Jag är tacksam för att jag lever och många saker i mitt liv, men jag tror alla är ledsna emellanåt det är naturligt sen har jag haft ett kämpigt liv och har fortfarande det ibland och då är det inte så lätt att se det ljusa i allting. Men för det mesta försöker jag njuta av tillvaron även om det inte alltid är det enklaste, jag är ioförsig diagnostiserad med depression men jag tror den börjar gå över.

Jättefint att du känner dig lycklig, det är bra och jag hoppas du känner likadant länge. För mig är det dock tvärt om när det gäller att hjälpa andra. Min depression och dåliga självbild har fått mig att bry mig om andra mer. Att hjälpa andra när jag själv mår dåligt får mig att släppa mina problem. Jag är fortfarande ung och kan verkligen inte säga att jag aldrig kommer vara lycklig. För visst kommer jag säkert vara det, om det är om 1 år eller 50 år vet jag inte.

Det är inte jätteofta, men då och då får jag en sån där ordentlig lyckokänsla i hela kroppen. Det riktigt spritter i hela mig och det känns som att jag ska explodera och det ska flyga ut miljarder små hjärtan, stjärnor och en massa glitter från mig. 😂 Det behöver inte vara något speciellt som har hänt, utan jag kan bara sitta rätt uppochner i soffan bredvid min sambo och vår hund, och bara känna en sån enorm tacksamhet över det jag har, och det jag inte har än men som jag är övertygad om att jag kommer att ha i framtiden. Det är verkligen en helt underbar känsla! ❤️

Just nu pendlar jag mycket eftersom jag nyss blivit mamma (med sömnbrist, hormoner, stress och allt det medför) men innan jag blev gravid så var jag också oförskämt lycklig (graviditeten hade ju hormonsvängningar också) trots smärtproblematik.

Jag är lycklig från time to time :) Idag t.ex blev jag så lycklig att jag ville gråta när min pappa köpte choklad åt mig 😂

#1 Det är nog just därför jag är lycklig, för att även jag har fått kämpat och genomlida så mycket. Även jag gråter ibland för att jag är ledsen, men jag är fortfarande lycklig.  Sedan är det faktiskt ett tankesätt som gör dig lycklig, men det är lättare för andra att försöka se det ljusa på allt än för andra. Jag hoppas att du blir lycklig i ditt liv och din tillvaro :)

#2 Så har det varit även för mig under min uppväxt, jag har fokuserat på att hjälpa andra istället för att försöka hjälpa mig själv, jag har haft så stora problem så jag har blundat för det och löser andras som inte är lika jobbiga för mig personligen. Dock känns det på ett annat sätt idag än då. Jag har alltid velat hjälpa människor, men nu vill jag inte hjälpa dem för att blunda för mina egna problem, nu vill jag hjälpa dem för att även de ska få älska sina liv lika mycket som jag. Och det känns mycket bättre, tar inte lika mycket energi att hjälpa dem nu när jag själv mår bra. Innan tog det mycket på mig, och det kostade mitt eget mående, idag ger det omvänd effekt istället, jag blir ännu tacksammare för att jag hjälper andra. 

Mitt tips är, att i ALLA situationer som känns jobbiga, eller ses som hinder eller problem ska du istället hitta lösningar, fördelar och möjligheter. För när man lär sig själv att tänka så automatiskt, så kommer man även se vardagen ljusare och ljusare. Kram!

#6 Att vara deprimerad är en sjukdom det är inget som man bara kan ändra genom att trycka på någon knapp, att ändra sitt tankesätt som deprimerad kan man göra men då kräver det hårt arbete vilket kan vara svårt att orka med när man redan är nere, även folk utan depression kan ha svårt att ändra sitt tankesätt hur man tänker är ju en del av en och precis som du är lycklig och har lätt för det finns det andra som får kämpa mer för att tänka som du.

#7 Skulle precis säga detta, men du sa det bättre!

Du, TS, jag rekommenderar dig att gå med i Law Of Attraction iFokus om du inte redan är med där, det känns som att det är en sajt som skulle passa dig väldigt bra. 😃 Har du läst Hemligheten (The Secret)? Det är en riktigt bra bok som alla borde läsa, oavsett om man tror på det som står eller inte så blir man väldigt medveten om sina tankar. Man lär sig snabbt att tänka mer positivt vilket i sin tur leder till att man automatiskt blir lyckligare. Om någon undrar vad det är för bok. 😊

#3-4 ÅÅH vad lycklig jag blir att höra att ni är lyckliga :D
#7-8 Det var precis det jag menade :)
Jag vet hur depression fungerar, och jag vet hur svårt det är att komma ur det. Men även där kan KBT vara till stor hjälp, att försöka ändra sina tankemönster.Önskar att lycka till!

#9 Nej, jag är inte med på den sajten, men ska genast gå in och kolla :)
Tack för boktipset!

#6 Det är också därför jag är/var lycklig (som sagt är inte konstant lycklig nu men av naturliga orsaker) för att jag tagit mig genom skit och överlevt. Det krävs mer än "bara lite smärta" för att få mig att ge upp har jag märkt ("bara lite smärta" var när det var värst att inte ens kunna klä mig själv).

Jag är tillräckligt lycklig för att vilja fortsätta att leva.

Nog för att jag kan vara arg vissa dagar. Men ja jag är lycklig. Jag har mitt drömjobb, fina nära och kära och jag är oftast nöjd med mig själv. Så skulle säga att jag är lycklig. Inte så jag gråter dock. :)

Otroligt fint att få höra om människor som mår så pass bra och kan uppskatta livet.

Jag vet bara att jag verkligen älskar mitt jobb. Det är något som gör mig otroligt lycklig och det känns som äkta lycka.

Tyvärr har inte andra delar av mitt liv varit lika bra och på det viset har jag aldrig varit mer olycklig i mitt hela liv. Jag pratade idag med min kille och förklarade att jag har aldrig varit så olycklig som nu då jag är med honom. Han försöker övertyga mig om att det kommer att bli bättre, att det är bara tungt just nu och vi behöver bara jobba oss igenom det men jag vet inte om det kommer att gå..

Visst har jag upplevt stunder av lycka och tacksamhet i mitt liv. Men att bara "vara lycklig" är det tyvärr nog alldeles för få som är, även bland de som egentligen har alla förutsättningar att faktiskt vara det. Stressen i samhället att alltid vara mer, bättre, ha mer, göra mer, tjäna mer osv osv.

Många många skulle nog uppleva fler lyckliga stunder och vara mer nöjda med sina liv om de lyckades att tänka annorlunda än de gör idag. Att lära sig tänka ur ett uppskattande och tacksamt perspektiv liksom.

Jag själv är inte där…än i alla fall.

Det kräver ju ändå att man har lite energi över och inte bara går på minus hela tiden liksom.

Eller ja.. jag vet itne.. men jag blir både glad för er skull som säger att ni känner lycka och väldigt avundsjuk då jag själv aldrig har upplevt känslan av att "vara lycklig" annat än att jag upplevt stunder och situationer av lycka.. om det nu går att begripa hur jag menar.. för mig är det ändå skillnad på att uppleva en tillfällig väldigt stark glädje (lycka) och att känna att man i grunden och över lag är väldigt glad och nöjd med sitt liv.

Sedan vill jag också hjälpa andra och har alltid velat göra det. Önskar ibland att jag i nästa liv fick vara en skyddsängel eller något sådant typ. Osynlig välgörare som inte behövde bekymra mig om mitt eget väl och ve utan hade all energi i världen till att bara hjälpa andra.. (för jag själv är ju mest bara jobbig liksom, ha ha)

Tycker däremot inte att hjälpa andra tar energi ifrån mig mer än vid enstaka tillfällen eller då vissa personer ibland drar energi liksom. Men i de allra allra flesta fall får jag mer energi, ork och lyckoupplevelser av att hjälpa andra.

Har lätt för att bli lycklig. Det räcker med fina färger eller ljus ute, fåglar, blommor, andas in frisk luft, viss musik.  Låter kanske fånigt.  Även när jag är väldigt ledsen över allvarliga tunga saker har jag lätt att hitta små stunder av lycka mitt i alltihopa.

Ja men #17 så är det ju för mig med! 😃 Lite solsken kan göra en lycklig för stunden och känna lyckorus fast man kanske är ledsen i övrigt för tillfället! Det är ju härligt. Naturen har sådan effekt på mig också, speciellt skog och djur. ❤️

Nej jag tror inte det är vanligt att känna så stor glädje som du gör iaf inte hela tiden. Själv blir jag bara glad när jag får syssla med sånt jag älskar eller när jag tänker på något som jag gillar så kan jag bli lycklig en snabbis över att jag vet att jag faktiskt har möjligheten att hålla på med det och att det faktiskt finns saker även jag älskar. Tanken på att Game of Thrones season 5 kommer i April och att Vikings season 3 nyligen börjat kan verkligen få mitt humör på topp ;)

Känner som #17, Är tacksam och lycklig över allt jag har i mitt liv, varje dag. Blir lycklig över alla vackra småsaker i livet, lukter, färger, solen och alla stora saker som min familj, pojkvän, vänner och mina djur. Livet är fantastiskt och jag värderar det högt :) Klart att jag blir arg och ledsen, men generellt är livet vackert.

Inte särskilt, är ganska bitter men också självmedveten. Vilket jag tror har hållt mej från en depression, haha.😉Njuter av stunder här och då. Naturen, känslan av regnet på huden, solen på huden, havet på vintern, och lukten av alla dessa.🌊☀️Ibland är det härligt att leva.🌺

#21 att kunna njuta av de små sakerna tror jag är vägen till att bli lycklig :)

#22 Jo kanske det☀️❤️

Jag är väldigt lycklig faktiskt. Jag bor i ett hus jag älskar, har djur som är underbara, har ett bra förhållande till min mamma och resten av familjen. Jag gillar den jag är och jag har väldigt trevligt när jag umgås med mig själv. Jag känner mig fri och lycklig.

Visst finns det mindre trevliga sidor även i mitt liv, men för det mesta så överväger de bra, i alla fall så väljer jag att se det på det viset. 😃

väldigt olycklig just nu för tillfället… sörjer.. och lär nog göra det ett tag… 🐱

Jag tror faktiskt inte att det är riktigt normalt (eller vanligt, kanske jag borde skriva) att vara så otroligt lycklig att man upplever stunder av eufori i vardagen ofta.  Det kanske låter bittert, men jag tror att stunder av eufori är sällsynta hos människor generellt och att det är därför så många människor dricker alkohol på helgerna eller söker sig till andra substanser (något vi som art har gjort sedan begynnelsen).

"Ändrade tankemönster" kan påverka vår grundinställning till livet och hur vi hanterar mot-/medgångar, men tyvärr handlar denna fantastiska lyckokänsla om hjärnans hårdvara snarare än dess mjukvara och inga tankemönster i världen kan förändra det.

Jag är inte lycklig. Vill inget hellre än att bli ihjälkörd eller liknande olycka för då slipper jag ta livet av mig själv

Just nu är jag i en fas i livet då jag känner mig så osäker på hela konceptet (haha). Det är inte det att jag har självmordstankar eller mår dåligt konstant. Mer att jag får såna stora känslor av vad allt ska va bra för och vad det är för mening med allt, bra som dåligt. Låter klyschigt men vet inte varför jag tänkt så mycket mer på det nu för tiden. 

Mina systrar har fått barn och det är helt underbart. Jag är nitton och jag vet ju att det dröjer innan jag vill och är redo för det själv, men jag kan inte låta bli att tänka att jag inte skulle vilja skaffa barn för jag vill inte sätta barn till världen som kan råka ut för så mycket hemskt (visserligen mycket fantastiskt med), för jag är lite trött på utvecklingen. Jag är inte ett dugg imponerad av dagens ungdomar till exempel (knappt mina vänner även om jag älskar dem såklart), vi är så himla lata känns det som och det är teknikens fel. Vi fastnar allt för lätt framför tv-serier och datorer och skjuter fram sådant som känns minsta jobbigt, men som vi egentligen mår bra av (t ex. hjälpa till med hushållet och läxor). Sen kan jag inte dra alla över en kant, men jag kan inte säga att jag känner så himla drivna personer. Jag vill vara mer driven, men lyckas också allt för ofta slösa min tid och sen få ångest över det. 

Är nitton men känner mig så obildad och dum och tänker att det också är för att det är som det är idag. Vi läser inte skönlitteratur och tidningar på samma sätt. Vi tappar mycket av den sociala förmågan tror jag i och med att vi konverserar mest i chatter och scrollar igenom flöden på sociala medier.

Sen jag har ju inte levt på exempelvis mina syskons eller föräldrars tonårstid så egentligen kan jag inte säga att det va bättre förr. Men på många sätt önskar jag att jag var född vid en annan tid. 

Jag undrar vilken värld mina barn kommer växa upp i - en värld där man inte kommer behöva lyfta ett finger? Var kommer engagemanget ta vägen?

Förstår såklart att det finns jättemånga fördelar med att vi är teknisk framkant också men.. mycket annat har ju liksom tappat sin charm på vägen.

Vill inte bidra med deppigt egentligen här, men hade varit kul med lite tankar och kanske lite positiv respons på det?

Tycker i alla fall att det är superhärligt att du är så lycklig TS!

Jag är som lyckligast när jag har sommarlov, går på kvällspromenad helt själv och ser en vacker vy framför mig - helt ångestfri och bara berusad av sommarplaner! Då snackar vi lyckorus.

I det hela; vilken härlig tråd. jag tycker bara din TS, gör att man börjar tänka i positiva banor 🙂
Jag måste säga att jag i stort sätt är en väldigt positiv typ och är ganska lycklig med tanke på allt som hänt det senaste året. 

Ett kraschat förhållande sen 15 år, fysiska smärtor och mammas dödsfall. 
Men jag ser de ljusa stunderna ändå och jag vet att de kommer bli fler. Blir så lycklig för saker som idag (igår) då jag kunde ta en promenad i solen och gå som alla andra nästan eftersom jag inte hade ont (annars svajar jag lite osynligt nonchalant sådär) . Jag är otroligt stolt över mina barn som jag har ett jättebra och förtroendefullt förhållande till. 
Jag vet att jag är en bra vän som man kan anförtro sig till och de vänner jag har är riktigt äkta då jag sorterar ur de sämre vännerna.
Jag är lycklig över att kunna berätta för folk hur mycket de betyder för mig, för det är det inte alla som kan. Jag kan bli glad när jag ser att ett frö gror, att det håller på att bli vår, för att jag klarade min långa drömutbildning galant att jag fått resa ut i världen när jag var frisk osv osv.

Så trots svårigheter så är jag lycklig, ja! 🙂

Jag borde vara lycklig, jag har världens bästa hund, det går asbra i skolan, har snart en till valp om allt går som det ska och har en underbar vän. Men det är någonting i mitt huvud som gör att jag inte känner lyckan, visst jag kan glädjas åt de där sakerna och vara stolt över det jag åstadkommer men ändå bryter jag ihop vissa kvällar och bara är extremt ledsen. Men jag har väldigt lätt för att visa känslor, och när jag behöver dölja. Det läggs även mycket ansvar på mig att få andra att må bra, främst i skolan. Och jag blir stressad och ledsen av att alltid ge och ge men aldrig få något tillbaka. Men jag vill hemskt gärna vara lycklig och vara det oftare än vad jag är. Enda gången jag är riktigt lycklig är nog när jag är mitt ute i skogen med bara mig själv och min hund

Om ens lycka blir kopplat till ens prestationer, då kommer lyckan inte hålla iom att du pressar dig själv för hårt. Det går jättebra för mig just nu på jobbet, men det är inte det som ligger till grund för att jag mår bra. Välmåendet är såklart beroende av att man inte stressar ihjäl sig på jobbet och att man känner sig uppskattad där, men äkta lycka och arbetsprestation går inte hand i hand. Lycka kan inte heller hängas upp helt på andra, att få av andra osv.

Jag känner mig ofta lycklig, men inte så att jag gråter. Nu gråter jag sällan av sorg eller ledsenhet heller så det ligger kanske inte för mig helt enkelt.

Men jag kan bli lycklig över att fåglarna sjunger, att solen skiner, att kakan jag bakade blev både fin och god, när dottern kommer och vill kramas, när hon skrattar så hon kiknar av något jag gör, när hunden får ett ryck och beter sig som en valp igen eller helt enkelt bara av att sitta ner och dricka en kopp kaffe ihop med någon jag tycker om.
Då kan jag fundera på hur bra jag faktiskt har det även om det kan kännas motigt ibland, som just nu när jag har fått tandvärk. Men solen skiner idag och snödropparna har tittat upp så jag tar ett par alvedon och känner mig lycklig i alla fall :)

Jag har det som en drömm men mår ofta skit dåligt:( det är för jag har IBS:( som gör allting jobbigt!

Det är många gånger i veckan som jag mår dåligt bara för att jag är jag men sedan tittar jag på min katt och min pojkvän och inser att jag har dom två finaste killarna i världen och kommer på mig själv med att le som en fåntratt.😍

Ler så fort jag tittar på min pojkvän och jag blir även otroligt glad av att umgås med katter, men speciellt min egna lilla Oskar. Han är något alldeles speciellt! Att en katt kan göra någon så glad..🐱

Jag är glad att jag mår så pass bra som jag gör (fysiskt) i och med att jag faktiskt har ryggmärgsbråck och mycket av vad det innebär. Visst hade jag helst inte haft ryggmärgsbråck men nu har jag det och kan inte göra något åt det, jag får gilla läget helt enkelt.. men samtidigt hatar jag mig själv för att jag är den jag är.