Det finns så stor skillnad på personer med aspergers (från fullt kapabel att sköta ett vanligt jobb och liv till hjälplöst handicapad) så du får nog se honom som den individ han är.

Bäst är det väl att fråga honom om det, hur han känner hur hans asperger tar sig utryck.
Att fråga, vara vänligt nyfiken och intressera dig för honom som person tror jag inte att han kan ta illa upp för.
Säg som det är att det väcktes många frågor i dig för att du inte vet så mycket om det.

Som #1 sa, så är en person med aspergers syndrom fortfarande en individ och de jag känner med asperger är väldigt olika som personer.

Det kan skilja jättemycket! Jag har flera med asperger i min närhet, alla är de väldigt olika! Från i princip "vem som helst" till ett besvärligt socialt handikapp. Du får nog lära känna honom, fråga hur han upplever det.

Har han själv berättat om sin diagnos? Om inte tycker jag inte du ska nämna den.

Alla är vi ju individer, men det många med AS har svårt med är ögonkontakt, läsa av kroppsspråk och tonfall, veta när det är ens tur att prata och sånt. 

Det bästa är att lära känna honom som person, istället för att stirra sig blind på en diagnos. Finns få saker som är så sårande och irriterande som när någon antar att "du är ju x y z för att du har x diagnos"  och inbillar sig att dom känner personen för att dom är ju bara en diagnos, typ. 

Jag är inte så vältalad ikväll men förhoppningsvis gör jag mig förstådd ändå🙂 Obs jag talar inte för alla med AS, utan endast för mig själv.

Du ska inte vänta dig något alls.  Så enkelt är det.  Han är en person. Inte en diagnos  :)

(grovt förenklat men i alla fall) 

Det du kan tänka på kanske är att han kan lite svårare att förstå "hintar" och "vinkar" om saker utan behöver att du pratar klarspråk istället. Så du inte blir sur om han inte erbjuder mjölk till kaffet bara för att du säger att du tycker om mölk i kaffet.. 

Säg rakt på som det är istället men vänligt, "jag vill ha mölk i kaffet, kan jag få det?"