Är jag rasist?
Har funderat över en sak väldigt länge nu, och det är att jag skräms av män med invandrar bakgrund, känner mer ett har mot dem, jag har själv invandrar bakgrund då mina föräldrar kom till Sverige,anledningen till varför jag känner såhär (tror jag) är att det var väldigt mycket våld i familjen som barn, min familj har sin kultur, där de påstår att män är viktigare/bättre än kvinnor, och att kvinnor ska vara undergivna, aaa ni vet dom där hemskheterna. Jag skulle aldrig kunna tänka mig vara tillsammans med en invandrare, (kanske med dem en som assimilerats) pratar inte med dom, blir jättenervös och rädd när jag går förbi invandrar män, jag vill verkligen inte känna såhär, mår dåligt av det. Hur ska jag göra för att sluta tänka såhär?
Jag tror inte du är rasist alls utan det här är något slags invant psykologiskt mönster eller hur man ska säga som du fått på grund av din omgivning. Man formas ju av sin omgivning och det är inte konstigt att du fått dessa tankar med tanke på att du haft det runt omkring dig, de här föreställningarna, våldet, att kvinnor är mindre värda etc..
Kanske vore det bra för dig att gå och prata med någon mer professionell person, en terapeut eller psykolog eller liknande för att gå till botten med problemet så du kan ändra dina tankar. För du ska inte behöva gå runt och må dåligt över det här! Oroa dig inte du är inte en hemsk människa bara för att du har varit med om dåliga saker.
Kram!
Du verkar vara en bra människa, men en med svagheter som oss alla.
Du vet att du inte borde vara rädd, vilket jag tycker visar att du inte har fördomar, utan obehagskänslor, vilket är annorlunda. Så jämför dig inte med ignoranta människor som tror på vad som helst. Du har pga av dåliga upplevelser hat mot vissa delar av invandrarkulturer, men det är bra att du försöker motarbeta detta.
Det enda jag kan komma på för att hjälpa dig är att du läser mycket från invandrares synpunkter(artiklar, böcker, för att förmänskliga de du känner hat mot), går till terapi för att prata ut om det som hänt dig och din avsky.
Sen ifall det inte hjälper, då får du lov att försöka leva med ditt hat. Så länge du är trevlig mot dem och förlåter dig själv för din svaghet så behöver det inte styra ditt liv.
Jessica Jones (2015-)
- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -
Håller med #1, kognitiv beteendeterapi finns också. Prata med din husläkare om dina problem så får du komma till en psykolog så snart som det är möjligt. Starkt att du delar med dig och hoppas att allt går bra! Lycka till!
Människan fungerar så att blotta utseendet av andra kan utlösa rädsla. I ditt fall âr det ju kopplat till din barndom, så som de andra föreslår kan det hjälpa att prata med någon om det du upplevde som barn. Om det är en psykolog eller ej bestämmer du. 🙂
Det du känner är ju baserat på egna upplevelser och därmed lite lurigare att få bukt med. Har du bara negativa erfarenheter eller finns det någora positiva också som skulle kunna nyansera bilden av dessa män?
#0
För att svara på din rubrik. Det tycker jag inte. För satt vara rasist anser jag att man måste vara av åsikten att människovärde kan baseras på hudfärg eller etnisk tillhörighet.
Din rädsla kan naturligtvis ha att göra med en vanlig nidbild av invandrare. Den är sällan rättvist presenterad. Så var noggrann med källkritik.
Men dessvärre har också din oro viss legitimitet. Läs gärna Brås rapport BRA 2005:17. Den visar dessvärre att det är fyra gånger vanligare att vara registrerad för sexualbrott, dödligt våld och rån för utrikesfödda jämfört med personer födda av två svenska föräldrar.
Men fortfarande är det en överväldigande majoritet av invandrare som inte begår nämnda brott. 88% av alla utrikesfödda är inte registrerade för något brott överhuvudtaget. Så om du försöker resonera lite rationellt med dig själv kanske du märker att din oro är lite överdriven.
Lycka till!
Nej jag tycker inte det låter som att du är rasist. Jag känner själv ett starkt obehag av män med invandrarbakgrund. Inte "hat" som du beskriver, men jag känner obehag. Och det är inte bara något jag fått för mig utan det är pga deras sätt att vara mot mig. De är väldigt "på", väldigt framfusiga, och känner inte alls av att jag inte vill ha kontakt. Jag kan ta ett exempel:
Jag satt en eftermiddag på biblioteket och läste en bok. En mörk man kommer och sätter sig intill mig och säger Hej. Jag svarar Hej förstås. Han frågar vart jag bor. Hurså svarar jag. Han sa att han vill gärna följa mig hem. Nej tack svarar jag. Han flyttar sig närmare mig och stryker mig på handen och säger att jag är sexig och fin. Jag knuffar bort honom och halvspringer därifrån och vågar inte gå hem själv utan ringer efter skjuts så att han inte kan följa efter mig.
Det var bara ett exempel, går jag på stan vågar jag inte råka titta någon i ögonen. Då tror de genast att jag är kär i dem och kommer efter mig för att umgås fast vi inte ens känner varann.
Så här är det ju inte med svenska killar och män. Åtminstone har ingen okänd svensk betett sig så mot mig. De låter mig vara i fred.
#6 Hur menar du "svenska killar"? Har själv varit med om att män från oavsett bakgrund varit påträngande och jobbiga.. Ser det mer som vissa individer istället för "alla såna som ser ut på ett visst sätt".
#7 okej, då har vi olika erfarenheter. De som varit jobbiga och påträngande mot mig har det inte varit någon tvekan om att de inte är svenskar. Det hörs ju då de talar väldigt knackig svenska.
Ja på krogen har det hänt att även de som talar perfekt svenska ofredar mig när de är fulla,därför har jag nästan slutat att gå ut på på sådana ställen. Men jag pratar inte om krogmiljö. Jag pratar om att jag inte ens får läsa i fred på biblioteket, nästan aldrig kan gå på stan ifred utan att någon ska försöka något med mig, och värst, inte respekterar ett Nej, utan då försöker de ännu mera. Men så bor jag ju i ett invandrartätt område också. Jag vill bara kunna sköta mitt och bli lämnad ifred, då är jag nöjd.
#8 Förstår verkligen och jag känner samma som kvinna i det offentliga rummet… Det är jobbigt från alla sorts män. Däremot så förstår jag inte varför du inte vill kalla dessa män svenska; har de medborgarskap är de ju svenska. Men jag antar att du menar rasifierade, rätta mig om jag har fel? Får känslan av att du verkligen är superrädd, liksom TS, och drar alla dessa män över en kamm. Jag lovar dig - långt ifrån alla är intresserade av dig bara för att ni får ögonkontakt! ;) Om de nu skulle vara det så är de flesta lika blyga som folk i allmänhet. Oavsett, du kanske också borde söka hjälp för dina problem eftersom de begränsar dig i din vardag? Kram
#8 Håller med dig att utländska män ofta är mer framfusiga. Jag bor i en liten stad med inte så många invandrare, men har aldrig blivit "hit on" på gatan av en någon annan utländska män. De frågar efter mobilnummer, Facebook och även om man säger nej tack så fortsätter de. Det beror ju såklart inte på hudfärgen utan kulturen. Eftersom de flyttat hit har de säkert inte ett lika stort kontaktnät som en som blivit född här, vilket innebär att se säkert vill utvidga sina kontakter och få vänner /en partner. Det är säkert inte så lätt för dem att veta hur de ska göra detta eller så är vissa helt enkelt desperata. Själv har jag inte behov av att vara vän eller mer än vän med dessa män och även vissa poängterar att de endast söker vänskap, tvivlar jag på att de skulle närma en man på liknande sätt.
Med vänlig hälsning,
Jenny
Är inte rasism att göra skillnad på människor baserat på ursprung och hudfärg?
#11
Är inte rasism att göra skillnad på människor baserat på ursprung och hudfärg?
Jag skulle svara nej eftersom det faktiskt är skillnad. Däremot är det rasism att koppla ett högre eller lägre människovärde till någon baserat på ursprung och hudfärg.