Jag blev förföljd en natt för några år sedan. Vi pratade i någon timme på universitetsbiblioteket, han ställde frågor som nu i efterhand verkade konstiga. Om ifall jag bodde ensam, om det var i närheten, om väggarna isolerade ljud bra… Frågor som han slank in i vanliga samtalsämnen. Det var när han skulle fortsätta studera och jag gå hem som han frågade något som till och med dumma jag fattade; "Vad heter du i efternamn?" Han hade inte fått veta mitt förnamn.

Han stannade kvar, men bara någon minut, Han gick lätt ikapp mig, pratandes i telefon, riktigt engagerad i samtalet. Såg inte glad ut att se mig, hejade inte på riktigt. Och han var på väg åt mitt håll, fast det inte fanns något vandrarhem(som han pratat om förut) i närheten. Jag ringde min mamma och pratade(eller om jag pratade med henne när jag gick hem). Jag kom hem, låste dörren och öppnade inte när det några minuter sedan ringde på. 

Jag ringde inte polisen förrän någon halvtimme senare, efter att ha frågat om råd på ett forum och blivit idiotförklarad, och då var han borta. Polisen kom inte, det var väl för lönlöst.

Det som är läskigast är att jag inte kommer ihåg hur han ser ut. Jag kanske möter honom igen. Det nästläskiga att många på det där forumet bara trodde att han var blyg och inte vågat bjuda ut mig, fast jag hade nämnt att han inte varit blyg när vi pratade, utan väldigt självsäker. De verkade tycka att jag vara paranoid och fattade inte att jag troligen skulle ha blivit våldtagen eller mördad eller både och. Kaaanske att han "bara" velat råna mig, en student(pfft).

Och en annan händelse, var mindre och var med min pappa på landet och det ligger mitt ute i ingenstans och är lite svårt och hitta mitt i natten precis vid fönstret står någon där ute i mörkret och skrattar.. och vi hittar aldrig personen osv.. svårt och sova den natten

men fy, satt på toa en gång med dörren helt öppen. (var ensam hemma) Badrummet är första dörren i hallen så med dörren öppen blockerar man av hallen och ytterdörren. Iaf så öppnas ytterdörren, tänkte det var min mamma eller syster som kommit hem igen då de egentligen skulle varit på jobbet och i skolan. Ingen svarar så jag ropar hallå igen och sen hör jag två feta kängor ställa sig i hallen. Får panik och stänger dörren till badrummet och sitter och väntar. Hör ingenting och så stängs ytterdörren helt plötsligt så jag vet egentligen inte om personen står kvar i min hall eller har gått därifrån. Väntar iaf ett tag till och går ut och kikar och då är det ingen kvar där  Ingen aning om vem det kan ha varit 

#3 Hade du inte låst dörren? inbrottstjuvar känner på dörrar och hoppas att ingen är hemma, så det kan vara det som hänt..

En natt förra sommaren hade jag somnat i soffan efter jobbet. Det var släkt i hela lägenheten och skärmen på datorn som jag hade i knät hade slocknat. Vid halv 3 på natten vaknade jag och ser att någon står framför mig, det var såpass ljust ute att jag kunde urskilja figuren av en människa.

Jag har länge, typ under hela mitt liv, undrat hur jag skulle reagera ifall någon gjorde inbrott hos mig när jag var hemma. Det var typ min största skräck då jag bodde hemma (bodde på bottenvåning i ett område där det var mycket inbrott) Jag har alltid föreställt mig själv att jag skulle börja skrika och ringa polisen osv.

Av någon anledning blev jag inte alls rädd. Istället hälsar jag fint och frågar vad han gör inne hos mig. Han påstod att jag hade glömt stänga min dörr och att han bara ville säga det till mig.

Grejen är att min katt var dräktig då, det var bara dagar kvar tills hon skulle föda. Mästare på att öppna dörrar som hon är så är jag väldigt noga med att låsa dörren så fort jag stängt den. Det kvittar om det är dag eller natt eller om jag ska ut igen några minuter senare. Jag låser ALLTID! Dessutom visste jag säkert med mig att jag hade hängt en jacka på låset då jag kom hem eftersom att jag  inte ville ha rivmärken på dörren. Däremot så brukar jag vara väldigt dålig på att låsa altandörren. Jag stänger den alltid men just låsa är jag kass på.

Jag förklarade för honom att jag visste till 110% att jag låst dörren och att den var stängd (berättade om katten). Men han höll inte med mig. Det slutade i alla fall med att vi satt och pratade i typ 10 minuter. Han ville ha ett glas vatten så det fick han. När han gått så var jag fortfarande lugn och gick som vanligt in och borstade tänderna och fixade lite. Precis när jag skulle gå och lägga mig så ringer det på dörren. Dum som jag var så öppnar jag. Det var han igen, han ville ha ett glas vatten till och jag BJUDER IN HONOM! Sedan stack han.

Ingenting hände och ingenting var stulet. Inte ens polisen ringde jag utan jag ringde hem till mamma och berättade. Hon blev såklart helt galen och ringde själv polisen. De kom dit och tog med glaset för DNA, men de kunde såklart inte göra så mycket.

Nu i efterhand så undrar jag hur fan jag tänkte? Det är inte händelsen i sig som jag tycker var otäck, utan hur jag var! Det kunde ju varit vilken människa som helst. Han kunde ju fan varit beväpnad eller slagit ner mig typ. Och bara grejen att gå och öppna dörren när han väl gått ut? Hur dum får jag vara?

Det visade sig förresten att det var via altandörren han kommit in. Den var igen puttad men inte stängd. Dock hade han ingenting på min baksida att göra. Den är upphöjd ca 2-2½ meter och det är bara jag och grannarna intill som har där bak att göra. Dessutom var det ju mörkt och ingen mupp i världen skulle se att dörren stod öppen, om den nu skulle ha varit öppen. Det var ju så uppenbart att han gått och känt på dörrarna. Och min var såklart inte låst.

För ett par år sedan så bodde jag på Gotland, mitt ute i obygden på norra delen av ön i en radhuslänga. Jag hade 2 lägenheter på höger sida och 3 på vänster sida om min, en liten uteplats och trevliga grannar. En lördagsnatt satt jag och pratade i telefon med pojkvännen (som bodde på fastlandet) och klockan drog iväg och blev strax efter 2 på natten. Jag hade dragit ner mina persienner eftersom baksidan vette mot parkeringen för huslängan, men persiennen på altandörren var lite trasig så det blev en liten glipa mellan två av ränderna.

Plötsligt så knackar det på altandörren och någon skriker att han vill komma in. Jag blev iskall och pojkvännen frågade vad det var. Jag ropade att personen nog gått fel (jag antog att han skulle till lägenheten till höger om mig för de brukade festa på helgerna och komma hem vid den tiden). Men han lyssnade inte utan skrek att jag skulle öppna dörren och böra banka på glaset. Jag blev rädd och min pojkvän den stackaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Så pojkvännen fick stanna kvar i den fasta telefonen (ifall kille bröt sig in så skulle han åtminstone höra det) och jag ringde störningsjouren på mobilen som sa att det var ett akutärende och att jag skulle ringa 112. Lite överdrivet tyckte jag men med pojkvännen kvar i andra telefonen ringde jag 112 som skickade ut polis. Det tar ett tag att köra från Visby till där jag bodde och hela tiden satt jag med 112 i ena luren och pojkvännen i andra. Jag kunde se att mannen stod kvar utanför min altandörr för han rökte och jag kunde se glöden fara upp och ner i den lilla glipan. Så jag beväpnade mig med parasoll stången (varför jag inte valde ett bättre vapen i form av kniv eller liknande vet jag inte). Rätt som det var så började han banka på dörren igen och svor och kallade mig en hel del grova saker och berättade vad han skulle göra med mig om jag inte öppnade dörren. 3 min senare kom polisen och tog med honom och lugnande ner mig så gott det gick.

#4 Nej jag tror att personen som gått hemifrån sist hade missat det. Så när jag gått upp för att göra mig redo hade han eller hon varit igång. Nu tänker jag på det hela tiden att se till att dörren är låst 😂 Jag hade också tänkt på en inbrottstjuv men det är ett otroligt tätt område med mååååångamånga grannar så egentligen inget smart hus att råna men man vet ju aldrig… Väldigt obehagligt iaf.

#6 men oj vad var det för person? Hade det hänt honom något eller var han berusad och farlig eller nåt i den stilen?

#8 Det var grannens pojkvän som tydligen skulle sova hos henne men som var lite för full för att inse att han gått fel och trodde att flickvännen jävlades med honom. Han spenderade lite tid hos polisen för att nyktra till.

Jag hade bott i min lägenhet i kanske ett halvår eller så. En kväll så ringde det på dörren (har inget titthål), och jag öppnade. Det var en kille i 20 års-åldern. Utan att säga någonting eller ens titta på mig gick han rakt in i min lägenhet. Det var först när han såg min vän som var hos mig på besök som han med blicken ner mot golvet skyndade sig ut och tyst sa "sorry". Kanske det var så att han helt enkelt tog fel lägenhet, men tycker det är märkligt att han inte märkte något fel tidigare i så fall, och man går väl ändå inte bara rakt förbi den som öppnar dörren utan att säga nåt eller utan att ens möta personens blick. Numera öppnar jag aldrig dörren om jag inte vet vem det är som ringer på.

För ett år sedan bodde jag och min hund ute i skogen. En kväll när det var bara vi kom det en man i ca 30 års åldern med slitna kläder och långt hår och skägg in cyklandes på gården och knacka på. Av någon anledning öppna jag och tänkte att jag har i alla fall hunden. Visa sig att han va på luffen och behövde vatten. Han kom tillbaka ett par gånger och stannade en stund. Oerhört trevlig men kan ju inte säga att jag lita på honom inte heller min hund var helt hundra på honom.

#11 Se där, finns fler än mig som gärna bjuder in främlingar på vatten ;) haha.