![[Grodhopp]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Pmds - hormonernas helvete
Lägger detta under psykisk hälsa då är där detta hör hemma för mig, moderator får gärna flytta detta om det passar bättre nån annanstans (är ny på forumet). Jag efterlyser erfarenheter från er som lider av pmds. Har nyligen insett att detta är en stoooor del av det jag för tillfället tom är sjukskriven för - stress, svår ångest, oro, depression, panik, katastroftankar, konstant brus i huvudet. Får en enorm lust att bota bruset med alkohol, allt känns meningslöst och som att bär en stor sorg. Detta blir värre två veckor innan mens. Jag går i terapi sedan två år ca och äter citalopram. Jobbar mkt med tankemönster och förändringar i livet, och mycket går framåt, men att vara så jävla nere ändå är inte rimligt. Kämpar alt vad jag kan. Jag tror inte att det bara beror på hormoner men nu har jag gjort allt jag kan och det är ändå känslorna som styr mig, särskilt innan mens. Sen finns känslorna som är jobbiga kvar, men lite mer som med ett "lock" på och inte ut i full fräs. Har ni några tips på hur man kan lindra? Liknande erfarenheter? Vill inte öka medicindosen, isf byta. Vill inte längre använda mig av alkohol, det är ju självklart inte hållbart. Kommer snart göra hormontester för att se hur det ligger till med mina nivåer men då måste jag ha stenkoll på min cykel först. Tack på förhand!
Näpp. P-piller gör mig galen så det blir inget med det. Funderar på kopparspiral. Tack, ska läsa om detta, intressant!
Jag har också pmds, men sen några år tillbaka äter jag Cerazette (östrogenfritt minipiller) och har inga blödningar eller besvär. Det är det enda som funkat för mig, har provat alla möjliga tillskott och SSRI-preparat för att få en chans att hinna med i karusellen.
Man önskar ju att det fanns gynekologpsykiatriker men min uppfattning är att man tenderar att trilla mellan stolarna.
Exakt Sagolikt, mellan stolarna är orden…. Har själv börjat plugga på om hormoner och signalsubstanser, är helt övertygad om att det som i mitt fall benämns som ångestsjukdom/depression bör angripas från den vinkeln. Ofta får man höra att alla mår lite dåligt när de har PMS, eller att man inte ska skylla på det utan förändra sitt tankemönster. Nu kan jag fasen allt om tankemönster (okej det var en överdrift, men mycket) och kan ändå inte kontrollera svajningarna det minsta. P-piller, även cerazette, blev jag nere av, men visst, det dämpade nog svängningarna så jag mådde lite mer utjämnat dåligt hela tiden. Men mår du helt bra på dessa alltså, och tar inga andra tabletter?
Har en vän som blev galen på cerazette men mår toppen på kombinerade p-piller, så det är nog väldigt individuellt vad som funkar bra.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Jag har faktiskt inte orkat testa mer, vill inte utsätta mig för mer. Men ni har rätt, jag ska nog överväga det igen. Steg ett är att göra mina hormontester, steg två att kontakta en privat gynekolog och få hjälp. Allmänvården funkar inte här i just det fallet, de har bara bemött mig med "jaja, gnäll inte" typ.
Starta ny diskussion