kär i min lärare!
Hej! Jag är en 15 årig tjej som är kär i min engelsk lärare och mentor. Jag har haft honom i tre år men blev nyligen min mentor. Jag vet inte om han känner detsamma med mig men varje gång vi har prov eller jobbar självständigt så brukar jag alltid se att han tittar jättemycket på mig! Han hälsar alltid på mig med ett leende, vilket han inte brukar göra med andra elever. Vi har väldigt mycket gemenast, tycker om samma sorts filmer, böcker, musik mm. Vad som gör mig bekymrad är för det första att han har sambo och blev precis pappa, men också att han är 33 år… Jag vill veta om han gillar mig på samma sätt eller om jag bara inbillar mig. Har nu några tips på vad jag kan göra för att så diskret som möjligt lista ut om han känner samma för mig?
Du måste tänka logiskt. Han har sambo och har precis fått barn. Risken att han är intresserad av dig på det sättet är ganska liten. Du är fortfarande ett barn.
Dessutom är det inte tillåtet att lärare har något med eleverna att göra på det sättet.
Jag tror du misstolkar hans trevlighet för att DU är kär.
Nej det är han inte med största sannolikhet. Han ler väl för att han uppskattar dig som elev eller vill uppmuntra ditt måhända positiva sätt.
Jag arbetar som pedagog i dina åldrar och både ler, kramar och hejar och jag skulle ALDRIG ens fantisera om en relation med ett barn. Det är pedofili och sjukt. Du är i tonåren och då är mycket hormoner i omlopp och då svärmar man lätt för äldre eller idoler. Se honom som en vuxen som vill dig väl men inget mer.
Kan bara hålla med vad föregående skrivit.
Glöm honom.
Det är inte ovanligt att bli kär i en lärare så det är inget konstigt med det men att han skulle ha samma känslor är desto märkligare och dessutom inte tillåtet som du redan vet.
/Maria
När man är ung kan väldigt mycket i livet verka komplicerat, svårt och något som för en vuxen är en småsak kan vara en väldigt stor sak för en ung.
Försök att tänka på att när du är vuxen så kommer du antagligen vara glad för att du inte inledde något med din lärare (om du nu väljer det alternativet). Visst, om du inleder ett förhållande med honom (som nog inte alls är sannolikt ändå, då han förmodligen inte känner samma för dig) så får du kärlek, men (enligt mig) kärlek är inte allt. Känslor är inte allt. När du blir äldre så kommer du ha lättare för att skilja mellan känslor och vad som är rätt. Känslor är inte alls fel att ha, man ska inte skämmas för dem. Men det är inte alltid det rätta att följa sina känslor. Man måste också tänka logiskt och förnuftigt. Man måste tänka på konsekvenserna. I ditt fall skulle det antagligen leda till att din lärare får sparken om han inleder något med dig. Och du - och framförallt han - kommer kanske få ta emot en massa sk*t från en massa människor (som man dock inte behöver bry sig om, men något man måste vara beredd på). Och chansen att ett förhållande mellan er skulle hålla ett bra tag är förmodligen liten. Visst, man kan ju tänka att en dag tillsammans är bättre än ingen, men om man ställer det gentemot vad man har fått offra så kanske man tänker annorlunda på det. Att man är villig att offra sitt jobb och annat i ens liv för ett förhållande som kanske ändå inte håller särskilt länge tycker jag bara är dumt, och verklighetsflyktigt (jag är inte särskilt romantisk av mig). Nu finns det kanske par med så pass stor åldersskillnad och där den ena var mycket ung när de inledde ett förhållande som har hållit ihop länge, men det är troligtvis inte många par.
Du kan ju fråga honom om han känner samma för dig, men jag tror inte att det vore ett bra beslut. Bättre om du glömmer honom och fokuserar på annat (men du får ju vara kär i honom såklart, ingen kan säga till dig att du inte får/kan vara kär i en viss person). Om du berättar för honom om dina känslor så kan han få svårt att hantera situationen och det kan bli spänt mellan er, och obekvämt. Fast antagligen så kommer han inte tänka så mycket på det, utan han förstår säkert unga människors känslor och hur lätt det kan vara för unga att bli lite förtjusta i äldre personer som har en viss ställning i ens liv. Men du kan senare i livet ångra dig för att du gav efter för dina känslor. Fast när jag tänker tillbaka på saker jag har gjort i mina yngre år som jag ångrar så försöker jag tänka att gjort är gjort, och jag var ung, och det har säkert på något sätt bidragit till min personliga utveckling. Men helst hade jag velat att jag inte hade gjort de där sakerna som jag ångrar, t.ex. skolkat från lektioner bara för att personen jag var kär i skolkade och för att jag då kunde spendera en timme på bussen med honom. Där rök mitt mvg liksom, och fick ett ynka godkänt istället.
Var kär i honom på avstånd du, det får man vara. Men gå inte och tro att det kommer leda till något för det kommer det inte göra. Och skulle det göra det så skulle det vara galet ändå. Tänk realistiskt på saken - du läser förmodligen in något i hans beteende pga dina egna känslor. Jag gjorde detsamma i din ålder, man får göra det när man är yngre och det är okej att vara kär i någon som är lite olämplig också, så länge man inte försöker göra slag i saken.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
