag inte att det är klokt att folk sitter och uppmuntrar ts rädsla. Det finns idioter oavsett kön eller andra attribut. Bara för att man har penis betyder inte det att man är våldtäktsman, misshandlar eller vad annat man kan komma på.

Tack för erat stöd❤️ Jag ska prata med en kurator så blir det nog bättre, hoppas jag.

Jag menar inte att alla kvinnor har blivit utsatta för sexuellt våld. Men alla kvinnor delar samma erfarenhet av att veta att det kan hända, att man inte har egenrätt till sin sexualitet och att det finns ett "hot". Det är påtagligt, annars skulle inte rädslan finnas där från första början.

Vad jag menar med att vi alla har samma upplevelse handlar om det här: Det händer hela tiden runt oss, männen på stan som klär av oss nakna med blicken, männen som rör oss mot vår vilja, de "busiga" tafsande pojkarna i skolan, chefen som tar sig friheter, killen på krogen som inte lyssnar när du försöker komma undan hans kontaktförsök, att orolig gå hem från bussen eller tåget på natten, inte lita på att mannen du träffat online kanske egentligen har andra baktankar när ni ska mötas irl, det där gänget som stirrar på din kropp och gör dig väldigt obekväm, skulden du känner när du kanske inte orkar eller vill ha sex men känner dig tvungen. Har ni aldrig stött på något av det här? Är ni helt befriade från allt sexuellt hot. Jag skulle verkligen önska att ni var det men jag tror inte att det är så det ser ut. 

Vill inte heller svartmåla alla män som groteska monster. Men som kvinna måste man ofta generalisera, för att inte riskera att få sin säkerhet hotad. Och när jag generaliserar så ser jag inte heller männen som vilda monster förlösta från all typ av sexuell kontroll. Jag är bara rädd. 

Mycket av det jag skrev till ts skrev jag då jag hade kunnat skriva exakt samma text hon skrev för bara något år sedan. Oavsett tidigare upplevelser eller ej, gläder det mig att hon ska prata med en kurator. Jag tror verkligen att man kan få hjälp där, för så här ska ingen ha det.

Man måste absolut inte generalisera. Om vi fortsätter att generalisera alla män som monster varför skulle de inte slå slag i saken och agera därefter? Lika som om vi utmålar alla kvinnor som offer. Då ser hela världen oss som offer och objekt man kan behandla hur man vill.

För övrigt har jag varit med om en del du skriver. En del från män, en del från kvinnor. Min senaste erfarenhet var en kvinna som försökte ta sig rejäla friheter efter att vi som vänner hade somnat i samma säng på fyllan. Utan att få lov, utan att något ledde upp till det, utan helt från det blå. Det är helt fel att generalisera att det endast är kvinnor som utsätts för det från mäns håll.

Men generellt sett ser jag mig absolut inte som i riskzonen för något av dessa "sexuella hot" du nämner. Jag har en hälsosam dos av försiktighet, gentemot båda könen och i alla sorters situationer där man kan hamna i trubbel inte bara de relaterat till sexualitet, men jag går absolut inte omkring och har män som klär av mig med blicken, tafsar eller närmar sig på ett obehagligt vis i min vardag.

Och för övrigt så när det väl händer så ser jag det inte som att en man eller kvinna betett sig så utan ett rövhål har betett sig som det rövhål det är.

#40 det är tråkigt om du känner så. Jag kan tyvärr inte hålla med att jag märker det du påstår. Kanske är för att jag inte bryr mig om en man gör så. Så jag ser det det inte som att man måste generalisera något. Fundera om det verkligen är klokt att leva med att generalisera och sen föra över det på andra? Är det så du vill leva?

#41 och #42, vi får agree to disagree tror jag! 

Det du upplevt #41 är fruktansvärt och jag menar verkligen inte att man i motståndet emot det sexuella hot kvinnor utsätts för av män ska blunda för de övergrepp kvinnor begår mot andra kvinnor eller män eller hen heller för den delen. Det vore fel. 

Att du slipper det som är min vardag gör mig glad. Samma för dig #42 också. Jag bryr mig om en man gör så då jag känner mig hotad. Det vet jag att jag är långtifrån ensam om. 

Jag vill inte leva i en värld där jag behöver generalisera på det här viset, men det är i dessa förutsättningar jag lever och i sådana situationer jag finner mig själv igen, igen och igen. Och om jag inte upplever det själv så får jag höra om en medsyster som drabbats.

Ju mer man generaliserat desto mer sprider man att det är okej att vi lever i den här världen som det ser ut nu. Att vi bara ska acceptera att kvinnor måste vara rädd för män för de kan när som helst förvandlas till monster och det finns inget vi kan göra åt det.

*Mobilen skickade meddelandet två gånger*

#43 jag har aldrig sagt att jag slipper. Men jag bryr mig inte eller så är jag minst lika fräck tillbaka. Varför ska inte jag kunna säga exakt samma sak till en man? Varför ska jag sitta och bara le och ta emot? Jag jobbar i en mansdominerad branch så vet att man måste vara rapp i "käften" ibland. Eller så ber jag dom dra dit pepparn växer om jag är på det humöret. Du väljer att generalisera, det är en skillnad. Då är det DU som väljer det och ser det som din verklighet. Jag väljer att se folk som människor oavsett könstillhörighet.

Har inte pratat med någon om det än, känner mig så osäker… :( Men det har hänt en sak som har gjort allt så mycket värre… För ett tag sen åkte jag färja i några timmar. Då var det en "man" i 40-50 års åldern som gick efter oss och kollade så på mig. Vi kunde verkligen se hur han följde efter samtidigt som han låtsades att han väntade eller letade efter någon annan. När vi satte oss ner gick han en bit ifrån och fortsatte, vilket han antagligen inte förstod att jag märkte. När jag kollade mot honom gick han snabbt och "gömde sig" bakom en glashylla och tittade därifrån istället. Han gick ifrån korta stunder men kom tillbaka igen till samma ställe och fortsatte, det gjorde han i flera timmar. Jag visste ju att han inte skulle kunna göra något eftersom att jag höll mig vid mamma och andra vuxna, vågade knappt gå ifrån en meter. Det som var så jobbigt var hur han kollade och tanken på vad det var han egentligen ville. Mådde så dåligt över det och visste inte vad jag skulle göra. Fattar inte att det finns så hemska människor som kan få en och må så dåligt och känna sig så osäker.. Jag hade längtat så tills när vi skulle åka, hade aldrig gjort det förut. Men han förstörde allt, han gjorde det till en av de hemskaste dagarna i mitt liv.

Myrelina, jag orkar inte kommentera allt du skriver. Men jag måste inflika att du har fel. Du har så himla fel i allt du skriver. 
Jag tror att du också behöver uppsöka någon form av psykolog för att få hjälp.

#47 Förstår att du känner dig osäker inför att prata med någon! Men kom ihåg att kuratorn träffar massor av olika personer med olika problem. Hon/han kan säkert ge dig bra verktyg för att hantera din ångest. Sen vill jag också tillägga att ångest drabbar många olika människor och det gör inte dem konstiga eller "knäppa". Det är helt enkelt en annan sorts sjukdom som en människa får - precis som att man kan få t.ex. cancer. 

Vågar du inte gå till kuratorn direkt, kanske du kan be din mamma/pappa/lärare boka en tid åt dig där? Eller kuratorn har kanske rentav en mejladress, så du kan mejla själv för tidsbokning?

Nu har jag inte läst alla kommentarer än men jag tycker det är vidrigt hur vissa här trycker ner män och får det att låta som att alla kvinnor är änglar. Det finns kvinnor som både misshandlar, våldtar, drogar ner andra och begår andra brott. Jag aktar min drink de få gånger jag är på krogen helt utan att tänka en tanke på vad för kön personen kan tänkas ha som skulle kunna droga mig. De få gånger jag orkar ta med min försvarsspray (Är inte så jätte rädd för att vara ute oavsett tidpunkt då jag inte vistas i skumma kvarter) så tar jag med den ifall att NÅGON oavsett kön skulle få för sig att vilja råna mig eller liknande. Är inte rädd för något specifikt kön. Att använda sunt förnuft är inte att vara rädd av sig, det är att vara rädd om sig, vilket är en helt annan sak. 

Som många andra sagt så behöver TS prata med en kurator eller liknande om detta då det är fel mot sig själv att behöva vara rädd för alla av ett visst kön. Man träffar ju på folk av olika kön överallt. Det hör livet till.