antar att han är ganska mycket äldre än dig om han har barn? rent spontant känns det lite sådär att han springer efter "småtjejer" då🤔

Vet själv hur det känns har varit på samma bana innan med mitt ena ex så vet precis. Tycker du ska fråga vad han känner faktist ett litet råd från mej. Det är inte alls konstigt att du känner dej förvirrad det skulle jag med gjort i samma sits.

#1 nej han är två år äldre än mej. #2 känns som om jag har frågat flera gånger, dessutom har han sagt att han tror att han håller på och få känslor för mej, men jag vet inte hur han känner faktiskt. Men ska nog fråga ännu en gång.

#1 han är född 86 jag är född 88 så han springer inte efter småtjejer

Bra gör så hoppas att det löser sig :)

Jag skulle ta det rätt lugnt och avvakta, det gick ju väldigt snabbt för honom att hoppa vidare, han var ju tekniskt sett inte ens skild när han kontktade dig. Det finns många och främst män har jag märkt som blir rädda för ensamheten när ett äktenskap spricker och tar den snabbaste vägen till att träffa en ersättare oavsett ifall man har känslor för personen eller ej för vad som helst är bättre än ensamhet. När jag träffade min man och fick reda på att han var nyskild så gick jag enbart med på att träffas som vänner inget mys eller så för jag ville vara säker på att han inte bara sökte en tillfällig ersättare. Men såsmåningom blev vi ihop och jag försod hans äktenskap varit över i verkligheten i flera år, han var gift i 20år men hans fru var alkoholist och tillsist orkade han inte ta hand om henne mer och hon valde alkoholen då han gav henne ultimatum.

#6 Det är samma sak här. Jag sa till honom att vi träffades som vänner de första gångerna. Han var ihop med sin fru bara för sitt barn skull. Han har inte varit kär i sin fru på över två år. Så jag tror inte att jag är någon ersättare för att han inte vill vara ensam.

Dessutom tar jag det lugnt med honom, jag har sagt från dag ett att vi ska ta det lugnt just för att vi inte riktigt vet vad allt är.

Det kan ju vara så att du känner dig extra otrygg för att han trots allt är ett ex. Ni har varit tillsammans tidigare och du har antagligen blivit sårad av honom förr. 

Vad har han sagt till dig sedan ni började träffas igen? Jag menar, att han kommer till dig så snabbt efter det tagit slut, han måste verkligen ha försökt övertyga dig om att det är dig han vill ha? 

Eller så har han inte det och att du  inte är helt övertygad om hans känslor.

#8 Vad får dig till att jag är otrygg? Jag har inte skrivit något om att jag känner mig otrygg. Han har inte sagt något. Han håller med om att allt bör tas lugnt och träffas som vänner. 

Och han har INTE försökt övertyga mig om nått. Vad får dig att tro det egentligen? :/ Vi träffas som vänner.

#9 Då missuppfattade jag. Det är ju jättebra om du känner dig trygg! Men du verkar inte vara helt trygg och säker i situationen? Det jag menade med att du känner dig förvirrad, kan ju ha att göra med ert förflutna, samt att han gick relativt snabbt från sin exfru till dig nu. Det förvirrar ofta känslor. Jag kan relatera till det i alla fall.

Jag menade mer att det vore BRA för din skull (om du vill vara med honom och satsa på ert förhållande) ifall han övertygar dig och vill göra dig helt säker på att han vill vara med just dig 🙂 För du skriver ju inget om att ni har pratat om era känslor, och det måste ni ju göra. I allra värsta fall är det något slags rebound-beteende från hans sida, men det vill man ju inte hoppas på.

Jag hade i varje fall känt mig lite osäker om jag började träffa en man som precis kommit ur en relation, och sedan vet jag inte heller vad han känner om mig. Men om du själv är mycket osäker är enda tipset jag kan ge att fortsätta träffas såhär. Kan även relatera till att gamla känslor blossar upp, och att det blir en slags trygghet av att man känt sig trygg med denne förut. Men trygghet är ju inte lika med kärlek eller starka känslor.

#9 Förvirrad och otrygg är ganska nära varann.

Jag tolkar det som att du gärna skulle se vad er relation kan leda till, men jag tror din förvirring handlar om att du inte vet var du har honom. Han verkar ju inte ha behandlat dig med respekt varken förr eller nu. Han kommer in i ditt liv och leker med dina känslor och sen bara försvinner han, eller ger inga besked om vad han vill.  Jag säger inte detta för att döma ut det ni har. Men kanske bör du ta det försiktigt med dig själv tills du vet mer var du har honom. Det är väl heller inte fel att säga till honom att han försvunnit ur ditt liv en gång tidigare och att det gjorde ont, och att du inte vill utsätta dig för det en gång till, att du behöver känna att han tar det här på allvar ifall han vill inleda något, att du inte bara är någon tröst i tomrummet efter hans ex.

#10 vi har pratat flera gånger om känslor och så. Han har även pratat med mej om jag skulle tycka något känns konstigt eller jobbigt så skulle jag tala om det för honom, men jag känner inte att det har varit något sådant när vi har träffats. Eftersom jag fortfarande bor hos mina föräldrar har vi sagt att vi ska vara vaksamma och försiktiga så inte mina föräldrar skulle börja tro något, när vi inte själva vet riktigt vad det är vi har. Jag kan inte påstå att jag känner mig otrygg i nått, vi hade en bra relation när vi gjorde slut och vi var kompisar. Det är varken mitt eller hans fel att vi inte har träffats eller pratat på så lång tid då hans exfru har varit väldigt kontrollerande, han har knappt fått träffa sin bästa killkompis. Så vi förlorade kontakten pga det. Inte för vad som kan ha hänt, det har vi båda lagt bakom oss och gått framåt. Jag var ändå bara 14 -15 och han 16-17 när vi var tillsammans, så vi har båda blivit äldre och vuxna. Vi har mognat och inga tonåringar längre. #11 det med att han försvann kan du läsa om varför ovanför. Nu kommer ju säkert ni både tycka och tänka att han är vuxen och kan ta sina beslut själv, men tänk på att dem träffades i tonåren och jag tror att hon var väldigt kontrollerande och kanske lite osäker och svartsjuk. Hon kanske tyckte att många var ett hot mot henne kille som tjej. Och ju mer jag tänker på det här så är det inte att jag känner mej förvirrad och heller inte otrygg i hela den här situationen, jag känner mej mer osäker än förvirrad och otrygg. När jag hade postat denna tråd kände jag direkt att jag egentligen har beskrivit allt på fel sätt och med fel känslor. Det som hela tiden dyker upp i mitt huvud är hans barn. Jag har bara sett barnet på avstånd och aldrig träffat barnet. Jag funderar väldigt mycket på om jag och barnet skulle komma överens. Jag känner mej som sagt mer osäker än förvirrad och otrygg, och dessa tre ord är för mej tre helt olika saker att känna. Allt är underbart när vi ses, jag vill vara i hans famn hela tiden, jag vill prata med honom hela tiden när vi inte ses. Vi har missat så pass mkt tid och jag känner att vi håller på och lär känna varandra på nytt. Vi hörs varje dag på fb. Jag är helt hundra på att jag inte är någon tröst efter hans ex. Då han inte var kär i henne på över två år, utan han stannade i relationen pga sitt barn. Han vill inte ha något med henne att göra, men nu måste han det eftersom dem har ett barn ihop. Men när allt lugnat sig och han och jag kan träffas och snacka så ska jag prata med honom mer, och ta upp saker som jag funderar över som egentligen skulle ha kommit upp tidigare, dock har vi pratat lite smått om våra känslor och dylikt. Men ett mer allvarligt snack där vi kommer fram till vart vi står. Otrygg och förvirrad är fel ord att beskriva mej. Och som sagt, jag tar det försiktigt då jag varken vill såra eller bli sårad.

En annan grej som jag kom och tänka på är att han kontakta mig för att han vill återuppta vänskapen. Förut kunde vi varken träffas eller prata med varandra pga exfrun. När han separerade såg han sin chans att återfå kontakt med vänner som han förlorade på kuppen. Vi träffades bara som vänner i början, som övergått till något tryggt för oss båda. Vi mår båda bra att umgås.