Dikt 1: Jag  har tonårstrasiga fötter som blöder glas, jag vandrar Stockholms gator ut och in och en och en annan gatlykta får bli min strålkastare jag har drömmar jag gömt i min hand men dem verkar ha sjunkit in i handflatan för jag spår dem inte längre i mönstret, när nattdimman lägger sig över höghusen och hjärtat bara fortsätter slå lägger sig tomheten som en öm hand över min vänstra skuldra.

Dikt 2:  Familjen är viktig, jag gråter vid varenda ord, gråter!

familjen, familjen är viktig! Över vårt familjeporträtt finns en trasig nål

den blänker gråt inte mamma gråt inte pappa jag håller fast er i er sorg

som nålen som blänker över vårt familjeporträtt håller jag oss samman

som familjen vi är blöder vi samman. 

Dikt 3: Jag orkar inte mer säger jag i telefonen, Sladden vänder sig ut och in, Och på ena sidan av väggen kryper en skalbagge med benen ut och in, Jag väntar på att du ska svara jag väntar, väntar på att skalbaggen ska vrida ut sina fjärilsvingar och flyga.

Vackra och berörande dikter! Speciellt den om familjen som blöder samman berör mig.

#2 Tack!