Jag har ett sexuellt trauma med mig sen jag var tonåring och har därför väldigt dålig relation till min kropp och har en tendens att vilja koppla bort kroppen. När jag är i en sån period(som jag för det mesta är) då jag kopplar bort kroppen känns det helt omöjligt med det här med sex. Jag vet intellektuellt att det är skönt men hela den här biten att måsta klä av mig och vi ska börja ta på varandra och innan man liksom "kommit igång" ordentligt känns jättejobbigt. Jag har dessutom rätt lite lust och måste oftast övertala mig själv litegrann till det så oftast är jag inte ens fysiskt sugen när vi sätter igång utan det kommer sen.
Det här som känns så jobbigt tar liksom över och jag glömmer typ bort det positiva med sex!
Och även fast jag själv vet vad det här är nu och förstår vad det kommer av så är jag rädd för att "pressa igenom" de här äckelkänslorna och göra något ändå för jag vet inte om jag vill förrän vi redan satt igång, det är inte förrän han är inne i mig som jag vet om jag vill eller inte och då känns det ju inte bra att säga nej heller. Så det är ju också rädslan att behöva neka honom om jag redan gett honom hopp att det ska bli något.
Så idag har vi väl sex max 2 ggr/månad och det är alldeles för lite. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Det känns helt hopplöst. Sen har vi 2 barn också(1 är inte hans) och dessutom jobbar han eftermiddag varannan vecka så det faller ju liksom bort det där naturliga läget att ta det när vi ändå ligger och ska sova. Dessutom sitter han oftast uppe och ser på serier på netflix på kvällen och jag behöver oftast gå och lägga mig tidigare än honom.
Någon som har några tips?