Blir 15 om ca en månad också ._.

Kan passa på att säga att med vänner menar jag dom i skolan, som jag dock inte tycker om (är otroligt mobbad av dom) Har två äkta vänner men ena bor i USA och andra i England.

Vill påpeka att hår varken blir mörkare eller grövre för att man rakar det, men kan dock upplevas så när det växer upp bara för att det är såpass kort.

#3 enligt vad jag läst på internet så blir dom det 0-0

Ingen föds perfekt och dina problem är verkligen inget som kommer göra livet svårt för dig. Jag förstår att du är missnöjd med dig själv men jag tror att du med tiden kommer lära dig att älska dig själv så som du är. Dessutom finns det folk som har det mycket värre som tex. har olika funktionshinder eller svåra hudsjukdomar som gör att de inte kan leva normala liv. Det kan du. Var tacksam för det. Det kan vara väldigt lätt att fokusera på det man inte har men det gör en bara arg och ledsen. Fokusera på det du har och ta vara på det.

Vaxa armarna om du inte vill ha hår där, Stråna blir tunnare och ser mindre ut efter ett tag. Själv  har jag mörkt hår oså håren på mina armar är ganska mörka så de syns väldigt mycket, så jag vaxar dem =)

Dessutom är din längd inte farlig, jag var 184 när jag var 14 och alla killar var kortare, men i nian och när du börjar gymnasiet har många killar växt ikapp dig. Dessutom undrar jag vad det är farligt med att ha en kille som är kortare eller vänner som är kortare.

Ja, det är ju lite jobbigt med kramar ibland eftersom de flesta har den längden så att de hamnar med ansiktet i brösthöjd på mig haha, men du är inte så lång så det borde inte vara något problem. Dessutom tror jag inte att du ser så mycket äldre ut så att några tror att du är en mamma jag själv har alltid sett minst 2 år äldre ut än jag är, men nu börjar jag se yngre ut än jag är… konstigt nog.

Det är svårt att tänka på alla de positiva saker eftersom människor brukar tänka på allt det negativa, men försök tänka på de positiva saker.

Du kan också epilera bort håret om du verkligen vill bli av med det. Det är ungefär som en rakapparat fast med pincetter istället. Det gör lite ont, framförallt första gången, men man vänjer sig 🙂

#6 tror det där med längden är jobbig när ens 19 åriga bästis i England är 20 cm kortare och 5 år äldre.. Och det finns ju en operation man kan göra genom att typ såga av/bryta benen och sedan montera ihop typ..men då får man väll skit långa armar tänkte jag? Det är verkligen skit svårt att hitta positiva saker när man ständigt blir ned tryckt men jag försöker verkligen. Se yngre ut, låter ju nice ;)

#7 gjort det en gång men lyckad som jag är råkade typ göra lite fel så jag började blöda på typ flertal ställen xD Jag gjorde endast på en liten bit av vänster armen. Och som du sa det gör ont cx

Om du seriöst överväger att såga av dina ben för att du är några centimeter längre så vet du verkligen inte hur svårt vissa människor har här i livet. Mycket kan bero på din självkänsla och då hjälper det inte ifall du får hårlösa armar och krymper 10 cm du kommer fortfarande inte vara nöjd med dig själv.

Ingen tröst för dig, det vet jag, men det finns väl inte en tonåring som är nöjd med sin kropp. (Som jag har hört talas om i alla fall)
Det händer så oerhört mycket med våra kroppar under tonåren och för många blir det en riktig kris att barnkroppen, den där som man ändå var rätt omedveten om, bara försvinner och ersätts av dinglande armar och långa ben som inte har nånstans att ta vägen.

Man känner inte igen sig riktigt, och till på köpet rusar en massa hormoner runt som bindgalna i kroppen och man får finnar, fet hy, fett hår, bröst och hårväxt lite här och där.  En del tycker de får för mycket, en del för lite. Och en massa konstiga  tankar invaderar ens hjärna, tankar som inte en enda annan människa tänker. Så knäppa är dom!

Jag hade en "kompis" som älskade att påpeka just det jag hade komplex för med min kropp. Det gjorde inte saken bättre.

Jag hade också en kompis som var lång, hon gjorde allt för att se kortare ut, det tror jag hon ångrar idag för hon har inte speciellt bra hållning. Varken hon eller jag har växt sedan våra tonår, men nu upplever jag henne inte alls som lång.

Det där med grov hårväxt för att man rakar sig förhåller sig på det sättet att när du började få hår på armarna (som all kroppsbehåring växer) så kom det först några enstaka strån, och de hann nötas av i takt som det växte ut på andra ställen. Således existerar inte alla din armstrån utanpå huden samtidigt (om du förstår vad jag menar). Om du däremot rakar av dig allt på en gång så kommer de ju att växa ut samtidigt och då ser det ju mer ut. Varför de skulle bli mörkare kan jag inte förstå. Det är väl rätt normalt att hår blir ljusare på sommaren och mörkare på vintern.

Angående kompisar som retas; de kan verka stöddiga och dumma i skolan och i grupp, men vem vet, någon av dem står säkert framför spegeln på kvällen och gråter över sin fula näsa, någon upptäcker till sin fasa en finne på morgonen och vill inte gå till skolan. Jag lovar!

Ibland undrar jag om den där enorma självkritiken bland tonåringar är något som evolutionen lagt ner i oss - kan bara inte komma på varför.

Men finns det inte nånting med din kropp som du är nöjd med? (Jag vet en som är oerhört missnöjd med sina collarbones - ironiskt va?) Kan nästan lova att det finns någon eller några som är avundsjuka på din längd och kanske annat som du har men inte de.

När jag nu långt, långt efter mina tonår tänker tillbaka på killar vi svärmade för kommer jag ju på att de hade både finnar och fett hår, men det såg inte vi då. Vi såg helt andra saker.

Och NÅN tröst är det väl att tänka på att tonåren snart är slut, och då kommer du att känna annorlunda och ditt inre har växt ikapp din kropp.

Om du inte kan känna dig nöjd - så håll ut. Och försök ha lite kul under tiden.

Du är i en känslig ålder där du håller på att utvecklas både fysiskt och psykiskt. Man kan lätt hitta "fel" på sig själv för att man kanske jämför sig med andra eller hur folk ser ut i tidningar osv. Jag kan säga till dig att det finns såå många som är lika osäker på sin kropp som du fast det är ju inget man alltid skyltar om. Du är inte färdigutvecklad än, döm inte din kropp så lätt. Jag tycker du ska ta och prata med någon, tex skolsköterskan, kurator, ungdomsmottagning, om hur du känner över detta. Du ska inte behöva gå och vara ledsen!

Att hår blir grövre/annat när man rakar det är en myt. Rakning är helt enkelt hudnära klippning, om du skulle klippa av ett sånt armhår 1 cm, förväntar du dej att det ska bli grövre då? Jaså nej?😉 Av vaxning/epilering blir dock håren färre och tunnare. Epilator är en maskin som rycker ut håren istället för att skära av dem (som rakblad/sax). Det är inte samma sak att sitta med en pincett och långsamt rycka ut dem, haha.👍

#11 Jag är ganska nöjd😊, är dock smått avundsjuk på din längd ts!😃

Din långd är ju en helt vanlig längd, förmodligen växer klasskompisarna ikapp inom nåt år eller två. Och killar är ju lite slöa i starten när det gäller att växa till män. Att du är längre än killarna vid 14 års ålder är därför inte minsta konstigt men inget som varar. Tråkigt att dina bästa vänner bir långt borta. Hoppas du kan hitta nån i din närhet du trivs med, för det blir alltid lättare när man har nån att prata med. har du nåt intresse eller hobby? Det är nästan alla som råkar ut för att det kan vara svårt att acceptera sin kropp i tonnåren, men har man nåt kul att hålla på med då slipper man att dendär utseendefixeringen tar för mycket. Försök ha kul och att fylla dagarna med nån meningsfullt.

Håller med #12, du ska inte gå och vara ledsen! Var med om samma med längden när jag var i din ålder, var 172 (och är nu också) och längst av alla, kände mig mest bara stor och klumpig. Nu är jag skitnöjd med min längd och det är faktiskt knappt någon som tycker jag är särskilt lång, snarare normal :) och jag livar att vidsa av dina korta kompisar önskar att de istället vore längre, så är det särskilt i tonåren! Sexig fitta vet jag inte ens vad det innebär, kan inte tänka mig att din skiljer sig särskilt mycket från vem som helst annars. Försök att vara lite stolt över din kropp, räta på ryggen (jag kurade ihop mig som yngre för att verka kortare - hoppas du inte gör det) och försök se sakerna som du är nöjd med med dig själv! Koncentrera dig på dem ett tag :)

Jag hade samma problem som dig då jag var yngre, alltså det med hår på armarna. Jag gick aldrig i t-shirts eller något som kunde visa mina håriga armar. Jag har däremot mörkt hår så det syntes ju otroligt bra. Jag skämdes så otroligt mycket tills jag en gång rakade bort håret och jag mådde så bra tills det började växa ut och bli taggigt… Vad gjorde jag sen? Jag NOPPADE bort håret på mina armar med pincett! Ett fantastiskt resultat för då det sen växte ut blev det inte alls lika taggigt som om jag skulle ha rakat dem. Det tog förstås en massa timmar men jag visste inte av ett bättre sätt då jag var 14. Flera år senare upptäckte jag epilatorn och den har varit min räddning. Jag kan nu visa mina armar utan att skämmas och de blir inte ens taggiga.

Jag förstår precis hur du känner angående håret på armarna. Man mår så fruktansvärt dåligt över det. Men jag skulle åtminstone rekommendera en epilator. Det går att skaffa billiga sådana. Jag hoppas att det skulle fungera för dig.

Sen angående det här med att vara lång. Min bästis hade samma problem och hatade att vara lång. Idag är hon ca 176cm och får en massa komplimanger för att hon är så pass lång och då komplimanger av killar. Då vi är ute på klubben så är det hon som får uppmärksamheten. :) Hon har äntligen kommit överens med hennes längd och är numera stolt över att vara lång. 

Det kan alltså ta tid innan man accepterar vissa saker hos sig själv.

Skaffa ett anteckningsblock och skriv i det VARJE DAG en sak som du är nöjd med hos dig själv och fem saker som du är tacksam över i ditt liv - vad som helst, behöver inte ha med dig själv att göra.

Det kommer säkert vara fruktansvärt jobbigt till en början men jag tror att det kan hjälpa dig mycket. Allt negativt som du fokuserar på så mycket behöver balanseras upp med lite av allt positivt som verkligen finns hos dig och i ditt liv. Är man van att fokusera på det negativa kan man bara öva sig i att också se det positiva. Det är ett arbete, men det är så värt att öva sig i det.

Ditt liv kommer bli så mycket lättare att leva och många roliga dörrar kommer att öppna sig för dig då du blir bättre på att tycka om dig själv och de ljusa glimtarna i ditt liv.

Kram! Du är värdefull! Och jag lovar att du kommer tycka bättre om din längd då du blir äldre (själv är jag 180 cm).

Och kanske ska du vara glad över att det inte blir aktuellt med navelpiercing. Sånt är bara kul några år när man är ung. Sen när du eventuellt blir gravid kan du få problem och önska att du kunde åka tillbaka i tiden och läxa upp ditt unga jag och förbjuda dig att skaffa piercing. ;-)

Känner igen problemet med längden. När jag var tolv år var jag 170 cm och fortsatte att växa. Det gick till och med så långt att läkarna pratade om att sätta in hormoner för att jag skulle sluta växa då jag fick grymt ont i mina leder. Men sedan började jag avstanna och plana ut. Idag är jag 174 cm.

Jag var alltid längst i klassen fram till jag började åttan då killarna började komma ikapp. Tyvärr så hade jag lagt mig till med en liten hukad hållning som tog år att arbeta bort.

Nu är jag 33 år och jag gillar min längd, jag har till och med börjat använda klackar på skorna. Längdskillnader är inget man tänker på nu heller. Min bästa kompis sedan 12 år tillbaka är "bara" 160 cm, men det är sällan jag märker de där 14cm.

#18 min 5 år äldre bästis är 152 och det stör mig och gör mig ledsen för då vet jag att jag är en jätte brevid henne och det är en sak som stör mig otroligt med min längd. Jag hoppas jag lär mig acceptera min längd som du gjort. #17 Tack för tipset, har en tom antecknings bok hemma som jag kan börja på. Men piercingen kan man ju ta ut om jag skulle planera ett barn när jag blir äldre, det växer ju alltid ihop. #16 Jag kan epilera mina armar, jag har en liten epilator hemma, dock har jag testat det förut och började blöda lite här och där + att jag trodde jag skulle dö av smärtan, men jag får väll stå ut antar jag. Just nu går jag runt i t-SHIRTS och oftast alltid en XL flanell skjorta (jag har normalt s) för att täcka armarna så mycket jag kan. #15 jag försöker alltid sträcka på mig så mycket jag kan även fast jag heldre skulle krypa fram så jag kan se kort ut. Jag har några få saker jag gillar med mig även fast jag ibland hatar dom också. Som mina ögon, thigh gap, naglar ibland och lite små saker så. Men tack tack :) #14 ja jag rider mycket, har en medryttar häst som jag rider på 4 gånger i veckan + ridskola en gång i veckan. Där måste jag tänka på att sträcka på mig också…hästarna och ridningen hjälper men då mest när jag har fått på mig lite snyggare ridkläder en typ något gammalt.

Finns tunna, långärmade bomullströjor på hm som jag använder för att täcka mina armar(gömmer mina eksem). Så någon xl flanellskjorta behövs inte. Jag tycker bara det drar blickarna till det man försöker gömma om man överdriver gömmandet. Jag är 174cm och har alltid varit stolt över min längd. Min syster som är 183cm tyckte det var jobbigt som yngre. Idag är jag tillsammans med en man som är 189 lång så jag ser ut som en kortis. Har en nära bekant som är på gränsen till att vara kortväxt och hon har inte direkt haft det lätt. Dessutom når hon ingenstans ;) Sen det där med hur ens underliv ser ut. Skulle en kille kommentera mitt underliv på något negativt sätt hade det vart slut på den kvällen. Tack och hej där är dörren liksom…en sexig fitta är väl en fitta som fungerar? Alla ser dom ändå olika ut. :)

Armarna kan du raka eller vaxa. Håren blir varken grövre eller mörkare av det. 

Längden kan du inte göra något åt. 174 cm är inte märkvärdigt långt.

Naveln vet jag inte om man kan operera annorlunda. Kolla upp det med vårdcentralen om det är ett så stort problem för dig. Och om du är orolig att du inte har några nyckelben så ska du nog kolla upp det också…

Vad tusan är en "sexig fitta"? En fitta är en fitta och alla ser olika ut där nere och så länge grejerna fungerar som de ska och man håller efter sin hygien är den väl sexig? Om någon skulle ha synpunkter på hur du ser ut där nere så kan jag lova att den personen inte är så mycket att ha. Det finns massor av fina personer som inte alls bryr sig om hur man ser ut där nere och tycker att det är sexigt så länge man är hel och ren.

Det är väldigt vanligt att vara osäker på sig själv i din ålder. Och du kommer att tacka dig själv om du börjar jobba på ditt självförtroende istället för att sitta och leta fel med din kropp. Du är den du är och ser ut som du gör. Vissa saker kan man förändra om man inte kan acceptera det, men det mesta får man faktiskt bara ta och acceptera. Det viktiga i livet är att man mår bra och det gör man lättare om man lär sig att leva med sig själv oavsett hur man ser ut. Om det är andra som har synpunkter på ditt utseende så är det inte personer du behöver i ditt liv. Det finns fina människor som accepterar och tycker om en för den man är. Det är de personerna man vill hålla fast vid.

#19 Har man piercat naveln växer den nödvändigtvis inte ihop ordentligt. En gravid mage spänner oerhört på naveln och man kan få problem om man en gång haft piercing.

Lycka till med anteckningsboken! :)

#19 Inte trevligt om du börjar blöda av epileringen… Jag får det ibland men inte varje gång.

Om det gör ont? Absolut, fruktansvärt ont men för mig har det alltid varit värt smärtan eftersom jag brukar inte behöva epilera mig särskilt ofta. Så det beror på hur mycket man verkligen vill ha hårfria armar. För mig betyder det precis allt att kunna visa mina armar nu som då. Det ger mig en frihet som jag verkligen behöver. Med andra ord har jag otroliga komplex för mina egna armar.

Om du klarar av att gå omkring med håriga armar så är det förstås bättre. Jag hade en kompis som hade jättemörkt långt hår på sina armar. Jag såg aldrig ner på henne pga det! Jag lade dessutom bara märke till det en gång och mera än så var det inte. Tyckte det var skönt att veta att vissa bryr sig skit i sådana bagateller. Önskar att jag kunde vara mera lik henne. :)

Tycker helt i övrigt att det är sorgligt/tråkigt att tjejer ska må dåligt över en så normal sak som hår på armarna, och ska behöva lida med epilator och så för att få bort det. Det är något konstigt som någon hittat på! Ingen reagerar på om en man har håriga eller icke-håriga armar? Detvär precis lika normalt! Så, då fick jag in lite samhällskritik också ;) men jag vet att det inte hjälper när man är tonåring och osäker, minns själv hur det var. Men låt dig inte begränsas av en sak som utseende egentligen, ha roligt och njut av allt runtomkring dig! Och som alla säger, peppa dig själv! :) sög bra grejjer till dig själv, och fortsätt glra det fadtän du kanske inte tror på dem i början - snart känner du förändringen! :)

(Ursäkta slarvfel, mobil och osmidiga fingrar ;)

#24 Tyvärr så brukar faktiskt folk lägga märke till det. Min syster hade ännu hårigare armar än mig och fick jämt kommentarer av killar att hon borde göra något åt saken. Så tyvärr stämmer det inte, vissa människor lägger sig gärna i hur man ser ut.

#26 var nog lite otydlig, menade att det är ingen som reagerar nämnvärt på mäns eller killars armbehåring, det är egentligen en sjuk konstruktion att armbehåring skulle vara något konstigt på tjejer. Att folk, och särskilt killar kommenterat din systers armar på det sättet är ju faktiskt vidrigt (på flera sätt). Hoppas det blev tydligare nu :) som sagt, vet att det förekommer, men vilket sjukt sätt att kontrollera kvinnor egentligen, att de/vi ska lägga ner så mycket psykisk tid på något som i grund och botten är ett manligt påhitt (har för mig att det blev så för att Gilette ville ta nya marknadsandelar och vända sig till kvinnor - då skulle plötsligt kvinnor börja raka sig).

#27 Det är ju såklart hemskt att det är på det viset. 

Jag väljer dock att epilera min armar och lär inte sluta med det. Jag vet hur dåligt jag mådde innan jag gjorde något åt saken och vill aldrig må så dåligt igen. Det är alltså mitt val att ta den lätta vägen i det här fallet. =P Däremot tänker jag aldrig kommentera om någon tjej råkar ha håriga armar. Jag kommer bara i hemlighet tänka hur fantastiska dessa kvinnor är som inte bryr sig. :)

OT - För övrig använder jag alltid rakhyvlar från Gillette då jag rakar benen. Rakhyvlar som är för kvinnor har alltid varit otroligt värdelösa. =P

Vad det är många som börjar blöda när de epilerar. Aldrig hänt mig och använt epilator på mina ben efter att jag skurit bort stora skinnbitar från benen med rakhyvlar. Har dessutom blodfobi så min sjuksköterska till mamma har fått komma till undsättning då jag många gånger nästan svimmat och slagit ihjäl mig i duschen.
Börjar helt enkelt aldrig blöda när jag epilerar 🙂

#28 men visst är det så, rakar själv både ben och armhålor osv och känner mig inte helt hundra om jag inte gör det :p

#27 Och jag har aldrig lyckats skära mig då jag har rakat mina ben, eller kanske en gång då jag först började med det i 12 års åldern men annars aldrig. :) Hur lyckas man skära bort stora skinnbitar med rakhyvel? Oo Jag är glad att jag har aldrig lyckats med det, låter otäckt!

#30 Men precis. Samma sak för mig men det gäller även mina armar.=)

Allt det där kommer dock inte vara nått problem längre när du växer upp och slutar vara så utseendefixerad. Geez tjejer i den åldern alltid lika jobbiga.

#32 tjejer och killar i alla åldrar kan vara jobbiga på olika sätt. Bra att hon frågar om råd och får lite andra perspektiv.

#32 Asså manga intresserade i den åldern är alltid lika jobbiga, hur känns det att bli dömd på ingen grund whatsoever? Har du inge bra att skriva så gör det inte. Ts mår dåligt och du bidrar bara till det, förresten gör kön ingen skillnad förstår du väl. Gå och lägg dej säjer jag bara.

#34 På vilket sätt är man jobbig bara för att man har ett intresse? Jag menade att 14 är en typisk fjortisålder där utseendet är en väldigt viktig del av ens liv både för killar och tjejer.

#35 På vilket sätt är man jobbig, för man har en ålder och ett kön? Jag är inte särskilt utseende "intresserad" ens och jag fyllde 15 för några månader sedan. Du har inget att komma med.🤫

#36 Jag säger inte att det alltid är så men vanligtvis är det i den åldern man börjar bry sig om sitt utseende mer och mer. Sedan råder jag dig att lägga ner din kaxiga fjortisattityd den är bara jobbig.

#37 "Geez tjejer i den åldern alltid lika jobbiga." Som sagt har du inget att komma med, lägg ner nu. Sen måste jag komplimentera ditt ordförråd, asså du är bara såå jobbig. Du har rätt, av oss är jag fjortisen.😎

Men har du inget vettigt att säga mer än att försöka trycka ner mig så behöver du inte kommentera överhuvudtaget. Ja du skriver som en fjortis, du är bara såå jobbig t.ex. Skärp dig nu herregud. Ja märks ju att du bara är ute efter att göra mig förbannad ändå så.

#39 Jag skrev så för att visa hur du skriver.😂Men vi lägger ned nu säjer jag.

#40 Fast så skrev jag ju inte… Men ja eftersom att du bara är ute efter att provocera så tycker jag också vi borde avsluta denna konversation.

#17 Kan inte säga att jag ångrar mina piercings… trots graviditet.

Man har ju egentligen 2 val, antingen accepterar man hur man ser ut och bortser från det man ser som skavanker. Eller så mår man dåligt en stor del av sitt liv. Småsaker som hår är ju bara att ta bort, medan längd osv ändå inte går att ändra på. Man väljer att må dåligt över det eller släppa det. Vet att det är lätt att säga, men det är så det är. 

En kompis hade ätstörningar då vi pluggade ihop. Jag frågade henne varför det var värre att må dåligt över vikten än att må dåligt över att inte äta. Hon hade inget svar. Sakta men säkert började hon äta igen. Hellre mådde hon dåligt med vad hon trodde att andra tyckte, fast de inte gjorde det, än gick omkring i konstant hungerlidande.

Mobbas inte Nelly, Nikushimi försöker bara hjälpa. 

Jag förstår precis hur Trådskaparen känner, jag var EXAKT likadan i den åldern, hatade allt med mig själv, var sjukt deprimerad och mådde dåligt. Tyckte jag var för kort för min ålder, hade för ljus röst, hade fult okontrollerbart hår och var värdelös. 

Folk försökte säga samma saker som mig till dig, men jag tog inte åt mig något av det alls, som du.

För mig gick det inte över för än jag började gymnasiet, tyvärr. När jag insåg att jag vart deppad över verkligen ingenting, att det faktiskt inte spelade någon roll, att jag måste ta tag i mitt liv. Hoppas dock inte det tar lika länge som dig. Ifall du vill prata finns jag till hands.

#44 Jag tror inte ts mår bättre av att höra att hon är jobbig, men om du tycker det är hjälp så. Var mobbar jag?

Mina armar är väldigt lurviga med och jag har också turen att ha ljust hår på dem. Men då jag tycker det blir för mycket typ krull så brukar jag oftast ta en sax och klippa av det lite. Tycker det skulle se lite märkligt ut att ta bort håret helt, men att korta av det tycker jag är rätt nice.

Förresten… Vad är en "sexig fitta"? Jag vet en bok på mitt jobb som heter "en hemlighet" i den är det en massa närbilder på diverse fittor och de har inte förskönat dem med photoshop eller nåt, utan de ser verkligen ut som fittor gör… Inte sexigt alls enligt min mening. XD

Har inte orkat läsa alla svar men skulle det kännas bättre för dig så kan du lugnt raka dina armar utan att det händer något. Jag har i perioder rakat armarna av helt andra skäl och har varken fått mörkt eller grovt hår som följd. Låter som en typisk skröna!

Jag är själv 173 lång, var inte kul som yngre men man ser det praktiska så småningom. Jag har nöjet att stå och flina åt mina korta kompisar som står och hoppar, studsar och svär när de inte når saker på t.ex. en hög hylla i affären, eller varför inte hemma i köket. Jag slipper retsamma kommentarer som "ska jag hämta en pall åt dig". Jag behöver aldrig sy upp byxben när jag handlar kläder, det sitter liksom bra direkt.

När det kommer till underlivet så är det nog få som dragit en värre nitlott än mig 😎 till och med gynläkare har gjort stora ögon innan de hunnit dra på pokerfejset. Som yngre hade jag kunnat gå i graven för en plastikop där nere, men nu kunde jag inte bry mig mindre… Har säkert snart lite ärrvävnad och snygga märken efter dygn där också som grädde på moset (om min bebis inte får ta takluckan ut då förstås, eller jag slipper spricka under förlossningen). De partners jag varit i lag med har aldrig brytt sig om hur jag sett ut där nere. Har jag dristat mig till att fråga så har jag fått till svar saker i stil med "så länge det inte finns huggtänder där nere" och andra checka fraser. Du vet, killar har fullt upp med sina egna små "skönhetsfel", typ sned penis, nåt muskligt ideal dom inte lever upp till, generande hårväxt och allt vad dom nu i sitt hörn kan komma på.

Tja! Orkar inte heller läsa alla inlägg men jag ska fatta mig kort. 

Jag har också precis som du säger, mycket hår på armarna och mitt är också rätt ljust i alla fall. Jag är nitton och i din ålder fick jag också något sån dum kommentar att jag har mycket hår på armarna. Jag har valt att låta bli att raka för dels att det blir extra jobb och för att det blir oskön stubb. 

Men.. det blir lite bättre år efter år och tycker det blir lite oviktigare sånt där. Fokusera på sånt du gillar hos dig själv och framhäv istället. 

Jag brukar gå med långärmade tröjor nu på vintern också för att a: det är kallt b: för att jag har håriga och BLEKA armar, tycker inte det är lika farligt på sommarn när man ändå är brun och fräsch, då kan armhåret kvitta. Så om långärmat får dig att bli mer confident, så kör på det, men du ska ju inte behöva svettas i tjocka tröjor på sommaren :) 

Kram!

Så gott som alla killar kommer ha vuxit om dig om några år och antagligen ett par tjejer med så det tycker jag inte du ska oroa dig över :) kände mig också som en giraff ett tag när jag är yngre men idag tycker jag att min längd är toppen :) Du är antagligen lite tidig i utvecklingen bara, det tycker jag man kan se som något positivt!