Skulle behöva lite uppmuntran...
Som rubriken lyder, jag skulle verkligen behöva lite uppmuntran, tips, råd, vägledning, eller något annat just nu, då jag befinner mig i en svacka eller något.
Jag fyller 21 år i slutet av denna månaden.
Och det känns inte bra. Jag har sådana stora drömmar och mål, men kan inte göra någonting mer än att kolla avundssjukt på alla bekanta som verkar glida genom livet på ett silverfat 😐
Sen ett år tillbaka har jag haft enorma moderskänslor.
Hade jag haft möjlighet så hade jag mer än gärna varit på smällen nu.
Många påstår "Lev medan du är ung", men jag är ingen partypingla som vill ut och röja. Jag vill leva mitt liv MED barn.
Men… Bostad-Ekonomi-Förhållande
Jag har varit arbetslös sen en tid tillbaka och det börjar kännas mer och mer jobbigt, även om jag har hoppet kvar.
Mitt öde ligger i någon främmande människas händer…
Utan jobb kan jag verkligen inte göra någonting.
Jag vill inget annat än flytta hemifrån just nu. Men utan jobb kan jag glömma det!
Men det finns en sak som är jobbigare än jobbigast…förhållande.
Jag är som sagt drygt 21 år och har ALDRIG någonsin haft ett förhållande.
Innerst inne är jag medveten om att jag är annorlunda och började inte intressera mig för killar förrän jag var runt 19 år gammal.
"Alla människor behöver beröring" och det stämmer mycket väl.
Ibland kan jag ligga och ta mig själv i håret och låtsa det är någon annan 😕
Jag förstår inte vad jag gör för fel och mitt självförtroende är sämre än någonsin.
Jag har gjort dåliga val i livet som har gjort mig till en ensamvarg.
Det i sin tur gör att jag får förlita mig på internetdejting, men det slutar oftast med att jag blir småförälskad i en typ som jag aldrig träffar.
Och som om inte det var nog så är jag en väldigt (jag vet inte hur jag ska säga det utan att det ska låta fel) kåt person…
Onanerar bokstavligen MINST en gång om dagen och drömmer om sex.
Jag klarar inte av att höra eller läsa om andra som har samlag för det bildas någon avundssjuka inom mig.
Men samtidigt skulle jag ALDRIG kunna ligga med någon jag inte har känslor för.
Trots allt detta som har jag en känsla inom mig som säger att "Får jag bara upp ett ljus i mitt liv så kommer jag bli lycklig och all avundssjuka släppa"
Idag känns det såhär och imorgon känns det kanske bra, detta går upp & ner i vågor.
Någon 20+ som varit i samma sits kanske?
Vad det gäller att alla andra glider runt på silverfat så kan det tyckas så här också. De flesta har kontakter, inom både det ena och de andra, till och med de som har suttit fängslade har jobb. Antingen ska man ha kontakter eller så ska man vara fruktansvärt skillad på någonting för att få ett jobb och inte är inte alltid lätt, men det har inte med din personlighet på något sätt att göra.
Jag kan förstå att det är jobbigt att bo hemma, men allt det där kommer att lösa sig när du får ett jobb. kanske ska du satsa på att gå någon utbildningen eller fördjupa dig i den utbildn ingen du gick på gymnasiet för att lättare få jobb, och sen måste jag säga att det är svårt som tusan att träffa någon om man Inte är ute och härjar.
Som jag lever nu så dricker jag extremt sällan och blir då inte ens full när jag väl dricker, men jag gjorde det förr, och det var så jag träffade min sambo. Om jag hade varit singel idag och bott hemma så som du gör hade jag haft samma problem. För att jag är verkligen inte den som går på dejter eller liknande.
Ja, jag tror att den avundsjuka du har kommer att släppa när livet vänder för dig.
Mitt inlägg var förmodligen inte till någon som helst hjälp, haha . Men jag hoppas att det kommer att lösa sig för dig =)
Satt i samma sits som dig förut, förutom att jag sprang runt med killar hela tiden, jag är inte heller något party person, jag blir snart 23 och är fortfarande arbetslös, mitt hopp börjar ta slut men man måste kämpa på, för att få jobb måste man kasta sig ut i världen och visa folket vem man är, i två år har jag varit arbetslös, första året slappade jag som semester, andra året kämpade jag riktigt hårt, jag sökte 30 jobb i veckan, jag kunde fått vissa men då ville dom inte anställa enbart för att jag inte visste vad förkortningen på deras företag va till exempel, de finns mycket nötter där ute, jag kan i alla fall rekommendera att söka upp jobb coacher eller bilda grupp i ditt område för jobb sök på facebook eller liknande, så man kan sammarbeta med andra arbetslösa, träffas och ha de trevligt, hjälpa varandra.
Att vara ensamvarg tycker inte jag har något betydelse om man får en partner eller inte, jag har varit ensamvarg i hela mitt liv och sprungit runt med massor av killar, man träffar dom lite överallt, som på tåget, biblioteket, nästa promenad eller tur på ICA, min sambo träffade jag för 5 år sen eller nåt på nå forum som jag var med på i ett par dagar bara, vi blev tillsammans och flytta ihop direkt för några månader sen, ett ex träffade jag genom ett spel, mötesplatserna är oändliga.😃
Det är inget fel på dig ,alla människor är olika en del har sina första förhållanden när de är tonåringar för en del andra kanske man är nästan pensionär när man träffar nån för första gången. Båda scenariona är helt OK och normalt.
Jag var över 40 när jag träffade min man och har faktiskt inte varit med speciellt många och i din ålder hade jag definitivt inte varit med nån. För en del tar det längre tid att hitta nån att leva sitt liv med men det är ine sämre än att träffa nån när man är så ung som du är. Själv hade jag inte varit mogen för nått sånt i din ålder jag var tvungen få utforska värden på egen hand först, visa för mig själv att jag är en självständig individ som kan försörja mig själv och förstå att det är jag som styr över mitt liv och att det är mitt jobb att se till så att jag mår bra. Man bör se till så att man själv är glad i nuet då brukar allt ordna sig såsmåningom, tänk på allt bra du har i ditt liv istället för det negativa.
Och du om man mår dåligt i nuet ska man aldrig tänka om jag träffar nån kommer allt bli bra, för det inträffar nästan aldrig. Man kan inte basera sin lycka på nån annan person det brukar inte funka i längden och blir ofta rätt påfrestande på den man är med. Så njut av allt bra du har i livet och försök hitta sånt som gör dig glad. Det brukar ofta gå lättare och bättre i livet för glada människor än vad det gör för människor som är motsatsen.
Det är upp till dig att forma ditt liv. Kruxet verkar ligga i att få ett jobb. Vad kan du göra åt det? Vet ju ingenting om ditt arbetsområde/historik, men kanske börja plugga, bredda området du söker jobb i (både geografiskt och med avsikt på arbetsområde) Börja i en enda och nysta…
Det finns inget fel i att vara en kåt person! Jag vill tipsa dig om siten BodyContact. Där kan du speca vad för typ av kontakt du vill ha… men var beredd på att behöva sålla ganska rejält i inkorgen!