Emmlaplåster en halvtimme före sticket!

så känns det inget! :)

Jag säger som dom säger på diabetesmottagningen: Sluta upp med dom där dumheterna och ta sprutan!

Får jag undra vad du är rädd för med sprutor? Själva sprutan eller sticket? Varför jag aldrig varit rädd för sprutor är för att jag tycker inte dom ens känns. Så är det anspänning du har från när du tagit sprutor som barn?

Jag var livrädd för sprutor egentligen hela mitt liv, tills jag tog tag i det på psykiatrin. KBT för hela slanten, och nu går det hur bra som helst. Men det gäller att verkligen kämpa för att bli av med fobin!

Jag är också spruträdd, svimmar även då jag blir så rädd. Förstår precis, men tips är att tänka på att vara varm (då slappnar man av lättare) och som andra sagt emmlaplåster/emmlakräm innan så känns det mindre och se även till att ha ätit något innan så du inte får lågt blodsocker för om man inte ätit på ett bra tag innan så kan man lättare bli snurrig och känna sig yr och svimma.

Jag är/var otroligt spruträdd, blir skakig, kallsvettig och illamående. På vår bröllopsresa ville vi båda åka till Thailand och med ens visste jag att sprutor var inblandade i det hela och för fullskydd ska man ta hepatitsprutan 3ggr, 2 sprutor om du vill ha halvårsskydd. Jag hade inget val, min man fick bestämma en dag utan min vetskap och lura mig till en vaccinationscentral. Jag var nära att springa ut från väntrummet, men maken höll min hamd. Väl inne i vaccinationsrummet kan du be om en bedövande sprej/kräm..men killen som gav mig sprutan hann ge mig vaccinet innan jag hann reagera på att han glömt bedöva mig och det kändes inte ett dugg från sprutan. Dock värker det i armen i ca en vecka efter vaccineringen. Jag rekomenderar att ni även tar ett oralt vaccin mot turistdiarre..det var en livräddare i Thailand med ny bakteriekultur du råkar ut för, hur noga du än är.

Oftast hjälper inte Emlakräm då det inte är smärtan man är rädd för utan hela situationen.

Tyvärr måste man vaccinera sig om man vill vara säker när man reser.

Du kan be att få ligga ner när du får sprutan. Det kan göra att du känner dig lite bättre och skulle du få svimningskänslor så är det svårare när man ligger ner.😉

#6 Jag har aldrig fått värk i armen efter de där sprutorna.

Ts mitt bästa tips är att ha med stöd, någon du tycker om. Finns inga bra sätt bortsett från terapi att bli av med rädslan. Be om att få ligga ner. Då slappnar man av bättre. Be dom förklara vad dom ska göra. Ät innan.  Be om vatten efter.

Bedövning är bara onödigt.  Sprutnålarna är så tunna att sticket knappt känns.  Det är som maria skriver hela situationen som är obehaglig. Man får tänka på fördelarna med sprutorna.

Nu är jag helt borttappad och okunnig här känner jag.. 

Om man inte är rädd för smärtan.. vad är det då man är rädd för egentligen?

Eller är det så att TS har en uttalad riktig fobi som gör att du blir rädd bara du ser en bild av en spruta? *menar inte att ifrågasätta utan vill försöka förstå*

#9 För mig är det utsattheten,  sjukhusmiljön och blod som skrämmer. Och till stor del på att man blev tvingad som barn. 

Smärtan vet man innerst inne inte är farlig. Även om man tänker på det var gång. Blir alltid lika förvånad över att det inte gör ont.

Har svimmat flera gånger.

#9 Det finns människor som har uttalad sjukhusskräck också. Det är svårt att förklara men dofter och känslan av steril miljö med allt vad det innebär i sjukdomar och sorg gör att många får ren ångest och inte ens kan vara med som besökare.

#9 Jag har nålfobi men är egentligen inte alls rädd för smärtan. Sedan dåliga upplevelser i barndommen så är jag livrädd för att få en nål i mig. Jag kan se nålar, jag kan sticka dem i hästarna utan problem, men får total panik vid tanken på att få en nål i mig. Det är ungefär som som att en del har spindelfobi trots att de inte tror att de ska bli uppätna. Fobier är inte alltid logiska eller kopplade till smärta. 

Att bli tatuerad gick bra då jag kunde "lura min hjärna" då nålen inte blev instucken på samma sätt som t ex vid blodprov/vaccination. Så min nålfobi är inte för nålarna i sig utan momentet att få dem i mig. Endel är rädda för bara nålen.

#9 För mig handlade det om att ha ett främmande objekt, en vass nål, inne i kroppen. Det var en extrem skräck för mig.

#9

Jag har också sprutfobi och argumentet "det känns knappt" är inte till någon hjälp alls. 

Om du tänker dig en person med cellskräck som inte kan åka hiss tex. Att åka hiss gör inte ont någonstans men de är ändå jätterädda.

Oftast får såna personer mera medkänsla än vi med sprutfobi. Folk tycker att vi är löjliga och fånar oss. Minns på högstadiet när vi fick prova blodtrycksmanchetter och jag tuppade av när de andra tog sina blodtryck.

#14 men vad har blodtryck med sprutor att göra?

Personligen tycker jag att man får bra med medkänsla när man som jag är nålrädd. Det är en av de vanligaste rädslorna.

Jag tycker att du ska ta med dig någon annan, och sen se till att ta djupa andetag och verkligen försöka tänka på något annat! Sysselsätt huvudet med något, räkna baklänges från 100, försök säga alfabetet baklänges tyst för dig själv, räkna hur många takplattor det finns! Och förklara för personen som ska ta din spruta att du är rädd! 
Jag minns när jag skulle vaccinera mig en gång i högstadiet, och jag var jätte nervös (trots att jag inte ens tycker det gör ont, har tatueringar och piercingar och hela köret!), men skolsköterskan var så duktig, hon pratade med mig, så jag kunde inte tänka på hur nervös jag var, och se till mig att ta djupa andetag, och när jag sen fokuserade tog hon sprutan utan att jag var beredd, för då kunde jag inte spänna mig och det kändes knappt alls! Så försök att tänka på något annat som sagt, det har alltid hjälpt mig 🙂