Jag kan inte ens tänka mig in i din situation, det måste vara oerhört jobbigt. Du får dela med dig imorgon om hur det gick och vad de sa, om du vill. Hoppas det löser sig för dig, vad för resultat du än får.

#1 Tack ❤️ Det ska jag självklart göra!

Gud vad hemskt det måste vara. Ta kontakt med någon som kan sedan stärka att en abort behövs. Om du har bra kontakt men någon inom familj och vänner, bolla lite scenarion. Har du kontakt med fadern? Hoppas det löser sig för dig. Skickar ork och positivitet

Kram!

Om vi antar att du blev gravid den första veckan i december är du "bara" i vecka 15! Ta ett djupt andetag, det här kommer att lösa sig! Du klarar det här!

#3 Ska försöka göra det, tack ❤️
Ja, vi är tillsammans sen ett år tillbaka. Det finns dokumenterat i min journal att jag har haft allvarliga magproblem som blod i avföring och grova smärtor, men de lyckades aldrig lista ut vad som var fel trots undersökningar etc, tror du det ändå kan vara till någon hjälp?.. Finns även dokumenterat hos BUP att jag lidit av depression men det var ju ett tag sedan..

#4 Kram ❤️

Jag hoppas allt löser sig för dig men kan säga en sak för att uppmuntra dig.. En bekant till mig gjorde abort, hon va så långt gången att fostret va 2cm och hjärtat hade börja bulta. Hon fick göra abort av speciella själ men de hoppas vi att du också får! Önskar dig all lycka till! :)

#7 Tack ❤️har läst runt lite på nätet om vad som gäller efter vecka 18 och det verkar skilja sig ganska mycket från fall till fall som tur är, så jag ska prata med kuratorn imorgon och hoppas att de har lite överseende med det, jag menar jag använde ju faktiskt preventivmedel men blev gravid ändå 😕

#8 hoppas du får de stödet du behöver! Som du skriver så har du vart dålig i magen. P-pillret måste stanna i magen minst 3 timmar för att de ens ska hjälpa och då har de tyvärr inte vart så :/ Men hoppas på de bästa! :)

Hoppas du får abort beviljat! eller ännu hellre att du inte är längre gången än vecka 18 så du får det direkt. Men jag tänker väl att ditt mående borde vara anledning nog för att få abort beviljad? Förstår inte varför man skulle tvinga någon att genomgå en graviditet sådär om man verkligen inte vill. 

Men ikväll kan du inte göra mer än du redan gjort, så försök ta några djupa andetag och lugna ner dig med något du tycker om, kanske ta ett varmt bad? läsa en bok? se en film som får dig att tänka på annat? Det löser sig! Kram :)

Men är de inte vecka 22 som verkligen är sista veckan man kan göra abort? Har för mig att jag läst de någon annan stans här inne! :)

enligt 1177 är det vecka 18

#12 Jaha okej :o

#11 #12 Fram tills vecka 18 får man enligt lag göra abort utan ett behöva förklara sig varför man vill göra det. Efter vecka 18 måste man ha ett intyg från socialstyrelsen och det är rätt svårt att få, oftast får man det beviljat om det tex är en skada på fostret. Efter vecka 22 görs inga aborter i Sverige vad jag förstått, lär väll finnas nått undantag där med antar jag, men isåfall tror ja man gör en abort där man "stoppar graviditeten" och föder ut ungen, är ej säker.

Tack för era stöttande ord förresten. Har lyckats lugna ner mig lite nu iallafall och kopplat av, som ni redan sagt så finns det inte så mycket jag kan göra nu förutom att hålla tummarna❤️

Kram till er alla

#5 Missade din kommentar men tack! det känns lite bättre nu faktiskt ❤️ Tusen tack

#15 jag är säker på att det kommer att gå bra! 🙂

#14 Fostret räknas som ett barn i vecka 23 så det är nog mest därför det inte är tillåtet att göra abort efter vecka 22. Då kan också fostret/barnet överleva en födsel.

Vecka 13+1, äntligen kan jag andas ut. Höll på att få panik när jag fick se fostret på ultraljud, den såg ju hur stor ut som helst! Den hade för fasiken armar och ben 😭

Fick en manlig gynekolog vilket jag trodde skulle bli ett problem, har aldrig varit på en gynekolog mottagning förut, men det gick faktiskt väldigt bra, lite pinsamt i början förstås. Men de får ju se vaginor hela dagen så det är väll ingen big deal. Han var trevlig och jag sa att det var första gången så det gick rätt bra faktiskt, haha.. Fick tid för att ta första tabletten på måndag och sen för att avsluta det på tisdag. Ska alltså göra en mediciniskabort.

Är så otroligt lättad just nu, tror inte ni förstår haha :(

Vill ni att jag ska upptadera hur det går sen?

#18 Alltså inte så farligt som du trodde, skönt! :) 

Får du göra det på sjukhuset?

#18 Skönt att det gick bra och att du inte var så långt gången trots allt! :)
Mjo jag kan förstå att det är otäckt, foster ser ut som små människor väldigt tidigt.

Hoppas resten kommer gå bra för dig också!

#19 Haha ja verkligen, vilken tur!
Ja, hade dett inte gått lika långt så hade jag nog fått göra det hemma istället med en vuxen närvarande. Men det blir på sjukhuset, det blir väll bäst så tror jag, som jag förstått kan smärtorna bli ganska intensiva..

#18 Ja, när jag fick se hen på skärmen så trodde jag faktiskt att det var försent, jag svimmade nästan där inne haha. Och det tog ju lite tid innan han kunde mäta den för den rörde på sig så mycket, kändes som en evighet typ. Men det visade sig att den "bara" var 6-7 centimeter stor. Det var en häftig upplevelse faktiskt, att se "den", tycker alla sånna här sjukhusgrejjer är så coola. Längtar faktiskt lite nu tills jag är tillräckligt mogen för att skaffa ett barn på riktigt, men det är några år kvar tills dess! 😉

Måste tillägga att jag tyckte jag blev väldigt bra bemött. Först fick jag prata med en kurator som frågade hur jag tänkte och hur jag mådde och så, sen fick jag träffa en sköterska som tog blodtryck på mig, sen fick jag träffa gynekologen och till sist en annan sköterska som förklarade för mig vad jag skulle tänka på sen när jag kommer tillbaka för att avsluta det nästa vecka. Alla var väldigt stöttande och gulliga så jag tror resten kommer gå bra!

Jag måste bara säga att du är fantastisk! Du är både ansvarstagande och tänker ändå positivt på framtiden trots att det är jobbigt just nu. Du ska ha stor eloge för detta! Har du pratat med killen om aborten?

Håller med #22! Jättebra av dig!

Åh, så skönt att höra att allt verkar gå vägen! Det skulle vara jättekul om du uppdaterar vidare om hur det går, Och om du behöver prata eller lite stöd så är det ju bra att du kan skriva här! 

Jag kan tänka mig att det var jobbigt att se fostret på skärmen, men du är väldigt stark!

#22 #23 
Åh tack haha! Känns som om jag fått lite erfarenhet faktiskt och försöker se på det hela positivt nu faktiskt, det kunde gått mycket värre så jag försöker bara få se det ifrån den ljusa sidan just nu 😃❤️

Ja, men inte riktigt. Vi bestämde oss rätt tidigt för att göra abort, vi har inte diskuterat det så jättemycket osv, vad vi skulle gjort om det var så att det var försent för abort, vågade inte riktigt ta den konversationen.. Men han sa iallafall igår att han inte skulle lämna mig för nånting i världen även om det skulle gått så långt så att det inte gick, och det var ju skönt att höra iallafall. Han sa någonting om vad vi skulle döpt den till om vi skulle föda den men de var inte direkt en konversation jag ville ta då haha..

#24
Ja verkligen, ja det ska jag definitivt göra, tack för allt stöd! Ni kan också PM:a mig om ni skulle vilja prata om någonting, vad som helst. Ja det var ju lite läskigt faktiskt haha, lite blandade känslor. Dels var det lite läskigt att det växte något i mig som jag inte är redo för, och sen var det även lite häftigt att man kunde sen den, och så var det väldigt skönt att få det berkäftat, att jag faktiskt kan bli gravid. Min pojkvän har varit lite orolig innan att han kanske inte kan få barn, vi hade en lång disskussion om det innan allt det här hände, att vissa människor inte kan få barn med vissa människor och det känns väldigt bra att vi kan få det, för jag tror han är mannen i mitt liv, och om 5-6 år sen så.

Vill även tillägga att jag fyller år snart, och min katt har fått kattungar, en av dem är en helsvart hane, ungefär en vecka gammal, så just nu försöker jag övertala mina föräldrar att jag kanske ska få behålla katten istället, som en symbolisk sak för att jag inte kunde behålla barnet. (Låter väldigt knäppt men, jag älskar katter)

Åh vad skönt att det gått så bra gör dig! Jag sa ju att det skulle fixa sig! Nu tycker jag att du ska unna dig själv något för att du varit så strak

Läste att du ska göra en medicinsk abort. Har du fått rådet om att en vuxen ska ha bra upp sikt på dig under den tiden du blöder då? För min systers bästa vän dog för några år sedan pga abort piller. Hon blödde för mycket och hennes liv gick inte att rädda. Vill inte skrämma dig men bara någon har extra koll på dig nu! Stort lycka till nu! :)

#27 hon ska inte göra den hemma eftersom hon är så långt gången :)

#28 De vet jag men man blöder i några vexkor efter.. Min syster genom gick abort för 3 dagar sen och fick ta tabletten på sjukhuset å vänta en stund där, nu ska hon blöda upp till 7 veckor och de va de som hennes bästa vän dog av. Därför ska läkare råda att en vuxen har bra koll på en! :)

Tycker det är lite fel att visa fostret på skärmen när man gör ultraljud och sagt att man vill göra abort. Jag hoppas allt går bra för dig :) Skickar en drös styrkekramar 🌺

#27 Ska göra på sjukhus sen åker jag nog hem till min familj, har min mamma och pappa här hemma men de jobbar, men min bror går hemma hela dagarna så börjar jag bli riktigt dålig så kan jag iallafall vända mig till honom så det är nog ingen fara ^^

Måste dock beklaga det som hände med din systers kompis, hemskt 😕

#30 Ja, gynekologen frågade först om jag ville göra abort eller inte, sen frågade han om jag ville se på skärmen, han frågade flera gånger om jag var säker på om jag ville se "jag kan kolla först annars så kan du få kolla sen om du vill". Men det var ingen fara ^^ Han sa det att de alltid brukar fråga iallafall haha

#26 Ja som en kattunge och massa massa godis 😃

#31 Ja man gör de alltid på sjukhuset först, men de e efter man behöver bevakning ^^ Men lycka till bu! :)

#32 det förtjänar du!

#29 Man brukar blöda två till fyra veckor. Blöder man längre beror det oftast på att det finns rester kvar. Därför går man på återbesök.

Vad glad jag är att du bor i Sverige, för i Norge har de av någon dum anledning sänkt abortgränsen till 12 veckor.
Så himla fint du ser på situationen, jag tycker att du är riktigt ansvarsfull och att det är bra att du tar ditt liv på allvar!

Måste instämma med de andra! Tycker du verkar se på allting så himla bra. :) Du ser ju allvaret i situationen, men verkar ändå vara rationell och kan samtidigt se positivt på framtiden. Så skönt att höra!!

Håller tummarna för att det går bra att genomföra aborten!

Bra att du ringde men jag hoppas att om det skulle råka hända igen att du inte väntar för länge. Det är väl inte lätt om man har ångest men att tänka hur det går om du inte gör saker och ting i tid borde framkalla mer ångest än att låta bli. Nu hade du väldigt tur men om du inte är snabbare i fortsättningen kan det ju råka gå snett. Skjut aldrig upp sånt där. 

Bra att du fick allt ordnat nu! Det måste ändå kännas som en otroligt stor lättnad! :) 

Skönt att du får göra det på sjukhuset. Jag hade hoppats på att jag skulle fått göra det på sjukhuset för det som jag gick igenom tog nästan kål på mig och jag var då hemma. =/

Om du ofta har problem med magen bör du nog byta p medel.

#35 Till nin syster sa dem 7 veckor.

#40 Det var märkligt.  Det är ju inte det normala.

#41 Nu sa dem de iallafall..

Be henne läsa inne på vårdguiden.

#43 Asså, okej! :)

#40 gjorde din syster en medicinsk abort eller skrapning eller operation? Och vilken vecka var hon i? Kan tänka mig att man får olika råd gällande olika situationer. Dock tycker jag att 7 veckor låter länge, men sa läkaren det så stämmer ju det!

Tyckte hon skrev medicinsk. Därför skrev jag hur många veckor som gäller för det.

"Hon sa att han sa att…" kan ju också bli fel 🙂 Två gånger har jag fått höra 3 veckor, direkt ur läkarens mun ^^

#46 Ja de va medicinskt. Vet tyvärr inte hur långt gången hon va..

#35 Ja precis, man ska avstå att bada i två veckor, och man ska inte ha sex förens det slutar blöda helt för då finns risk för infektion. Har dock hört om folk som bara blödde några dagar också, men det är väll rätt olika beroende på hur fort kroppen stöter ut det samt hur långt gången man är och så vidare 😐

#36 Men gud vad jobbigt, undra varför de gjort så 😕 Lär väll vara mycket norska människor som får åka hit och göra abort istället då eller?
Tack! 🌺

#37 Tack, verkligen! Hade det gått över 18 veckor så hade jag nog grubblat ner mig totalt, men nu när jag kom så lindrigt undan så ser jag ingen anledning till det, fick lära mig en läxa och fick lite erfarenhet på köpet haha 😃

#38 Ja precis, men jag ska få ett annat preventivmedel nu (har inte bestämt vilket än, har ni några tips?) För p-piller funkar inte alls när min mage krånglar så mycket. Varför fick du inte göra det på sjukhuset? De brukar väll rekommendera det? 😕

#39 Yes, jag ska få byta men vi har inte kommit fram till vad ännu haha

Skönt för dig att du inte var för långt gången för abort. Var rådd om dig!

#49 På grund av att jag inte var så långt gången. Då jag sa att jag inte hade någon som kunde vara med mig hemma så blev det plötsligt krångligt. De frågade och försökte se om jag ändå inte hade någon vän som kunde komma. De ville göra allt för att jag inte skulle behöva vara på sjukhuset. Det var faktiskt obehagligt hur de försökte hitta på lösningar så att jag inte skulle behöva vara på sjukhuset.

Sen sa jag bara att jag kanske kan hitta någon som kan vara med mig och så var det med det. Jag hittade ingen som kunde vara med mig ändå så jag fick hantera allt på egen hand. Då det blev riktigt akut ringde jag sjukhuset och de fick jobbet att lugna ner mig vilket inte fungerade. Jag spydde och blödde på samma gång och hade otroliga kramper att jag inte kunde ta mig någonstans. Jag låg på golvet i badrummet och hade telefonen bredvid mig. Jag pratade medans jag spydde och sjukskötaren kunde knappt höra mig pga allt besvär. Hon sa åt mig att rycka upp mig så jag la på luren då jag insåg att jag inte skulle få hjälp från dem. I över 7 timmar spydde jag och efteråt låg jag mer eller mindre medvetslös. Jag kunde inte ens dricka vatten för jag hade ingen energi till att dricka något. Så jag spendera typ hela dagen inne på toaletten., Blodig, kräkande och törstig som få. Efter 7 timmar mådde jag bättre men tänkte svimma varje gång jag steg upp innan jag klarade av att gå och dricka vatten. Jag klarade mig förstås men herregud sådär ska det väl inte få vara? =/  I ca sju timmar spydde jag tills jag till slut bara spydde blod. Jag har aldrig varit så svag som då jag var då. Jag orkade ju inte gå ut ur badrummet. Sen låg jag i sängen tills nästa dag då jag var törstig och hungrig som bara den. Hade ju inte fått behålla frukosten föregående dag pga allt kräkande och hade ju knappt fått något att dricka pga hur svag jag var.

Det är inget som jag ens önskar min värsta fiende

#51 Jag tycker att din historia är värd att berättas. Om du kan vara så snäll och göra en ordentlig anmälan så är jag dig evigt tacksam.
Det är ju fruktansvärt att man skickar hem kvinnor under tiden då de är som mest sårbara. Det är ju långt i från patientsäkert.
Jag blir rasande på vårdens behandling av dig. Är det här något slags straff för att du valde att göra abort? De anställdas egna åsikter ska inte utsätta dig för fara.

#49 Jo jag hoppas också att alla norska kvinnor som inte vill ha barn åker till Sverige för att få den vård de behöver för att kunna leva sina liv.  Det är ju verkligen inget konstigt att upptäcka att man är gravid i vecka 12 eller 13 när man går på exempelvis minipiller. Mensen kan ju vara helt frånvarande då.

#49 Jag rekommenderar  p ringar. Det är det bästa jag har haft.

#49 åt du mini-piller eller kombinerade p-piller?

Ang att en vuxen skall hålla koll på det så är det inget krav. Finns många unga tjejer som gör abort utan att föräldrar/annan vuxen vet om det. Det som alla uppmanas till oavsett ålder är att om de blöder mycket rikligt, ex får byta fullt nerblodad binda efter bara 1 eller 2 timmar, ska de omedelbart höra av sig/åka in. Så det är bra att inte vara ensam samma dag man kommit hem men måste ju inte vara en vuxen.

Gör man däremot hemabort så är det nog bra och kanske också ett krav med en myndig person närvarande.

Tyvärr är det ju inte "bara" vid aborter utan mer eller mindre alla de försöker få hem från sjukhuset så fort som möjligt eftersom det är så ont om plats. De anställda står liksom med det problemet att hantera att resurserna och därmed platserna är för få. Det kan inte vara kul att vara de som skickar hem folk när de vet det skulle vara bättre att vara kvar 😥 är ju samma med gamla människor som skickats hem med taxi mitt i natten utan anhörigas vetskap mm.

#56 Håller med! Jag blev hemskickad med njurstensanfall, ont så jag var 1 sek från att svimma. Inte ens smärtstillande fick jag.

#51 Det där var något av det hemskaste jag läst om abort so far. Tycker verkligen att du ska göra en anmälan om det för sådär får det aldrig gå till, någonsin. Trodde det var krav på att det måste finnas en annan vuxen människa i närheten om man ska göra det hemma 😕

Hoppas du mår bättre nu!

#54 Kombinerade ppiller, yaz 28, hoppade över mensen några gånger därav att jag inte hade någon koll på den alls längre.. :/

#53 P-ringar? Vad är det?

#56 #57 Har också kännt att jag blivit dåligt mottagen i vården över andra saker som med till exempel mina magproblem som jag fick gå med i mer än ett år innan de ens undersökte mig. Men så fort jag ringde och sa att jag var gravid då gick det fort och då skulle man komma in på en gång ungefär.. 😐

#53 En vän till mig hade p-ring men den höll på att glida ut hela tiden. Är inte de jobbigt? :o

#59 om den sitter rätt ska den inte glida ut :)

×58 Det är en siliconring som man för in som en tampong. Sedan har man den inne tre veckor. Sedan en vecka utan för att få mens och sedan sätter man in en ny. Dessa ger skydd vid diarré och kräkningar. De släpper dessutom ett jämnare utsläpp av hormoner och därför slipper många biverkningar som man ofta får av piller.

#59Glider ringen ut har hon inte fört in den ordentligt  och då är det säkert jobbigt. Min glider aldrig ut..den sitter där den sitter.

Själv rekommenderar jag Jaydess hormonspiral. Den var jädrigt jobbig att sätta in, men nu sitter den där den sitter i tre år och jag är jättenöjd med den. Den vare sig syns, känns eller ger några biverkningar att tala om. Och man behöver inte komma ihåg nåt varje dag heller. Toppen!

Sådär, kanske dags för en upptadering.

Fick åka in till sjukhuset klockan 8 på morgonen, hade inte ätit något på över ett dygn (mådde så illa) så fick dropp, sen fick jag fyra "piller" i slidan och två i munnen som skulle sätta igång aborten. Sex timmar gick och inget hände förutom att jag blödde väldigt mycket, var väldigt pigg och hade inte ont alls faktiskt. Så jag fick ta två tabletter i munnen till. Runt sju tiden på kvällen började det göra rejält ont, och jag blödde så otroligt mycket, så mycket att jag fick springa på toaletten och byta binda och han knappt lägga mig ner igen förens jag var helt nerblodad inom loppet av några sekunder. Hade blod ända upp i ryggen och ner till fötterna, alltså det rann så mycket när jag låg ner, helt sjukt. 

Jag fick väldigt ont i magen innan men spydde inte, hade dock ganska brutala diarrier vilket inte heller var så jätteroligt.

Har ganska hög smärttröskel (Har nämnt innan att jag brottas med magproblem i flera år) Så det kändes ungefär som det brukar kännas för mig nästan varje dag i magen. Fick mycket smärtlindrande samt en värmekudde på magen, men inga smärtlindrande sprutor (De sa att skulle det bli värre så skulle jag be om det) Men jag är så otroligt rädd för sprutor så jag härdade ut istället, haha. Och det var inte så jättefarligt faktiskt.

Det jobbiga med det hela var allt blod, det var så otroligt mycket blod, har aldrig någonsin i mitt liv skådat så mycket, hela badrummsgolvet och sängen var täckt med det. Och det värsta var när det rann över hela mig och jag sprang upp på toan och det kändes som om något ramlade ur mig.. Så när jag kollade ner i "bindan" så låg den där, det var otroligt jobbigt att behöva se den faktiskt, riktigt jobbigt. Jag är inte så känslig av mig, men jag stog där och skakade och trodde jag skulle svimma vilken sekund som helst. Den hade börjat utveckla fötter och fingrar och man såg ögonlocken på den, och den var täckt i blod.

Inom en halvtimme senare kom moderkakan ut och de ville undersöka den samt fostret, det tog ett bra tag innan de fick tag på en läkare osv. Så klockan halv tolv på kvällen ungefär var jag utskriven och fick åka hem. Läkarna var otroligt stöttande och gulliga, kom med fika och saft och kollade till mig hela tiden.

Nu såhär i efterhand är jag lättad, klart jag är lite ledsen men det går nog över. Känns bara skönt att ha det gjort, tyckte dock det var fruktansvärt jobbigt att behöva se den och allt blod, tror aldrig den bilden kommer försvinna ifrån mitt huvud faktiskt. Så jag rekommenderar att om ni är känsliga, be om att få göra en skrapning istället där ni blir sövda..

Tack så hemskt mycket för allt stöd, är det något ni undrar så är ni välkommna att fråga!🌺❤️

Måste vara jobbigt. Min kompis foster hängde kvar, det ville inte lossna . Hon kunde också se början till utveckling. 

Hoppas du kan läka väl nu.

Nej herre gud, hur klarar ni av sånt här psykiskt? Jag skulle bli ett vrak om jag tvingades gå igenom nåt sånt. Hur kommer man nånsin över det? 😕

#64 Ja, det gjorde den för mig med, och jag blev tvungen att ta tag i den och dra loss den vilket inte var det roligaste jag gjort i hela mitt liv 😕😕

#65 Ja vet inte riktigt, har fått mycket stöd ifrån min mamma och min pojkvän och mina vänner har varit på mig och frågat hur det gick. Egentligen vill jag inte alls prata om det med dem om det, mina vänner alltså. Det känns bara så otroligt fel och jag vill egentligen inte tänka på det alls just nu.. Eller ja, det är iallfall inget jag vill dela med mina närmaste förutom min pojkvän och min mamma då..

Jag tror det är bra att ha sett, tror det är lättare att förstå. Och förstå behöver man ju, även om ser är jobbigt, för att kunna gå vidare i livet. När jag fick missfall i v 18 och fostret stannade kvar därinne blev jag sövd och ingen frpgade om jag ville se barnet och jag tänkte inte på att säga det själv och efteråt var det för sent.. Jag hade jättegärna velat se. För att jag tror det hade hjälpt mig att förstp. Kvinnor har i alla tider råkat ut för att se missfall och till o med döda barn och klart det är smärtsamt och/eller obehagligt, men jag är övertygade om att vi fixar det, död ingår i livet. Tack för att du berättar ts. Och fortsätt ta hand om dig ett tag. Detta med att smälta vad som hänt kan vara väl så jobbigt som själva den blodiga dagen… Var rädd om dig!

#67 Vil bara flika in, om det är någon annan som läser tråden som fått missfall att det på många sjukhus går att få se fostret efter ett missfall. Personalen på avdelningarna vet nog inte alltid om hur det går till alltid och de vet nog inte alltid att de på bårhuset kan fixa ett avsked så att man får se sin lilla. Där jag jobbar (i kalmar län) går det att ordna avsked upp till några veckor efter missfallet men alla bårhus och obduktionsavdelningar har olika rutiner men i kalmar län kan man även få se sitt foster liggande i kistan. Så det är inte helt kört om någon vill se de efter.

I mitt fall var det för sent, fostret som det räknades som i v 18 hade typ åkt på destruktion. För oss var det inget foster utan ett barn och vi hade velat begrava honom, men var inte klara i skallen när allt plötsligt hände och fick inte frågan om vi ville se eller information innan om vad som skulle hända med barnet/fostret.

#69 ja det är nog inte första gången det händer tyvärr, alltid lika tråkigt när det blir så :( hoppas ni fick hjälp och stöd att ta igenom er det som hände iallafall. där jag jobbar kistläggs varje foster i en egen liten kista och märks upp med ett anonymt nummer (ett nummer som personalen på bårhuset kan koppla till modern men ingen annan) Så att föräldrarna kan få se sitt barn ifall de vill. Sen skickas kistorna till kremering. Om föräldrarna har önskemål om att själva begrava kistan eller askan följer man dom. jag vet inte exakt hur många veckor det tar innan allt är klart men bortåt 4-5 veckor har jag för mig. Här visas alla foster stor respekt men jag vet att det tyvärr inte är så överallt.