Fundera över vad det är som gör dig rädd. Vilka tankar får du när du ska ringa/chatta?

Bästa tipset jag kan ge är att våga ta emot samtal och ringa/chatta ändå, bara gör det. Innan din rädsla blir ännu större. Strunta i de negativa tankarna. Inget kommer gå fel.

Jag var rädd för att ringa och ta emot samtal för nåt år sedan. Men sedan var jag tvungen att ringa i och med mitt jobb. Var tvungen att ha ett skrivet manus till och med för att jag skulle våga. Var så rädd för att säga något fel eller uttrycka mig konstigt. Men efter många samtal nu så tvekar jag inte ens längre, utan kan lätt ringa en okänd utan att först tänka ut exakt vad jag ska säga.

Chatta med främmande människor ger mig absolut ingenting, ser ingen anledning till det så det problemet förstår jag inte ;)

Däremot förstår jag precis vad du menar med att ringa! Jag gör allt jag kan för slippa ringa diverse institutioner, jobb, försäkringskassan, telia, försäkringsbolaget, banken… Jag blir superstressad över hela situationen.

Jag känner igen mig jättemycket. Jag har förvisso social fobi, men det har jag inte alltid haft och känner igen detta från då jag var yngre med. Jag tror i mitt fall att det med att vara rädd att öppna meddelanden har satt spår från en destruktiv relation jag var i där det kunde komma allt möjligt obehagligt och jobbigt att läsa. Svarade jag inte inom tre minuter kom de flera meddelanden till och det blev bara värre. Att när jag får ett meddelande nu (inte jämt men ofta) börjar hjärtat banka lite hårdare och det är som att kroppen förbereder sig på något obehagligt och jobbigt att hantera.

så är jag med. Är typ rätt att veta vad dom har sagt.  och förröker bara svara min familj i telefon.

Känner igen det där, och jag är en sån som skjuter upp allt i sista minuten, men det blir ju bara värre då. 

Att svara i telefon har jag inte haft några problem med, men att ringa. Herre jössus vad jag satt och tänkte vad jag skulle säga. Ett av mina första jobb var på ett kontor och jag fick i uppgift att ringa till olika företags CEO (både svenska och utländska). Höll på att börja gråta av ångest, men kände mig tillslut så pressad att jag blev tvungen att göra det. 

Detsamma har varit när jag skrivit mail eller varit tvungen att ringa upp diverse myndigheter.  Har egentligen slutat röka, men när det har varit dags för jobbiga samtal brukar jag röka som en borstbindare 🥵 Eller så får jag göra det snabbt, som att rycka ett plåster, lyfta telefonen och slå det där jädra numret (som när jag skulle boka bord på en restaurang). 

Försök fundera på varför. Vad är det värsta som kan hända? Vad händer om du utan att tänka öppnar det där meddelandet? Testa att skriv av dig i dagboksform eller dylikt, där kan du till exempel skriva in hypotetiska mail/meddelanden och ha en konversation med dig själv.  Kanske kan det underlätta, kanske inte.

Jag vet inte, känns som om mina tips är som dem som säger till en att det bara är att "rycka upp sig", "ta en promenad", "ät något gott", bla bla bla till en som mår psykiskt dåligt…

Har social fobi och förstår känslan. Stor telefonskräck har jag haft men jobbat bort mycket. Även om en del av känslan sitter kvar, så kör jag på, det är det enda som hjälper. Jag har kommit på varför jag tycker det är så jobbigt med att prata i telefon - jag tar på mig hela ansvaret för samtalet! Att jag måste se till att det inte blir tyst, avslappnat, roligt, att den andra inte blir uttråkad. Helt enkelt, vill inte att den andra ska ogilla mig. När jag har det i tanken kan jag släppa det mer, det är ju faktiskt bådas ansvar!