Du ska inte gemföra dig med andra, för du fungerar inte som någon annan invärtes. Jag fick höra exakt samma sak heeela min uppväxt..ät..ät..ät! Jäkla tjatande, det bästa du kan göra att konfrontera kommentatorna eller svälja dem. Men så länge du mår bra, är frisk, full av energi och trivs i ditt skinn är vikten inget farligt. Din ämnesomsättning kommer att förändras med tiden, men du kommer nog alltid ha hög omsättning.

Världens fetma-epidemi de senaste 50 åren har sammanfallit med att vi i västvärlden drastikgt ökat vår sockerkonsumption. Ät mer kolhydrater.

Störst chans att gå upp i vikt har man om man äter födoämnen som både är väldigt söta och feta såsom ex gräddglass eller choklad. 

Du vill nog både gå upp i vikt och samtidigt äta hälsosamt. Boka gärna in dig med en dietist och rådgör hur du kan äta allsidigt och kalloririkt. 

Muskler väger. Styrketräna gärna och ät mycket proteiner som bygger muskler.  Konditionsträning bränner mycket energi och gör dig smal. Ska du öka i vikt är styrketräning bättre. Efter träningen ska du fylla på energi- och protein förråden genast efteråt. Vänta aldrig längre än 30 minuter efter träning med att äta.

För mig hjälpte det att bli gravid men det är inget jag direkt rekommenderar bara för att gå upp i vikt. ;). Jag har försökt allt möjligt men är idag 31 år och väger 52kg til mina 174cm och börjar så småningom vänja mig vid en spinkig kropp.

#0

Jag kände mig och var nästan lika smal som dig som ung. 172 cm 45 kg.  i flera år även som vuxen.

För mig kom vändningen när jag blev gravid (har tyvärr inte fått föda något barn dock). I och med graviditeten förändrades kroppens ämnesomsättning och jag började lägga på mig mer.

Hur ser de andra ut i din familj? din mamma? systrar, mormor, fastrar och mostrar?

Är alla lika magra? eller ser de över lag mer "normalt" smala ut?

Det vanligaste är att ämnesomsättningen förändras när man kommer upp lite i vuxenålder. Runt 30 om man inte fått barn innan.

Som någon annan här ovanför skriver, så länge du mår bra och äter normalt är det ingen fara! Det viktigaste är att du trivs med dig själv och inte låter andra trycka ner dig! (ja jag vet hur sårande det är med pikar och kommentarer och hur jobbigt det kan vara med ÄT- tjat.

Jag t o m drömde mardrömmar om att jag var för smal… att jag skar mig och gjorde mig illa på mina egna benknotor för att de var så vassa.. sådana komplex hade jag. Men jag lovar, om du ger dig själv chansen att njuta av livet och gilla dig själv precis som du är, så kommer din självkänsla växa också, oavsett vad som händer med vikten! 😉

JÄTTEKRAM från en muffinsmage numer. ;)

En body -issue kan ju gå åt båda hållen och kan bli lika grova , du vet , många har ju jävligt hög förbränning, och då tar det lång tid att gå upp, min syster är 25 och väger exakt lika mycket som du och är lika lång , hon är naturligt smal, hon går varken upp eller ner , hennes förbränning är skyhög och hon äter varierad kost , hon önskade också att hon kunde gå upp , men hon ser det positiva i att vara smal ,hon är glad att hon inte har nå extra kilon då hon är väldigt aktiv med sina hundar . Det kan ta tid att komma över en body issue , jag är tvärtom i kroppen , jag har en övervikt, absolut inte farlig men mina kärleks handtag finns där :P , och jag har lärt mig att alla kroppar är fina , stora som små , smala som kraftiga , att jämföra sig med andra kan vara en dryg fas , jag har gjort det , men jag började peppa mig själv istället med att erkänna min övervikt med mig själv och andra , dom i min omgivning har sagt " DU är väl inte tjock !?" Men det handlade inte om att vara tjock , jag har en övervikt , jag fick bättre självförtroende då jag bara fortsatte o erkänna min övervikt , jag är inte deppig pga den , jag är den jag är , jag är jävligt vacker på mitt sätt , och det är samma med smala tjejer , ni är sjukt vackra på erat långa eleganta smidiga sätt , man måste liksom finna det vackra hos en , när man börjat acceptera sig själv , kommer man kunna acceptera alla andra för deras skönheter och där med sluta jämföra sig med andra . :-) Justja , glömde fråga , hur gammal är du ? Jag tänkte om du är hyffsat ung och fortfarande växer så skulle jag nog börja tänka vikten när jag hade vuxit färdigt , är man fortfarande i puberteten så kan det vända vettu och då kan kilona trilla in . Vet inte vad mer jag kan råda mer om … Jag tror du är jätte vacker som du är helt enkelt . :-)

#5 Ja jag har också hög ämnesomsättning precis som din syster då och visst ibland är det jäkligt skönt att vara smal, men ibland inte. Jag kanske också borde börja erkänna det för mig själv, men det tar ju emot. Jag är i puberteten, 15 nu. Ska till läkaren på fredag då jag har ryggproblem också, så kanske kan prata med honom. Sant, men det är väl svårt att gå upp i vikt om man då är naturligt smal? Skulle gärna gå upp 2-3 kg till. Tack så mycket, det tror jag att du också är :3

#2 Tack, har hört att styrketräning ska vara bra så kommer börja med det nu. Har sprungit tidigare så gissar att det knappast hjälpte mig att gå upp i vikt..

#4 Ja det går helt klart i släkten. Mamma är dock inte jättelång, ca 167 och väger runt 52 nu och var som mig väldigt smal som ung. Min morfar var extremt smal och min mormor är väl normalviktig. Min ena syster är inte alls lik mig, rätt så stor i kroppen och går lätt upp i vikt. Pappa är inte extremt smal men smal, precis som farfar men farmor är överviktig, så det är blandat helt enkelt. 

Ja, får inte jättemånga såna kommentarer nu, det är jag som inbillar mig att alla tänker så egentligen. Jodå, i överlag mår jag ju bra och äter som alla andra. 

Tack så mycket, det hjälper verkligen! :D

TS, jag har alltid haft samma problem som dig. Har alltid varit smal och även alltid hört människor kläcka ur sig att "jag är för smal" och sådana kommentarer, som jag som ung aldrig tyckte om att höra. När jag var 13-16 var jag otroligt smal och kunde äta allt som kom i min väg, vilket jag gjorde också… Nu, när jag är 19 har jag lagt på mig en del. Jag är fortfarande väldigt smal men är mycket mer bekväm med min kropp just på grund av de där ynka extrakilona som har kommit.

Så det jag försöker få fram är att det kommer med åren…. ;) vare sig man vill eller inte haha. Annars är det bara att styrketräna eftersom muskler väger mer än fett och man får snygg kropp om man håller det på en rimlig nivå. Ät nyttigt och bra!

Sköt om dig. och glöm aldrig att du är fin exakt som du är ❤️

#9 Exakt, får inte höra det så himla ofta nu heller, tvärtom till och med då jag just nu är modell, men bara för det trivs man ju knappast automatiskt med sin kropp. Jag tror också formerna kan ändras lite med åren, jag kommer ju såklart som dig alltid också vara smal, men det är inget jag är orolig över egentligen. Ja jag hade tänkt göra det nu, bra för allt i kroppen om jag förstått det rätt. 

Tack så mycket, det hjälper att få prata med folk om detta! :)

Jag var alltid för smal förut, åt enorma mängder mat jämfört med mina kompisar i samma ålder. Först tänkte jag att det bara berodde på att jag växte, men även när jag slutade att växa var jag riktigt smal. Mer stress i skolan ledde till att jag rasade i vikt. I högstadiet fick jag alltid komentarer om hur fin min kropp var och hur smal jag var ( mest av en kompis med bulimia…) och då bestämde jag mig för att gå upp i vikt, då jag inte gillar skönhetsnormerna. Det spelade ingen roll vad för något jag åt, försökte äta "onyttigt" och efter ca tre veckor mådde jag bara illa och gick ner 4kg…

Nu har jag varit vegan i ca ett år och väger alldeles lagom! Det viktigaste är att må bra och kan verkligen rekommendera vegansk mat (främst mycket kolhydrater och lite fett, har flera hälsofördelar.

Har tänkt börja träna för att få lite extra vikt, men är för lat 😛