Ouff, har enbart varit med om där partnern aktivt väljer att ge sig på mig fysiskt - utan omedelbar ånger så jag kan inte uttala mig om hur ni ska prata om detta. 

Vill mest ge dig en tröstekram ❤️ 
Hoppas att någon annan har något bra tips i ditt läge.

#1 Oj, låter hemskt.. Hoppas att du mår mycket bättre nu. Skickar en tröstkram tillbaka ❤️

Det är bra att han känner ånger å fattat vad han gjort. Men vad händer nästa gång å hur allvarligt kan de bli i framtiden. Tränar han eller något. För jag vet att mitt ex blev mer å mer aggressiv efter han börja träffa. Han började slå mig och jag lämnade han. Och de va också över små saker. Jag vet hur de känns. Även om man älskar personen nersy i hela världen så är du värd bättre! Styrka kram till dig! :)

Förlåt för mina felstavningar, mobil f*n.. Hoppas du förstår ^^ hihi

#3 Nej han tränar inte, det är inte ofta när vi bråkar att det går såhär långt. Men jag tror lite också att han fick en sån chock av att det där hände att han kommer akta sig som fasen i framtiden.. Hoppas jag i alla fall, för om han skulle slå mig på riktigt så skulle jag försvinna fort som attan ur hans liv..

Ja det känns verkligen jobbigt, och va bra att du lämnade han som slog dig! Kram :)

#5 Man får väl hoppas på de bästa. Lycka till nu! :)

#6 Ja verkligen, tack! :)

Jag tycker att du ska stötta honom i att han faktiskt både avbröt och att han var ångerfull efteråt. På dig låter det som om han är medveten om sina aggressionsproblem och aktivt jobbar med dem. So far so good! Men jag tycker också att du ska göra helt klart för honom att vid första slaget (eller motsvarande) så går du - och då finns ingen återvändo. Det ger honom förhoppningsvis styrka att avstå om ni hamnar i liknande situationer igen.

Det är bra att han är medveten om att han har aggressionsproblem och inte vill ha det så. Men jag undrar vad han gör mer konkret för att ändra på det? Att känna ånger och säga att han aldrig vill göra så igen kommer inte att förändra någonting, tyvärr. Du skriver att den här gången var intensivare än tidigare, alltså sker det snarare en viss upptrappning. Jag är rädd att det kommer att hända igen (om än inte precis de närmaste dagarna), och att det kommer att bli värre snarare än bättre, om han inte gör något substantiellt för att komma tillrätta med sitt problem, går i terapi eller något erkänt program (typ ART) eller liknande.

Själv hade jag f.ö. gått vid den första höjda näven. Det är inte ok att reagera så vid ett gräl.

#8 Ja det gör jag, men jag är även hård på att det inte får hända så igen. Jag hoppas att det bättras för tanken på att vi skulle göra slut gör så fruktansvärt ont.. 

#9 Jadu.. han är rätt envis på den punkten, han vill liksom försöka fixa det själv. Jag har ju märkt lite förbättring sedan början av vårt förhållande. Första gången vi bråkade så fick jag liksom en chock. Han är så gullig annars men när vi bråkar så är det som att det liksom stängs av och han kan bli riktigt elak. Men det har bättrats nu.. Jag vill inte göra slut liksom, och jag är så rädd att det är det enda valet jag ska ha tillslut..

Varningsklocka högt o h ljudligt! Gå på en gång! han är inte redo för någon relation innan han har rett ut sina aggressionsproblem och kan hantera dem!

För hur mycket han än ångrar sig kan han uppenbarligen inte kontrollera sina aggressioner ordentligt ännu. Om du stannar nu så behöver han inte jobba med sig själv på samma sätt och risken är stor att han inte gör det till sist och att allt istället bara blir värre och värre för varje gång ni blir oense.

Gå nu! Och låt honom få ordning på sin ilska utan att träna på dig!

Det e jättebra att han visar ånger. Och i ditt fall så är det kanske bara en engångsförteelse. Men! Att visa ånger nu, å göra samma sen igen tex, för att då visa ånger o avsky sig själv etc. det är ju inte okej. Så var ändå försiktig. För mig hände just detta. Han grät å ångrade sig, men flippade nästa gång igen. Å så höll det på så. Till slut höll han inte tillbaka. Det var hårda tag, fasthållning, kniffar, hot, höjda nävar osv. Jag vet att det hade gått längre om jag stannade eftersom allt alltid blev snäppet värre för varje gång. Så var försiktig. Men lita på honom. Det måste du ju. Alla kan göra fel o flippa. Händer det igen så reagerar du då, och går därifrån.

#11 Jag älskar honom för mycket för att gå.. Speciellt när han visat förbättring på andra saker, jag kan bara inte vända ryggen åt honom då. Han försöker ju verkligen. Men jag är inte tillräckligt dum för att förstå att om detta fortsätter så måste jag ta mig ur detta, jag tänkte prata med honom nu till helgen. Försöka att verkligen få honom att förstå att detta anses lite som en sorts misshandel och att det verkligen inte får vara så..

#12 Jag hoppas verkligen att det är det, för om han kan göra så igen trots att jag blev så skärrad sist så betyder ju bara det att han inte kan kontrollera sig själv tillräckligt mycket för mig.. Han har förbättras på andra aspekter men om detta eskalerar så blir jag ju tvungen att vända ryggen åt. Det var bra gjort av dig! Hoppas att du mår bra nu :)

alltså, det är ju inte okej att han skrämmer dig så, men samtidigt visar han ju ånger. Hur länge har han försökt jobba med problemen själv? Förstår han hur dåligt du mår när han gör så? I så fall- se till att han söker proffesionell hjälp för att bli av med det

Risken att du hamnar i normaliseringsprocessen om du stannar är överhängande. Låter som du är på väg in i den redan nu med dina känslor för honom och ursäktandet med att han ju vill och har förändrat annat redan…. Svårigheten att hantera ilska är inte det samma som att bestämma sig för att vara snällare i andra lugnare sammanhang.

Jag hade gett ett ultimatum. Antingen går han i terapi och ser till att få hjälp nu genast, annars är det slut. Det är riktigt illa och att han ångrar sig betyder inte att han inte slår nästa gång. Varningsklockan ringer högt!

Lämna honom.

Att vara ångerfull och be om förlåtelse efter varje gång man varit aggressiv är mycket vanligt och betyder inte ett skit, ärligt talat.  Han ångrar sig uppenbarligen inte tillräckligt mycket för att vilja göra en större insats för att komma tillrätta med det.

När han säger att han "vill försöka fixa det själv" vad GÖR han för att "fixa det"? Håller tummarna och hoppas att det går över? Det gör det inte. Han har redan gått över gränsen för vad som är ok beteende mot sin partner, och varje gång man kliver över en gräns blir den svagare.  Det blir LÄTTARE att gå över den igen, och gå ännu lite längre nästa gång.  Det är ingenting han kan "fixa" själv utan att ta hjälp av någon annan. Är han inte beredd att göra det för din skull (om inte för sin egen) så bryr han sig helt enkelt inte tillräckligt mycket om att han faktiskt skrämmer dig.

Sorry, men det ringer alldeles för många varningsklockor här.

Lämna honom, upprepar jag igen, nästa gång kan det hända ännu värre, så även om du älskar honom så är det inte värt att acceptera att han slår dig eller hotar dig. Bara gå och vänd dig inte om.

Hur många gånger har det hänt och under hur lång tid förresten?

#14 #15 #16 #17 #18 #20

Hej, nu i helgen har jag pratat med honom. Jag sa att det var varningssignaler för misshandel och att det uppfattas som hot och att det inte är okej. Han blev helt förkrossad och grät väldigt länge, han har inte kunnat sova i veckan innan för att han tänkt på att jag blev så rädd för det där med näven. Och han säger ba "hur ska jag kunna kalla mig för din pojkvän när du blir rädd för mig?" och sånt, ett tag försökte han motargumentera lite med att säga saker som "du behöver också jobba på ilskan" för att jag blir sur lite snabbt ibland. Och det kan jag ju också bli men då har jag också legat under väldigt mycket press och haft ångest de senaste månaderna pga att jag inte kan hitta ett lämpligt preventivmedel och att jag inte vågar experimentera med det där.. Men sen gav han upp och medgav att det var bra att jag berättade och att jag måste berätta såna saker som om jag känner mig hotad osv.. Men han verkar verkligen villig att försöka, för jag gjorde det helt klart för honom att höja näven eller säga andra hotande saker är INTE okej!

#19 Nej jag tänker inte lämna honom förens han visat tecken på att han verkligen skulle göra illa mig. Jag tror inte det än, och jag är villig att jobba på det. Skulle det bli värre så skulle jag självklart vrida på klacken, jag vet att min egen säkerhet går före mina känslor.

#20 Det har hänt förut, men inte så intensivt som nu och innan dess hade jag inte ens tänkt på att han gjorde det, men det har verkligen inte hänt varje gång, verkligen sällan under loppet på ett och ett halvt år. Och nu hoppas jag på att det är slut med det!

#21 Ok, han "verkar verkligen villig att försöka", det är ju bra, och då undrar jag fortfarande vilka konkreta uttryck försökandet tar sig?

Har han sökt någon professionell hjälp för sina aggressionproblem än?

#22 Han gjorde det för länge sen men han tyckte inte att det hjälpte.. Men som sagt, han har bättrat sig sen tidigare.

Du kan ju gör klart för honom att du lämnar honom om han fortsätter, för det borde du. Men än så länge tycker jag inte att det låter farligt och han verkar ju verkligen vilja ändra på sig

#24 Ja det har jag gjort klart för honom och han verkar med på noterna och förstår osv..

TS #25 Läs den här tråden:  Min man gjorde mig illa.

Den är skriven av en kvinna i en till synes normal relation från början.

Tre år in i äktenskapet började våldet smyga sig på, sällan, men dock tillfällen som kom ändå.

I slutet av tråden mer än 10 år senare är hon nu på sjukhus och hennes man har försökt misshandla ihjäl henne på brutalaste hemskaste sättet. :(

Vad vill jag säga med detta exempel? Jo.. här syntes inga tydliga varningsklockor för än efter 3 år som gifta… dvs.. riktig misshandel utvecklas ofta smygande över tid. I en process där den drabbade lätt allt efter som tiden går tror att det är normalt.

Hur länge har ni varit tillsammans? Bor ni ihop?

Du har varningsklockor i din relation redan nu! 

Din kille vill ändra sig säger han nu, och har sagt ett tag.. men att ändra sig så tar enormt arbete och tid och framför allt.. professionell hjälp!!! Har han sökt det?

Tänk flera gånger till innan du bestämmer dig för att stanna! Eller ännu hellre.. lämna NU och hjälp dig själv att glömma honom innan det är försent.

#26 Jag har följt den tråden så hade läst den innan jag gjort detta inlägg, men hon skriver väl inte hur det varit innan? Min kille skulle aldrig t.ex. tvinga mig ha analsex eller ens tvinga mig ha sex öht. Det som i alla fall skiljer sig åt är ju att min kille är medveten om att han har problem och gör allt för att motverka det. Nej vi bor inte ihop, vi träffas varje helg och har varit tillsammans i 1,5 år nu. Jag vet att det är lätt för er att säga att jag ska lämna honom, men hur ska ni förvänta er att jag ska kunna göra det? Allt jag vill är att hjälpa honom, jag kan inte lämna honom när han är så villig att ändra på sig för våran skull.. Men om han fortsätter så har jag ju inget annat val än att lämna, men tänker mer att jag tar det när det kommer.

Är han verkligen villig att ändra sig om han inte söker hjälp nu? Nej det är han inte. Att hantera den typen av aggressionsproblem själv är ju mer eller mindre omöjligt. Söker han inte hjälp nu så är han inte heller seriös med att ändra sig.

Du kan inte hjälpa honom! En partner är fel person att "hjälpa" någon som har problem med att hantera sin ilska. Det blir snarare du som kommer att råka illa ut av det istället… :(

Hon skriver i tråden att det var först efter 3 år som gifta som han gjorde henne illa första gången. Innan dess vet vi ju inte hur dem hade det. Men man förstår av TS att hon i alla fall inte såg några varningssignaler innan som hon förstod att ta på allvar. 

Ni bor inte ens ihop, och har varit tillsammans i 1,5 år… det är precis så som du beskriver er situation som det börjar, och för varje gång det händer igen kommer gränsen att tänjas liite liite till… och till slut är det långt förbi vad du någonsin från början kunnat föreställa dig att du skulle någonsin acceptera.

Troligtvis kommer du till och med se det som ditt eget fel den dag han väl slår dig och skämmas för att erkänna det inför någon alls. Så fortsätter det… tills du väljer att se sanningen för vad den är. Hans beteende är oacceptabelt och det enda du kan göra är att ta vara på dig själv. Du kan inte förändra honom, det är bara något som han -kanske- kan göra själv med rätt professionella hjälp utifrån av en person han inte har någon privat relation till som kan gå fel under terapins gång.

Kan bara hålla med #29 skolboksexempel på hur våld i relationer startar och sedan normaliseras. Det är ju honom det är synd om…

Jag har aldrig varit i ett destruktivt förhållande (tack och lov!) men jag tycker att det är lite väl hårt att säga att TS ska lämna honom innan han ens fått en chans att bättra sig? Vem är det som säger att han vägrar professionell hjälp, han kan mycket väl ändrat sig nu. Och vem är det som säger att TS inte kommer att reagera nästa gång? Om detta var första gången hon faktiskt reagerade så kan det ju ha fått honom att inse vad han faktiskt gjort? Men som sagt- jag har aldrig varit i ett destruktivt förhållande och det närmaste jag kommit våld i förhållandet är när fästmannen hjälper mig att lära mig thaiboxning/boxning i allmänhet, så jag kanske inte vet hur det ser ut. Jag säger dock att TS borde ge honom en chans att bättra sig, alla förtjänar en chans!

Det står att han sökt hjälp tidigare men inte tyckt att det hjälpt. Det tar jag som att han inte söker hjälp nu. Men det man gör då, är att leta efter ngn annan som kan hjälpa.

#32 men det kanske han gör? Det vet ju inte vi?

Det som är riktigt oroande är att ts ursäktar honom, tycker att hon ska hjälpa, laga osv… Hade det varit min kille hade jag inte sökt någon utsäkt i hans ställe. Jag hade varit asförbannad och ställt ett ultimatum. Inte på något sätt hade jag tyckt synd om honom. Han hade fått två val, dra år helvete idag eller sök professionell hjälp och få mitt stöd. Jag kan absolut ser att killen har problem, klart att han ska få hjälp, men inte av ts. Ts kan stötta i processen som ett proffs hjälper till att starta, inget annat.

#33.. genom mitt liv både privat och professionellt har jag träffat på alldeles för många liknande situationer, och det är en försvinnande liten del av dem som vill och faktiskt anstränger sig för att förändras som faktiskt lyckas med det!

Dem som förändrar sig är vanligen dem som bara råkar göra det av sig själv när de liksom mognar till lite mer med åldern. Men gör dem inte det.. har jag inte sett någon som lyckats bra ens med riktigt bra hjälp. Det är som missbrukare i allt annat.. dem blir bättre och fria från problem under en period kanske,, men sedan faller dem tillbaka, förr eller senare i längre eller kortare perioder.

Därför har jag svårt att tro att ts pojkvän någonsin kommer att lyckas i annat än periodvis.. och där emellan kommer ts råka illa ut, förr eller senare allvarligt.

#33 #34 #35

Tack för alla era kommentarer, jag vet inte vad jag ska säga. Alla säger bara att jag ursäktar honom eller försvarar honom, och det gör jag väl. Men jag vill bara ge honom en ärlig chans att få kunna bättra på sig nu efter det här hände och vi pratade om det. Jag är så lycklig med honom annars och det gör ont att bara tänka på att jag ska lämna honom och bli ensam igen.. Jag är en person som har mycket kärlek att behöva ge och få.. Och det gör det inte bättre att jag har svårt att släppa personer jag verkligen bryr mig om..

Ingen har sagt ellwr lovat att det är lätt vännwn. Men för varje dag blir det allt svårare och dessutom svårare på alla sätt än innan. Så om du är känslomässtg känner det är svårt nu blir det bara ännu värre med tiden. Så släpp nu för sedan blir det bara färre. Kram

#37 Nej men jag tror att det skulle kännas lättare att släppa om det var enda utvägen, just nu så ser jag ju massa olika möjliga vägar. Men om detta skulle hända igen så skulle jag ju typ inte ha något annat val än att släppa för mitt eget bästa och det skulle kännas hundra gånger bättre då..

#27 Men igen… "gör allt för att motverka det". Vaddå "allt"?  Vad GÖR han, konkret? Du säger att han prövade att söka hjälp en gång men slutade för att han inte tyckte att det hjälpte. På vilket sätt hjälpte det inte? Hur länge försökte han?

Och vad har han gjort efter det? Ett halvhjärtat försök att prata med någon kan väl inte vara ALLT som går att göra?

Du säger hela tiden att han "verkligen är villig att försöka", "gör allt" osv, men det är vaga ord och inga konkreta saker som han faktiskt GÖR. Som sagt, har man gått över en gräns en gång blir den svagare och inte starkare. Nästa steg i aggressionstrappan är närmare och inte längre bort. Det KOMMER INTE att gå över av sig självt bara för att han är ledsen.

Här är en konkret sak han kan göra, om han menar allvar med att vilja förändra sig: Han kan kontakta Manscentrum i Stockholm (man måste inte bo i Stockholm för att prata med dem). De är proffs på mäns relationsproblem inklusive aggressivitet. Han kan beskriva problemet (helst medan du lyssnar så att han inte förminskar det) och fråga dem vad han ska göra. Antingen kan han få hjälp där eller så kan de ge honom råd om hur han ska göra, vart han ska vända sig.

Om han gör det, lyssnar på dem och följer deras råd, så kanske det finns hopp för honom. Vägrar han med någon dålig ursäkt (utan att själv föreslå ett annat, likvärdigt alternativ (som inte går ut på att han verkligen ska försöka), då vet du att han egentligen inte tycker att det är så himla viktigt att undvika att han skrämmer och hotar dig med våld igen.

Att vara kvar i relationen om han tar professionell hjälp är väl också att ge honom en chans!? Eftersom det handlar just om kontrollförlust, hans problem, då är det inget han kan fixa själv, genom att skärpa sig eller dyl.

#39 #40 

Han GÖR inget speciellt, men t.ex. när vi bråkar så försöker han ta det lugnt istället och det har faktiskt bättrat sig, nu kan man prata med honom när vi bråkar istället så visst är det något som händer. Han har inte tid eller pengar för att gå på aggressions terapi, han är redan stressad nog och då ska jag komma och tvinga honom att gå dit fast han förbättrar sig?? Om det händer igen så får jag ställa det kravet men jag vill se hur det utspelar sig härifrån nu. Sluta pracka på mig att jag ska göra slut för just nu så tänker jag inte göra det. Jag har sagt att om det skulle eskalera så kommer jag att behöva göra det beslutet men inte för tillfället.

Då är det bara att önska er lycka till. Det är 6 dagar sedan tråden startades och ni bråkar redan igen. Han kommet hota igen och han kommer en dag slå. Det är jag 100% säker på. Jag hoppas att du den dagen inte är så nedbruten, så att du faktiskt klarar av att gå.

Då får vi hoppas att det håller i sig längre än bara precis nu när ni båda är lite skärrade över förra gången. Lycka till, hoppas vi har fel…

Man kan vånda sig till en mannsjour och få samtal kostnafsfritt, så att skylla på ekonomi håller inte. Att han inte har tid… Måste hsndla om prioritering. Finns det verkligen inget han ägnar ett par timmar i veckan på och som är mindre viktigt än detta? Men jag ned håller tummarna och hoppas jag har fel.

Det verkar som att du verkligen tycker om honom, och då tycker JAG att du ska stanna och hjälpa honom. Även om han har problem så har han ju faktiskt inte slagit dig än. Det är DU som får bestämma vart "gränsen går". Eftersom han dessutom förbättrar sig ser jag ingen anledning till varför du ska lämmna honom nu. Lycka till!

#42 När har jag sagt att vi har bråkat igen? Det har vi inte, vad vi däremot har gjort är att prata ut och det är riktigt annorlunda. Om du syftar på vad jag sa om att när vi bråkar så försöker han ta det lugnt så menade jag allmänt i bråk. Vi har inte bråkat sedan jag skrivit denna tråd.

#43 Ja det hoppas jag med, och jag har sagt om och om igen att om det händer igen så kommer jag att lämna honom, så det är inte som att jag vänder ryggen till vad ni alla sagt. Men vissa verkar ju tro att jag låser in mig för evigt i ett förhållande med honom, jag försöker ta saker som det kommer helt enkelt. 

#44 Jag vet ärligt talat inte, har verkar ha något emot sånt.. Jag hoppas också att vi alla har fel, men vi får se hur det utspelar sig.

#45 TACK. Ja, och jag är inte helt korkad, jag förstår ju helt glasklart att om detta fortsätter så måste jag göra slut. Jag vill se om vi kan jobba på det, det är allt.

Ja du skriver att "nu kan man prata med honom när vi bråkar" … Såklart tror jag att du syftar till bråk efter den här incidenten. Bråk innan är ju irrelevant eftersom han hotade dig.

#47 jag förstår det som bråk i allmänhet som hänt efter det här?

#47 #48

Nej, bråk i allmänhet som hänt innan, för vi har ju t.ex. pratat om att han kan bli ganska dryg när vi bråkar och det har han bättrat sig på. Han säger att det är en reflex men jag har i alla fall gjort klart för honom att det inte är okej och efter det så har vi ej bråkat.

suck… 😕

Ok, så plötsligt har han bättrat sig, fast det var innan han hotade…

Hej TS Jag blir väldigt orolig över din situation.
I #21 Skriver du att han motargumenterade under tillfället då ni två pratade om incidenten. Han sade senare att det var bra att du sade till.

Här använde han ju två tydliga härskartekniker. Först så sade han att du också har ett tråkigt beteende. Vilket inte alls försvarade det han gjorde.

Sedan berättade han att det är bra att du säger till. Klart han tycker så, då behöver inte han se över sitt beteende.

Kort och gott så visar det här på hans inställning till problemet. Det här är alltså ditt problem och ditt ansvar. 

OM han är genuint intresserad av att ändra på sig så borde han lägga sig platt när du förklarar att du är rädd. Han borde även ta sitt egna ansvar och lära sig tyda ditt beteende och då förstå när du blir skrämd. Det här skall inte du behöva förklara för honom. Han borde söka hjälp för att få dessa verktyg, inte lägga ansvaret på dig.

#52 Ja, du har rätt i det att han försökte skyffla över lite ansvar till mig när det var hans problem vi pratade om. Suck.. Det här känns så oerhört jobbigt.. Jag älskar honom för mycket för att göra slut, och när vi träffas så känner jag mig trygg och älskad, jag vill inte skjuta ifrån mig det. Jag vet att han bryr sig jättemycket om mig och jag tror inte att han är medveten om att han försöker "härska" över mig men det är ändå ett problem.

#51 Förstår inte vad du menar? Ja han har bättrat sig redan innan han hotade med näven på andra saker..

#53
Jag är enig i att du hamnat i en svår situation. Jag tror inte heller att han är helt medveten om hur han härskar. Men jag tror faktiskt inte att han är helt omedveten heller. Jag vägrar tro på det.

Jag förstår att det är viktigt för dig att känna dig trygg och älskad. Men just nu är det väldigt viktigt att du ser till att älska dig själv först. För om du är med någon som bara råkar härska över dig,  riskerar du att förminska dig själv.

#55 Jag förstår vad du menar, nej han kanske inte är helt omedveten men han skulle aldrig försöka få mig att må psykiskt dåligt med mening. Han kanske inte tror att jag påverkas av det så mycket som jag gör, han har varit i dåliga förhållanden förut så kanske det har varit så i tidigare förhållanden och då tror han att det är okej på ett sätt..

#56
Om han tror att det är okej på minsta lilla vis, då är han i riskzonen att återupprepa detta beteende.

Har du någon vän IRL som du kan prata med?

#57 Ja det har jag som tur är.. Hon vet inte heller riktigt hur jag ska göra, men vi diskuterar detta ibland..

jag tycker vissa har hård ton mot ts i detta inlägg ni vet faktiskt inte allt jag tror ts vet bäst om sin egen situation, även om det hon skriver delvis är oroväckande… ni kan ju inte tvinga henne tycka som ni tycker uppenbarligen har hon gjort sitt val det är inte lätt att bara lämna någon man älskar speciellt inte om man faktiskt vill tro att det kan bli bättre och det är inte 100 procent säkert att han kommer slå även om det är ökade chanser då han har visat sig våldsam.

#42 "Han kommet hota igen och han kommer en dag slå. Det är jag 100% säker på. Jag hoppas att du den dagen inte är så nedbruten, så att du faktiskt klarar av att gå." 

vad menar du med så nedbruten att du faktiskt klarar av att gå?

#58 Vad bra att du berättar för någon. Om du börjar känna skam över situationen och får för dig att det är ditt eget fel så kan du höra av dig till en kvinnojour.
Lycka till!

#59 Du missade ett ord i ditt citat. #42 hoppas att ts INTE är så nedbruten att hon inte kan gå.

Är för övrigt förvånad över alla reaktioner.  Att man höjer näven när man är upprörd är inte samma sak som att man garanterat kommer gå över till slag.

#61 Det står inte, så vad pratar du om? kolla igen :)

jag undrar fortfarande vad #42 menar med det…

Håller med dig om det andra du skrev!

#62

jag tolkar #42 så här:

Jag hoppas att TS inte är för nedbruten den dagen för att gå.

Dvs.. är man för nedbruten är det förstås svårare att ta sig ur en svår situation oavsett vilken insikt man har. Jag med hoppas att TS har styrka kvar att lämna relationen den dagen hon känner att hon vill lämna. Att hon inte är så nedbruten den dagen att hon inte längre klarar av att ta sig ur relationen på egen hand.

#63 och #62 precis. I förhållanden där hot, våld och psykisk misshandel förekommer så blir den utsatta parten nedbruten. De försvarar sin partner och tar på sig skuld. Då är det svårare att ta beslutet att lämna.

Jag har inte läst alla svar, men ger dig det generella rådet; Skaffa professionell hjälp till er båda två. Parterapi eller att du eller han går till en terapeut med vana av aggressionsproblem. Det bästa är ju om han går, men de kan berätta ifall du är i fara. Vi kan ju bara gissa. I vilket fall som helst så kan en vanlig terapeut vara bra att ha, för att hantera din rädsla/besvikelse.

Det är ju bra att du börjat prata med andra, istället för att vänta och se ifall hot(om nu inte att han tryckte i låret var olagligt i sig, vilket jag hoppas) blir till slag. Bra att ta tag i det.

Tack för alla svar! 
Ja, tar era hårda inlägg som att ni är oroliga och bryr er och att ni tar er tid att skriva betyder oerhört mycket. Jag tar åt mig och har era råd i åtanke, även fast jag har bestämt mig för att vänta och se hur det går nu framöver. Jag försöker hela tiden hålla en gräns i huvudet för vad som är okej och inte okej, och om jag tycker något inte är okej så tar jag upp det med honom, vare sig han tycker lika som mig eller inte. Om han någonsin skulle slå mig så skulle jag lämna honom så ni behöver inte oroa mig för att jag kommer att se det som ett misstag och förlåta honom. Man "råkar" inte slå någon man älskar, just nu tycker jag inte knytnäve grejen är tillräckligt för han har ingen som helst historia av att vara våldsam mot någon han älskar utan det han säger i alla fall, är att det är en reflex när han blir riktigt arg. Men han är väl medveten om att det inte får hända igen. Jag försöker prata med min bästa vän och flera andra nära personer till mig om något händer så att de kan dela son objektiva syn på det hela också :)

#65 Jag vet inte om vi har tid eller råd att gå i terapi då både jag och han har skola och bor en bit ifrån varandra. Jag kan tänka mig att börja hos en kurator igen dock för jag har allmänna problem med ångest osv.. Kanske hjälper det med, att få en professionell syn på det hela :)

#65 Sedan finns det säkert gratis stödgrupper på nätet för folk med aggressiva eller våldsamma pojkvänner. De kan säkert också ge klarhet(eller hård ord, det finns ju de som säger "Dumpa" på en gång).

Det viktig är att du inte är rädd eller tycker det är ok.

#67 Jag är inte rädd för att han ska slå mig, det har aldrig känts så. Och då brukar jag vara rätt bra på att känna av andra människor, men jag kan ju ha fel såklart. Ja, det skulle vara skönt att prata med andra som har pojkvänner med aggressionsproblem faktiskt :)