Detta svaret vet jag att du inte kommer tycka om, för du vill kanske helst att någon ska säga vad den tycker du ska göra, så känns det inte helt som att DU har valt det….
Men jag tycker du ska lyssna på ditt hjärta, känna efter vad DU verkligen vill.
Det är ju ändå ditt liv, dina känslor och du ska som ska leva med det val du gör.

Så lyssna på ditt hjärta och gå på det…..
….något du kanske redan har försökt göra, men har fått för många tankar på en gång som gör att du kanske inte vet var du står..
Ta en paus i ditt tänkande på detta, gör något annat och så kommer svaret visa sig för dig tids nog :)

Tack för svaret! 
Jag vet att du har rätt, och just nu är jag för första gången i hela mitt liv vilse känns det som. Jag har alltid vetat vad jag vill, har alltid haft tydliga planer, som när jag började läsa till lärare. Jag har läst 3 av 4 år, dock har jag kurser släpandes efter mig. Jag vet att det är hur korkat som helst att slänga bort 3 års studier, jag tänker på vad alla ska tycka och tänka om jag skulle skita i det. Min pappa som är så stolt att hans dotter studerar på universitet, första i släkten, de på skolan som jag vikarierar på tjatar redan på mig att jag ska läsa klart så jag kan söka jobb hos dem, min sambo och hans familj vill jag inte ens veta vad de skulle säga. Lärarjobbet är roligt, men under min praktik har lärare redan varnat mig om att jag kommer bli utbränd om jag inte lugnar ner mig med mina ambitioner. Jag har egentligen dålig självkänsla, så jag lever på hur andra ser på mig. Anledningen till att jag började läsa på universitetet från början var för att jag ville "lyckas" i livet, jag såg det som ett misslyckande att inte läsa på universitetet eftersom min pappa inte gjort det, och jag ville allt annat än att bli som honom, eller förknippas som honom. 

Nu känns det som jag inte vill läsa klart, men mitt huvud skriker på mig om att jag är dum i huvudet om jag inte gör det. Jag vill söka annat jobb, men jag är rädd för att jag byter ner mig.

Oj….det låter som om du behöver någon att prata med…. en kurator eller så.
För du verkar ha så många tankar och känslor som springer runt inom dig och ger dig ett inre kaos just nu.

#3 Jag har känt länge att jag behöver prata med någon, men då kommer även det läggas på hög för allt jag ska göra och då kommer det ligga och skava i bakhuvudet "Just det, glöm inte gå till pratmötet imorgon".  Men jag vet att jag verkligen behöver prata med någon, jag är en sådan person som analyserar varenda sekund av min vardag, som också skapar press och stress, och jag behöver strategier för att kunna stänga av.

Låter som du valt fel yrke. +Ibland kan det vara viktigare trivas på jobbet än att ha bra lön. Är fd lärare (trädgård) kunde dock aldrig koppla av under de 9åren jag var lärare jag  var i stort sett uppkopplad i hjärnan hela tiden. Jobbar nu i butik och är ledig när jag inte jobbar, väldigt skönt men lägre betalt. Min chef föreslog häromdagen att jag ju kunde få börja bli utbildad till butikschef men jag tackade nej och jag tror hon blev förvånad först tills jag förklarade att jag ville kunna koppla av då jag var ledig jag är sån som inte kan släppa ansvar + jag är sån som försöker göra allt själv. Vill kunna njuta och ha ett friskt och bra liv, min hälsa är viktigare än vad jag tjänar.

Jag tänker som så här…om du kan avsluta din tid på ditt jobb. Det verkars som om det föder negativa tankesätt i dig. Jag anser att du ska läsa klart, även om du önskar en annan karriär senare. Det är en bred utbildning, som du kan ha nytta av på många sätt. Jag anser inte att läraryrket och det prestationsinriktade yrke du nu befinner dig i korrelerar. Jag är lärare, visst är det målstyrt, men det är inte pengar som styr prestationerna och det handlar mer om de mjuka värdena. Ta en paus från jobbet, sköt dina studier och låt tiden visa vilken väg du ska gå. 

Sedan bränner man inte ut sig för att man är ambitiös, utan för att man är otrygg i sig själv. Ungarna kommer att utmana dig och inte alltid nå alla mål. Allt beror inte på dig!

#6 Tack för tipset! 
Det är inte ungarna som kommer bränna ut mig isåfall. Jag är som skuren för lärarrollen, säger folk iaf. Jag älskar ungarna, och vi har ömsesidig respekt. Det jag räds för är mer allt administrativt som läggs på lärarna idag, och där jag jobbar ibland skrämmer de faktiskt upp mig lite när de beklagar sig för alla hemska föräldrar som motarbetar dem och gnäller på allt, alla frågor som föräldrarna kommer med dag ut och dag in, alla omdömen som ska formuleras på bästa sätt när man ändå vet att vissa föräldrar ändå inte läser det. Att ständigt få skit från politiker, föräldrar och samhället för att lärarna inte gör sitt jobb, trots att de jobbar häcken full och måste räkna med både hot, trakasserier och även slag från elever men även föräldrar (kanske inte slag). Jag vet att det är brett, jag vill egentligen läsa klart, men inte just nu. Jag vill skjuta på det och läsa klart om 5-10 år. Men jag har hört att jag bara får ta studieuppehåll i 2 år, och jag har redan tagit 1 år. Jag vill inte hoppa tillbaka till studierna just nu.

#7 Jag förstår att du vill andas, men jag tror att du bör slutföra det hela om ngt år. Jag tycker att du ska lyssna till dig själv. Jag anser inte att yrket är så betungande. Det som stressar mig är gnälliga och negativa kollegor och en måhända stel organisation. Jag tror att man klarar mycket om man bara skapar goda relationer till sina ungar och inser att man bara kan göra det bästa utifrån de förutsättningar som finns. Jag älskar arbetet och jag blir alldeles lugn av att vara med ungarna, medan kollegor kan utmana min själ. Mitt tips är att ta vara på det goda och tro på ditt eget sätt att ta dig fram. Dessutom kan det vara nyttigt att säga nej ibland ;)

Ett bra tips kan vara att du ser dig själv om till exempel 3 år. Hur hade du tänkt på dagens situation då? Hade du ångrat att du hoppade av utbildningen eller hade du varit glad? Om du tänker på ditt framtida jag är det lättare att bortse från de tillfälliga känslorna och tänka på det mer praktiska istället. 

Usch det känns svårt att förklara men jag brukar göra så. Om jag till exempel går en utbildning som för tillfället känns jobbig kan jag se mig själv i framtiden och då kan jag se att jag ville gå klart utbildningen, för då finns liksom inte den där jobbiga känslan kvar längre. Då tänker jag bara på kunskapen och erfarenheten jag fick, men inte på hur jag kände.

#8 Härligt det låter :)
#9 Tack för tipset, ska verkligen börja tänka mer så.

En viktig grundregel när man inte kan släppa jobbet är att bestämma sig för att inte jobba mer än man ska. Lättare sagt än gjort, jag vet. Jag doktorerar och det är lätt att sitta med avhandlingen dygnet runt, det är dessutom roligt. Men, jag håller nu stenkoll på mina timmar. Kan bli övertid i perioder, men då ser jag till att jobba mindre sen. Blir dessutom bättre resultat då jag har lättare att fokusera de timmarna.