Han ska ha ev ha barn med sitt ex
Nu så kopierar jag inlägget från ett annat forum som jag för ett tag sedan, så det kanske ser lite konstigt ut.
_Livet är inte lätt ibland, denna helg är som tagen från en drama film. Jag hoppas det slutar väl och lyckligt som i en typisk kärleksfilm, men med min tur i livet så blir det nog inte så och tar nog slut här och nu. Först och främst, jag är så korkad… Varför skulle jag försvåra det för mig med att be han stanna kvar? Men jag ångrar inget!
_
"Igår var jag på en dejt med en kille, första gången vi träffades igår, bara chattat lite. Och jag tänkte mest att det kunna vara trevligt att komma ut o träffa lite folk och så, inget märkvärdigt. Men så fel jag hade!
Dejten bestod utav en middag på Kina, mycket trevligt var det, sen så lite spontant så gick vi även på bio efteråt. Det var väldigt trevligt och roligt, slappnade av med varans sällskap direkt. Och på tal om inget, tipsar om filmen American Sniper.
Han körde sedan hem mig, släppte av mig och åkte vidare. Efter ett litet tag smsade jag honom att jag kanske skulle ha bjudit upp han på kopp kaffe (nej, ingen bak tanke) innan han åkte hem igen då han åkte ända från Sundsvall som han skulle åka tbx till. Och sen så kände jag att jag vela träffas en längre stund - det räckte inte på långa vägar, och vet ni vad han gjorde? Han vände om trotts han var nästan 2 mil utanför (jag har aldrig varit med om det tidigare att någon har vänt så där), han kände samma sak att han inte vela åka hem. Så hem till mig kom han, vi satt i soffan. Jag saft och han kaffe och vi tittade på tvn på en massa filmer och pratade enormt mycket (såklart dök en massa sex scener upp på filmerna på raken - genant blev det^^).
Dock dök lite saker upp. Kände att han var för perfekt, perfekt är han på så många vis, så förbannat underbar! Men det var för bra för att vara sant. Jag kan ta det att jag fick reda på att han har varit gift som han inte berättade om innan vi träffade, det kan jag ta ändå. Han pratade lite för mycket om sina ex när vi åt middag, det kan jag med ta då jag vet att han inte menade nå illa med det - lite klumpig bara som pratar på. Men tyvärr så sprack det då jag fick veta att hans fd för nå par månader sedan kanske skulle få hans barn, som han med nyligen fick reda på utav henne medans hon hade vetat det i någon månad. Och jag kände att jag inte kan vara med på det, kändes som en isig blixt genom kroppen när jag fick veta det. Jag kan inte dejta han medans han väntar på ett barn med någon annan. Har du någon gång dejtat en kille som väntar barn med sitt ex? Hur gick det för er? Hur stog du ut? Stannade du kvar eller stack du fort som satan?
När han nämnde om graviditeten så blev det en hel del tyst, lite dålig stämning osv. Men vi fortsatte att kolla vidare på filmerna och pratade lite smått.Sen så släppte det smått och det blev rätt så okej igen. Eller ja, något då! Jag sa ärligt att jag inte kan dejta han om det visar sig vara hans barn eller så, och jag vill inte vara med som tredje hjulet - han säger att dom inte har nå känslor för varann alls, men han ska finnas där för barnet osv. Förstår det, men gör ont ändå. Slutade med att han fick trösta mig lite, och det ena ledde till det andra. Efter många om och men att han skulle åka så slutade det med att han blev kvar över natten, han ville inte åka och jag ville inte att han skulle åka. Jag bad han stanna kvar inatt, och han ville inte åka hem igen som sagt. Trotts jag visste att det skulle göra ont med, men jag vela njuta utav hans sällskap, hans lukt och allt. Han kändes inte som alla andra! Vi var vaken större delen utav natten utav att prata och titta på varann och "lite sånt där" (och så bra gick det att vi skulle gå sakta framåt som vi sa från början), Men mest låg vi bara och pratade och höll om varann, sen så små somnade vi lite smått då och då, och då och då kollade vi på varann. Han hade tydligen kollat på mig större delen utav natten medans jag låg och sovde.
Men morgonen kom, och dagen gick ungefär i samma stuk. Prat, gos och försöka klura ut om situationen skulle funka ändå mellan oss, gråt, tröstande, osv. Men jag kom hela tiden fram till att jag inte klarar av det, jag är inte stark nog. Så nu när vi sa hejdå så sa vi hejdå för alltid, fast vi inte ville. Vi ville fortsätta. Men jag klarar inte av det. Men de ska göra faderskapstest sedan, men först i augusti. Lång tid fram tills dess! Och jag, jag är inte stark nog. Blir illamående bara utav tanken att leva ett sånt liv.
Men gud vilken toppen kille jag mister! Känns som att det inte var igår vi träffades, utan att vi hade känt varann så länge - i flera år. Det bara klickade för oss båda och båda kände likadant för varann. Han är inte som alla andra. Han säger en massa saker som INGEN har sagt till mig, INGEN. När han pratade och sa de orden så grät jag så enormt mycket å allt. Jag till och med öppnade mig för honom om större delen utav mitt liv och uppväxt, jag grät och han bara höll om mig och tröstade eftersom de minnen tar hårt på mig fortfarande. Det var så skönt, för att jag kände en sån tillit till han, tillit som jag inte har känt för någon tidigare. Han verkligen var där vid min sida, han verkligen såg mig och allt. Verkligen en toppen och drömkille som jag mister. Och vi tycker och tänker så mycket lika, vi har samma mål i livet och allt. Men just den där graviditeten stoppar allt, det där barnet. Kan man klandra att jag tänker taskiga och dumma saker om just det graviditeten? Mest utav allt att det inte är hans, önskar få bort den bara. Men jag känner mig så elak då, inte barnets fel - men det är i vägen! Smiley frown
Men denna helg har varit fylld med ömhet, passion, intensitet, och allt. Så mycket hände på en så mycket kort tid!
Men som vanligt med min tur i livet, bita ihop och gå vidare. Men är ledsen för hans skull med som själv också får gå igenom en massa, han förtjänar inte detta. Han är så helt underbar.
Nu tänker jag göra chokladbollar, för att jag behöver sött i mig. Jag behöver unna mig!
_MEN jag ångrar absolut inget av denna helg! Fy fasiken vilken underbar man, han öppnade mig, ny syn livet och om mig själv. Jag känner sorg, men ändå någon lugn."
_
I ett annat inlägg skriver jag:
_Jag har mått hemskt dåligt hela sommaren, hösten och vintern med ångest och självskadebeteende. Självförtroende och självkänsla har jag inget, så svartsjuka blir det. Plus att jag har svårt för att kontrollera mina känslor pga vissa sjukdomar. Jag känner att jag kommer att må dåligt utav det hela, svartsjuka, ångest och utanförkänslan som är värst utav allt. Jag är inte stark nog. Men det gör ont att mista honom med.
_
Och ännu ett annat:
Jag är också orolig för en sak med. Nog säger han att han vill vara med mig. Han älskar inte sitt ex och är det slut med sitt ex så är det slut med sitt ex. Jag har tillit till han, men detta är verkligen en speciell situation. Graviditet, förlossning och barn kanske för dom ihop igen?
Men sen så filura jag och hoppas att allt löser sig ändå. Att man kanske ska försöka iallafall? Känns som att vi hör ihop på något konstigt vis. Men det kommer att bli jobbigt. Dock har jag bett honom om vissa saker och bad han att fundera över de sakerna. Han kommer ikväll igen, så får prata mera då med honom. :)
Har ni någon gång varit med en kille att han ska få barn med sitt ex eller en annan fruntimmer? Vad gjorde du då? Hur kände du dig? Hur löste ni det? Ställde du krav? Nu är krav ett fult ord med under vissa situationer, men ajja. Vad bad du honom? osv.
Sen vi sågs första gången har vi hunnit träffats en gång till. Nog att vi inte har känt varann länge som kanske får många att störa sig på, men ändå så känns allt så bra och rätt. Ev kommer vi att träffas igen till helgen och ev nästa helg med. Sen så ska hans ex på ultraljudet den 11e, och med resultatet där med att se hur gammalt det är om det kan vara hans eller ej. Jag är så skraj över att det ska vara hans. Vad ska jag då göra? Jag har chansen att träffa han två gånger till innan ultraljudet. Sen så vet jag inte om jag ska fortsätta att träffa honom eller inte, det är så svårt. Jag är inte troende, men denna gång ber jag till gud, änglar och allt om hjälp och jag ber allt jag kan om att det inte är hans. Jag har haft så mycket otur och motgångar i mitt liv, nu, denna gång, jag vill ha tur! Jag vill ha ett liv med honom. Men inte på det vis om det är hans barn, jag vet inte om jag är stark nog för det. Jag vet att jag låter självisk, men ändå. Han vill inte alls ha det barnet heller, och han känner bara kyla mot sin ex. Han är så knäckt över situationen och jag lider så med han!
Varför tycker du att det inte låter som det?
Det verkar ju helt klart som att det gått snabbt mellan er, ifall ni liksom "grät tillsammans" och kände er uppgivna för att det kan bli svårt för er att vara tillsammans - på första dejten.
Jag hade förstått om ni hade dejtat längre, några månader, börjat prata lite om framtid och så, och att han sedan plötsligt fick ett samtal eller vad som helst om att han nog kommer bli pappa. Men detta går ni igenom på er första dejt?
Vet du hur längesedan det var han och exet gjorde slut? Det är ju helt upp er till er. Ni kanske hade hunnit lära känna varandra bra innan ni träffades, hade snackat länge osv. Men det känns för mig underligt att du är säker på att han är den rätta efter en natt tillsammans… Du skriver att ni träffats två gånger, men du verkade vara säker efter bara några timmar på första dejten.
Jag antar att det inte är något fel med det. Men kanske bör du backa lite och blicka över situationen. Känner du honom verkligen så väl? Sitter man och pratar om sina ex vid middagen på första dejten? Det hajade jag till lite på. Är det verkligen så stark tillit du känner, redan? Var rädd om dig.
Bara några frågor värt att reflektera över. Så du inte hoppar in i något som kommer bryta ner dig eller såra dig 🙂
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
Nu har jag i för sig barn själv men jag kan ändå inte riktigt se eller förstå problemet??
bara för att man ska ha barn tillsammans så betyder det ju inte att man vill leva tillsammans
men visst betyder det att han troligen kommer ha kontakt med sitt ex
Absolut, en framtid ser vi att vi kan få ihop, och kan se att vara tillsammans, trotts den korta stunden vi har träffats, som sagt, det klickade direkt. Kärlek vid första ögonkastet kanske? Men visst, försöker även se det lite mer utifrån. Men ändå så känns det bra just nu, som sagt. Det klickade på något konstigt vis. Antar det låter konstigt, men som sagt. Det bara klickade. ^^
Dock har jag svårt detta att han ska få barn med en annan tjej som sagt.
Jag vet inte hur jag kan klara av att gå igenom allt det där? Om det nu är hans. Jag drömde om att gå igenom allt sånt där ihop med min partner, inte se han göra det med någon annan. Och att det skulle vara våra första minnen ihop, tillsammans. Med vårt första barn ihop. Inte att han ska gå igenom allt det med sitt ex. Att vi ska gå igenom det tillsammans, ihop, med vårt första barn.
Jag har varit gravid två gånger tidigare, och gjorde abort mest för att jag ville ha en partner att gå igenom allt det där ihop med tillsammans, med det första barnet och allt. Inte se han gå igenom allt det där ihop med någon annan. Jag har velat ha barn så länge, graviditet så länge. Skulle jag klara av att se min partner göra allt det där ihop med någon annan? Något som jag drömmer. Och alla hans första gången med ul, förlossning och allt gör han ihop med sitt ex, inte med mig. Jag kommer att vara tredjehjulet.
#2 detta med att ni just träffats, han säger nästan direkt att hans ex är gravid och att dom absolut inte har känslor för varandra osv. Det låter skrämmande och nästan som ett dåligt sätt att få sympati och ligga. Detta är dock min åsikt, men jag hade inte gillat det jag hört.
Memento mori
Medarbetare för Julen
Kan det vara så?
Varför är detta skrämmande: "han säger nästan direkt att hans ex är gravid och att dom absolut inte har känslor för varandra"
Han är ärlig? Eller är det bättre att han sa det senare längre fram? Eller vad menar du?
Absolut gör jag det, men önskar också ett litet mera utvecklad svar.
Ifall det vore att han sa det om barn på er första dejt och att ni aldrig hade pratat innan, eller knappt pratat något, så hade jag nog tyckt det var lite underligt. Han är ju inte skyldig dig att berätta något så stort, och eftersom det var er första dejt och att de flesta knappast blir seriösa efter sin första dejt hade det ju inte varit konstigt om han väntade med att berätta det. Tills han kände dig bättre och kunde avgöra ifall ni skulle fortsätta. Man kanske utelämnar de största livsproblemen på första dejten, tänker jag. Senare när man lärt känna personen bättre pratar man mer om seriösa saker. Ifall man ska fortsätta osv.
Det är nog det jag tycker är märkligt. Att det blir så "dramatiskt" på första dejten. Jag vet inte hur bra ni kände varandra innan ni träffades, men det brukar ju vanligtvis ta några gånger tills man känner ifall man vill satsa på ett förhållande eller vill öppna sig om annat i sitt liv. För att känna efter om man passar ihop. I början är det ju bra för de flesta nyförälskade, menar jag. Hade mer tyckt det varit logiskt om han väntade med att berätta detta. För som sagt, det kan ju skrämma iväg vem som helst. Speciellt på första dejten!
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
Kanske är han ivrig över just för att allt klickar så väl? Och han kanske vill vara ärlig direkt från början?
#12 Jo visst kan det vara så! Är ju enbart spekulationer vi kan komma med. Men hur ser det ut nu? Var det så snart som igår/förrgår allt detta hände med första träffen och det? Hur har ni pratat sedan dess?
Så länge allting känns bra så träffas i er takt och se hur det blir 🙂 Jag förstår att det känns förvirrande det med att han eventuellt blir pappa. Men om du känner att han är en riktigt bra kille som du vill lära känna bättre och som du håller på att bli kär i, då är det väl bara att prova åtminstone. Ni behöver ju inte ens officiellt gå in i en relation, utan ni kan bara fortsätta träffas och känna hur det känns. Så får du känna efter mer hur du kan ta det här med barn.
Om du känner dig helt säker på att det verkligen är över mellan han och hans ex och att du kan lita på honom så är det ju bara själva grejen om du kan ta att ha ett barn med i bilden. Det verkar ju som att det inte är själva barnet som är problemet, utan kontakten med exet. Som ju trots allt ändå är ett ex.
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
Berättar för att få sympati och få ligga?? Ngt av det konstigaste jag hört. Skulle det funka på ngn? Hej du och jag klickar ju så bra så nu vill jag att du ska ligga med mig bara för att jag ska ha barn med ngn annan? What? Om något får väl det en ny dejt att backa.
Tycker att det är helt logiskt att han sa det direkt. Ni klickade, han gillar dig, varför vänta med att berätta en så här stor sak? Om du backar är det ju lättare för honom om det händer direkt, inte om en månad då hans känslor är ännu djupare.
Så, alla som dömer hans beteende, skit i dem. Han har varit bra, rak och ärlig.
Sen har jag nog inga råd att ge sig, förstår att det är en jättetuff situation. Vill ni så kan ni ta er igenom det, det är jag övertygad om, det handlar bara om hur mycket du är beredd att kämpa.
#13 Inte självaste exet, är mera alla dessa minnen och upplevelser som han ska uppleva med någon annan. Medans jag får titta på liksom. Upplevelser och minnen som jag skulle vilja ha med min partner för vårt första barn och allt sånt där. Svårt att förklara känsla.
Tack så mycket #14!
Hoppas allt vi kan just nu för att det inte är hans just nu. Plågsam väntan till den 11e då ul är.
Så mycket bryr jag mig inte om vad folk har för märkliga raggningsfraser, så jag håller mig borta från flashback och dess dårar. Det här verkar vara en vettig och bra kille, som uppenbarligen får ligga ändå. Varför komma med den sämsta raggningsrepliken i världen lixom.
Jag har "sökt" endast killar utan barn sen tidigare. Så jag hade nog inte träffat han då.
#20 men hade du varit avundsjuk på barnet? Om du känner att du inte kan hantera ett barn som inte ens är fött, hur ska du fixa när det är ute och dina känslor kommer? Eller lär känna han bättre. Men utan förutsättning att han ska bli din. Att ni umgås som kompisar typ.
Memento mori
Medarbetare för Julen
Det vet jag inte tyvärr. Kanske om jag inte lär mig att leva med det eller mogna. Tyvärr aldrig varit med om det tidigare eller varit med killar med barn sen tidigare. Så jag vet inte. Om jag ex skulle skippa att träffa honom nu under hennes graviditet, och träffa honom efter allt. Vill inte det heller. :/
Om det visar sig att det kan vara hans den 11e så kommer jag nog att smita från det hela och bryta kontakten. Om det visar sig inte kunna vara hans, ex att hon är för långt i gången. Då stannar jag förstås kvar.
#22 tycker det låter oerhört grymt och uträknat från din sida vet han om vad du tänker och känner?
instämmer i vad andra skriver han har försökt vara rak o ärlig och sagt såhär är det från början och du borde försöka visa det tillbaka
#22 egentligen kommer du inte ens veta helt säkert förrän barnet är fött. Då det kan tas dna. Men visst, räkna veckor går. Jag tycker du kanske bör släppa allt. Du verkar må skit av detta och inte kunna hantera det. Och kan du inte hantera så lär det ju smitta av sig på relationen. Så det lär vara många jobbiga månader Tillägg: finns det verkligen en chans att hon har legat med andra? Och vad svarar han på det?
Memento mori
Medarbetare för Julen
Enligt han så har hon legat med andra, som är närmare ägglossningen. Inne på relation skrev jag med en annan vid samma tråd om tidsmässigt med, tidsmässigt så verkar det vara som att hon var gravid när hon var med honom.
.2:0.0.0.0.0.0.$end:0:$0:0">Detta kanske är lite pinsamt att säga, eftersom det gick väldigt fort för både han och mig. Vi träffades för första gången i lördags och chattat innan lite då och då. Båda hade inga förväntningar alls på dejten heller.
.2:0.0.0.0.0">.2:0.0.0.0.0.0">
.2:0.0.0.0.0.0.$end:0:$4:0">Dejten bestod då som sagt utav en middag på Kina, mycket trevligt var det, sen så lite spontant så gick vi även på bio efteråt. Det var väldigt trevligt och roligt, slappnade av med varans sällskap direkt.
.2:0.0.0.0.0.0.$end:0:$8:0">Han körde sedan hem mig, släppte av mig och åkte vidare. Efter ett litet tag smsade jag honom att jag kanske skulle ha bjudit upp han på kopp kaffe (nej, ingen bak tanke) innan han åkte hem igen då han åkte ända från Sundsvall som han skulle åka tbx till. Och sen så kände jag att jag vela träffas och vara med honom en längre stund - det räckte inte på långa vägar. Han vände om trotts han var nästan 2 mil utanför, han kände samma sak att han inte vela åka hem han ville vara med mig mer. Så hem till mig kom han, vi satt i soffa och tiittade på tvn på en massa filmer och pratade enormt mycket hela natten. Kelade och allt sånt där. Hände så mycket under den natten, för att vi pratade verkligen om allt möjligt mellan himmel och jord.
.2:0.0.0.0.0.0.$end:0:$12:0">Jag vet inte, men känns som att jag har känt han i många år trotts att jag träffade honom bara i lördags.
.2:0.0.0.0.0">.2:0.0.0.0.0.0">.2:0.0.0.0.0.0.$end:0:$0:0">Det kanske låter konstigt, men ändå. .2:0.0.0.0.0">.2:0.0.0.0.0.0">.2:0.0.0.0.0.0.$end:0:$0:0">På något konstigt vis så känns det inte som att vi träffades i lördags som sagt, utan att vi har känt varann så länge. Det bara klickade och jag känner mig så bekväm med honom. Jag känner inte igen mig själv när jag är med honom heller, känner mig starkare, modigare och allt. .2:0.0.0.0.0">.2:0.0.0.0.0.0">.2:0.0.0.0.0.0.$end:0:$0:0">
åh, varför blir inlägget så konstigt.
Det där med att räkna veckor när någon blev gravid kan vara svårt. Enligt när barnmorskan räknade ut att jag skulle blivit gravid var det fysiskt omöjligt eftersom jag och sambon inte träffades runt dom dagarna ens (han jobbar borta i veckorna).
Han låter som en bra kille tycker jag som vill ta sitt ansvar. Sen om du vill vara med eller inte TS är något du bara själv kan svara på. Det gäller bara att komma ihåg att barnet är helt oskyldigt i denna röran och inte ska behöva lida för att dom vuxna strulat till det.¨
Känner du att du inte kommer att kunna acceptera eller må bra av att han har kontakt med sitt barn så får du kanske fundera på om ni ska fortsätta relationen.
mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar
Jag håller helt med tidigare skribent att bara för man väntar barn eller har barn betyder det inte att man älskar sitt ex eller vill leva med personen i frågan i framtiden.
Jag tycker det låter som att han var ärlig han sa att han väntar barn, skulle det vart bättre att få veta det efter x-antal dejter?
Känns det bra så varför inte ge det hela en chans att du kanske blir sårad ja det kan ju hända oss alla.
Vet inte om du kommer läsa detta.Men jag ger det en chans.
Tycker ni verkligen om varandra, skulle då komma imellan så mycket att ett barn kommer där?
Jag och min kille har bott ihop från våran andra dejt, så vi är med konstiga. Han har otroligt mycket bagage med sitt ex, inga barn men brott, olika straff osv pga hennes drog- och alkoholvanor. Det är sånt som ja fått reda på mer och mer under förhållandets gång.
Men gillar man varandra så går man igenom de tsm.
Känn efter, de är ju några månader kvar, lär känna honom, finn eran relation och se om den klarar av det här dilemmat. Du är inte ensam, han är ju i samma sits. Stärk eran relation tills barnet kommer, sen är ni kanske så pass starka tsm att ni klarar igenom det här och du får ett bonusbarn eller så klarar ni det inte.
Man kan vara starkare än man tror, speciellt när kärlek är inblandat.
Så mitt råd skulle vara, ge det tid. Ägna er åt varandra och eran relation sen ta itu med barnsituationen.
Lev livet i ett rosa glittrande unicorn moln
Han har nu vart här i helgen då vi har pratat en del. Som det ser ut nu så skulle vi satsa och försöka. Så nu så stannar jag med han och hoppas att det går vägen. :) Får se hur det går!
#23 Varför skulle det vara grymt? Det är väl bättre att sticka från något man inte vill ha i sitt liv än stå ut och vara bitter och sur?
Starta ny diskussion