Bara närhet/sex hjälper
Jag känner mig extremt ensam. Har inte pojkvän, känner mig inte stabil nog för ett förhållande heller. Jag träffar fortfarande mitt ex väldigt ofta och när jag är här så är det alltid i flera dagar eller veckor.
Annars bor jag hemma i mitt ganska röriga familjehem med båda föräldrarna, en återvänd storebror och en kusin (som också har haft ett rörigt liv och bor där tillfälligt).
Jag får ångest av att tillbringa för mycket tid hemma. När det händer så flyr jag till exet, min fristad. Det enda som verkar hjälpa mig med min ångest är att få vara här, i lugn och ro. Så fort jag har fått omfamnas av mitt ex, som jag älskar men inte är kär i, så släpper ångesten.
Jag vet inte alls vad jag ska göra med livet. Har inte klarat av gymnasiet, pga social fobi (vet jag först nu 23 år gammal). Utreds även för mer.
Jag är sjuk. Jag äter medicin för att min sköldkörtel inte tillverkar tillräckligt av ett viktigt hormon som behövs för att reglera ämnesomsättningen.
Detta kan förklara varför jag har varit så jävla trött, förvirrad och massor av andra saker. Jag har inte velat leva så länge jag kan minnas. Det enda som håller mig vid liv är mina nära, och den där gnistan hopp som finns där jag får uppnå känslan av att vilja leva.
Jag vill hitta min vilja. Hitta orken. Ska orka plugga på distans från och med nästa månad, 50% pga mitt mående. Har varit sjukskriven före det, i några månader. Men all tid före det var ett evigt kämpande, med noll vilja och i motvind. Ett kämpande där jag bara gjorde allt för att vara alla till lags, utan att lyssna på mig själv eller mitt mående. För jag är inte värd någonting, jag är äcklig. Det är den ständigt återkommande känslan jag har. Ingen får veta att det är så.
Först nu har jag börjat prata om hur det är jag känner, med en psykolog. Före det har jag spelat spelet. På något vis har jag trott att allt skulle bli värre om folk visste hur äcklig och misslyckad jag var.
Jag försöker komma fram till förståelsen att det inte är sant. Min känsla är inte sann. En evig kamp om att försöka känna sig lite viktigare, lite bättre, lite mindre äcklig.
följer
Tro på dig själv och var stolt över de små framsteg du gör ett itaget. Försök hitta en aktivitet som ger dig energi. Yoga, kampsport ett gym är bra man kan gömma sig i mängden, behöver inte vara social men ändå får man energi av andra och rör på sig själv vilket är viktigt för att må bra. Lycka till
#2: Ajo, jag försöker alltid att påminna mig själv om att de små framstegen jag gör kanske egentligen inte alls är så små och obetydliga som dom känns (jämför mig för mycket med det jag tror förväntas av mig).
Det där med att börja i någon grupp har jag funderat på. Då främst på typ zumba eller nått annat som jag tror skulle höja mig, mår bra av att lyckas släppa loss.
Jag har dock bara skrapat på ytan här, jag har förmodligen lidit av posttraumatiskt stressyndrom i en tid pga ett sexuellt övergrepp jag var med om 2012. Fick det aldrig bekräftat under tiden jag isolerat mig, så det är en gissning från min och mina näras sida.
Jag kan i alla fall fortfarande inte ta mig någonstans på egen hand, behöver sällskap överallt pga min ångest av att vistas ute ur min trygga miljö. Det suger att känna sig så begränsad, jag känner mig inte direkt vuxen och att jag kan ta hand om mig själv.
Även om jag behöver den här hjälpen och får hjälp överallt dit jag behöver ta mig (oftast av min älskade mamma, som verkligen ställer upp och tar min kamp för att få vård till ex).
Nu har jag dessutom gått regelbundet hos en psykolog för förstas gången i mitt liv, sedan någon gång i slutet av förra året. Det går långsamt framåt, men jag kan som sagt inte ta mig någonstans ensam. Känner mig faktiskt som ett litet osäkert barn, om jag tappar bort den jag håller sällskap med, och gissa om jag dömer mig själv för det! Jag ska trots allt vara en vuxen människa….
Jag har extremt svårt att be om saker. Det gör dessutom extremt ont i mig när någon säger nej om jag just bett om något, jag tar det personligt och kan känna mig sårad.
#4: Tack för omtanken! Jag har skickat ett pm.
Starta ny diskussion