Har gjort det en massa gånger. Jag kollar hellre en gång för ofta än för sällan. Du kommer få ligga i gynstolen. Sen förs ett speculum in (detta så läkaren ska kunna se) och så kommer det föras in en liten borste som dom far omkring med på tre olika ställen. Sedan är det klart. Du kan blöda lite efteråt.

Man lägger sig i stolen, gynekologen använder sedan ett instrument med glidmedel för att öppna slidan och sedan gnider man en borste mot "tappen". 

Bra att du ska göra det!

Guuuuuuuuuud vad läääskigt det låter! O_O

Gör det ont? Går det fort? Hur fånigt det än låter så är jag så pass rädd att jag förmodligen kommer börja gråta när jag kommer dit.

Det har aldrig gjort ont på mig. Känns bara märkligt.

Man går in i slidan med ett litet verktyg och du kan möjligtvis känna ett litet obehag när man tar just provet men det är ingen smärta utan mer ett obehag och det går över väldigt snabbt.

Du kommer att få klä av dig i ett avgränsande litet rum och bra är om du kan ha kjol den dagen så känner du dig inte så naken när du går in till gynekologen.

Det är helt OK att du förklarar hur rädd du är för då har de kanske större förståelse.

Tack för svaren, ser till att ha kjol på mig då. Nu ska en bara våga gå och inte backa ut i sista sekunden. -.-

#3 jag är känslig p g a endometrios. Så för mig har det gjort ont. Du kanske kan känna liite obehag. Gråt om du vill. Jag har skrikit av smärta vid vanliga undersökningar. Prata med gynekologen innan

Berätta för gynekologen att du är rädd och känner mycket ångest inför undersökningen. Det gjorde jag. Hon var jättesnäll och förstående. Hon berättade innan exakt vad hon skulle göra och gjorde allting väldigt försiktigt. Hon pratade med mig hela tiden och försäkrade sig om att allt var ok.

Det kändes lite obehagligt med det gjorde absolut inte ont. Jätteskönt att ha gjort det sen och slippa oroa sig efteråt. Det kommer gå bra, försök bara att slappna av.

Jag var 29 när jag gick första gången och vaar egentligen inte inne för koll där utan jag undersöktes för andra grejer men de ville kolla där nere för att utesluta saker.

Jag var totalt obekväm hela tiden, vill inte göra det igen, men samtidigt var det inte farligt.

Som tur var hade jag en kvinna, hade sagt nej om det vore en man.

Jag fick ta av mej allt ned till.
Sätta mig på stolen (kan säga jag hade mensen samtidigt o inte roligt!)

De tryckte in nån kall grej, gjorde ultraljud o lite annat.

Inga problem. Men va lite kallt. O kändes lite naket.

#9 mysko att du fick ta då du hade mens. För förr när man strök på glas så fick man absolut inte ha mens, för då blev provet kontaminetrat och cytodiagnostikerna kunde inte skilja på celler. Det är lite bättre nu dock då de flesta landsting kör med en speciell bruk där man samlar celler. Men det var ju bra att det funkade.

Jag har bara tyckt det är mycket obehagligt, men inte att det gör speciellt ont.

Men av andra anledningar har jag dragit mig för dessa undersökningar.

2010 sökte jag akut på kvinnokliniken för att jag hade ont i vänstra delen av nedre magen. Samtidigt tog de ett cellprov. Senast jag tagit ett var femton år tidigare!

Det var en väldig tur, eftersom jag hade grava cellförändringar. 

Efter två koniseringar så fick jag operera bort livmodern. Cellproven visade att cellmembranen i livmoderhalsen hade börjat luckras upp. Jag kom i elfte timmen.

Så om man har svårt och är livrädd för en gynekologisk undersökning, så sök hjälp för det! För cellprov räddar liv!

1177 har bra info om undersökningen oxå Länk

#10 alltså jag gjorde inget cellprov, de kollade mig med ultraljud och kollade mig bara, det var en del av en annan undersökning, de ville utesluta cystor eller något.

Men var ändå ett besök hos gyn därför jag skrev med det här =)

#11 bra skrivet. Jag tänker så varje gång jag gör det. Har även jobbat med att färga cellprover. Mycket intressant. Man kan även med hjälp av ThinPrep(som man använder istället för glas) så kan man analysera vätskan för hpv-virus (endast vissa typer) för att se om det är det som ligger bakom förändringarna.

#13 ah. Fattade det som cellprov. Men hoppas att du tagit cellprov ändå.

Ja, kjol eller ännu hellre lång tröja som går ner över baken är bra när man går från hörnet där man klär av sig till stolen. Man kan sätta sig på kanten på stolen först och vänta tills de säger till att man ska lägga sig ner och sätta upp fötterna, så man inte ligger där onödigt länge. Sen brukar de ALLTID vilja att man flyttar rumpan längre ner, eller är det bara jag? 🤐

Sen tar de först ett instrument för att hålla upp slidan så att de kan se in, sen tar de provet med ett annat instrument. Det kan kännas lite märkligt när de krafsar på livmodertappen, men det brukar i regel inte göra ont.

En annan sak de kan vilja göra när man gör gynundersökning är att känna på livmodern, då trycker de med två fingrar inne i slidan och känner på livmodern på utsidan av magen. Det är alltså normalt om gynekologen gör så!

Men framför allt, som flera har sagt, tala om hur rädd du är det första du gör, så att gynekologen kan anpassa sig. Tänk igenom vad det specifikt är du är rädd för, det är lättare att tackla om du är klar över vad det är du är rädd ska hända. Är det att det ska göra ont? (Det gör det förmodligen inte.) Är det att du ska känna dig utlämnad och obekväm? (Det kommer du förmodligen att göra, men du kommer att överleva det också.) Är det att gynekologen ska ha åsikter om ditt underlivs utseende? (Det har de inte.) Eller att situationen på något sätt ska upplevas sexuell av någon av er? (Det gör den garanterat inte för gynekologen och det är högst osannolikt att den gör det för dig. Det är en sjukt osexig situation!)

Och kom ihåg att andas.

Tack för det långa svaret! Ska tänka på det.

Alltså, det som stör är väl mest att jag skäms över mitt utseende. Speciellt "down there".

#17 alla är vi olika. Ser olika underlivet varje dag. Inte bryr jag mig. Och jag jämför mig inte med andras. Så acceptera. Om än det är svårt

Calcifer, jag hade samma rädsla som du och var över 23 år när jag första gången gick till en gynekolog. Jag trodde jag var missbildad i underlivet. Jag hade en äldre väninna med mig som stöd.

När läkaren kom in höll jag på att svimma och väntade bara på att få höra, men herre gud hur ser du ut. Jag glömmer aldrig hur flera ton föll från mina axlar när läkaren sa - Här ser allt bra ut!

Det var i slutet på sjuttiotalet och mycket vatten har flutit under broarna sen des. Jag är helt säker på att du inte avviker från oss andra!

#19 Nej det tror inte jag heller, egentligen. Jag kan inte ens riktigt förklara vad som gör mig så rädd. Ska se om jag kan få mamma med mig som stöd.

Bra idé Calcifer! 

Det underlättar enormt att ha stöd. Att du är rädd är inte ett dugg konstigt! Det är ett väldigt väldigt… privat område du ska undersökas i! 

Du är inte ensam! Miljontals kvinnor har varit rädd och känt som du gör!

#17 Förstår att du känner dig väldigt obekväm att något ska undersöka dig och då se hur du ser ut.

Så jag tänkte att det kanske skulle få dig att inte känna att det är lika läskigt om du vet precis hur olika vi kan se ut, om du inte redan visste det.
Det här är vad de är vana att se som barnmorska/gynekolog.
 
Den här bilden är från ett konstnärsprojekt som är avgjutningar av vanliga kvinnors underliv. :)

Om man vill läsa mer:
http://www.greatwallofvagina.co.uk/about