gett upp
Ja orkar inge mer. Orkar inte med skolan och alla prov, läxor etc. Är rätt ofta lessen och deprimerad. Om ja kanske är lessen arg eller nåt sånt och vill prata om de me min mamma så bara klagar hon på mig och typ säger att de är nått fel på mig och inte den personen eller saken ja pratar om så har inte direkt nån att prata med. visst kan ja prata med kompisar och sånt men för de mesta håller ja alla mina tankar inom mig. och ja ser ingen mening med livet egentligen. allt kommer ändå försvinna. På sista tiden har ja oxå tröttnat på saker ja har tyckt varit roligt. Ja vet inte va ja ska göra.
(vet inte vilken grupp ja ska sätta i)

Prata med kuratorn.. till att börja med!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Kurator kan vara bra att prata med, eller någon annan som du litar på. Jag pratade tex med min favoritlärare och en kompis mamma när jag gick på högstadiet och mådde dåligt. Senare fick jag mer hjälp, av mamma och bup. Jag gissar att du är tonåring (?) och det är tufft. Man växer upp, föräldrarna har inte alltid tid eller förstår hur mycket vissa saker betyder för en, massa hormoner härjar runt hej vilt i kroppen… Visst hade jag mycket kul när jag var tonåring, men med alla hormoner och känslostormar som kommer av dem, fy! Alla känslor blir så himla starka! Tycker det är viktigt att du får hjälp av någon, till att börja med någon du kan lita på, men du kan även kontakta skolkuratorn eller kuratorn på ungdomsmottagningen. Det låter kanske lamt, men försök tänka på bra saker varje dag! Nåt du ser fram emot, eller bara nåt så litet som en fin blomma eller vad som helst. Knäppt men det hjälper faktiskt om man aktivt försöker se positiva saker i omgivningen. Ta hand om dig.
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.
Ibland kan det kännas att det blir för mycket av alla måsten. Jag förstår att du finner din tillvaro svår i nuläget men ge inte upp. Kanske har du tagit på dig lite för mycket ? Kanske skulle du må bra av att ge dig chans att återta dina krafter. Om det finns någon som du känner förtroende för så vore det bra om du kunde berätta om hur du mår. Kanske kan du få lite råd , stöd och tips på hur du kan förändra din situation till det bättre. Livet har mycket kvar att ge. Kram på dig ❤️
Har ingen att prata med och vill inte prata me nån som ja inte känner ( alltså tex kurator) och tycker inte om att prata face to face heller så :/

Tycker om och tycker om.. du tycker ju inte om hur det är nu heller?
Kuratorn är till för dig.. främst för att lyssna.. hon/han har en hel del erfarenhet och utbildning, och kanske kan hjälpa dig vidare?
Dvs vad har du egentligen att förlora.. förutom den känslan du känner just nu?
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Vill inte att alla ska veta att ja går dit och kommer nog inte klara av att prata med henne ändå så
#7 Ingen behöver veta att du går dit. Jag har också väldigt svårt för att öppna mig för folk, men har ändå gått till kurator flera gånger av olika anledningar. Och hittar man en kurator man känner sig trygg med, så är det faktiskt väldigt skönt att prata med honom/henne. Sen måste man ju inte prata om något jättepersonligt första gången om man inte vill. Man kan prata mer ytligt tills man bestämt sig om man känner sig trygg eller inte. Funkar det inte får man prova att gå hos någon annan. Har man svårt för att prata, så kan man även skriva ett brev och ge.
//Jessie

Hon/han har tystnadsplikt.. även mot dina föräldrar.
Du får smyga dig dit så ingen ser.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Präster och pastorer har också kompetensen som behövs för att ge råd och stöd. De har dessutom total tystnadsplikt, det finns inga omständigheter överhuvudtaget där de kan bryta den. Vad man än tycker om kyrkan så är de som jobbar där vana vid att möta mängder med olika personer av alla möjliga orsaker.
På så sätt behöver du inte låta någon i skolan veta och dina föräldrar behöver inte heller veta. Inte riktigt lika uppenbart att gå till en kyrka trots allt 😉
//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här
En skolkurator har inte total tystnadsplikt det har inte lärare heller utan de är skyldiga rapportera vidare ifall de får reda på nått som kan innebära fara för eleven. Den enda som brukar ha totalt tystnadsplikt på en skola brukar vara skolsyster men det kan vara bra fråga ändå innan man börjar prata om nått man inte vill att nån annan ska få veta.
