Ledsen lär hon bli. Skulle inte du bli det? Hon kanske inte kollar för att hon känner att det är ingen idé. Prata med henne och fundera varför du gör som du gör.

Har du någonsin gått på hennes konserter? Tror som #1, hon lär bli ledsen och tycker nog inte det är någon idé att bjuda in dig mycket till om du inte dyker upp. 

Rent spontant funderar jag på om ni mestadels gör det du vill göra? Du säger att du inte vill gå på hennes konsert, men ni ska julshoppa. Hon kanske är trött på att göra vad du vill och vill att du gör något hon vill göra?

#1 Jag förstår henne. Vad ska jag säga då? Det är inte så att jag har någon vidare bra ursäkt. Jag vet själv inte varför jag gör som jag gör. Jag har bara ingen lust att göra saker av någon anledning, sedan klarar jag inte av att säga sanningen för att jag inte vill såra och för att jag skäms… fast jag sårar folk i vilket fall som helst, det gör jag.

Alla är inte lika sociala och vissa behöver mer tid för sig själva än andra så jag ser absolut inget konstigt i att du inte vill umgås med henne lika ofta som hon vill, det har inget att göra med att vara en dålig vän. Man har olika behov av att umgås med andra och det är inget fel på dig för det. Sen är sättet du hanterat det på inte det bästa, men prata med henne, be om ursäkt och var ärlig i framtiden när du känner att du hellre vill ha lite ensamtid.

#4 Okej. Jag tänker be om ursäkt, men jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte ens varför jag inte ville komma. Jag ville bara inte. Jag kom bara inte. 

Usch.

Vänskap är ju som en partnerrelatipn, att man måste anstränga sig lite och ibland göra saker för den andra, även om man inte har lust. Ställa up helt enkelt. Om det nu betyder jättemycket för henne att du kommer till en koncert kanske det skulle vara värt att investera den kvällen i din vänskap, bara för att göra henne glad.

#6 Du har rätt i det, jag har också tänkt så och jag ångrar verkligen att jag inte kom. Åtminstone har jag varit på en av hennes konserter… och jag tänker komma på resten av dom hur mycket jag än inte vill. Det är just därför jag inte riktigt vill säga att jag inte ville komma igår. Jag vill inte att hon ska må ännu sämre och kanske sluta fråga om jag vill komma på alla andra konserter. För om någon skulle säga så till mig, skulle jag troligen ge upp i att fråga mer, trotts att jag jätte gärna skulle vilja det. Men för den personens skull skulle jag låta bli, om ni förstår vad jag menar.

Nu har jag skrivit ett sms till henne och bett om ursäkt. Vet inte om hon kommer svara. Är i alla fall sjukt nervös. Känns som att jag kommer dö i skolan imorgon.

#2 Missade ditt inlägg. Jag har varit på en av hennes konserter.

Det är inte så att du tycker det är jobbigt att umgås i större sammanhang? Känns det annorlunda och enklare att träffa henne om ni bara ses hon och du? Kan bara tala för mig själv, har nyss blivit diagnostiserad med social fobi och har hamnat i samma tankemönster som du. Att jag inte vet varför jag inte vill, men det blir på något sätt ångestladdat att ses för ofta eller mycket på allmänna platser. Det kanske inte alls är så det är för dig, men fundera över om det är något annat ligger bakom än just er vänskap. Men handlar det om att du inte tycker det är roligt eller givande, då är det förstås en annan sak. Sedan, ifall det handlar om att du behöver få vara ensam mer, så är det klokaste att säga det eftersom ni verkar vara så tighta!

#10 Kanske det. Jag har haft mycket problem med folk förut, kunde knappt prata i 4:an t.ex. Jag trodde i alla fall det hade försvunnit. Jag är ganska pratsam och öppen numera,  kan dock säga att jag är ganska paranoid. Är super rädd för att någon ska hoppa på mig eller liknande när jag är ute och går t.ex. Är alltid på min vakt.

Hon har i alla fall svarat. Hon sa bl.a att det inte gjorde något och att hon inte hade svarat för att hon vaknade sent och inte ville göra mig besviken gällande att vi skulle gå ut och shoppa. Det är i alla fall skönt, men jag tänker defensivt aldrig låta mitt ego (?) komma före vår vänskap igen.

Glömde svara på din fråga gällande om det känns bättre att vara med henne ensam och inte i stora folkgrupper. Jag vet i alla fall inte riktigt, jag klarar av att vara på stan,  för det mesta. Men att sova över t.ex är jag inte särskilt glad på. Jag har sovit över hos kompisar två gånger, en gång hos henne och en gång hos en annan tjej. Gillar det helt enkelt inte. Jag vill kunna vara säker på vad jag kan och inte får göra, vill kunna göra vad jag vill gissar jag. Känns så hjälplöst när man ska äta frukost till exempel. Man får bara gå med på det man blir erbjuden på, samtidigt vill jag inte tränga mig på. Vill inte vara oförskämd.

Klart man går om man inte har något annat viktigt att göra. Min man sjunger i gospelkören i kyrkan det är väl kanske inte min typ av musik men jag älskar min man och han är min bästa vän så jag sitter där i stort sett varje gång för det betyder något för honom.

Sova över är däremot något annat, är man inte så bekväm med att sova borta kan man ju berätta det kanske hon kan komma och sova över hos dig istället eller så tältar ni på neutral plats under sommaren.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men självklart spelar dina tidigare erfarenheter in! Om du haft svårt att prata, söka kontakt osv. 

Till exempel jag. Jag anser mig inte som en dålig vän för att jag inte alltid kan närvara på olika saker, eftersom jag har social fobi och lätt får ångest när det väl kommer till kritan. Att jag ska åka iväg någonstans eller så. Nu träffar jag inte vänner mer än en gång i veckan, så jag har inte behövt berätta för särskilt många att jag har problem. Men känner jag när det närmar sig att jag ska åka iväg på något att jag får ångest eller bara inte kan åka, då får jag beklaga att det blev så, och ifall jag inte berättat det för personen tidigare så säger jag att jag har ångest i samband med att träffa vänner eller vistas på olika öppna platser ibland.

Med det vill jag bara påpeka att det inte alls är så självklart och enkelt att åka på till exempel en väns konsert om man lider av dessa problem. Nu har TS det kanske inte lika illa som jag, men det är inte lika enkelt för alla. Det betyder INTE att man tycker sämre om vännen eller beter sig egoistiskt.

Okej. Tack :)

Nej, det behöver inte betyda det,, som #14 skriver, men man behöver i så fall prata med kompisen om det, om man nu har sådana problem. För en som inte känner så kan det vara svårt att tolka det på annat sätt än att man inte har lust att vara med kompisen. Dessutom, det är mååånga som tycker det kan vara jobbigt att gå själv på en konsert, om ens enda kompis ska stå på scenen f ex. Det betyder inte att man alltid har social fobi. Ibland handlar det bara om träning, och att våga göra det ändå, även om det känns sådär. Social fobi är besvärligt och ska inte negligeras, men ska heller inte förväxlas med helt vanliga känslor som att inte ha lust, eller så.

#16 Ang social fobi talar jag enbart från mig själv. Sätter definitivt inte diagnos på någon annan :) Det behövs månader hos psykolog för att komma fram till något sådant. Det enda jag vill komma fram till för TS del är att hon inte ska känna sig dålig eller onormal för att hon kanske inte alltid kan/klarar av att komma på konserter eller träffas.