Jag förstår att det måste vara riktigt jobbigt att behöva ligga och vara rädd när man ska somna. Har du funderat på om det skulle kunna vara något annat än hallucinationer? Jag tror på att våra nära och kära som gått vidare kan besöka oss, och även vidröra oss på ett sätt som vi kan uppfatta fysiskt.

#1 Nej det tror jag inte på, och jag känner inte ens någon som har dött.

#2 Ok, jag hoppas att du får hjälp eller att fenomenet försvinner av sig självt, så att du slipper känna dig rädd i fortsättningen. 🌺

Låter som sömnparalys, då kan man både höra, uppfatta och känna att någon tar på en, även om det inte är lika vanligt.

En gång hade jag en sådan erfarenhet, att det stod en hotfull skugga i rummet och jag kunde inte röra mig. Har aldrig varit så rädd som då.

https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys

#3 Tack

#4 Nej det låter inte rätt, det händer bara innan jag somnar, när jag är ensam och avslappnad.

#5  Just det när man håller på att somna. Läs gärna texten. 

"Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna".

 "Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer."

Jag har upplevt detta några gånger, bara de få gångerna de har hänt så har det funnits en röd tråd i mitt liv, en gemensam nämnare, och det handlar om att det har varit otroligt rörigt i mitt liv. Men det har försvunnit av sig själv när saker börjar räta upp sig.

#6 Jag läste texten men det här har egentligen inget med sömn att göra, det är när jag är ensam och avslappnad, vilket jag numera bara är när jag försöker sova. Det är dessutom värre när det är mörkt ute, lampor har ingen effekt men jag är så rädd att jag sover med alla lampor tända och TV:n på.

Anledningen till att jag inte kan röra mig eller skrika på hjälp (vilket jag försöker att göra) är att jag är så rädd.

#7 Mitt liv blir rörigt av det här och jag har varit inlagd på flera olika psykiatriska sjukhusavdelningar och har fått totalt 22 ECT-behandlingar i två olika omgångar på ett år. Men runt omkring mig är det lugnt och bra.

Ska läsa en kurs på komvux som börjar snart och jag vill verkligen kunna klara av det.

Har du pratat med en läkare om detta?

#10 Ja jag har fått flera olika neuroleptika, ångestdämpande och sömnmediciner. Vi har knappt pratat om det mer än att hon skriver ut nya mediciner. Jag har inte gjort någon utredning för att se om jag har en psykossjukdom  för hon säger att det kan vara pga min depression som jag hallucinerar.

#11 om du sover dåligt då kan du få hallucinationer. Iaf syn. Tycker detta borde kollas mer.

#12 När jag väl har somnat så sover jag bra och länge.

lider själv av sömnparalys och det blir ännu värre när jag sovit dåligt ett tag och jag är riktigt trött….

så min gissning är att det faktiskt handlar om sömnparalys 

för mig har det blivit bättre när jag accepterat att sånt här händer ibland och att försöka tänka det är ingen fara alls du vet vad detta är och det kommer gå över snart bara håll dig lugn

#14 Kommer hallucinationerna medans man är vaken då? Precis när man har lagt sig i sängen för att sova, innan man börjar somna, när man bara ligger där och blundar och tänker igenom dagen? Och så helt plötsligt så är det någon som tar på en. Är det sömnparalys?

#15 Ja det är som om man är vaken, har själv sömnparalys och jag kan titta, ser rummet där jag ligger men kan inte röra mig och det känns som det är någon som rör vid mig eller sitter eller ligger på mig och det känns så läskigt att jag får full panik även om jag vet vad det är som händer.

Jag fungerar också så att de perioder då jag mår dåligt, sover sämre än vanligt så kommer det oftare.
Det hjälper sen jag förstod vad det var, att bara fortsätta andas för det går det över efter en stund och det känns inte lika vidrigt längre nu när jag vet att det verkligen inte är någon där även om jag inte kan se efter.

Jag upplever i princip samma sak som du beskriver TS, har gjort i några år nu. Först trodde läkarna att det var sömnparalys men när jag sa att jag kan röra på mig samtidigt som "hallucinationerna" pågår så  tyckte dom inte längre att det var särskilt troligt. Nu har dom ingen förklaring alls.. Hur är det för dig? Går det över medans du tex flaxar med armarna eller stannar det kvar? :)

Min läkare har inte ens nämnt sömnparalys som en trolig förklaring utan hon säger att det troligtvis är pga min depression som jag får dessa hallucinationer. Jag har även själv funderat lite på om det kan vara något PTSD liknande, vet inte exakt hur det ter sig.

#16 Det där låter inte som det som händer mig.

När jag blir riktigt rädd så blir jag stel i hela kroppen och kan inte röra mig eller få ur mig ett skrik på hjälp, det gäller även i andra sammanhang när någon/något verkligen skrämmer mig på något sätt eller när jag vaknar ur en mardröm.

#17 Jag blir så rädd att jag inte kan röra mig men det håller bara på i några sekunder och sen några minuter efter att det har slutat så inser jag att det är över och kan slappna av i kroppen igen även om min hjärna är på helspänn.

Grejen med just sömnparlys är att man är judt vaken och medveten, men kroppen har stängt ner fysiskt. Man kan inte röra sig, värja sig och det hjärnan pysslar med blir "på riktigt" i upplevelsen, just för att man faktiskt är vaken. Det blir som vakendrömmar som man inte kan styra. Och därför otroligt verkliga. Har det själv, samt känner flera som också upplever det. Vissa är rädda andra tar det med ro.

Usch vad jobbigt det låter :( jag lever med utrymmesfobi, kräkfobi. Som styr hela mitt liv och är jätte rädd att jag skall få en panik attack :'(