Ätstörning
Jag sedan jag var 12 år haft problem med maten..Periodvis har jag knappt ätit,periodvis ätit normalt osv.Nu till problemet.Jag gick ner i vikt för kanske 3 år sedan (på ett hälsosamt sätt).Sedan höll jag vikten med undantag att jag gick ner lite mer ofrivilligt och fick kämpa för o lägga på mig 3-4 kilon..I höstas hade jag det tufft och slarvade med maten för att matlusten inte fanns.Sedan kring jul/januari hade jag börjat äta rätt normalt igen och plötsligt blev mat det som dämpade min ångest,mat var det enda som gav mig glädje/lugn..mellan januari och maj gick jag upp ca 10 kg.Sedan kom paniken krypandes,låg fortfarande på normalvikt men trivdes inte så jag började kämpa för att få ner mitt konstanta sug/hunger och försökte äta mindre.Det hjälpte inget vidare så jag började räkna kcal (gjort det lite tidigare) drog bort pasta,ris,potatis helt..
Nu räknar jag ALLT varje promenad räknas bort i kcal.Äter bröd (högs 3 mackor på en dag,oftast 1-2) men mest finkrisp,inget pasta/ris/potatis.Äter regelbundet minst 4 gånger om dagen,mkt grönsaker och protein.Börjar se en skillnad på kroppen vilket är nice men jag har ju konstant ångest.Igår hade jag 314 kcal över men kunde inte ens unna mig en hel kaka (som jag bakat för att min pojkvän fyller och det är hans favoritkakor),istället tog jag lite finkrisp och skinka på kvällen.Jag har slutat med lösviktsgodis,dricker aldrig dricka,unnar jag mig nåt på helgen är det mörk choklad/ost.Men nu börjar jag knappt klara av det.tillfredställelsen över att inte äta ngt är större än att unna sig.Psykologen jag hade sist sa att det bara var att äta normalt och det man kände för o släppa allt men det går inte för då hamnar jag på övervikt,testat genom åren.Har inte saker ett näringsvärde på förpackningen får jag panik,googlar och räknar ut om det går.Ibland vill jag inte ens vakna på morgonen för att räknandet är så jobbigt men jag kan inte släppa det.Ligger på 1200-1500 på vardagarna på 1 dag i veckan ev 2 har jag tidigare "fuskat" och ätit tex bacon eller glass. Jag tycker på ett sätt att jag är så jävla duktig och nyttig som undviker skräp och tänker mig för mkt,vitt socker/bakverk o annat är ju inte bra men samtidigt ser jag ibland att jag är överdriven som inte ens kan unna mig en glass utan att bli nära en panikattack/må extremt dåligt.En av anledningarna till att jag inte vill "fuska" är även att det blir svårare att hålla sig till dieten o vara nyttig dagarna efter.Ganska sockerkänslig.Det är så illa att jag kan bli glad när min kille åker (han jobbar borta i veckorna) för då vet jag att jag kan styra maten själv utan att han lägger sig i eller sabbar.Trots att jag egentligen saknar honom/vill ha honom här kan jag ibland känna att jag inte skulle klara av det,jag blir arg när han kommer med sin jävla bacon/goda grillade mat.Vad ska jag göra? hjälp? Ingen tar mig på allvar,folk anar nog hur extrem jag är men kanske inte helt hur illa det är.
Ser även mat som ett "intresse" följer matbloggar osv.Bakar minst 2-4 gånger i veckan allt från gott matbröd till kakor som jag givetvis inte äter eller möjligtvis unnar mig 1-3 st på fredagar..Matbrödet äter jag med lite ångest eftersom jag inte vet det exakta näringsvärdet..Hade jag haft en våg hade jag vägt allt jag äter..
Eftersom du skapat en besatthdt som får dig att må dåligt borde du kontakta psykiatrin.
Hade kontakt med dom innan semestertider men dom säger ju bara att jag ska äta det jag känner för o släppa allt..men jag kan ju inte kontrollera mig då..Får väl ringa dom igen.
Ditt kontrollbehov kommer ju från något annat. Så väldigt märkligt om dom bara säger att du ska äta.
Maten är bara ett symptom på själva problemet.
Hej! Rekommenderar dig också att söka till psykiatrin/äs-vård. Dessvärre är Sveriges vård väldigt kass, speciellt ätstörningsvården är katastrofal men jag tycker ändå att du kan pröva om det är någonting för dig som funkar. Det viktigaste är ju att man inte pratar om maten utan om dig och det som rör ätstörningen.
Det finns en bok som heter Hope Help and Healing for eating disorders av Dr Gregory L.Jantz och Ann Mc Murray. Det går att beställa som e-bok på Dito bland annat. Den har hjälpt mig och många andra att hitta orsaken till kontrollbehovet som ligger bakom en ätstörning bland annat. Jag har läst många ätstörningsböcker men denna var mycket bra. Det flesta andra talar mest om hur och när man ska äta och försöker få en att förstå varför vi äter och varför det är så viktigt osv. Författaren till boken blir din psykiatriker och du arbetar dig igenom alla de övningar som finns. Det är en process som är tung ibland men mycket givande. Det orsaker jag kom fram till lett till min ätstörning hade absolut inget med mat att göra igentligen och det jag rotade fram hade jag aldrig kunnat gissa va orsakerna. Boken är på engelska men mycket lättläst.
Jag tycker du ska söka dig till någon annan än den du hade sist. Du har uppenbarligen samma problem som jag, dock måste jag tyvärr erkänna att du är bättre än mig som vågar säga att du har problemet. Alla i min närhet tror att jag kommit över mina problem med mat när jag egentligen mår väldigt dåligt… Men som sagt, sök hjälp! Du behöver inte ha det såhär! Och det är bra att du äter nyttigt, men för hälsans skull gör det inget att fuska på helgen, ta glass och godis då, och lägg ner kaloritänket! Det är svårt, men jag tror det är det bästa!
Medarbetare på Skor iFokus
Jag tycker också att du ska söka hjälp innan det blir ännu värre! Jag har gått i tre olika ätstörningsbehandlingar och det finns tyvärr både bra och mindre bra vård att få. Jag har haft jättestor nytta av Mando - som fokuserar mer på att man ska lära sig äta. Har hjälpt mig otroligt bra, är idag friskförklarad och mår bra. Nu går på uppföljningskontroller en ggr/år.
Starta ny diskussion