Mår så dåligt.
Jag måste få skriva av mig här och få råd från er. Är rätt säker på att jag skrivit nåt inlägg om det här innan men det handlade om lite andra saker så måste skriva ett till! För att klargöra saken så handlar det om en kille. Vi kan kalla honom "Anton" här så slipper jag skriva hans riktiga namn ifall nån jag känner kollar tråden. Jag och Anton skrev med varandra och var på g förra vintern. Jag vet inte riktigt om man kan säga att det hann bli nåt seriöst av det. Anton slutade skriva med mig och svarade aldrig när jag försökte kontakta honom och såklart blev jag ledsen. Jag visste inte varför han slutade skriva med mig. Jag grät flera gånger varje dag i månader och hade svårt att vara normal i skolan och sköta alla prov och läxor eftersom att jag mådde så dåligt. Jag började klandra mig själv och antog att det var nåt fel på mig eftersom han inte "ville ha mig". Tappade mig själv och vet fortfarande inte vem jag är och blir deprimerad i perioder. Jag gillade verkligen Anton och gör det fortfarande. Han är den enda jag haft såna här känslor för nånsin. Jag fick reda av en av hans kompisar att han slutade skriva med mig för att han trodde att jag inte var intresserad vilket resulterade i att jag skyllde allting ännu mer på mig själv. Jag tyckte jag var rätt tydlig med att visa mitt intresse och brukade säga till honom att jag gillade honom. Under sommaren började jag äntligen må bättre och la allt det här på is för att försöka må bättre. Tills nu, han har en tjej och chansen att jag får vara med honom är nu borta. Kan inte leva med det här mer, mår dåligt jämt och min familj märker det men jag kämpar med att fortsätta le och verka glad. Jag har svårt att prata om mina känslor och mina föräldrar vet inte om att jag ville vara mer än vänner med Anton. Nu är frågan, vad fan ska jag göra? (Ursäkta språket). Har försökt sluta tänka på det efter att jag gråtit så ofta men det går inte eftersom att jag fortfarande gillar honom. Jag vill må bra igen och vara glad på riktigt. Vet att texten blev lång men hoppas nån orkar läsa.
Sweet as sugar, cold as ice, break me once i'll break you twice.
Hej vännen Såg ditt meddelande och känner verkligen med dig och förstår dig. Det vi ofta gör när vi mår dåligt är att tänka att det inte är bra att må dåligt. Det är just tvärtom att du får lov att må dåligt och även vara i den känslan tills den är klar. Att ha en vän att prata med är viktigt just nu för dig, att vara öppen med de du litar på för att få ut det. Har du någon? Försök att bygga upp din självkänsla så att du känner att du är värdefull och försök att acceptera det som händer. När vi vill att saker ska vara på ett annat sätt än det är får vi alltid det jobbigt känslomässigt men om vi accepterar att såhär är det just nu så släpper det. Vi kan aldrig ändra på verkligheten men vi kan alltid ändra på tankarna om den för att kunna hantera det annorlunda. All kärlek till dig
Gitte - värd för personligutveckling
Hemsida: www.laserowcoach.se
#1 Jag har svårt att lita på folk pga olika anledningar och när jag försöker prata om det här med mina kompisar börjar de prata om något annat så det känns rätt meningslöst. Jag försöker tänka positivt och tänka att allt händer av en anledning men det håller inte så länge. Försöker vara mig själv men det är så svårt när jag inte vet vem jag är. Tack för ditt inlägg, gjorde mig lite gladare! :)
Sweet as sugar, cold as ice, break me once i'll break you twice.
![[Jossan456]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Gumman!! Du kommer ha fler stunder som det handlar om krossad kärlek.. Killar kommer och går vissa stunder är det lyckligt och andra sorgliga. Så fortsätt kämpa!
Eftersom det här var din första stora kärlek(som jag förstod det) känns det väldigt jobbigt, och det får det göra så länge det behövs.
Du gjorde ditt bästa för att visa Anton att du tyckte om honom, och om han valde att gå vidare var han nog inte någon för dig. Det är nämligen svårt att utveckla en relation med någom som inte förstår att man är intresserad, och man ska normalt sett inte behöva slå dem över huvudet med en bukett rosor för att dem ska begripa det.
Jag vet inte hur gammal du är? men rätt ung gissar jag. Det framkommer inte om ni har träffats IRL. Det är jobbigt med kärleken i ung ålder. Man har så höga förväntningar och förhoppningar. Ibland kan man till och med bli kär i kärleken själv.
Kärleken består, men " föremålen" kan skifta 🙂
Hoppas du mår bättre snart. Försök att göra kul saker som får dig på andra tankar och du kommer ju helt klart att träffa en ny som du blir kär i.
Det är bara ta en dag i taget och försök att göra annat än att grubbla över "Anton", jag tror du kommer över honom och säkert kommer bli kär igen.
Sen tror jag inte att han sluta skriva för att han trodde du var ointresserad, utan tvärtom så klandra dig inte och sluta fundera på vad kunde jag göra mer? Va dig själv så kommer du snart finna någon som tar dig för den du är 🌺
Starta ny diskussion