Hej allihopa! Nu på senaste tiden har jag varit på extremt dåligt humör. Kanske inte hela tiden, men brusar upp för småsaker och kan bli jättearg för ingenting. Och det är verkligen inte sån jag är i vanliga fall, är normalt sett väldigt glad och sprallig och tar verkligen inte illa upp över saker och ting. Nu menar jag verkligen småsaker så som att sambon tetades lite med mig igår, vilket jag var helt med på fram tills han fortsatte varpå jag snetände totalt. Samma sak om jag behöver hjälp med att bära upp något ifrån bilen och ringer efter hjälp och han skojar till det och säger ett busig "nähä". Eller om han så mycket som frågar vem det var som ringde, ja ni förstår utsträckningen.. Jag är som sagt medveten om detta, mår inte speciellt bra av att gå runt och vara på såhär dåligt humör hela tiden då jag normalt sätt är väldigt lättsam, pigg och glad. Bådar inte så gott heller inför våran flytt nu i september. Har pratat med sambon och han är förstående, han gissar på att det kan vara för att jag har börjat jobba en hel del och är trött pga det. Det har även börjat gå ut över mitt fritidsintresse som är ridning, det som en gång varit mitt lugn och min terapi kan numera få mig så frustrerad så jag inte vet vart jag ska ta vägen!? Så jag har börjat fundera.. Kan det vara så? Tog studenten nu i juni och började jobba heltid på mitt jobb veckan efter. Jobbar som bagare vilket såklart är ganska tungt, slitsamt och stressigt men samtidigt ingenting jag inte är van vid sedan innan. Har ju jobbat där innan utan att må såhär, fast kanske inte med samma sorts ansvar som jag har nu. Äter även p-piller, Cilest 28, som jag gjort i 4,5 år nu och har alltid fungerat bra på det utan konstigheter. Kan det vara det som slagit till nu hux flux? Har funderat ett tag på att sluta äta hormoner då jag vill fungera naturligt och lära känna min kropp, något som sambon är med på. Har tidigare i våras sökt hjälp på VC för ångest och pratat med en kurator samt fått antiångest tabletter utskrivna då jag hade det ganska blåsigt inombords och en ganska taskig familjehändelse just då. Dock gick detta över och jag har mått jättebra och inte behövt äta någon tablett på hur länge som helst. Så nu vänder jag mig till er, vad tror ni det kan vara?