Jag håller med dig där, det bör vara 2 i ett förhållande. Du kanske ska ta och hitta på saker på egen hand och se vad som händer då.

#1 Vet inte vad jag skulle kunna göra på kvällarna.
Jag vill titta på film eller bara umgås, men inte roligt själv.

Leta rätt på en film som passar er båda, gör massor av gotta (typ popcorn) och fråga om han vill vara med dig och se filmen.

Du får inse att du är tillsammans med någon som är beroende av sina spel. Absolut älskar han dig, men han är spelberoende. Han kan säkert sluta om han verkligen verkligen vill, men det kan vara svårt att spela "måttligt". Du får fråga dig själv hur du vill leva ditt liv och om du orkar med hans beteende.

Klart att han älskar dig om han säger det men han kanske är spelberoende. Mitt ex var väldigt spelberoende men jag är helt övertygad om att han älskade mig väldigt mycket även om vi sällan umgicks pga hans spelberoende.

Han anser själv inte att han blivit spelberoende. Han ser inte det jag ser.
Jag skulle bryta ihop fullständigt om jag lämnade han och tvärtom också.  Och allting annat fungerar i vardagen, vi älskar varandra massor osv. 

Hade velat lösa detta bara.

#6 Om han säger att han inte är spelberoende så borde ni kunna införa vissa spelfria kvällar varje vecka då ni istället gör något som båda gillar. Om han fortfarande inte går med på det så kan han ju inte säga att han inte är beroende.

Jag och sambon älskar att spela  dataspel båda 2 men vi har infört både spelfria vardagskvällar och spelfria helger. Annars hade vi nog spelat bort hela livet och inte brytt oss om att träffa andra människor.

#7 Jag Gillar vissa spel men vi gillar inte samma slags spel.
Beroende ser det inte själva, så inte ovanligt att de nekar. Men kan inte tvinga till hjälp heller. 
Jag har försökt införa det men utan framgång.

Tycker trollsländas förslag om spelfria dagar låter mycket bra!

Om du försökt införa det utan framgång så är han ju antingen spelberoende eller ointresserad av att spendera tid med dig - fråga honom vilket av det det är. Du säger att ni skulle bli förkrossade om ni lämnade varann, men gå inte bara på känsla utan också på hur du vill leva. Kan du bygga framtid, och kanske familj med någon som värdesätter spel så mycket? Han kanske också behöver en stark reaktion (att bli lämnad) för att få kraft att ändra beteende med spelet. Att du stannar visar ju honom att han kan fortsätta som han gör och ändå behålla dig.

#10 Han säger att han vill vara med mig men "kan inte just nu" blir det. Sedan vid 22-24 tiden är jag för trött, och brukar lägga mig vid den tiden. 
Det skulle knäcka båda, främst honom.

Har du berättat för honom hur ledsen du är, hur du mpr pga detta att bli bortvald för spelandet?

#12 Ja. Står i #0 att jag gjort det.

När du skriver att han säger att han inte kan just nu tolkar jag det som att du kommer och frågar typ när filmen börjar om han vill kolla :) Spelar han lite mer avancerat kan saker vara inplanerade lika noga som om han höll på med en lagsport och man förväntas lämna återbud i tid. Även om han bara spelar med sina kompisar kan de ha jobbat ett par timmar för att komma till ett visst moment, som ger de största belöningarna. Med andra ord förstör han massa jobb för sig och sina kompisar om han bara lämnar. 

Fråga ett par dagar innan i stället så får han en chans att planera lite.

#14 Vi kollar alltid på nätet så kan välja att se film närsomhelst på dygnet. Brukar fråga minst 1 timme innan om vi kan titta på film eller fråga "kan vi se kl 20.00".om klockan är kanske 16.  Kommer inte precis när jag vill se nej. 
Oavsett när jag frågar går det nästan aldrig "kan inte just nu".

Jag ska inte behöva vänta flera dagar på att få umgås med min sambo.
ska inte kräva flera dagars förfrågan innan för att se en film eller umgås. Sånt gör man med vänner inte med sambo.

#14 Jag tycker inte att man sku behöva fråga flera dagar i förväg om man kan kolla på en film tillsammans. Det handlar ju ändå om hennes sambo.

Jag tycker du ska lämna honom - åtminstone tillfälligt. Så att han inser allvaret. Att du inte vill leva med en person som bara ser till sitt egna nöje och behov hela tiden. För det är ju det han gör. Om du ska behöva tjata en lång tid i förväg för att kunna göra något tillsammans med din egen sambo. När han inser att du håller på lämna honom kanske han kan gå med på att ta hjälp för sitt spelberoende.

#17 jag tror inte på pauser i ett förhållande. Skulle få hoppa av utbildningen och allt med. Ingenstans att bo ingenting. Och allting annat fungerar i vardagen

Jag har sagt åt min spelande pojkvän på skarpen. Att jag också vill ha uppmärksamhet, det funkade lite iaf.

#18. Men funkar verkligen vardagen bra om han spelar så mycket?  Hushållsarbete tex, hjälps ni åt med det. Jag tänkte att du kanske fick sköta allt, laga mat, diska, städa, tvätta handla osv. ;Men bra åtminstone om han tar sig tid för det iaf.

#16 fast spelar man på den nivån #14 pratar om planeras spelkvällarna flera dagar om inte veckor innan för att passa alla. Har själv spelat aktivt på den nivån och då får man planera tid med sambon. Likaså om man aktivt rider, spelar fotboll osv… Bara som litet klargörande där. :)

#21 Jag har varit en gamer och likaså mitt ex och då hardcore raidade vi båda två ett par gånger i veckan. Det betydde dock inte att de dagarna var helt bokade med endast spelande.

Här handlar det om prioriteringar och det finns alltid tid att umgås bara man vill. Man ska inte behöva planera flera dagar i förväg om man kan se på film med sin sambo. Det låter bara helt galet i mina öron och då har jag faktiskt varit en gamer.

Ridande, spela fotboll eller spela spel hemma bör inte ta hela dagen för isåfall har man ju knappt tid att ens äta. Jag tycker inte att det är orimligt att ens partner kan avvara en och en halvtimme till att se på film.

Här låter det också som om ts kille skulle ha tid men han skjuter bara upp det för att han tycker spelandet är roligare och viktigare än att umgås med sin sambo. Då finns det inga ursäkter mera.

Vad är det för spel han spelar egentligen?

#20 Jag är iväg på dagarna i regel och ibland han.
Har samma sysslar som innan han började spela mer, jag gör mycket,men så jag vill ha det för vill ha det gjort på mitt sätt. Men han hjälper till också med sitt.

#21 Hjälper inte att säga till flera timmar innan eller dagen innan. 
Nej är inte såna spel som tar många timmar att klara uppdrag osv. 
Man ska inte behöva säga till flera dagar innan. Inte med någon hobby man har, anser jag. Då kan man som sagt likväl bara vara vänner då r det längre inget förhållande. 
Han spelar på dagen också. Och man kan släppa det 1-2 timmar för att umgås också. Inget som måste göras så många timmar i sträck, för att sedan gå och lägga sig. Jag är trött 22-24 tiden och då orkar inte jag umgås. Han är nattmänniska, så att släppa spelet 1-2 timmar är inte för mycket begärt.

#22 Väldigt olika: World of tanks, NHL, FIFA, nu något rymdspel han fick i födelsedagspresent av sin bror.

I slutändan blir det ändå så att du får välja att acceptera honom som han är eller att lämna till slut. Han verkar ju inte vilja eller kunna ändra sig för du har ju pratat med honom men inget händer.

#25 Han spelade inte så mycket när vi träffades.
Men jag kan inte bryta med honom heller av många många anledningar.
Och eftersom han inte var sån innan ,dvs spelade inte så mycket innan utan mer lagom borde det inte vara "omöjligt" att försöka få honom att minska igen?

Jag tycker också att du ska ta en mer övergripande diskussion - inte att du ska "boka tid" flera dagar i förväg, men att ta upp att du faktiskt vill göra saker med honom ibland och är ledsen över att han alltid spelar. Om ni kan komma överens om att han kan ägna sig helt åt spel x kvällar i veckan men avstå x kvällar för att umgås med dig istället kan det gå att lösa. Om han inte tycker sig kunna göra det för att han bara vill spela, alltid, hela tiden innebär det rent krasst att han värderar spelandet högre än dig, även om det nu är ett spelberoende som har kapat hans hjärna.

Och ja, du behöver bli klar över var dina gränser går, vad du vill ha och behöver i en relation, vad du kan och inte kan acceptera. Det är ju skillnad på saker man kanske helst hade velat ha lite annorlunda om man fick önska, och sånt som helt enkelt inte funkar. Om du har förklarat hur du känner för hans spelande och han ändå inte ändrar sig, måste du förhålla dig till det faktum att det är så här han tänker leva, oavsett vad du tycker.  Kan du stå ut med det eller inte?

Att lämna någon man älskar är alltid svårt, och ännu svårare om man är praktiskt och/eller beroende. Det är en anledning att man så långt det bara går bör undvika att sätta sig i en beroendeställning, oavsett hur bra relationen är.  Jag säger inte att du ska göra lämna honom, den avvägningen kan bara du göra, men det är alltid problematiskt när man inte KAN lämna någon om det skulle behövas. Och kärlek räcker inte alltid, tyvärr. Man måste också ha ett rimligt liv tillsammans.

#27 Jag har ingenstanns att ta vägen om jag flyttar ut. Inte råd med eget boende och ingen släkting eller vän som har möjlighet att ta emot med djur också inblandat. 

Jag har pratat med honom flera gånger. Hjälper ibland någon vecka ellerså, sedan är det tillbaka till ruta 1 igen. 
Jag har även sagt att han kan få bestämma vad vi kan göra men han säger oftast "vet inte lika bra att du får bestämma" eller "vi kan väl spela tillsammans",men jag är inte intresserad för 5 öre av dem spelen,då kan det likaväl vara med umgänget. Ja jag vet att det är hans intresse men jag vill inte bli "indragen" i det hela.

Och vill verkligen inte lämna honom. Då måste jag avbryta studier mm och det vill jag verkligen inte. Plus att hitta ett boende som ens är möjligt så snabbt till det jag ens skulle haft råd med osv är i princip omöjligt.

Och vill inte lämna för en sak, när allting annat fungerar. För mig känns det inte rätt.

Åh man kan inte redigera anonyma kommentarer attans, Postade innan jag var klar i #29. 

Att lämna är som att man skulle lämna en med annat beroende, lämna de i sticket.

Utifrån vad du skriver så får du nog helt enkelt hitta ett sätt att stå ut med situationen, och hoppas att han själv vill förändras på sikt. Tjat kan få honom att vara med dig för att få husfrid… men en egen genuin vilja att vara med dig och spela mindre måste komma från honom själv. Du får försöka underhålla dig själv helt enkelt och hoppas att han förändras med tiden… annars får du väl flytta ut när du har möjlighet att bo själv.

#31 Du säger alltså att jag ska fortsätta vara ledsen och må dåligt eftersom du säger att jag ska stå ut med det,

Tjata biter inte på honom, tjat överlag tycker jag sällan biter på folk.
Det har varit så senaste månaderna och nej det ändrar ingenting. Han gör sitt och jag mitt och så ska det inte vara hela tiden i ett förhållande.Så hade vi inte innan. 

Kommer inte ha möjlighet till det närmaste 2-3 åren. Plus som jag skrev ovan, kommer inte flytta ifrån pga en sån sak, det är att lämna i sticket anser jag. Och lämnar inte den jag älskar för en sån sak heller, för mig är det extremt fel att göra det.

Måste ju finnas något sätt att få honom ur det, att inte spela så mycket längre. 
Utan att ta hjälp av t.ex psykolog, för det kommer han inte gå till.

#32 Om han inte vill umgås med dig så får du börja umgås med andra människor och åka bort om kvällarna och få honom att fundera litegrann? Om du inte har någon att åka till så åk iallafall (gå ut och ät en bit eller gå på bio, fönstershoppa osv men säg typ att du ska träffa någon vän så får han fundera lite). Om du plötsligt är borta mera kanske han börjar fundera.

#32 Nej, jag tycker du ska lämna honom, men nu kommer du ju inte göra det, och som både du och jag säger så är tjat inget bra alternativ. Det som återstår är att lära sig stå ut med situationen. Det måste finnas något annat sätt säger du, men jag vet inte om det gör det. Jag tror att han själv måste hitta det sättet, och själv hitta övertygelsen om att han inte vill ha det så här, och du kan inte göra så mycket annat än att vänta på att han ska hitta det. Om jag var du skulle jag stå fast vid att jag inte vill att han ska spela ALLS. Säg det till honom. Men du kan ju inte tvinga honom och ska han sluta helt så måste han bestämma sig själv.

Han lyssnar inte på dig, tjat funkat inte, att berätta hur ledsen du blir funkar inte, terapi vägrar han… Det finns ju ingen lösning om han inte lyssnar. Du kan inte bli förbannad över att folk tycker att du ska lämna, vad annat finns kvar liksom? Folk lämnar missbrukare varje dag, av den enkla anledningen att missbruket alltid kommer först tills personen själv vill ändra på det. Vilket din kille inte vill. Man kan inte vara tillsammans med en missbrukare bara för att rädda personen. Det går inte. Man måste sätta sig själv först.

#33 Känner knappt några här. Och kan inte ta med hunden eftersom jag är borta på dagarna vill jag inte lämna den i sticket.
Inte kul att gå på bio, fönstershoppa mm själv. Och svårt med busskommunikationen här på kvällarna, inte så brett utbud direkt.
Annars var det en bra ide

#34 Nej tänker inte lämna. Finns ingen anledning till det och skulle bara bli kaos och pannkaka av alltihopa. Skulle inte bli bra för någon av oss. Och skulle defintivit bli mycket värre än som det är nu.
Kan inte stå ut med det eftersom jag mår dåligt av det och kan inte leva i ett sånt förhållande. Och är ju ett beroende hos han, att lämna löser ju ingenting, är att fly från problemet istället för att lösa det.
Spela är hans intresse så kan inte tvinga honom att sluta spela, är samma sak som han skulle tvinga mig sluta ha vissa av mina intressen.  Men han behöver ju inte spela  så mycket eller varje kväll.

#35 Förbannad? Inte sagt att jag är förbannad över att folk gett förslaget men är definitivt inget alternativ eftersom allting annat fungerar, jag har inte råd att bo själv, måste hoppa av utbildning, sälja hunden  osv. Så skulle ställa till stort kaos i mitt liv samt att jag definitivt inte skulle  må bättre att bli lämnad helt själv.
Jag ser inte detta som ett missbruk utan som ett beroende, för mig är det inte 100% samma sak.Missbrukare är beroende också ja men för mig är det inte samma sak. Och jag är ingen person som lämnar personer i sticket, ja för mig är det samma sak som att lämna i sticket.

Jag förstår att du letar efter det tredje alternativet som skulle innebära att det blir som du önskar - ett bra liv tillsammans med den du älskar. Men utifrån vad du berättar här verkar det tyvärr bara finnas två alternativ att välja mellan:

1) Leva tillsammans med honom, så som han är - eftersom han visar noll intresse för att förändra sig trots att du talat om hur du känner. Men gör det i så fall med öppna ögon, medveten om att du väljer det här halvtaskiga förhållandet för att du inte har någon annanstans att bo och för att du skulle bli ledsen av att lämna honom (och av att han skulle bli ledsen). Kan du baxa iväg honom till parterapi/familjerådgivning KANSKE det går att få till en förbättring, men det är ingenting du kan räkna med. Utan i så fall får du fortsätta leva så som ni gör, av de skäl du har angett. Och kanske, som några har varit inne på, försöka göra ditt eget liv så trevligt och händelserikt som möjligt på egen hand, medan han sitter där i sin värld. Men i övrigt får du helt enkelt gilla läget.

2) Lösa det praktiska och lämna honom, trots att det gör er båda ledsna och eventuellt innebär att du inte kan fortsätta din utbildning om du inte hittar något annat boende. Hur skulle du ha löst det från början om du inte hade varit ihop med honom? Börja om, och gör så.

That's it. Det är de två alternativ du har att välja mellan, ditt pest- eller koleraval. Det finns ingen magisk tredje väg, inget knep som plötsligt kommer att få honom att vilja bryta sitt spelande och vilja umgås mer med dig. Och det finns inte heller någon annan som kan göra valet åt dig. Du är i din fulla rätt att välja endera av alternativet.

#37 Kan tyvärr inte lösa det praktiskt. Kommer inte ha råd att bo själv närmaste kanske 2 åren. Och speciellt inte när jag hoppar av en utbildning jag verkligen längtat efter att få gå och nyligen börjat och dessutom måste lämna bort sin bästa vän. Nej det blir ju bara ännu värre allting än detta. Det hjälper ju ingenting mot ensam och att vara ledsen, tvärtom,blir  ju bara 10000ggr värre än detta.
Och jag kommer inte kunna jobba med det jag vill. 
Jag tänker ju inte ge upp hela mitt liv, vilket det blir, när jag tror att det finns något annat sätt att lösa det på men frågan är bara hur.

Ja jag får inte boka in några möten utan hans godkännande, redan kollat upp det, han måste vara med på det hela. Och dyker han inte upp så måste jag stå för hela kalaset, och har inte råd med det (ligger på över 400kr/besök och svårt tt få tider  här)

#38 Konstigt, det jag har hört är att man kan gå ensam också för att prata om relationen, om man inte alls får med sig den andre. Fast det är klart, det blir ju ändå svårt att få till någon större förändring om inte han är med.

#39 Ja jag kan gå dit det sa jag inget om men jag kan inte få honom dit. Att jag går dit gör ingen nytta. Och har jag själv inte pengar till. Svindyrt här. Och långa väntetider.

Han är beroende av spelen och du är beroende av honom och ert gemensamma boende.

Jag förstår att du är ledsen för du vill också att ni ska vara lyckliga tillsammans och spendera tid med varann. Men jag tror faktiskt att du kan hitta ett sätt att må bra/bättre i situationen.

Det första är att inse att det är som det är. Han är beroende och han vill hellre spela än vara med dig. Men detta är inte skäl nog för att du ska lämna/flytta, utan du vill bo kvar för det har många fördelar för dig. Allt det här är som det är, och det finns ingen magisk formel för att ändra på något av det. Däremot kan du välja att ta det för vad det är och försöka må bättre under den tid ni kommer leva tillsammans. Acceptera att han är beroende, och välj att fokusera på fördelarna, att du kan gå din utbildning och nå dina mål. Fokusera på dig själv, dina studier och andra relationer med vänner/familj.

Ha kul med din sambo när tillfälle ges.

Det enda du kan hoppas på är att han förändras med tiden, men jag tror att du bara blir olycklig om du försöker hitta den lösningen medan han själv är ointresserad. Inse att hans beroende ligger bortom din kontroll, så du kan helt enkelt sluta oroa dig och fundera över det.

Jag förstår om du tror det är omöjligt att vara glad i situationen, men så fort du raserar tanken om att det är omöjligt att vara glad, så kanske du kan börja hitta just glädjen. Varken din sambo eller den situation som är behöver stjäla din glädje. Du kan vara glad i vilken situation som helst, om du bestämmer dig för det. 😉

Kanske kommer din sambo till och med på att du verkar mycket härligare att umgås med när du är glad och nöjd med ditt eget sällskap och slutar vara ledsen över att han inte är med dig.

#41 Bor långt ifrån familj och vänner. Inte bott här så länge (han har bott här länge men inte jag). 
Beroende tycker jag inte att man kan vara i ett förhållande på det sättet, men man tycker säkert olika där.
Har ingen annan här uppe knappt att prata med eller umgås med.

Och boende klarar jag inte ekonomiskt själv. Kan inte jobba extra för har ingen som kan ha hunden och då blir det att jag måste sälja den enda vän jag stort sätt har här. En av dem som betyder mest, både den och sambon skulle jag inte klara. Så stark är jag inte som person i dagsläget.

Borde ju gå att hjälpa honom ur beroendet? För mig är detta samma som att acceptera en alkolist, sockerberoende, knarkare, ja vilket beroende som helst i princip.  Löser ju ingenting, har ju inte testat direkt andra alternativ för att få det att fungera igen på den punkten och då känns det som att flytta är att "slänga bort problmet".

Hoppas att det går att lösa på annat sätt. FLytta och lämna skulle bli mycket mycket värre och har som sagt ingen möjlighet till eget boende eller gå kvar utbildningen i så fall.

#42 Ja, vi har alla förstått att du inte kommer flytta och varför.

Du kan inte hjälpa honom ur beroendet om han inte själv vill. Däremot kan du må bättre - det styr du själv över.

#43 Frågan är hur.  Jag fokuserar redan på skola och hund men svårt att göra det när man känner sig ensam, ingen att umgås med på kvällarna osv.
Och behöver få det bättre ang detta i förhållandet också.

Upprepade det ang flytt osv då det upprepats av er flera gånger.

#44 Jo men jag utgick ju från att du ska bo kvar i mitt svar. :) Men, men.

Och behöver få det bättre ang detta i förhållandet också.

Jag tror det är just detta som gör dig så olycklig. Du tänker dag efter dag på hur DU ska göra för att förbättra er situation. Medan han bara tänker på att spela. Det skulle vara bättre om du slutade tänka på hur du ska fixa det här, och väntar på att han börjar tänka på det istället. För det är bara han som kan fixa det.

Du behöver inte acceptera hans beroende, men jag tror du behöver acceptera situationen som den är just nu. Anpassa dig till den. Det innebär inte att det alltid kommer vara så här, men ska du hitta någon lycka måste du acceptera grundförutsättningarna för ditt liv. Sen tycker jag absolut du ska säga vad du tycker till din sambo, men om han inte lyssnar så är det som det är.

Jag är i samma situation som dig och jag kan inte ta ett beslut om hur jag vill göra. Jag har pratat med honom så många gånger och han har sagt att han ska spela mindre, att vi ska göra mer saker tillsammans osv, men efter en kort tid är vi tillbaka på ruta ett.

#45 svårt när man mår dåligt av det, går inte att bara ignorera liksom :/

Så länge era killar inte lyssnar/ bryr sig, så har ni bara två alternativ. Ni kan inte ändra på dem och de kommer fortsätta att inte bry sig. Vill man inte lämna är det bara att acceptera läget och fortsätta må dåligt. Finns inget annat. Det är inte synd om dem, de väljer aktivt bort er.

#47 Men vad annat kan du göra om han inte vill? Du har tyvärr inga andra alternativ. Han bryr ju inte sig om ditt välmående så du måste ta itu med det på något sätt om du vill må bra. Men det är förstås upp till dig hur du går till väga. Jag tycker att du borde fokusera på någon hobby, börja läsa, börja måla/rita eller något annat konstruktivt.

Jag har faktiskt inga andra råd att ge dig då han vill inte lyssna på dig och du vägrar att lämna honom. Du måste helt enkelt acceptera att det här är ditt liv nu isåfall och försöka hitta på att annat att göra då din kille inte vill vara närvarande i ditt liv.

Det är dock inte omöjligt att skaffa nya vänner så det kanske du borde fundera på.

#49 Vet dock inte hur jag ska gå tillväga, det som är kruxet. Tro mig försökt klura på det också men inte kommit fram till något svar. 

Nej vet att det inte är omöjligt att skaffa nya vänner men jag är väldigt blyg och har svårt att släppa in folk på livet. Varit med om saker i mitt liv som gör att jag har svårt att lita på folk.

#48 Jag ser det inte på samma sätt som du gör.

#51 nej det är uppenbart. Tiden får utvisa. Lycka till.

#50 Det finns många som är blyga men som ändå kämpar på.

Jag har också varit med om otrevliga saker och inte litar jag i första taget på nya människor men jag använder inte det som en ursäkt utan jag kämpar på istället vilket jag tror du måste göra också.

#53 Inte sagt att jag inte vill/ska kämpa men det spelar ingen roll hur vissa är, för jag är den jag är. Och alla är vi olika. Jag tycker det är jobbigt att ta kontakt med nya och släppa in på livet pga händelser som hänt i mitt liv. Jag använder inte det som en ursäkt utan är så det är, en ursäkt är något helt annat.
Jag gör allting utefter min egen förmåga, mer kan man inte göra, man kan bara göra sitt bästa.

Har du testat spela spel med honom? 
Jag vet att det låter konstigt eftersom du vill att han ska spela mindre.. Men testa spela lite med honom, det är roligare än man tror. 

Jag har varit både den som spelar hela tiden i ett förhållande och den som försökt få killen att spela mindre i ett annat förhållande. 

Den gången jag spelat minst under de förhållanden då jag faktiskt spelat mycket är när vi kompromissade, jag spelade lite med exet och han kollade på film med mig. 

Och vägrade han sluta spela, då tog jag av mig kläderna och satte mig naken framför honom och då kan vi säga att spelet avslutades fort.

#55 Vi har inga spel man kan vara två på förutom 1 men det är utspelat nu för länge sedan (tröttnat), annars gillar vi dessvärre inte samma slags spel och de han kör måste man spela på olika konsoler. Men annars smart idé. 

Haha smart där med att slänga av sig kläderna 😉 Biter nog på de flesta karlar.

Eller ja 2 spel till har vi NHL och FIFA men jag tycker sånt är megatråkigt tyvärr att spela :( (ja jag har gett det flera chanser)

Finns massor av spel där man la4n spela två på konsol om man vill :)

#56 

Det var ju mindre bra.. Ett annat alternativ är ju att du spelar hans spel för att retas. Så när han ber dig gå bort för att han ska spela så säger du bara att du är upptagen och att han får vänta tills du spelat klart ;P 

Tillbaka-kaka ;P 

Klart det funkar :D 

Killar är ju.. killar ;)

Köp ett spel du gillar och spela det. På hans konsol. Vad ska han göra då?

Ta kontrollerna/en viktig sladd/spelet och göm det. Låtsas som ingenting.

Nä kanske inte direkt seriösa svar men vad f*n ska du göra då? Du vägrar ju förstå att man inte "lämnar någon i sticket" och inte kan "fixa beroendet" åt honom för det är HAN som är beroende, HAN som kan välja att trappa ner på det, HAN som kan inse att han väljer bort dig. DU kan inte fixa HANS problem.

Du vill inte lämna honom, okej, fine. Det har jag förstått. Men att du gör detta till ditt problem, din sak att lösa, det förstår jag verkligen inte. Skulle du vara tillsammans med en drogmissbrukare som (ursäkta språket men jag är trött och vet inte hur jag ska formulera mig) fuckar upp er vardag? Du säger att er vardag funkar, men uppenbarligen gör den ju inte det. Som sambos är det vardag att umgås. Man är ju sambos för att man vill bo ihop och vara med varandra.

Sen om man har en partner som spelar multiplayerspel så får man faktiskt ta hänsyn till att de spelar på bestämda tider som "laget" kommer överens om. Det förstör inte bara för en själv om man backar ur utan att säga till i tid. Förstår om det känns fel och konstigt att boka tid med sin partner men det är helt ärligt så det ser ut i "spelvärlden" och nej det kanske inte är så kul men vad ska man göra?

Däremot vet jag att bland annat FIFA och NHL är något som ofta spelas ensam och då kan man ju faktiskt sluta spela och släpa arslet från soffan för att umgås med sin partner. Det är inte svårt, alls. Att din sambo inte gör detta trots att det är så lätt säger ganska mycket om honom.

Tror du att du kan försöka snacka med honom och säga att du vill ut ur förhållandet om det fortsätter på det här viset? Även om du nu inte menar att göra det så kanske du kan åtminstone "låtsas" och säga på det viset så kanske han lyckas få ett wake-up call om du är redo att gå pga allt det här.

Jag har provat dina nämnda tekniker på min karl #55 och det ger inga resultat. Jag har frågat om vi ska spela något spel som är lite mer anpassat för oss båda, men så säger han att jag inte skulle tycka att det var roligt fast det är jag som föreslagit det. Ibland har han inte lust för det spelet. Att ta på sig sexiga underkläder eller helt enkelt gå utan någonting allt är bara slöseri med tid då han endast spelar onlinespel med sina kompisar. Han "kan inte gå ifrån" säger han, för då blir hans kompisar arga. Sist jag tog på mig underkläder när han satt i soffan så fick jag responsen "inte ska du behöva klä dig så där för att få min uppmärksamhet". JO! Det är ju precis så det är! Jag orkar inte försöka längre, för jag är trött på alla dissar jag får. Jag berättade igår lite kort hur jag känner med tanke på allt, men ska prata med honom ordentligt idag och säga som det är. Det måste till en förändring, annars säljer jag förlovningsringen och drar. Jag ska inte vara den enda som kämpar för förhållandet. It is a two-way-street.

Ursäkta det här kanske låter lite taskigt eller något, men är din sambo puckad på riktigt!? 
Om någon tar av sig kläderna för att få den andres uppmärksamhet då har det ju uppenbarligen gått så långt att man måste det.  Jag tycker du gör helt rätt, man ska inte lida för att den andre inte ger tid eller lägger energi på sin partner/i förhållandet. Det är bara be honom ändra sig eller och gör han inte det, då måste du nog sätta hårt mot hårt. 
Det kan göra sjukt ont och vara jättejobbigt, men samtidigt kan det vara bra. Jag själv skulle aldrig acceptera att min sambo spelade och inte lade någon tid till mig. 

Och att man spelar onlinespel är ingen ursäkt enligt mig. Jag spelade också onlinespel och ändå lyckades jag ta mig tid att umgås med min dåvarande sambo (när jag spelade som mest). Visst att man kanske inte kan släppa allt på 2 sekunder men säg 1 timme, på den tiden lär de andra spelarna ha hittat någon som kan ersätta en tills man har tid att spela igen. Hur kan man annars hinna jobba, duscha, gå på toa, äta, sova osv.. 

Jag hoppas i alla fall att din sambo inser sitt stora misstag och tar tag i sina problem, för du ska verkligen inte behöva lida för att han inte tänker längre än näsan räcker!

Vill för säkerhets skull förtydliga vad jag menar, kanske var otydlig när jag skrev.

Jag ser inte onlinespelande som en ursäkt för att dissa sin partner. Däremot är det en förklaring till varför en kanske (tyvärr) får se till att säga till Spelaren att en vill umgås den dagen, så Spelaren kan backa ur i tid. 

Självklart ska detta inte behövas i ett fungerande förhållande, för i ett fungerande förhållande behöver en inte be om uppmärksamhet från sin partner. Det jag menar är att om en nu har dessa problem i relationen som TS har, och inte hittar någon lösning på hela problemet, så får en göra det lilla en kan. Vilket i detta fallet kanske innebär att "boka" tid med sin spelande partner.

#63 Ibland frågar jag mig själv samma sak… Hur kan man inte se signalerna? Hur kan man låta det gå så långt att ens partner mår dåligt p.g.a. saker man gör/inte gör? Jag har förklarat för honom att jag mår dåligt när han beter sig så här och sist vi pratade om det så blev responsen att det inte är hans jobb att se till att jag mår bra. Jag håller inte med eftersom det är hans fel att jag mår som jag gör. Då är det tamejfan hans jobb att se till att ändra på det. Aldrig att jag skulle ignorera och bara strunta i någon som jag själv fått att må dåligt. Hur tänker man då?

#58 Ja jag sa inte att det inte finns, sa att vi inte har. Man ska hitta som båda tycker är kul och som inte är dyrt med,vilket inte är speciellt enkelt.

#60 Inga pengar att göra det.  Men skulle jag spela så accepterar han det efter en stund. Men han spelar i regel när jag kommer hem.

#62 Nej så ska det ju definitivt inte vara!
provade tricket igår med underkläder/naken, och fungerade då i alla fall 😉 Synd att det inte fungerade på din. Han verkar vara mycket mer beroende än min sambo 😕

#64 
Jag förstod att du inte menade att det var en ursäkt på det sättet, jag ville bara förmedla att det går att "avboka" spelande med. :) 

#65 
Blir faktiskt riktigt arg när jag läser det du skriver, det är INTE okej för din sambo att resonera så. Ni är ett par och han ska se till att han inte skadar dig och eran relation. Och det han gör orsakar uppenbarligen en skada i eran relation och sårar dig, då är det hans uppgift att ändra på sitt eget snedsteg. Det är inte din uppgift att svansa efter honom medan han beter sig som ett arsle. 
Hade jag varit nära dig hade jag gett dig en kram, för ingen ska behöva bli behandlad så. Du ska inte gå i andra hand, du ska vara hans prio 1 och den han ska vilja spendera sin tid med, det är inte något du ska kämpa för att uppnå.