Fysiskt ogillar jag mina ben, mina bristningar, mina ärr, min mage och höfter. Och psykiskt att jag blir arg så lätt och att jag är så awkward och inte vet hur man ska bete sig bland folk. Vet inte riktigt vad jag gillar med mig själv?? Men jag kan vara rolig ibland

Jag tycker det är tråkigt att mina leder inte är med på att göra så mycket praktiskt och fysiskt arbete som jag skulle vilja. Gillar mest min kreativitet min optimism och min humor, alla estetiska upplevelser mina ögon ger mig och så är mina händer helt otroliga.

Jag ogillar min hud. Allt det jag har problem med har att göra med min hud som inte är tillräckligt fast och fin. Om jag hade fastare hud så skulle jag ha snyggare bröst, lår, armar etc. 

Jag har faktiskt inget hos mig själv som jag tycker om, det har varit så i ett par år nu. Sådant jag har tyckt om hos mig själv tidigare har ändrats till det värre.

Då det kommer till personlighet så ogillar jag det mesta men jag tycker om att jag har väldigt stor självdisciplin då det kommer till jobbet. Har många gånger fått beröm för det.

Jag ogillar ingenting fysiskt. Jag är över den biten. Finns ingen anledning! Mina eksem är lite jobbiga, men inte visuellt. Psykiskt är det mycket jag är missnöjd med eftersom jag mår dåligt, har social fobi och GAD. Utöver det jobbiga psykiska hade jag önskat att jag kunde säga nej oftare och sätta mig själv i första rummet.

Ogillar värk som slår till emellanåt, annars trivs jag bra med  mig själv.  Optimist, ärlig och rättfram

Ogillar (Just nu) mitt hår då det är väldigt ojämt och kort, ogillar min näsa en aning, tycker jag är sjuuuuuuukt blek vilket jag ogillar lite. (Ser så sjuk ut, speciellt på vintern) ibland ogillar jag mer men oftast tycker jag om det mesta andra. 

Ogillar också att jag är så sjukt känslig och kan bli ledsen över allt möjligt, minsta lilla grej och de allra fånigaste grejerna. Är också ganska blyg vilket inte alltid gillas

Jag ogillar att min kropp alltid gör on av fibromyalgi och att det tar lång tid för mig att bygga upp muskelstyrka. Ogillar också min platta rumpa.

Annars gillar jag det mesta med mitt utseende

Ogillar smärta i kroppen, thats it. Alla kan hitta fel på sina kroppar om de vill, jag tänker inte lägga energi på det. Som person är jag nöjd, jag har jobbat hårt med mig själv och min egen utveckling och kommer fortsätta med det.

#1 Majoriteten av kvinnor verkar ogilla sina ben, inklusive jag. Bristningar har ju alla och det accepterar jag, det är ju typ omöjligt att undvika, så länge de bleknar och inte syns så värst mycket så är jag nöjd! Finns säkert en massa bra saker med dig, men det kan vara svårt att se ibland :)

#2 Åh jag det låter inge kul, är det något speciellt ledproblem? :/ Optimism gillas oerhört! Utan det så skulle jag nog inte leva idag :)

#3 Hur gammal är du då? För efter ett tag så blir ju huden mindre elastisk för alla :/ Tråkigt att du ogillar din personlighet, det känns som att den är det viktigaste att tycka om hos sig själv!

#4 Gud va skönt! Är på väg dit själv med att försöka acceptera hur jag ser ut. Har också haft socialfobi liknande, men det är bättre nu. Vad är GAD?

#5 Vad är det för värk som slår till? Annars låter du som en härlig person :)

#6 Tell me about it! Känns som mitt hår stannat vid just en längd, suck.. Haha jag är lika blek som snön men det har jag accepterat, tycker det är sjukt tråkigt att ligga och pressa under solen, jag har bättre saker att göra med min tid och dessutom så är huden friskare om man inte utsätter den för så mycket sol :) Jag är också jättekänslig, kanske är du HSP? Du kan göra ett test på internet för att se, jag är 117 på en skala från -52 till 140, så extremt känslig.

#7 Var tvungen att läsa på om denna, lider med dig.. Ogillar också min rumpa mer eller mindre, styrkekram :)

#8 Vilken smärta talar du om? Eller menar du smärta i allmänhet? Ja, bra inställning. Hoppas att jag en dag också ska kunna vara helt nöjd med min kropp och mig själv som jag är! :)

Har ont i kroppen jämt, efter en ridolycka och nu efter graviditet. Så fort jag återhämtat mig efter förlossningen kan jag börja träna igen och då får jag mindre ont :)

#10 Okej, grattis btw! Vad hände efter ridolyckan då?

Tack :) gick omkull med hästen i galopp och hamnade under. Har en ryggskada sen dess och måste träna ganska mycket för att hålla det i schack.

#12 Oj, jag beklagar, men bra att du tränar. Det är viktigt även om man har en ryggskada eller inte, men kan tänka mig att ryggen måste ha varit jobbig under graviditet? :/

#9 Tror inte mitt hår har någon gräns, har iallafall haft ner till brösten förut. Klippte av allt för något år sen då det var så hemskt slitet, så nu väntar jag bara på att det ska växa ut. 😃 

Hittade något test,  fick 74/100, så det är nog möjligt. 😊

#14 Ja samma här, men vid en viss längd så växer det så sjukt sakta, mitt är precis nedanför bröstvårtan typ, fast har klippt mig nyligen men känns som jag hade samma längd för ett år sen typ haha. Ja, har för mig att över 60 så är man någorlunda högkänslig :)

#15 Åh lyllos, mitt hår är knappt ens till axlarna! Skulle älska om mitt hår var vid bröstvårtan. Fast kort hår brukar väl växa snabbare? Skulle inte förvåna mig om jag var högkänslig, haha. 🙂

Jag är känslig, noggrann och lite inbunden = inte alltid en fördel i ett utåtriktat samhälle.

#9 Jag är 28 men min hud har aldrig varit särskilt bra - har väldigt dåliga gener. Mina föräldrar borde aldrig ha skaffat barn. =P

#16 Klippte mig också så kort för några år sedan, tog ett jäkla bra tag att spara ut det igen men det är påväg nu, behövde klippa massa efter också då dum som jag var fortsatte att platta mitt hår varje dag. Förstörde helt, när jag slutade med det, det var då mitt hår kunde börja växa och se friskt ut :)

#17 Jag är samma som dig, men har lärt mig att se det på ett positivt sätt. Det kan vara väldigt jobbigt men jag har ofta upplevt att de som är inåtvända och känsliga är de mest intressanta personerna :)

#18 Nej men säg inte så. Jag vet hur det är att tänka så, jag har fått så sjukt mycket dåliga gener från mina föräldrar och ibland har jag bara varit arg på allting pga det. Men har ändå insett att alla har vi mer eller mindre en massa saker som vi ogillar med oss själva, jag försöker att inte tänka för mycket på det och jag hoppas att det inte hindrar dig från att skaffa barn om du nu vill ha det :)

#19 Håller med :) Jag trivs bra med att vara känslig, noggrann och lite inbunden, men många runt om accepterar det inte.

Jag gillar mina bristningar och ärr, det är jag helt enkelt. Det jag gillar mindre är att jag helt enkelt inte är frisk, skulle vilja leva utan smärta och kårngel någon gång. :)

#20 Då vet man lättare vilka som man inte vill ha i sitt liv ;)

#21 Jag förstår det, varför är du inte frisk? :(

#19 Har också slutat med allt sånt, det är ju absolut påväg. (Förutom på speciella tillfällen kan jag locka, har rakt naturligt) Snart helt nere vid axlarna 😃

#23 Ja, speciella tillfällen gör ju inget. Lyllos dig som har rakt naturligt, mitt är lite vågit och ibland även spretigt, suck.. ;)