Mitt liv jag vet inte, jag känner mig bara patetisk. 

Jag hade en gång ett "lyckat" liv med vänner och jag hade fritidsaktiviteter jag gick i skolan och det gick bra där, tror det var redan vid 13 års ålder jag hade lyckats sabba allt det där alla mina vänner vände sig mot mig för jag var tydligen tråkig sen dess har jag inte haft vänner, jag hoppade in princip av skolan vid 14 för jag mådde för psykiskt dåligt min mamma ville inte ha mig hemma så jag har inte bott hemma heller sen jag blev utslängd som 14 var har jag bort då? (överallt, men inte hemma!) jag är nu vuxen under min barndom/ungdom har jag stått ut med alkoholiserade föräldrar, psykiskt våld, sexuella övergrepp, jag har självskadat mig och nu förväntar sig samhället jag ska rycka upp mig fixa lägenhet fixa jobb klara allt jag gör inte det mitt psyke bryter ner mig ibland känns det som om att det kanske finns en enklare utväg än att samla ihop sig och fixa allt. Jag kanske inte är kapabel till det livet andra klarar? patetisk känner jag mig. skulle behöva dela tankar med någon, om någon nu bryr sig om att svara här.